Områden: Inkomstskatt (Kapital)
Datum: 2005-02-21
Dnr: 130 90533-05/111
Om ett värdepapper är inregistrerat vid börs men utan att det finns noteringar om handel över börsen ska det inte anses vara marknadsnoterat.
Begreppet marknadsnoterad används om värdepapper i inkomstskattelagen (IL) och lagen om statlig förmögenhetsskatt (SFL) i många sammanhang.
Kapitalförluster på andra marknadsnoterade delägarrätter än aktier får kvittas i större utsträckning än förluster på onoterade sådana (48 kap. 20 § IL).
Kapitalförluster på marknadsnoterade fordringar i svenska kronor utom premieobligationer behandlas förmånligare än förluster på onoterade fordringar i och med att de får dras av till 100 % (48 kap. 23 § IL).
Kapitalförluster på andelar i investeringsfonder som är noterade och som bara innehåller svenska fordringsrätter får också fullt avdrag. (48 kap. 21 § IL, jfr även 42 kap. 8 § 2 st. IL.)
Anskaffningsutgiften för marknadsnoterade delägarrätter utom terminer, optioner samt vissa teckningsrätter och delrätter, får bestämmas till 20 procent av ersättningen vid avyttringen vilket inte gäller för onoterade delägarrätter (48 kap. 15 § IL).
Uttrycket marknadsnoterad används också på flera ställen i lagen om statlig förmögenhetsskatt och har betydelse för om delägarrätter och fordringsrätter är skattepliktiga eller inte (3 § p. 7 SFL) och för hur de ska värderas (12 § SFL).
Fråga har uppkommit om ett värdepapper som är inregistrerat vid börs men där handel inte sker över börsen ska anses vara marknadsnoterat.
Begreppet marknadsnotering definieras i 48 kap. 5 § IL:
"En delägarrätt eller fordringsrätt anses marknadsnoterad om den är noterad på svensk eller utländsk börs eller, utan att var noterad på börs, är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning."
Rekvisitet infördes vid skattereformen 1990 i 27 § 2 mom., 2 st. SIL och lagtexten löd då på följande sätt:
"Är finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig (marknadsnoterad), får" osv.
Av prop. 1989/90:110 s. 428f., samt s. 723 framgår att ett syfte med kravet på notering var att det ska finnas möjlighet att kontrollera hur stort marknadsvärdet på värdepappret var vid köp och försäljningar för att kunna se att uppgivet överlåtelsepris var riktigt. Detta är inte möjligt om ett värdepapper enbart är registrerat vid börs utan det krävs konkreta noteringar om vilka kurser som faktiskt noterats. Det är också noterbart att man i förarbetena genomgående använder ordet noterad och inte ordet registrerad i detta sammanhang.
I RÅ 1994 ref. 26 ansåg Regeringsrätten att en ren inregistrering, utan noteringar om avslut, inte var att anse som en marknadsnotering. Skatterättsnämnden skrev: "Av de i ärendet lämnade uppgifterna framgår emellertid att det hittills inte förekommit några sådana noteringar om avslut m.m. som förutsätts i 27 § 2 mom. andra stycket SIL. Aktieindexobligationen uppfyller därför inte de krav som ställs på ett instrument för att det skall anses vara marknadsnoterat." (I det aktuella fallet fanns visserligen köpkurser men inga betalkurser eftersom handel inte skedde över börs.)
Vid IL:ens införande ändrades formuleringen till den nu gällande. Lagrådet ansåg följande (prop. 1999/2000:2, del 3, s 476):
"Enligt paragrafen anses en delägarrätt eller fordringsrätt marknadsnoterad om den är noterad på svensk eller utländsk börs eller är föremål för annan kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning. - Enligt Lagrådets mening skapas osäkerhet om den rätta innebörden av paragrafen genom att det i andra ledet talas om "annan" på visst sätt angiven notering. Formuleringen ger intryck av att de krav på noteringen som uppställs i detta andra led skall gälla också i fråga om noteringar på börs enligt första ledet, dvs. notering på börs skulle anses som marknadsnotering endast om börsnoteringen uppfyller kraven i andra ledet. En sådan ordning torde inte vara avsedd. Oklarheten kan undanröjas genom att andra ledet ändras så att det inleds med: "eller, utan att vara noterad på börs, är föremål för kontinuerlig" osv.
Regeringen ansåg i prop. 1999/2000:2, del 2, s. 575 följande: "Regeringen finner inte skäl att göra någon ändring i bestämmelsen med anledning av föreningarnas (Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen/förf. anm.) förslag att värdepapper som är inregistrerade vid en börs alltid skall anses vara marknadsnoterade. Aktier som är inregistrerade vid en svensk börs faller regelmässigt in under definitionen av marknadsnoterade delägarrätter, medan det kan finnas andra inregistrerade instrument som faller utanför definitionen av marknadsnotering, se RÅ 1994 ref. 26. - Däremot formulerar regeringen om bestämmelsen redaktionellt efter förslag från Lagrådet."
Regeringen ansåg således vid införandet av IL att det krävs noteringar för att ett värdepapper, inregistrerat på börs, ska anses marknadsnoterat. I lagtexten använder man därför ordet noterad och inte ordet registrerad.
Den redaktionella ändringen klargör emellertid att de övriga krav som ställs på en marknadsnotering på annan marknadsplats än börs inte ska tillämpas på börsnoteringar. Man behöver således inte kontrollera t.ex. hur ofta handel sker för att se om kravet på kontinuitet är uppfyllt. Däremot måste handel ske över börsen med noteringar om betalkurser på vanligt sätt.
Skatteverkets slutsats är således att noteringar på börs är ett krav för att ett värdepapper ska anses börsnoterat. Det räcker inte att det är enbart inregistrerat vid börsen.
Om värdepappret inte kan anses börsnoterat så kan det naturligtvis ändå anses marknadsnoterat på grund av att det är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning i något annat sammanhang.