Avdrag för förlust på fordran vid definitiv avstående

1 Sammanfattning

Om en person definitivt, villkorslöst och bindande avstår från rätten till en fordran eller en del av en fordran utan att få någon ersättning och det inte är fråga om en benefik rättshandling som gåva, arv, bodelning e.d. ska avståendet ses som en avyttring. Avdrag för förlust i inkomstslaget kapital kan därför komma ifråga om förlusten är verklig och inte utgör en personlig levnadskostnad.

2 Bakgrund och frågeställning

För att man ska få avdrag för en kapitalförlust på en tillgång i inkomstslaget kapital måste tillgången var avyttrad. Som avyttring anses rättshandlingar där man överlåter eller avstår från en tillgång mot någon form av betalning eller annan ersättning.

Som avyttring anses emellertid inte benefika rättshandlingar som arv, testamente, gåva, bodelning eller liknande.

I en del fall avstår långivare från sin fordran, helt eller delvis, utan någon ersättning eller annan motprestation. Det kan röra sig om ett ackord eller om ett annat slag av eftergift. Denna rättshandling kan ha en benefik karaktär när den riktar sig till exempelvis en släkting eller en god vän. I andra fall kan den emellertid bero på att gäldenären är på obestånd och inte kan betala hela skulden. Eftergiften kan vara förknippad med villkor för att bli definitiv. Frågan är i vilka fall ett sådant avstående ska anses som en avyttring och ge möjlighet till avdrag för kapitalförlust.

3 Gällande rätt m.m.

Med avyttring avses försäljning, byte eller liknande överlåtelse av en tillgång. Med avyttring avses också betalning på en fordran (44 kap. 3 och 4 §§ IL).

Som avyttring anses inte avstående genom arv, testamente, gåva, bodelning eller liknande. I dessa fall sker ingen kapitalvinstbeskattning utan mottagaren övertar överlåtarens anskaffningsutgift och beskattning sker först då mottagaren avyttrar tillgången (44 kap. 21 § IL).

Om en fordran säljs anses den avyttrad i sin helhet även om den ersättning man erhåller för fordringen inte uppgår till fordringens nominella belopp. Avdrag för förlust på fordringen kommer då ifråga.

Om en gäldenär gör en amortering av en fordran, anses motsvarande del av fordringen avyttrad. Återstoden av fordringen kvarstår (RÅ 1977 ref. 39). Exempel: Gäldenären har ett lån på 100 000 kr som amorteras med 10 000 kr per år. Vid amorteringen anses fordringsägaren ha avyttrat en tiondel av sin fordran på låntagaren. (Någon beskattning aktualiseras inte om lånet är i svenska kronor eftersom vinst eller förlust bara uppkommer då lånet är i utländsk valuta och en värdeförändring, mätt i svenska kronor, har skett under innehavstiden.)

Om en fordringsägare definitivt avstår från hela eller en del av en fordran utan att få någon ersättning för detta och utan att det rör sig om en benefik handling eller en personlig levnadskostnad, ska en definitiv förlust anses föreligga och frågan om avdrag aktualiseras (RÅ 2010 ref. 34 samt RÅ 2009 ref. 41).

Även om en avyttring föreligger kan emellertid en förlust bedömas som ej verklig eller som en personlig levnadskostnad om lånet t.ex. gjorts till en släkting eller en god vän eller liknande (RÅ 1985 not. 204, RÅ 2000 ref. 45, RÅ 2003 ref. 12 och not. 56).

4 Skatteverkets bedömning

Ofta finns villkor för en eftergift. Ett vanligt villkor är t.ex. att en avbetalningsplan för resten av fordringarna ska följas. I annat fall förfaller eftergiften. Skatteverket anser att fordringsägaren i dessa fall inte definitivt har avstått från sin fordring förrän dessa villkor är uppfyllda.

I andra fall finns emellertid inga villkor för eftergiften utan långivaren avsäger sig en del av fordringen utan ersättning eller annan motprestation. I detta fall anser Skatteverket att fordringen får anses avyttrad i och med avtalet om eftergift.

Om gäldenären är en familjemedlem eller en god vän till fordringsägaren eller på annat sätt närstående, har eftergiften ett benefikt moment. Skatteverket anser att presumtionen är att en avyttring i dessa fall inte föreligger utan eftergiften kan likställas med en gåva. Det är fordringsägaren som har bevisbördan för att eftergiften sker av affärsmässiga skäl.

Avdrag för förlusten kan också vägras om den får anses som en personlig levnadskostnad eller om den av något skäl inte ska anses som verklig.