Hemställan om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) avseende rätt att flytta pensionskapital mellan pensionsförsäkringar

1 Sammanfattning

Flyttbestämmelsen föreslås ändrad så att det klart framgår att värdet i en överlåten pensionsförsäkring kan överföras till en ny pensionsförsäkring utan beskattningskonsekvenser. Även överlåtelser av pensionskapital från en pensionsförsäkring där försäkringstagaren inte längre finns till föreslås komma att omfattas av flyttregeln.

2 Inledning

Många anställda som i Sverige omfattas av kollektivavtal har möjlighet att flytta sitt tjänstepensionskapital (t. ex. ITP avd 1, ITPK och Avtalspension SAF-LO). Detta innebär att kapitalet i en kollektivavtalad pensionsförsäkring (ka-försäkring) kan flyttas till en annan ka-försäkring hos samma eller annan försäkringsgivare.

Fr.o.m. den 1 januari 2000 har det — med undantag för det s.k. flyttstoppet 20070202—2008-04-30 — varit möjligt att utan skattekonsekvenser flytta pensionsförsäkringskapital. Flyttregeln i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, som är ett undantag från bestämmelsen om att pensionsförsäkringar inte får återköpas, medger att pensionsförsäkringens hela värde kan överföras direkt till en annan pensionsförsäkring meddelad av samma eller annan försäkringsgivare förutsatt att försäkringstagaren tecknar den mottagande försäkringen i samband med överföringen och att samma person är försäkrad. Skatteverket tolkar bestämmelsen så att det är försäkringstagaren till den gamla försäkringen som också ska teckna den nya försäkringen.

Begreppet försäkringstagare är inte definierat i skattelagstiftningen. För det fall en skatterättslig definition saknas för en viss term gäller den allmänna innebörden (prop. 1999/2000:2, del 2, s. 16), varmed avses att termen kan vara förklarad i annan lagstiftning eller att innebörden kan vara allmänt vedertagen inom civilrätten. Med försäkringstagare i IL eller annan skattelag får därmed avses detsamma som med försäkringstagare i försäkringsavtalslagen (2005:104), FAL. Enligt 1 kap. 4 § första stycket FAL definieras begreppet försäkringstagare som "den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag". I den tidigare lagen (1927:77) om försäkringsavtal, "gamla FAL", innebar begreppet försäkringstagare i princip samma sak - "den som med försäkringsgivare ingått avtal om försäkring". Av andra stycket i samma paragraf i FAL framgår dessutom att det som sägs om försäkringstagaren också tillämpas på den som har förvärvat försäkringstagarens rätt. Ett sådant förvärv av försäkringstagarens rätt kan enligt prop. 2003/04:150 s. 370 ske genom överlåtelse, arv, bodelning, exekution eller genom tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Någon uttrycklig bestämmelse med samma innebörd fanns inte i "gamla FAL". I förarbetena till nuvarande FAL (prop. 2003/04:150, del 2, s. 370), uppges emellertid att bestämmelsen stämmer med allmänna rättsgrundsatser och att dess syfte är att klargöra att ställningen som försäkringstagare går över på den person som förvärvar försäkringstagarens rätt enligt försäkringsavtalet.

Med beaktande av såväl 20 kap. 2 § FAL som utformning av kollektivavtal är arbetsgivare alltid försäkringstagare vid tecknandet av avtal gällande ka-försäkring. Det kan noteras att den anställde/försäkrade i vissa fall kan anses som försäkringstagare, såsom när det gäller att förfoga över försäkringen och i förhållande till borgenärerna samt ifråga om försäkringsersättning. Däremot kan den anställde inte teckna ka-försäkring.

Den civilrättsliga definitionen av försäkringstagare skapar problem vid flytt av kapital mellan ka-försäkringar. Det är osäkert om en arbetsgivare som övertar en pensionsförsäkring blir försäkringstagare i och med övertagandet av försäkringen. Det är inte denne nye arbetsgivare som ingått avtal om försäkring. Visserligen anges i FAL att det som sägs om försäkringstagare även ska tillämpas på den som har förvärvat försäkringstagarens rätt, men det behöver enligt Skatteverkets mening inte innebära att övertagaren därmed också blir försäkringstagare. Resonemanget som förts angående skattskyldighet för livförsäkring i lag (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar kan också tyda på detta. Enligt denna lag åvilade skattskyldigheten den som slutit försäkringsavtal med utländskt försäkringsföretag eller den som vid överlåtelse av försäkringen trätt i dennes ställe. I förarbetena anges att det kan uppkomma fall när identitet inte råder mellan försäkringstagare och försäkringens ägare och att äganderätten t.ex. kan ha övergått till annan än den som ursprungligen tecknat försäkringen (prop. 1989/90:110 s. 762). I och för sig fanns inte bestämmelsen om förvärvande av försäkringstagarens rätt i då gällande "gamla FAL" men som framgår av förarbetena till nu gällande FAL uppges detta följa av allmänna rättsgrundsatser varför det även tidigare bör ha varit så att "gamla FAL" tillämpats på den som förvärvat försäkringstagarens rätt som om han vore försäkringstagare.

Det är alltså tveksamt om en tolkning av bestämmelserna i 58 kap. 18 § tredje stycket IL leder till att ka-försäkringar som har överlåtits kommer att omfattas av flyttmöjligheterna. Problem att kunna tillämpa flyttregeln torde även uppkomma i de fall överlåtelse av pensionskapital sker från arbetsgivartecknad ka-försäkring där försäkringstagaren har upphört att existera eller avlidit.

Det kan noteras att det i förarbetena till FAL, prop. 2003/04:150, i flera sammanhang (s. 342 ff.) framhålls att ka-försäkringarna utgör en speciell och okonventionell försäkringsform som tillskapats för att bättre tillgodose de anställdas behov av skydd. Det infördes speciella regler i FAL då bestämmelserna om individuell försäkring passar dåligt för ka-försäkringar. Det bedömdes viktigt att genom FAL ge stöd åt vissa konstruktioner och villkor som avviker från det brukliga inom annan försäkring.

Genom regleringen i FAL har alltså accepterats att ka-försäkringar kan och får avvika ifrån de individuella försäkringarna. Det kan därför i hög grad anses som befogat att säkerställa att flytträtten i realiteten också kommer att omfatta ka-försäkringar. Även om Skatteverket är medvetet om att det finns de som hävdar att flyttregeln redan idag kan anses omfatta överlåtelser av pensionskapital från en försäkring där ägaren inte är den som ursprungligen tecknat försäkringen måste det anses som angeläget att lagtexten för alla framstår som klar och entydig. Med anledning härav hemställer Skatteverket om att flyttbestämmelsen i 58 kap. 18 § tredje stycket IL kompletteras på ett sådant sätt att flytt av pensionskapital från en pensionsförsäkring även kan göras då försäkringen tidigare överlåtits eller då försäkringstagaren vid flyttillfället inte längre existerar.

För att möjligheterna till flytt ska bli lika för alla pensionsförsäkringar, även för de tjänstepensionsförsäkringar som är av individuell karaktär respektive rent privata pensionsförsäkringar, föreslås att utformningen av lagtexten görs på ett sådant sätt att denna även omfattar dessa.

Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 januari 2012.

3 Lagförslag

Skatteverket föreslår följande ändringar och tillägg (kursiv stil) i inkomstskattelagen (1999:1229).

3.1 Inkomstskattelagen

58 kap. Pensionsförsäkringar, tjänstepensionsavtal, kapitalförsäkringar och pensionssparkonton

Pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar

Återköp

18§

En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Återköpet får också ske om

1. det tekniska.......ett prisbasbelopp,
2. försäkringen..........förmånstagarförordnande, och

3. premier..........tio åren.

   I andra fall får återköp medges av Skatteverket, om försäkringstagaren är på obestånd och genom ett återköp kan få en varaktig lösning på sina ekonomiska problem eller om det i övrigt finns synnerliga skäl. Detta gäller dock endast om återköp får ske enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer.Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken eller 15 kap. 8 § försäkringsavtalslagen (2005:104) av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar inte heller en överföring av hela pensionsförsäkringens värde direkt till en annan pensionsförsäkring än som avses i 5 § om försäkringstagaren tecknar den i samband med överföringen hos samma eller annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Med försäkringstagare avses den som tecknat försäkring eller den som vid överlåtelse av försäkring trätt i dennes ställe. Om överföring sker från en pensionsförsäkring och försäkringstagaren, som inte är den försäkrade, vid överföringstillfället har upphört att existera eller har avlidit, ska den försäkrade

   anses som försäkringstagare. Överföringen ska i så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 6 och inte heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring.

   Denna lag träder ikraft den 1 januari 2012.

3.2 Kommentarer till lagförslaget

Här ges kommentarer till ändringsförslaget. Beträffande motiven i övrigt för förslaget, se det inledande avsnittet.

Inkomstskattelagen

58 kap. 18 §Paragrafen kompletteras i tredje stycket med ett tillägg som innebär att värdet i pensionsförsäkringar, såväl privata som tjänstepensionsförsäkringar, ska kunna flyttas utan beskattningskonsekvenser trots att den som tecknar den nya försäkringen inte är identisk med den som ursprungligen tecknade den gamla försäkringen.

Ändringen innebär bl.a. att det finns möjlighet att flytta pensionskapitalet i en överlåten kollektivavtalad tjänstepensionsförsäkring till en nytecknad kollektivavtalad tjänstepensionsförsäkring, förutsatt att det är arbetsgivaren som äger den gamla försäkringen som är tecknare av den nya försäkringen. Styckets nya utformning medför också att en ägare till en privat pensionsförsäkring som förvärvats benefikt genom t.ex. bodelning eller genom utmätning kan flytta pensionskapitalet till en av denne nytecknad pensionsförsäkring utan beskattningskonsekvenser.

Därutöver ska även värdet i en pensionsförsäkring där försäkringstagaren vid överföringstillfället inte längre existerar, alternativt inte längre lever, kunna flyttas. Om värdet i en sådan pensionsförsäkring flyttas ska den försäkrade anses som försäkringstagare. Som förutsättning gäller här att den försäkrade är en annan person än försäkringstagaren.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen av ärendet har i övrigt deltagit rättschefen Vilhelm Andersson, enhetschefen Tomas Algotsson, sektionschefen Mats Nilsson och rättslige experten Mats Åkesson, föredragande.