Utlägg vid betalningsförpliktelse enligt lag

1 Sammanfattning

Den betalning som kronofogdemyndigheten gör till en transportör som medverkar vid en avhysning utgör ett utlägg för svarandens/sökandens räkning. Någon omsättning föreligger därför inte mellan kronofogdemyndigheten och svaranden/sökanden.

Detta innebär att en utläggssituation kan föreligga när det slutliga betalningsansvaret framgår av lag trots att det inte framgår av fakturan eller avtal att det slutliga betalningsansvaret åligger annan än mottagaren av fakturan.

2 Bakgrund och frågeställning

I samband med kronofogdemyndighetens verkställande av avhysning förekommer kostnader avseende transport av egendom, förvaring av egendom (hyra av utrymme) och andra liknande kostnader som föranleds av avhysningen. Dessa kostnader faktureras till kronofogdemyndigheten av de olika transportföretagen. Kostnaderna hänförs till medverkande vid avhysning, dvs. en förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom, en bostadslägenhet eller något annat utrymme. Svaranden i dessa ärenden är den som ska avhysas och sökanden är den som begär avhysningen (hyresvärden).

Den faktura som transportföretaget ställer ut är utställd till kronofogdemyndigheten. Hos kronofogdemyndigheten hanteras fakturan bokföringsmässigt såsom ett utlägg. Betalning för denna kostnad begärs av svaranden eller sökanden utan vinstpåslag.

Frågan är om kronofogdemyndighetens betalning till en transportör som medverkar vid en avhysning av hyresgäst utgör ett utlägg för hyresvärdens räkning (dvs. sökanden).

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, förstås med omsättning tjänst bl.a. att en tjänst utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon mot ersättning.

Omsättningsbegreppet bygger på principen om ett rättsligt förhållande avseende prestation och motprestation mellan två olika parter.

Bestämmelsen i 2 kap 1 § tredje stycket 1 ML motsvaras närmast av artikel 2.1 och 6.1 i sjätte direktivet (77/388/EEG).

Av artikel 11 A 3 c i sjätte direktivet framgår att följande inte ska tas med i beskattningsunderlaget. Belopp som en skattskyldig person har mottagit av sin kund som ersättning för utlägg som gjorts i den senares namn och för dennes räkning och som bokförts på avräkningskonto. Den skattskyldiga personen ska visa utläggens faktiska storlek och får inte dra av någon skatt som påförts dessa transaktioner.

Bestämmelser om verkställighet av en avhysning finns i 16 kap. utsökningsbalken (1981:774). Enligt dessa bestämmelser ska verkställigheten av en avhysning prövas av kronofogdemyndigheten. I förekommande fall ska sedan själva verkställigheten utföras under överinseende av kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten ska vid behov ombesörja transport av egendom som ska bortföras, hyra utrymme för förvaring av egendomen och vidtaga andra liknande åtgärder som föranleds av avhysningen (16 kap. 6 § första stycket utsökningsbalken). Vidare framgår att den som mottagit egendom för förvaring i fall som avses i första stycket har rätt till ersättning av svaranden för förvaringen (16 kap. 6 § tredje stycket utsökningsbalken).

I 17 kap. utsökningsbalken regleras olika kostnader som kan föreligga. I 2 § i detta kapital anges att sökanden ansvarar mot staten för förrättningskostnaderna i målet, om inte annat följer av 3 eller 4 §§ eller av särskild föreskrift.

I Handledning för mervärdesskatt 2005 (MHL 2005) avsnitt 13.2 redogörs för när utlägg kan föreligga enligt Skatteverket. Där anges bland annat att ett utlägg för någon annans räkning inte är att anse som ett förvärv i den egna verksamheten. För att avgöra om ett förvärv föreligger kan de civilrättsliga reglerna vara vägledande, dvs. vem som slutligen bör ses som betalningsskyldig gentemot tredje man för utgiften i fråga. Om kunden är betalningsskyldig gentemot tredje man vid kreditaffärer torde det vara fråga om ett utlägg. I motsatt fall, dvs. om säljaren är betalningsskyldig gentemot tredje man, torde man kunna hävda att fråga är om en kostnad för säljaren.

4 Skatteverkets bedömning

Ett av rekvisiten för att ett utlägg ska föreligga är att det slutliga betalningsansvaret åligger annan än den som erhållit fakturan. Det är de civilrättsliga reglerna som ska vara vägledande vid denna bedömning.

För att det ska kunna vara fråga om en utläggssituation ska några ytterligare förutsättningar vara uppfyllda. Utlägget ska bokföras på ett sådant sätt att betalningen inte påverkar resultatet i den egna verksamheten. Dessutom får något vinstpåslag inte förekomma utan debiteringen ska motsvara självkostnaden.

I detta ärende har fakturor utställts till kronofogdemyndigheten avseende olika kostnader i samband med verkställighet av avhysning. Det är således fråga om olika förrättningskostnader. Betalningsansvaret för dessa kostnader ligger enligt utsökningsbalken inte på kronofogdemyndigheten utan på svaranden eller på sökanden i ärendet. Trots att det inte framgår av faktura eller avtal mellan t.ex. transportören och kronofogdemyndigheten, att det slutliga betalningsansvaret för kostnaderna ligger på annan än kronofogdemyndigheten, framgår det således klart av lag att så är fallet. Detta innebär enligt Skatteverket att det slutliga betalningsansvaret inte åvilar kronofogdemyndigheten och därmed föreligger en utläggssituation eftersom även övriga förutsättningar är uppfyllda, dvs. bokföring utanför resultatkonton och debitering till självkostnad.

Skatteverket anser således att om det framgår av lag vem som har det slutliga betalningsansvaret kan en utläggssituation föreligga trots att det slutliga betalningsansvaret inte framgår av varken faktura eller avtal. Detta innebär att den som har det slutliga betalningsansvaret kan ha avdragsrätt för den ingående skatten på kostnaden.