Områden: Förvaltningsrätt & förfarande, Inkomstskatt (Tjänst), Skattebetalning & borgenärsarbete, Socialavgifter
Datum: 2008-12-11
Dnr: 131 689760-08/111
Ersättning för skada på egendom i samband med skadegörelse eller liknande som inträffat på grund av yrkesutövning är skattefri även om den utges av mottagarens arbetsgivare.
Annan ekonomisk kompensation från en arbetsgivare som utges till en anställd på grund av sjukfrånvaro eller liknande som beror på yrkesutövningen är skattepliktig som lön. Detta gäller även om ersättningen skulle vara skattefri om den utgavs utan samband med anställning eller uppdrag, såsom ideella skadestånd.
Skatteverket har i ställningstagande 2008-08-21, dnr 131 484465-08/111 klargjort att personskydd i anledning av hot i arbetet normalt inte beskattas hos den anställde. Det kan gälla åtgärder i form av larm och liknande som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad, i syfte att ge honom eller hans familj skydd för person och egendom. Följdfrågor har uppkommit som gäller beskattningskonsekvenserna av att arbetsgivaren utger ersättning för att täcka skador som uppkommit på den anställdes personliga egendom, och skadegörelsen visas bero på yrkesutövningen. Som exempel kan nämnas att anställda inom vården eller rättsväsendet får kläder, glasögon o.dyl. skadade av patienter eller intagna. Det har länge funnits en osäkerhet kring frågan om en sådan ersättning är skattepliktig när den ges ut av mottagarens arbetsgivare. Kan arbetsgivaren exempelvis utan beskattningskonsekvenser för den anställde stå för självrisken om den anställdes bil skadats av någon som är missnöjd med ett beslut?
Vad gäller om arbetsgivaren bidrar med ekonomisk kompensation om en anställd blir utsatt för hot eller våld som resulterar i långtidssjukskrivning?
Enligt 11 kap 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska löner, arvoden, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap.
Enligt 8 kap. 22 § IL är försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller liknande på tillgångar skattefria. Från denna regel görs undantag bl.a. för ersättningar som avser tillgångar i näringsverksamhet såsom inventarier lagertillgångar och näringsfastigheter.
Enligt praxis beskattas vissa ersättningar, som annars är skattefria, då de utges med anledning av en anställning eller uppdrag. Som exempel kan nämnas att ideella skadestånd som utges av en arbetsgivare beskattas som lön hos den anställde, även om ideella skadestånd normalt är skattefria. Man brukar tala om att ersättningen "smittas" av anställningen. Denna princip gäller vid ersättningar som utges av arbetsgivare om inte frågan om skatteplikt är särskilt reglerad.
I de fall en ersättning är skattefri på grund av en uttrycklig bestämmelse i 8 kap. IL, anges i vissa fall att skattefriheten inte gäller för en ersättning som har koppling till en anställning eller uppdrag (se t.ex. 8 kap. 4, 28 och 30 §§). I 22 § finns inget sådant förbehåll såvitt gäller ersättningar som är hänförliga till anställning eller uppdrag.
Skatteverket anser mot denna bakgrund att ersättning som utges av en arbetsgivare till en anställd för att kompensera denne för skada på personlig egendom till följd av skadegörelse eller olyckshändelse som förorsakats av annan än den anställde men som berott på yrkesutövningen, är skattefri med stöd av 8 kap. 22 § IL. För denna slutsats talar också det förhållandet att det inte innebär någon förmån för den anställde att i en sådan situation få förstörd eller skadad egendom ersatt. Ersättningen gör enbart att den anställde hålls skadeslös. Något skäl att anse att ersättningen "smittas" av anställningen finns inte i det läget. Från den beskrivna situationen ska hållas isär det förhållandet att arbetsgivaren ger ut ersättning till en anställd för att täcka skador på egendom som inte uppkommit genom skadegörelse till följd av yrkesutövningen, t.ex. skador som vållats av den anställde själv. Sådan ersättning ska primärt ses som skattepliktig lön.
Skattefriheten enligt ovan gäller för sådan ersättning som håller den anställde skadeslös, vare sig det gäller reparation eller återanskaffning av egendomen, i den mån skadan inte täcks av försäkring.
Skador av större omfattning bör styrkas genom polisanmälan. Vid skador av mindre omfattning, såsom förstörda kläder eller krossade glasögon, bör arbetsgivaren dokumentera det inträffade till stöd för utbetalningen. Det måste framstå som klart att skadan kan sättas i samband med yrkesutövningen. Något krav på att en gärningsman kan fällas för skadegörelsen bör däremot inte ställas.
Ekonomisk kompensation från arbetsgivaren till följd av obehag och långvarig sjukskrivning är skattepliktig som lön. Detta gäller även i den mån ersättningen avser ett ideellt skadestånd för sveda och värk, som är skattefritt när det inte ges ut med anledning av en anställning (se RÅ 1987 ref. 10).