Företrädaransvar efter offentligt ackord för den juridiska personen

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att möjligheten att göra gällande företrädaransvar kvarstår även efter ett offentligt ackord för den juridiska personen.

2 Bakgrund och frågeställning

Ackord är en ekonomisk uppgörelse mellan en gäldenär och dennes borgenärer, i syfte att undanröja en obeståndssituation. Ett ackordsförslag kan framställas inom eller utom ramen för ett formellt insolvensrättsligt förfarande. Avser ackordsförslaget en alltigenom frivillig uppgörelse brukar man tala om ett underhandsackord. Vid konkurs och företagsrekonstruktion kan, förutom en frivillig uppgörelse, även förekomma en mera formbunden ackordsförhandling inför rätten, eventuellt med inslag av tvång, ett s k. offentligt ackord (även benämnt tvångsackord).

Betydelsen av offentligt ackord har för statens del ändrats väsentligt vid ingången av 2004, då förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffades. Såsom skatteborgenär deltar staten numera fullt ut i en offentlig ackordsförhandling.

Fråga har uppkommit vilken verkan ett offentligt ackord för en juridisk person har i fråga om möjligheten att göra gällande personligt ansvar för den juridiska personens företrädare enligt 12 kap 6 och 6 a §§ skattebetalningslagen (SBL, 1997:483).

3 Gällande rätt m.m.

Rättsverkningarna för en medansvarig person vid ett offentligt ackord för huvudgäldenären regleras i 12 kap 22 § konkurslagen (1987:672) respektive i 3 kap 9 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Där anges följande.

"En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen".

Före införandet av lagen om företagsrekonstruktion 1996 fanns en likalydande bestämmelse i 21 § ackordslagen (1970:847), som i sin tur byggde på följande bestämmelse i 36 § lagen (1921:227) om ackordsförhandling utan konkurs.

"Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesman eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad;"

En likartad bestämmelse fanns även i 169 § äldre konkurslagen (1921:225), som den 1 januari 1988 ersattes av 12 kap. 22 § i nu gällande konkurslag.

Även vid skuldsanering finns idag en motsvarande bestämmelse om fortsatt medansvar i 26 § andra stycket skuldsaneringslagen (1994:344); "Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för fordringen".

I rättspraxis har bestämmelserna om fortsatt medansvar vid offentligt ackord kommit att prövas beträffande vissa slags medansvar. Således ansåg Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1989 s. 92 att det solidariska ansvaret för bolagsman i handelsbolag inte omfattades av regeln i 12 kap. 22 § konkurslagen. Däremot fann Göta Hovrätt i ett avgörande den 29 november 1996 (mål nr T 158/96) att dåvarande 21 § ackordslagen var tillämplig på ett medansvar enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen (numera 13 kap 17 §). I förhållande till HD-avgörandet från 1989 uttalade hovrätten bl.a. följande. "Hovrätten veterligt har det varken i något vägledande rättsfall eller i den rättsvetenskapliga litteraturen uttalats att den i 1989 års rättsfall antagna rättsgrundsatsen skulle vara tillämplig i andra associationer där det råder andra ansvarsförhållanden".

Beträffande doktrinuttalanden kan konstateras att JO i ett utlåtande år 1975 (se ämbetsberättelsen s. 377) utgått från att reglerna i dåvarande 169 § konkurslagen och 21 § ackordslagen omfattat även företrädaransvar. Vidare har i samband med redogörelser för NJA 1989 s. 92 framförts att detta avgörande inte skulle ha någon betydelse i fråga om företrädaransvar (Pehrson; Juridisk Tidskrift, 1989-1990 s. 339 och Nial; Om handelsbolag och enkla bolag, 1995, s. 195, not 41).

4 Skatteverkets bedömning

Såväl de tidigare som nuvarande bestämmelserna om fortsatt ansvar för borgensman eller medgäldenär vid huvudgäldenärens offentliga ackord kan sägas ge uttryck för en insolvensrättslig princip om att en borgensman/medgäldenär inte kommer i åtnjutande av den ned- eller avskrivning av skulderna som kan inträda för huvudgäldenären. Ett undantagande av ställföreträdaransvaret från denna princip torde förutsätta att det finns en mera allmän begränsning i bestämmelsernas tillämplighet, såsom att medansvaret förutsätts vila på obligationsrättslig grund, dvs. att fråga ska vara om ett "åtaget" medansvar, eller att medansvaret förutsätts vara inte endast solidariskt utan även primärt, dvs. att borgenären ska kunna vända sig direkt till den medansvarige och kräva betalning. Varken nuvarande eller tidigare ordalydelser indikerar dock några sådana begränsningar i tillämpligheten. Att HD i 1989 års rättsfall undantog medansvaret för handelsbolagsdelägare motiverades av den särskilda identitet i förpliktelserna som råder mellan ett handelsbolag och dess bolagsmän. Ställföreträdaransvaret vilar på en helt annan grund. Skatteverket ser därför, i likhet med vad som påtalats i doktrinen samt av Göta Hovrätt i 1996 års fall, ingen anledning att tillmäta HD-avgörandet någon avgörande betydelse för bedömningen av andra ansvarssituationer.

Sammantaget är det Skatteverkets uppfattning att reglerna om fortsatt medansvar i 12 kap 22 § konkurslagen respektive 3 kap 9 § lagen om företagsrekonstruktion omfattar även ett medansvar i form av ställföreträdaransvar.