Förordning (1977:740) om tillämpning av en konvention den 27 februari 1976 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social trygghet

1 § Den konvention mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social trygghet som har undertecknats den 27 februari 1976 jämte slutprotokoll till konventionen skall i originaltexternas lydelse gälla som förordning här i landet.

Texterna i deras till följd av en tilläggsöverenskommelse den 26 oktober 1989 ändrade lydelse är intagna som bilagor 1 och 2 till denna förordning. Förordning (1991:1183).

2 § Vid tillämpning av artikel 10 och artikel 33 första stycket andra punkten i konventionen skall riksförsäkringsverket vara behörig svensk myndighet. Förordning (1991:1183).

3 § Artikel 37 i konventionen gäller, med undantag som sägs i 4 §, på motsvarande sätt för rättigheter som uppstår först på grund av tilläggsöverenskommelsen. Förordning (1991:1183).

4 § Artikel 22 sjätte stycket i konventionen i dess lydelse enligt tilläggsöverenskommelsen skall gälla retroaktivt från och med den 1 januari 1982 och tillämpas även för försäkringsfall som inträffat före denna tidpunkt. Pensioner som har fastställts före ikraftträdandet av tilläggsöverenskommelsen fastställs på nytt efter ansökan med beaktande av första meningen. De kan även fastställas på nytt utan ansökan. Förordning (1991:1183).

5 § Nummer 3 b) i slutprotokollet gäller endast för försäkringsfall som inträffar efter ikraftträdandet av denna förordning. Förordning (1991:1183).

6 § För en person som avses i nummer 6 b) i slutprotokollet till konventionen och som vid ikraftträdandet av denna förordning redan är sysselsatt börjar den tremånadersfrist som sägs i nämnda bestämmelse i slutprotokollet att löpa vid ikraftträdandet. Förordning (1991:1183).

7 § Artiklarna 23--25 i konventionen i deras lydelse enligt tilläggsöverenskommelsen skall tillämpas i fråga om efterlevandepension när försäkringsfallet inträffat efter utgången av år 1989.

Bilaga 1

Konvention mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social trygghet

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland som önskat reglera sina förbindelser på den sociala trygghetens område, har överenskommit om följande:

AVDELNING 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I denna konvention förstås med uttrycken

1) "territorium"

med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland det område, inom vilket Förbundsrepubliken Tysklands grundlag gäller,

med avseende på Konungariket Sverige dess territorium;

2) "medborgare"

med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland en tysk i den för Förbundsrepubliken Tyskland gällande grundlagens mening,

med avseende på Konungariket Sverige en person med svenskt medborgarskap;

3) "lagstiftning"

lagar, förordningar, kungörelser och andra allmänna rättsföreskrifter rörande de i artikel 2 första stycket angivna grenarna av social trygghet;

4) "behörig myndighet"

med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland förbundsministern för arbete och sociala frågor,

med avseende på Konungariket Sverige regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer;

5) "försäkringsorgan"

det organ eller den myndighet som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 första stycket angivna lagstiftningen;

6) "behörigt försäkringsorgan"

det försäkringsorgan som är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen;

7) "sysselsättning"

en anställning eller förvärvsverksamhet i den tillämpliga lagstiftningens mening;

8) "försäkringsperioder"

avgiftsperioder, sysselsättningsperioder eller bosättningsperioder, som i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betecknas eller betraktas som försäkringsperioder, samt andra tidsperioder i den mån de i nämnda lagstiftning betraktas som likvärdiga med försäkringsperioder, däribland kalenderår, för vilka inom den svenska försäkringen för tilläggspension pensionspoäng har tillgodoräknats på grund av sysselsättning under det ifrågavarande året eller en del därav;

9) "kontantförmån" eller "pension"

en kontantförmån eller pension med alla tillägg, tillskott och förhöjningar.

Artikel 2

1. Denna konvention är, i den mån ej annat däri föreskrives, tillämplig på

1) den tyska lagstiftningen om

a) sjukförsäkring och skydd för förvärvsarbetande mödrar, i den mån inom dessa förmånsgrenar regleras rätt till kontant- och sjukvårdsförmåner genom sjukförsäkringens organ;

b) yrkesskadeförsäkring;

c) pensionsförsäkring och tilläggsförsäkring för gruvarbetare;

d) åldershjälp för lantbrukare;

e) barnbidrag;

f) bidrag för vård av barn;

2) den svenska lagstiftningen om

a) sjukförsäkring med föräldraförsäkring;

b) yrkesskadeförsäkring;

c) folkpension;

d) försäkring för tilläggspension.

2. Vid denna konventions tillämpning beaktas icke sådan lagstiftning i fördragsslutande stat, som följer av annan mellanstatlig överenskommelse eller av överstatlig rätt eller som avser tillämpningen av sådan överenskommelse eller rätt. Förordning (1991:1183).

Artikel 3

1. Denna konvention är, i den mån ej annat däri föreskrives, tillämplig på de fördragsslutande staternas medborgare, andra personer som omfattas eller har omfattats av en fördragsslutande stats lagstiftning och personer som härleder sin rätt från någon nu nämnd person.

2. I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes vid tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer:

a) medborgare i den andra fördragsslutande staten,

b) flyktingar som avses i artikel 1 av konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,

c) statslösa som avses i artikel 1 av konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,

d) andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en medborgare i fördragsslutande stat eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.

Artikel 4

1. När fråga är om en i artikel 3 andra stycket angiven person skall i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, kontantförmåner vid invaliditet, på grund av ålder och till efterlevande samt livräntor och engångsbelopp i anledning av yrkesskada utges till den därtill berättigade även om denne vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium.

2. I den mån ej annat föreskrives i denna konvention utges förmåner enligt den ena fördragsslutande statens lagstiftning till medborgare i den andra fördragsslutande staten, som är bosatt utanför de fördragsslutande staternas territorier, på samma villkor som till medborgare i den förstnämnda fördragsslutande staten som är bosatta utanför nämnda territorier.

Artikel 5

I den mån ej annat föreskrives i artiklarna 6--10, skall frågan om en persons försäkringstillhörighet bedömas

1) enligt svensk rätt, om personen i fråga är bosatt i Konungariket Sverige, eller, med avseende på yrkesskadeförsäkring, om han är sysselsatt där,

2) enligt tysk rätt, om han är sysselsatt i Förbundsrepubliken Tyskland, varvid i fall, då försäkringstillhörigheten bedöms med hänsyn till sysselsättningsorten, denna skall vara bestämmande även om arbetet utförs för en arbetsgivare som befinner sig i den andra fördragsslutande staten.

Artikel 6

Utsänds en arbetstagare, som sysselsätts i en fördragsslutande stat, av sin arbetsgivare till den andra fördragsslutande staten för att där utföra ett arbete för denne arbetsgivare, skall den förstnämnda statens lagstiftning fortsätta att gälla till utgången av den tjugofjärde kalendermånaden efter utsändandet, som om arbetstagaren fortfarande sysselsattes inom dess territorium. Förordning (1991:1183).

Artikel 7

1. För ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer gäller med avseende på försäkringstillhörigheten lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars flagga fartyget för.

2. Om en arbetstagare, som är bosatt inom en fördragsslutande stats territorium, av en arbetsgivare, som har sitt säte inom denna stats territorium och ej är ägare till fartyget, tillfälligt sysselsätts på ett fartyg som för den andra fördragsslutande statens flagga, gäller med avseende på försäkringstillhörigheten den förstnämnda statens lagstiftning, som om han sysselsattes inom dess territorium.

Artikel 8

Artiklarna 5--7 äger motsvarande tillämpning på personer som icke är arbetstagare men på vilka den i artikel 2 angivna lagstiftningen är tillämplig.

Artikel 9

Artiklarna 5, 6 och 8 berör inte de bestämmelser i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser och Wienkonventionen om konsulära förbindelser, som hänför sig till den lagstiftning som anges i artikel 2 första stycket. Förordning (1991:1183).

Artikel 10

På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på framställning av en i artikel 8 avsedd likställd person kan den behöriga myndigheten, eller den myndighet som utses av denna, i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning enligt artiklarna 5--9 skulle vara tillämplig, medge undantagande från denna lagstiftning, under förutsättning att personen i fråga blir omfattad av den andra fördragsslutande statens lagstiftning. Vid beslut härom skall beaktas sysselsättningens art och de omständigheter under vilka den utövas. Före avgörandet skall den andra fördragsslutande statens behöriga myndighet, eller den myndighet som utses av denna, beredas tillfälle till ställningstagande. Är arbetstagare icke sysselsatt inom dess territorium, betraktas han som sysselsatt på den ort, där han senast förut var sysselsatt. Har han förut icke varit sysselsatt inom dess territorium, betraktas han som sysselsatt på den ort, där denna fördragsslutande stats behöriga myndighet har sitt säte. Förordning (1991:1183).

Artikel 11

1. I fall, då enligt bestämmelser i en fördragsslutande stats lagstiftning rätt till en förmån inskränkes eller icke föreligger eller en förmån inskränkes eller icke utges vid sammanträffande med rätt till annan förmån eller med utgivandet av andra förmåner skall dessa bestämmelser tillämpas även med avseende på motsvarande förhållanden enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning. Om vad nu sagts skulle medföra minskning av båda förmånerna, skall vardera förmånen minskas med halva det belopp varmed minskning skulle ske enligt den fördragsslutande stats lagstiftning, på vilken rätten till förmånen grundas.

2. I fall, då enligt bestämmelser i fördragsslutande stats lagstiftning rätt till en förmån icke föreligger eller en förmån inskränkes så länge en sysselsättning eller en viss sysselsättning utövas eller en obligatorisk pensionsförsäkring består, skall dessa bestämmelser tillämpas även med avseende på motsvarande förhållanden enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning eller inom dess territorium.

AVDELNING II

Särskilda bestämmelser

Kapitel 1. Sjukförsäkring

Artikel 12

I fråga om fastställande av rätten till en förmån och den tidrymd under vilken förmånen skall utges skall försäkringsperioder som fullgjorts och perioder varunder förmån utgivits enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar sammanräknas i den mån de icke sammanfaller.

Artikel 13

1. Är någon bosatt inom en fördragsslutande stats territorium och berättigad till sjukvårdsförmåner enligt denna stats lagstiftning, erhåller han under tillfällig vistelse inom den andra fördragsslutande statens territorium sjukvårdsförmåner enligt denna stats lagstiftning, om han på grund av sitt tillstånd är i omedelbart behov av sådana förmåner.

2. Första stycket gäller ej för fall då någon beger sig till den andra fördragsslutande statens territorium i syfte att erhålla vård, särskilt när syftet är att genomgå kurbehandling eller att vistas på hälsovårdsanstalt, vilohem eller luftkuranstalt.

3. I fråga om sättet för och omfattningen av tillhandahållande av förmåner enligt första stycket tillämpas den för vistelseortens försäkringsorgan gällande lagstiftningen.

4. Personer, som enligt de i artikel 9 nämnda konventionerna är befriade från försäkringsplikt i den fördragsslutande stat där de är sysselsatta, erhåller, liksom deras medföljande familjemedlemmar, sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i denna fördragsslutande stat under förutsättning att de har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten. Förordning (1991:1183).

Artikel 14

Är någon bosatt inom en fördragsslutande stats territorium och försäkrad enligt denna stats lagstiftning, erhåller hans familjemedlemmar, som är bosatta inom den andra fördragsslutande statens territorium, sjukvårdsförmåner enligt den lagstiftning som försäkringsorganet för deras bosättningsort har att tillämpa om icke redan enligt bosättningsortens lagstiftning rätt till sjukvårdsförmåner föreligger på annan grund.

Artikel 15

1. För den som åtnjuter pension från pensionsförsäkring i de fördragsslutande staterna tillämpas lagstiftningen om sjukförsäkring för pensionstagare i den fördragsslutande stat, inom vars territorium han är bosatt. Utgår pension enbart enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning betraktas därvid i fråga om sjukvårdsförmåner denna pension som pension från den förstnämnda fördragsslutande staten.

2. Första stycket äger motsvarande tillämpning på pensionssökande.

Artikel 16

1. I fall som avses i artiklarna 13 och 14 tillhandahålles förmånerna i fråga

i Förbundsrepubliken Tyskland av den för vistelseorten behöriga allmänna ortssjukkassan

i Sverige av den för vistelseorten behöriga allmänna försäkringskassan, såvida inte annan inrättning är behörig. Förordning (1991:1183).

2. Skall enskilda personer eller inrättningar enligt avtal med försäkringsorgan som anges i första stycket tillhandahålla sjukvårdsförmåner för de hos försäkringsorganet försäkrade personerna och deras familjemedlemmar, är de skyldiga att tillhandahålla sjukvårdsförmåner enligt artiklarna 13 och 14 på villkor som skulle ha gällt om där avsedda personer varit försäkrade hos försäkringsorganet eller varit sådana försäkrades familjemedlemmar och omfattats av avtalen.

3. Kostnaderna för sjukvårdsförmåner som tillhandahålles enligt denna artikel skall bäras av försäkringsorganet för vistelseorten.

Artikel 17

1. Kontantförmåner enligt sjukförsäkringslagstiftningen skall utges även om den förmånsberättigade vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium.

2. På begäran av det behöriga försäkringsorganet skall kontantförmåner utbetalas av det i artikel 16 första stycket angivna försäkringsorganet för vistelseorten. Det behöriga försäkringsorganet ersätter försäkringsorganet för vistelseorten de utbetalade kontantförmånerna.

Kapitel 2. Yrkesskadeförsäkring

Artikel 18

1. Skall enligt en fördragsslutande stats lagstiftning graden av arbetsförmågans nedsättning och ersättningsrätten i anledning av yrkesskada i denna lagstiftnings mening bedömas med beaktande av annan yrkesskada, gäller detta även för yrkesskada som är att hänföra till den andra fördragsslutande statens lagstiftning, som om den hade varit att hänföra till lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring i den förstnämnda staten. Med yrkesskador som skall beaktas likställs skadefall som enligt andra författningar skall beaktas som olycksfall eller andra ersättningsfall.

2. Det försäkringsorgan som är behörigt att reglera det senare inträffade försäkringsfallet bestämmer den förmån som skall utgå med hänsyn till den nedsättning av arbetsförmågan, som försäkringsorganet har att beakta enligt den för organet gällande nationella lagstiftningen.

Artikel 19

1. För rätt till förmån i anledning av en yrkessjukdom skall en fördragsslutande stats försäkringsorgan beakta även sysselsättningar i den andra fördragsslutande staten som varit av beskaffenhet att medföra fara för sjukdomen. Föreligger därvid enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar rätt till förmån, utges sjukvårdsförmåner och kontantförmåner med undantag av livränta enbart enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, inom vars territorium den berättigade är bosatt. Av en livränta utger varje försäkringsorgan så stor del som motsvarar förhållandet mellan sysselsättningstiden inom den egna fördragsslutande statens territorium och den sammanlagda sysselsättningstid som skall beaktas enligt första punkten.

2. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om förmåner till efterlevande.

Artikel 20

1. Den som på grund av yrkesskada är berättigad till sjukvårdsförmåner enligt en fördragsslutande stats lagstiftning erhåller under vistelse inom den andra fördragsslutande statens territorium sjukvårdsförmåner av försäkringsorganet för vistelseorten enligt den för detta försäkringsorgan gällande lagstiftningen.

2. I fall som avses i första stycket tillhandahålles sjukvårdsförmånerna

i Förbundsrepubliken Tyskland av den för vistelseorten behöriga allmänna ortssjukkassan,

i Sverige av den för den ifrågavarande personens vistelseort behöriga allmänna försäkringskassan.

3. Skall enligt första stycket yrkesmässig rehabilitering vidtagas, skall detta ske genom det härför inom vistelsestatens territorium behöriga organet enligt den för detta organ gällande lagstiftningen. Behörigt är det organ som skulle ha varit behörigt om rätten att komma i åtnjutande av åtgärderna hade varit att bedöma enligt nämnda fördragsslutande stats lagstiftning.

4. Artikel 16 andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall som avses i denna artikel.

5. Kostnaderna för förmåner som tillhandahålles enligt denna artikel skall bäras av försäkringsorganet för vistelseorten.

Artikel 21

1. I den mån ej annat följer av artikel 4 första stycket skall kontantförmåner enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring utges även om den förmånsberättigade vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium.

2. På begäran av det behöriga försäkringsorganet utbetalas kontantförmåner med undantag av livränta, engångsbelopp, vårdbidrag och begravningshjälp av det i artikel 20 andra stycket angivna försäkringsorganet för vistelseorten. Det behöriga försäkringsorganet ersätter försäkringsorganet för vistelseorten de utbetalade kontantförmånerna.

Kapitel 3. Pensionsförsäkringar

DEL 1

Pensionsförsäkring enligt den tyska lagstiftningen

Artikel 22

1. Föreligger enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar försäkringsperioder som skall tillgodoräknas, beaktas för förvärv av rätt till förmån enligt den tyska lagstiftningen även försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen som ej avser samma tid. Frågor i vilken omfattning försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen kan tillgodoräknas prövas enligt svensk lagstiftning.

2. Försäkringsperioder som skall betraktas enligt första stycket hänförs till den försäkringsgren, vars försäkringsorgan är behörigt att fastställa förmån när enbart tysk lagstiftning tillämpas. Skulle i enlighet härmed pensionsförsäkringen för gruvarbetare vara behörig, beaktas inom denna de försäkringsperioder som skall beaktas enligt den svenska lagstiftningen under förutsättning att dessa perioder fullgjorts i gruvarbete under jord.

3. Beräkningsunderlaget utgörs av de försäkringsperioder som enligt den tyska lagstiftningen skall beaktas för penionsberäkningen.

4. För bortfall av utjämningsförmån inom försäkringen för gruvarbetare likställs svensk gruvdrift med tysk gruvdrift.

5. Uppfylls villkoren för pensionsrätt endast med beaktande av första stycket, tillgodoräknas den på antagandetid belöpande förmånsandelen endast till hälften.

6. Föreligger rätt till barntillägg utan åberopande av första stycket och utgår icke barntillägg eller barnpension enligt den svenska lagstiftningen, utges barntillägget med fullt belopp även om det ingår som delförmån i barnpension. I annat fall utges barntillägget med halva sitt belopp.

7. Beror försäkringsplikt av att mindre än ett visst antal avgifter erlagts, beaktas vid beslut om försäkringsplikt försäkringsperioder som skall beaktas enligt den svenska lagstiftningen.

DEL 2

Pensionsförsäkring enligt den svenska lagstiftningen

Artikel 23

För att uppfylla det enligt svensk lagstiftning för rätt till folkpension vid bosättning utomlands gällande kravet på en minsta tid av tre kalenderår för vilka pensionspoäng tillgodoräknats eller, i förekommande fall med beaktande av artikel 24 första stycket 2) andra meningen, därmed likställda år, skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt tysk lagstiftning beaktas i erforderlig omfattning, i den mån de inte avser samma tid som de svenska perioderna. Härvid likställs tolv inom den tyska pensionsförsäkringen fullgjorda försäkringsmånader med ett kalenderår, för vilket pensionspoäng tillgodoräknas. Förordning (1991:1183).

Artikel 24

1. Folkpension enligt svensk lagstiftning utges med tillämpning av denna konvention uteslutande enligt följande bestämmelser, i förekommande fall med beaktande av artikel 23:

1) För tysk medborgare som är bosatt i Sverige gäller de regler i den svenska lagstiftningen som är tillämpliga på personer som inte är svenska medborgare.

2) Tysk medborgare som

a) är bosatt i Sverige men inte uppfyller förutsättningarna i den under 1) angivna lagstiftningen eller

b) är bosatt utanför Sverige har rätt till folkpension enligt den lagstiftning som gäller för svenska medborgare vid bosättning utomlands. Därvid beaktas även varje år under tiden från och med år 1960 till och med år 1973 för vilket sjömansskatt enligt svensk rätt har erlagts.

3) Handikappersättning, som inte utgår som tillägg till folkpension, samt vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och inkomstprövade pensionsförmåner utges till tysk medborgare som är bosatt i Sverige med motsvarande tillämpning av 1) och 2). Förordning (1991:1183).

Artikel 25

För utgivande av tilläggspension enligt den svenska lagstiftningen gäller följande:

1) Den som inte är svensk medborgare tillgodoräknas pensionspoäng endast på grund av förvärvsverksamhet under bosättning i Sverige.

2) Har någon fullgjort försäkringsperioder inom både den svenska försäkringen för tilläggspension och den tyska pensionsförsäkringen, skall dessa för förvärv av rätt till tilläggspension i erforderlig omfattning sammanräknas i den mån de inte sammanfaller. Härvid likställs tolv inom den tyska pensionsförsäkringen fullgjorda försäkringsmånader med ett kalenderår, för vilket pensionspoäng tillgodoräknats.

3) För beräkning av tilläggspension beaktas endast försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen. Förordning (1991:1183).

Artikel 26

Övergångsbestämmelserna i svensk lagstiftning om rätt till folkpension för svenska medborgare som är bosatta utomlands samt om beräkningen av tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs inte av denna konvention. Förordning (1991:1183).

Kapitel 4. Familjeförmåner

Artikel 26 a

Om ett barn, som är bosatt i en av de fördragsslutande staterna, har rätt till barnbidrag enligt lagstiftningen i båda fördragsslutande staterna, utges barnbidrag endast av den stat, i vilken barnet är bosatt. Förordning (1991:1183).

Artikel 26 b

Bidragsförskott enligt svensk lagstiftning utges för ett barn, som inte är svensk medborgare, om barnet och vårdnadshavaren är bosatta i Sverige och antingen barnet eller vårdnadshavaren vistas där sedan minst sex månader. Förordning (1991:1183).

AVDELNING III

Övriga bestämmelser

Kapitel 1. Myndighetsbistånd och rättshjälp

Artikel 27

1. De fördragsslutande staternas försäkringsorgan, sammanslutningar av försäkringsorgan, myndigheter och domstolar skall vid tillämpningen av den lagstiftning som anges i artikel 2 första stycket och av denna konvention lämna varandra ömsesidigt bistånd på samma sätt som vid tillämpning av den för dem gällande lagstiftningen. Biståndet lämnas kostnadsfritt. Kontantutlägg skall dock ersättas.

2. Första stycket första punkten äger motsvarande tillämpning beträffande läkarundersökningar. Kostnader för sådana undersökningar, resekostnader, gottgörelse för mistad arbetsförtjänst, uppehållskostnader i samband med undersökning och andra kontantutlägg med undantag av portokostnader ersätts av det organ som begärt undersökningen. Kostnaderna ersätts icke, om det ligger i båda de fördragsslutande staternas behöriga försäkringsorgans intresse att läkarundersökningen kommer till stånd.

Artikel 28

1. Av en fördragsslutande stats domstolar meddelade verkställbara domar liksom även av en fördragsslutande stats försäkringsorgan eller myndigheter meddelade verkställbara beslut om avgifter och andra fordringar på grund av socialförsäkring erkännes i den andra fördragsslutande staten.

2. Erkännande får vägras endast om det strider mot den allmänna ordningen i den fördragsslutande stat där domen eller beslutet åberopas.

3. Enligt första stycket erkända verkställbara domar och beslut verkställes i den andra fördragsslutande staten. Härvid förfares i enlighet med vad som enligt lagstiftningen i den stat, inom vars territorium verkställandet skall ske, gäller för verkställande av i denna stat meddelade motsvarande domar och beslut. Utskrift av domen eller beslutet måste förses med intyg om dess verkställbarhet (exigibilitetsklausul).

4. Har försäkringsorgan i en fördragsslutande stat fordran på oguldna avgifter, skall vid tvångsverkställighet liksom även vid konkurs- och förlikningsförfarande i den andra staten sådan fordran ha samma förmånsrätt som en motsvarande fordran i denna stat.

Artikel 29

1. I en fördragsslutande stats lagstiftning föreskriven befrielse från eller nedsättning av skatter eller avgifter, däri inbegripna konsulära och administrativa avgifter, för handlingar eller beslut, som skall företes i och för tillämpning av denna lagstiftning, utsträckes att omfatta även motsvarande handlingar och beslut som skall företes i och för tillämpningen av denna konvention eller av den i artikel 2 första stycket angivna lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten.

2. Beslut, som skall företes i och för tillämpningen av denna konvention eller den i artikel 2 första stycket angivna lagstiftningen, behöver icke förses med äkthetsbevis eller underkastas någon annan liknande formalitet vid åberopande hos den andra fördragsslutande statens organ.

Artikel 30

I artikel 27 första stycket avsedda organ kan vid tillämpningen av den i artikel 2 första stycket angivna lagstiftningen och av denna konvention träda i omedelbar förbindelse med varandra och med berörda personer och deras ombud på sitt tjänstespråk. Lagstiftning om anlitande av tolk påverkas ej. Domar, beslut och andra handlingar kan direkt tillställas en person som uppehåller sig inom den andra fördragsslutande statens territorium i rekommenderad försändelse med mottagningsbevis.

Artikel 31

1. Har ansökan om förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning gjorts hos ett organ i den andra fördragsslutande staten, som är behörigt att mottaga ansökan om en motsvarande förmån enligt den för detta organ gällande lagstiftningen, betraktas ansökningen som gjord hos det behöriga försäkringsorganet. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på andra ansökningar, förklaringar och besvärsskrifter.

2. Ansökningar, förklaringar och besvärsskrifter skall av det organ i den ena fördragsslutande staten, till vilket de ingivits, ofördröjligen vidarebefordras till den andra statens behöriga organ.

3. Ansökan om förmåner enligt den ena fördragsslutande statens lagstiftning betraktas även som ansökan om en motsvarande förmån enligt lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten. Detta gäller dock icke, om sökanden uttryckligen begär att fastställandet av rätt som förvärvats enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning skall uppskjutas och sådant fall är förhanden, att han enligt denna fördragsslutande stats lagstiftning kan välja den tidpunkt, från vilken förmånen skall utgå.

4. Fastställs i en av de fördragsslutande staterna en pensionsförmån utan ansökan skall, om inte dessförinnan en uttrycklig ansökan om motsvarande förmån har gjorts hos försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten, ansökan betraktas som gjord den dag då den pensionsförmån som skall utges utan ansökan i den första fördragsslutande staten börjar utgå; artikel 31 tredje stycket andra meningen berörs inte. Förordning (1991:1183).

Artikel 32

Den ena fördragsslutande statens yrkeskonsulära myndigheter i den andra fördragsslutande staten har rätt att utan företeende av fullmakt, på förmånsberättigads begäran, vidtaga åtgärder som behövs för att trygga och vidmakthålla rättigheter för den förstnämnda statens medborgare. Särskilt kan de hos organ, som avses i artikel 27 första stycket i medborgarens intresse göra ansökningar, avge förklaringar och inlämna besvärsskrifter.

Kapitel 2. Konventionens tillämpning och tolkning

Artikel 33

1. De behöriga myndigheterna kan överenskomma om de administrativa åtgärder som behövs för konventionens tillämpning. De skall underrätta varandra om ändringar och utvidgningar av den lagstiftning som anges i artikel 2.

2. För konventionens tillämpning inrättas följande förbindelseorgan:

i Förbundsrepubliken Tyskland för sjukförsäkringen AOK - förbundsorganisation, Bonn, för yrkesskadeförsäkring de industriella yrkesföreningarnas huvudorganisation e. V., Sankt Augustin,

för pensionsförsäkring för arbetare delstatsförsäkringsanstalten Schleswig--Holstein, Lübeck,

för pensionsförsäkring för tjänstemän förbundsförsäkringsanstalten för tjänstemän, Berlin,

för pensionsförsäkring för gruvarbetare förbundsgruvarbetarorganisationen, Bochum,

för tilläggsförsäkringen för gruvarbetare delstatsförsäkringsanstalten för Saarlandet, Saarbrücken;

för barnbidrag

centralförvaltningen vid förbundsanstalten för arbetsmarknadsfrågor (barnbidragskassan), Nürnberg;

i Konungariket Sverige riksförsäkringsverket, Stockholm. Förordning (1991:1183).

Artikel 34

Kontantförmåner kan av en fördragsslutande stats försäkringsorgan med befriande verkan utges till en person, som uppehåller sig inom den andra fördragsslutande statens territorium, i denna stats valuta. I förhållandet mellan försäkringsorganet och den till förmånen berättigade gäller för omräkningen den dags kurs som lagts till grund för kontantförmånens överförande. Ett försäkringsorgans utbetalningar till ett försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten skall ske i den sistnämnda statens valuta. Ett försäkringsorgans utbetalningar till ett försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten i fall som avses i artikel 28 skall ske i den förstnämnda statens valuta.

Artikel 35

1. Har en fördragsslutande stats försäkringsorgan felaktigt utgivit kontantförmåner, kan det felaktigt utbetalade beloppet för försäkringsorganets räkning avdragas från en motsvarande förmån enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning.

2. Har en fördragsslutande stats försäkringsorgan utgivit förskott avseende en förmån enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning, skall det utbetalade beloppet avdragas från förmånen för försäkringsorganets räkning.

3. Är någon enligt en fördragsslutande stats lagstiftning berättigad till en kontantförmån för tid, för vilken han eller hans familjemedlemmar erhållit förmåner från ett socialhjälpsorgan i den andra fördragsslutande staten, skall denna kontantförmån på begäran av det ersättningsberättigade socialhjälpsorganet innehållas för dettas räkning som om detta organ var ett socialhjälpsorgan med säte inom den förstnämnda statens territorium.

Artikel 36

1. Tvister mellan de båda fördragsslutande staterna om konventionens tolkning eller tillämpning skall såvitt möjligt biläggas genom de behöriga myndigheterna.

2. Kan en tvist icke biläggas på detta sätt, hänskjutes den på begäran av en fördragsslutande stat till en skiljedomstol.

3. Skiljedomstol bildas för varje särskilt fall genom att var och en av de fördragsslutande staterna utser en medlem och dessa båda medlemmar enar sig om en medborgare i en tredje stat som ordförande, vilken utses av de båda fördragsslutande staternas regeringar. Medlemmarna utses inom två månader och ordföranden inom tre månader från det den ena fördragsslutande staten meddelat den andra att den ämnar underställa tvisten en skiljedomstol.

4. Om de i tredje stycket angivna fristerna icke iakttages, kan i brist på annan överenskommelse var och en av de fördragsslutande staterna hänvända sig till presidenten för den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter med begäran om erforderliga personers utseende. Är presidenten medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller är han av annan anledning förhindrad, skall personerna utses av vicepresidenten. Är även vicepresidenten medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller är även han förhindrad, skall personerna utses av den till rangen därefter främste medlemmen av domstolen, som icke är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna.

5. Skiljedomstolen träffar sitt avgörande genom majoritetsbeslut på grundval av föreliggande fördrag mellan parterna och allmän folkrätt. Dess beslut är bindande. Var och en av de fördragsslutande staterna bär kostnaderna för sin medlem och för sitt deltagande i förfarandet inför skiljedomstolen. Kostnaderna för ordföranden och övriga kostnader bärs av de fördragsslutande staterna till lika delar. Skiljedomstolen kan besluta om annan kostnadsreglering. I övrigt reglerar skiljedomstolen själv sitt förfarande.

AVDELNING IV

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 37

1. Denna konvention grundar ingen rätt till förmåner för tid före dess ikraftträdande.

2. Vid denna konventions tillämpning beaktas även före ikraftträdandet inträffade omständigheter av betydelse enligt de fördragsslutande staternas lagstiftningar.

3. Tidigare avgöranden hindrar icke konventionens tillämpning.

4. Pensioner som fastställts före denna konventions ikraftträdande kan med beaktande av konventionen av försäkringsorgan självmant omprövas utan ansökan. I sådana fall betraktas, utan hinder av artikel 31 andra stycket, den dag då försäkringsorganet inleder sitt förfarande som dag för ansökan enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning.

5. Skulle omprövning enligt fjärde stycket innebära att pension ej skall utgå eller att pension skall utgå med lägre belopp än det som senast utbetalats för tid före denna konventions ikraftträdande, skall pensionen alltjämt utgå med samma belopp som förut.

Artikel 38

Det bifogade slutprotokollet utgör en beståndsdel av denna konvention.

Artikel 39

Denna konvention gäller även för Land Berlin, såvida icke Förbundsrepubliken Tysklands regering till Konungariket Sveriges regering avger en motsatt förklaring inom tre månader efter denna konventions ikraftträdande.

Artikel 40

1. Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationshandlingarna skall så snart som möjligt utväxlas i Bonn.

2. Denna konvention träder i kraft första dagen i den andra månaden efter utgången av den månad, under vilken ratifikationshandlingarna utväxlas.

Artikel 41

1. Konventionen ingås för obestämd tid. Var och en av de fördragsslutande staterna kan med iakttagande av tre månaders uppsägningstid uppsäga den till utgången av ett kalenderår.

2. Träder konventionen på grund av uppsägning ur kraft, skall dess bestämmelser gälla beträffande förmån vartill rätt förvärvats dessförinnan. Lagstiftning som inskränker rätten till förmån för den som vistas utomlands eller föreskriver innehållande eller indragning av förmån i sådant fall tillämpas ej beträffande förmån som nyss sagts.

TILL BEVIS HÄROM har undertecknade, därtill befullmäktigade av sina regeringar, undertecknat denna konvention och försett den med sina sigill.

SOM SKEDDE I STOCKHOLM den 27 februari 1976 i två originalexemplar, vartdera på svenska och tyska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

För Konungariket Sverige Sven Aspling

För Förbundsrepubliken Tyskland Dietrich Stoecker Walter Arendt

Bilaga 2

Slutprotokoll till konvention mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om social trygghet

Vid undertecknandet av den denna dag mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland ingångna konventionen om social trygghet har de båda fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud förklarat sig eniga om följande:

1. Till artikel 2:

a) Konventionens avdelning II kapitel 3 tillämpas icke på den i Förbundsrepubliken Tyskland gällande tilläggsförsäkringen för gruvarbetare och åldershjälpen för lantbrukare,

b) Om enligt en fördragsslutande stats lagstiftning förutsättningarna är uppfyllda för tillämpning av både denna konvention och en annan konvention eller en överstatlig bestämmelse, skall denna fördragsslutande stats försäkringsorgan vid konventionens tillämpning bortse från den andra konventionen eller den överstatliga bestämmelsen.

c) Konventionens artikel 2 andra stycket och bestämmelsen under punkten b härovan tillämpas icke på lagstiftning om social trygghet som för Förbundsrepubliken Tysklands del följer av mellanstatlig överenskommelse eller av överstatlig rätt eller som avser tillämpningen av sådan överenskommelse eller rätt i den mån lagstiftningen innehåller särskild reglering av försäkringsförpliktelser (Versicherungslastregelungen).

2. Till artikel 3:

a) Särskild reglering av försäkringsförpliktelser (Versicherungslastregelungen) i överenskommelse, som Förbundsrepubliken Tyskland ingått med annan stat berörs ej.

b) En fördragsslutande stats lagstiftning om säkerställande av försäkrades och arbetsgivares medverkan i organ för försäkringsorgans och sammanslutningars självförvaltning och i den dömande verksamheten på den sociala trygghetens område berörs ej.

c) Svenska medborgare som är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium är berättigade till frivillig försäkring inom den tyska pensionsförsäkringen, om de med laga verkan erlagt avgifter för minst 60 månader till denna eller var berättigade till frivillig försäkring på grund av övergångsbestämmelser som var i kraft före den 19 oktober 1972. Detta gäller även för sådana inom Sveriges territorium bosatta flyktingar och statslösa som avses i artikel 3 andra stycket b och c.

3. Till artikel 4:

a) Den tyska lagstiftningen om utgivande av förmåner för medicinsk, yrkesmässig och kompletterande rehabilitering genom försäkringsorgan för pensionförsäkringen berörs ej.

b) För personer bosatta i Sverige gäller inte artikel 4 första stycket i konventionen i fråga om pension enligt tysk lagstiftning vid oförmåga att arbeta inom visst yrke, oförmåga att förvärvsarbeta eller nedsatt förmåga att arbeta i gruva, när oförmågan eller nedsättningen även har sin grund i förhållande på arbetsmarknaden. Förordning (1991:1183).

4. Till artiklarna 4 och 21:

Den tyska lagstiftningen om förmåner

på grund av yrkesskada, vid vars inträffande den skadade icke var försäkrad enligt tysk förbundsrätt,

på grund av försäkringsperioder, som icke fullgjorts enligt tysk förbundsrätt, berörs ej.

4 a. Till artikel 5:

Tysk lagstiftning om sjukförsäkring för studerande gäller för studerande som är inskrivna vid statlig eller statligt erkänd högskola inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium. Detta gäller dock inte i fall som avses under nummer 8 b. Förordning (1991:1183).

4 b. Till artikel 6:

För arbetstagare som är sysselsatta av en offentlig arbetsgivare gäller artikel 6 även i fråga om en längre utsändningstid än 24 kalendermånader. Förordning (1991:1183).

5. Till artikel 6--10:

Omfattas en person enligt artiklarna 6-10 av lagstiftningen i en fördragsslutande stat som om han var sysselsatt inom dess territorium, anses denna person liksom hans medföljande familjemedlemmar, såvida dessa inte utövar någon sysselsättning, även vara bosatta inom denna fördragsslutande stats territorium. Första meningen gäller inte i fråga om den tyska lagstiftningens bestämmelser om beaktande av perioder med vård av barn inom den lagstadgade pensionsförsäkringen. Förordning (1991:1183).

6. Till artikel 9:

a) Personer som avses i de i artikel 9 angivna bestämmelserna omfattas, om de är sysselsatta i Sverige och är tyska medborgare, av den tyska lagstiftningen som om de var sysselsatta i Förbundsrepubliken Tyskland. De betraktas som sysselsatta på den ort, där den tyska behöriga myndigheten har sitt säte.

b) Om en person som avses i punkten a ovan var bosatt inom Sveriges territorium före sysselsättningens början, kan han inom tre månader efter sysselsättningens början välja att omfattas av den svenska lagstiftningen. Lagstiftningen skall tillämpas från och med den dag valet tillkännagivits.

c) Familjemedlemmar till en person som genom de i artikel 9 nämnda konventionerna är befriad från försäkringstillhörighet i Sverige, skall om de blir sysselsatta i Sverige av en där bosatt arbetsgivare, vid tillämpning av svensk lagstiftning behandlas som om de även var bosatta inom Sveriges territorium. Förordning (1991:1183).

7. Till artikel 11:

a) Vid tillämpning av den svenska lagstiftningen likställs tysk pension med svensk tilläggspension.

b) Vid sammanträffande av pension enligt den tyska lagstiftningen om pensionsförsäkring med livränta enligt den svenska lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring beaktas vid tillämpning av den tyska lagstiftningen endast det beräkningsunderlag som gäller för den tyska pensionens beräkning.

c) Artikel 11 berör inte den tyska lagstiftningen om återbetalning av avgifter från den lagstadgade pensionsförsäkringen när det är fråga om personer som inte anges i artikel 3 andra stycket eller om personer som anges i artikel 3 andra stycket och som inte omfattas av den svenska lagstiftningen om försäkring för tilläggspension. Förordning (1991:1183).

8. Till artikel 12:

a) Bosätter sig någon som har varit försäkrad enligt den svenska lagstiftningen inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium, har han rätt till frivillig fortsättningsförsäkring enligt den tyska lagstiftningen. Därvid likställs upphörande av inskrivning hos svensk allmän försäkringskassa med avslutandet av försäkringspliktig sysselsättning enligt den tyska lagstiftningen. Försäkringen fortsättes vid den för bosättningsorten behöriga allmänna ortssjukkassan. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på personer, vilkas rätt till vidareförsäkring härleder sig från en annan persons försäkring.

b) För rätt till frivillig vidareförsäkring enligt den tyska lagstiftningen om sjukförsäkring skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt de båda fördragsslutande staternas lagstiftningar sammanräknas i den mån de ej sammanfaller.

c) Artikel 12 äger motsvarande tillämpning på förmåner, som enligt den tyska lagstiftningen utges efter skönsmässig prövning av ett försäkringsorgan.

8 a. Till artikel 13:

Tandvårdsförmåner utges under tillfällig vistelse inom Sveriges territorium oberoende av personens ålder. Förordning (1991:1183).

8 b. Till artikel 14:

Artikel 14 gäller även för studerande som är inskrivna vid statlig eller statligt erkänd högskola inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium, om de är familjemedlemmar till en person, som är bosatt i Sverige och som är försäkrad enligt svensk lagstiftning. Förordning (1991:1183).

9. Till artikel 15:

a) Skall enligt första stycket andra punkten den tyska lagstiftningen tillämpas, utges icke avgiftstillskott för pensionstagares sjukförsäkring.

b) I den mån personer, som uppbär pensioner från den tyska pensionsförsäkringen, intill konventionens ikraftträdande var bosatta inom Sveriges territorium och var berättigade till avgiftstillskott enligt den tyska lagstiftningen om pensionstagares sjukförsäkring, kvarstår denna rätt så länge de fortsätter att vara bosatta inom Sveriges territorium.

c) Vid tillämpningen av första stycket andra punkten skall en pension, som utges enligt den svenska lagstiftningen om folkpension eller tilläggspension, betraktas som pension från pensionsförsäkringen för arbetare.

10. Till artikel 16 tredje stycket och artikel 20 femte stycket:

a) Är någon enligt den tyska lagstiftningen med beaktande av konventionen berättigad till förmåner för en skada, för vilken han enligt annan tysk rätt kan kräva ersättning av tredje man, övergår detta krav i den mån den tyska lagstiftningen medger detta till det försäkringsorgan som utger förmånerna.

b) När en längre tids erfarenheter föreligger om tillämpningen av artikel 16 tredje stycket och artikel 20 femte stycket prövar de fördragsslutande staterna gemensamt, om kostnaderna för förmåner som avses i dessa bestämmelser skall regleras på annat sätt. De båda fördragsslutande staterna skall så långt möjligt fastställa dessa kostnader och tidigast från och med år 1990 på förslag av en av de fördragsslutande staterna ta upp förhandlingar om en annan kostnadsreglering. Förordning (1991:1183).

11. Till artikel 17:

Kontantförmåner enligt svensk lagstiftning på grund av sjukdom, som inträffar inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utges endast för den tid, för vilken sjukdom styrks genom läkarintyg. För försäkrade, som vid tiden för insjuknandet är sysselsatta inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium eller hör till besättningen på ett fartyg som för svensk flagg, gäller dock samma bestämmelser som vid insjuknande inom Sveriges territorium. Förordning (1991:1183).

12. Till artikel 18:

Inverkar enligt den tyska lagstiftningen en pension från pensionsförsäkringen på storleken av förmån från yrkesskadeförsäkringen, medför en motsvarande pension som åtnjuts enligt den svenska lagstiftningen samma verkan.

13. Till artikel 20:

a) I det i andra stycket angivna tyska försäkringsorganets ställe kan förmånen utges av det försäkringsorgan för den tyska yrkesskadeförsäkringen, som skulle vara behörigt om beslut om rätt till förmånen fattades enligt den tyska lagstiftningen. Utan hinder av artikel 20 andra stycket i konventionen och vad som sagts i föregående mening skall sjukvårdsförmåner i Förbundsrepubliken Tyskland endast utges av det tyska försäkringsorganet för yrkesskadeförsäkring så snart enligt tysk lagstiftning en ordning träder i kraft, enligt vilken sjukvårdsförmåner till en person som är försäkrad hos en tysk sjukkassa enbart skall utges av ett försäkringsorgan för yrkesskadeförsäkring.

b) Behörigt organ för åtgärder som avses i tredje stycket är inom Förbundsrepubliken Tysklands territorium yrkesskadeförsäkringens försäkringsorgan och inom Konungariket Sveriges territorium arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (1991:1183).

14. Till artikel 22:

a) Den svenska lagstiftning som avses i artikel 22 är lagstiftningen om försäkring för tilläggspension.

b) Vid tillämpning av artikel 22 första stycket likställs följande perioder med försäkringsperioder som kan tillgodoräknas enligt den svenska lagstiftningen:

1. Kalenderår varunder någon efter fyllda 16 år varit bosatt inom Sveriges territorium före år 1960, i den mån för personen i fråga för dessa år beräknats till svensk statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

2. Kalenderår före 1974, för vilka sjömansskatt enligt svensk rätt har erlagts.

c) För utgivande av förmånstillägg enligt den tyska lagstiftningen om pensionsförsäkring för gruvarbetare beaktas inte försäkringsperioder som kan tillgodoräknas enligt den svenska lagstiftningen.

d) Artikel 22 första stycket har inom den tyska pensionsförsäkringen motsvarande tillämpning med avseende på förmåner, som utges efter försäkringsorganets skönsmässiga bedömning.

e) Vid tillämpning av den tyska lagstiftningen om beräkning av pension, särskilt den högre värderingen av avgiftsperioder för fullgörande av ett bestämt minsta antal försäkringsår, beaktas inte svenska försäkringsperioder.

f) Vid tillämpning av sådan tysk lagstiftning, som gör rätt till pension vid oförmåga att arbeta inom visst yrke, oförmåga att förvärvsarbeta eller nedsatt förmåga att arbeta i gruva beroende av att vissa obligatoriska avgifter erlagts inom en fastställd tidsperiod före pensionsfallets inträffande och som vid fastställandet av denna tidsperiod föreskriver att vissa tider inte medräknas, gäller detta även för motsvarande tider, under vilka förtidspension eller ålderspension eller förmåner vid sjukdom eller arbetsskada (förutom livräntor) utbetalas enligt svensk lagstiftning eller förmåner vid arbetslöshet utbetalas enligt den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd, ävensom för motsvarande tider med vård av barn i Sverige.

g) Träder enligt den tyska lagstiftningen en reglering i kraft om proportionell värdering av antagandetid och proportionellt tilläggsbelopp till barnpension, gäller inte artikel 22 femte och sjätte styckena för fall, på vilken denna reglering skall tillämpas. Förordning (1991:1183).

15. Till artikel 24 första stycket:

På tysk medborgare skall med avseende på bosättning inom och utom Sverige och därmed sammanhängande sakförhållanden tillämpas den svenska lagstiftning, som gäller vid ikraftträdandet av tilläggsöverenskommelsen. Senare gynnsammare lagstiftning berörs inte. Förordning (1991:1183).

15. Till artikel 25:

a) Understiger i fall, då makar båda är berättigade till folkpension, pensionernas sammanlagda belopp den pension som skulle tillkomma en av makarna om endast denne var pensionsberättigad, förhöjes pensionerna med skillnadsbeloppet. Detta fördelas proportionellt mellan de bägge pensionerna.

b) Villkoret om rätt till tilläggspension enligt första stycket skall anses vara uppfyllt om för personen i fråga eller, när fråga är om änke- eller barnpension, för den avlidne beräknats till svensk statlig inkomstskatt taxerad inkomst för år före år 1960, dock under förutsättning att antalet sådana år, om så erfordras sammanlagt med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats inom försäkringen för tilläggspension liksom med försäkringstider i den tyska pensionsförsäkringen, uppgår till minst tre. Härvid likställes tolv inom den tyska pensionsförsäkringen fullgjorda försäkringsmånader med ett år för vilket till svensk statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats.

c) Med år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats inom försäkringen för tilläggspension, likställes vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket om folkpensionens beräkning år före år 1960, för vilka beräknats till svensk statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

d) Gör någon anspråk på pension med åberopande av bestämmelserna under b eller c härovan, skall han i den mån så erfordras styrka att förutsättningarna för pensionsrätt föreligger.

16. Till avdelning II kapitel 4:

Om ett barn har rätt till bidragsförskott enligt svensk lagstiftning endast med beaktande av nummer 5, är rätt till bidragsförskott enligt tysk lagstiftning utesluten. Förordning (1991:1183).

16. Till artikel 26:

a) Lagstiftningen om beräkning av tilläggspension för svenska medborgare, som är födda före år 1924, berörs ej.

b) Lagstiftningen om tillgodoräkning av pensionspoäng för utländsk medborgare på grund av anställning ombord på svenskt handelsfartyg berörs ej.

17. Konventionen berör icke sådana bestämmelser i tysk lagstiftning som innebär förmånligare regler för personer som tillfogats skada till följd av sin politiska hållning eller på grund av ras, tro eller världsåskådning.

SOM SKEDDE I STOCKHOLM den 27 februari 1976 i två originalexemplar, vartdera på svenska och tyska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

För Konungariket Sverige Sven Aspling

För Förbundsrepubliken Tyskland Dietrich Stoecker Walter Arendt

Övergångsbestämmelser

1991:1183

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1991.

De nya bestämmelserna gäller även för Land Berlin, såvida inte den tyska regeringen till den svenska regeringen avger en förklaring om motsatsen inom tre månader efter ikraftträdandet.