Beskattning vid försäljning samt förmögenhetsbeskattning av brittisk leasehold

1 Sammanfattning

En brittisk s.k. leasehold är en nyttjanderätt och en avyttring ska behandlas enligt reglerna i 52 kap. inkomstskattelagen (1999:1229; IL) och förmögenhetsskatt ska inte tas ut.

2 Bakgrund och frågeställning

En i Storbritannien vanlig form att upplåta bostad är s.k. leasehold. En leasehold innefattar en rätt att för viss tid ta en byggnad – eller del därav - i besittning. Den som har en leasehold har – i enlighet med vad som föreskrivs i avtalet - att betala hyra samt sin andel av kostnaderna för underhåll av byggnaden etc. Avtalet kan träffas direkt med fastighetsägaren – freeholder – eller med någon som vidareupplåter nyttjanderätten (sub-lease kan förekomma i flera led).

Löptiden för en leasehold är vanligen 99 år, men det förekommer löptider på upp till 999 år. Innehavaren av en leasehold har vidare möjligheter att få kontraktstiden förlängd.

En leasehold kan avyttras och köparen övertar då den besittningsrätt och de förpliktelser som följer av det bakomliggande avtalet.

Fråga har ställts hur en avyttring av en leasehold skall beskattas samt om den ska förmögenhetsbeskattas.

3 Gällande rätt m.m.

Nyttjanderätter av den typ som leasehold räknas till är definitionsmässigt en annan tillgång enligt 52 kap. IL. Dessa tillgångar delas upp mellan sådana som innehafts för personligt bruk (personliga tillgångar) och andra tillgångar än personliga tillgångar.

Förluster vid avyttring av personliga tillgångar får inte dras av (52 kap. 5 § 2 st. IL). Förluster på andra tillgångar än de som är personliga tillgångar får dras av med 70 procent (52 kap. 5 § 1 st. IL).

Endast sådana tillgångar vilka direkt anges i 3 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (SFL) är skattepliktiga. Tillgångar som beskattas enligt 52 kap. IL omfattas av uppräkningen i 3 § SFL, om de är lösöre eller är marknadsnoterade.

4 Skatteverkets bedömning

En leasehold är – oavsett kvarvarande löptid - en nyttjanderätt. En avyttring av en leasehold skall således bedömas enligt bestämmelserna i 52 kap. IL.

Huruvida fråga är om en personlig tillgång eller annan tillång (t.ex. kapitalplaceringar) får bedömas med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Leaseholds som används för ägarens eller dennes familjs boende utgör därvid en personlig tillgång.

Nyttjanderätt till fastighet (t.ex. leasehold) är varken marknadsnoterad eller lösöre, varför sådan tillgång är skattefri enligt SFL.