Uppbördsförordning (1967:626)

Inledande bestämmelse

1 § Beteckningar i denna förordning har samma betydelse som i uppbördslagen (1953:272) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Vad som i denna förordning föreskrivs om skatt gäller, med undantag av föreskrifterna i 55 §, i tillämpliga delar arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förordning (1992:1676).

2 § Beslut i ett ärende enligt uppbördslagen (1953:272) får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Förordning (1994:1971).

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt

3 § Skattemyndigheten skall lämna den skattskyldige tillfälle att yttra sig innan preliminär taxering fastställes till högre belopp än som framgår av den skattskyldiges uppgifter eller fastställes utan att sådana uppgifter föreligger, om sådant yttrande ej är uppenbart onödigt.

Förordning (1990:1381).

4 § har upphävts genom förordning (1985:975).

5 § Skall preliminär F-skatt eller särskild A-skatt debiteras för skattskyldig, vars make skall betala preliminär A-skatt, får skatten debiteras oberoende av makens förmögenhet.

Första stycket tillämpas även på skattskyldig som avses i 65 § femte stycket kommunalskattelagen (1928:370). Förordning (1992:1676).

Debitering av skatt, m. m.

6 § har upphävts genom förordning (1992:1676).

7 § Före utgången av september månad skall allmän försäkringskassa till skattemyndighet lämna uppgift, som behövs för debitering av sjukförsäkringsavgift. Förordning (1990:1381).

8 § har upphävts genom förordning (1984:919).

9 § Riksskatteverket skall före taxeringsårets utgång lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av de sjukförsäkringsavgifter som har debiterats. Sådan uppgift skall samtidigt lämnas till försäkringskassa såvitt gäller dess område.

10 § Avgift tas ut för att skattemyndigheten på begäran

lämnar bevis om särskild förhandsuträkning av skatt eller annat dokument med motsvarande uppgifter om skatt eller

lämnar intyg om att skatt har betalats eller att en viss person inte har någon skatteskuld.

För avgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 20--24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A tillämpas.

Förordning (1992:1676).

Skattsedlar m. m.

11 § Skattemyndighet skall framställa och skicka ut skattsedlar och F-skattebevis i den ordning Riksskatteverket föreskriver. Förordning (1992:1676).

12 § Skattsedel på tillkommande skatt skickas till den skattskyldige senast tre månader före ingången av den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Förordning (1990:1381).

13 § Av skattsedel på slutlig skatt skall framgå

1. taxerad och beskattningsbar förvärvsinkomst,

2. inkomst av kapital,

3. debitering av sådana skatter och avgifter som anges i 1 § uppbördslagen (1953:272) och, i fråga om fysiska personer och dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt,

4. ö-skatteränta, kvarskatteavgift och respitränta,

5. pensionsgrundande inkomst,

6. överskjutande skatt som helt eller delvis tagits i anspråk eller innehållits enligt 68 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen eller avräknats enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Förordning (1994:583).

13 a § Av F-skattebevis skall framgå att innehavaren själv svarar för den preliminära skatt och de socialavgifter som belöper på ersättning för arbete som uppdras åt honom. Av F-skattebeviset skall också framgå om F-skattesedeln har kombinerats med en A-skattesedel och vad som då gäller.

Är innehavaren av F-skattebeviset registrerad till mervärdesskatt skall detta framgå av F-skattebeviset. Detsamma skall gälla om innehavaren skall redovisa mervärdesskatt i sin särskilda självdeklaration. Förordning (1994:583).

14 § Om den skattskyldiges folkbokföring den 1 november året före inkomståret ändras, skall skattemyndighet vidta de åtgärder som Riksskatteverket föreskriver.

Den skattskyldige skall underrättas om vad ändringen innebär i fråga om den preliminära skatten. Förordning (1991:765).

15 § Kvarstående skatt, som skall nedsättas, skall snarast omdebiteras.

Förfaller den kvarstående skatten till betalning efter omdebiteringen, skall en ny skattsedel skickas till den skattskyldige, om det kan antas att den kommer honom till handa i god tid före förfallodagen.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller i tillämpliga delar tillkommande skatt. Förordning (1990:1381).

16 § Försändelse med skattsedel skall vara förseglad på sådant sätt, att belopp eller uppgifter om skattens beräkning inte kan läsas utan att försändelsen bryts.

17 § har upphävts genom förordning (1990:1381).

Skatteavdrag m. m.

18 § En ansökan enligt punkt 2 av anvisningarna till 39 § uppbördslagen (1953:272) om befrielse från skatteavdrag för kvarstående skatt ges in till den skattemyndighet som utfärdat den skattskyldiges skattsedel på den slutliga skatten.

Beslut i ärendet meddelas skyndsamt. Underrättelse om beslut sänds till den skattskyldige och dessutom till arbetsgivaren, om denne gjort ansökningen. Förordning (1993:1233).

19 § Ansökan enligt 41 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse från skatteavdrag eller bestämmande av förbehållsbelopp skall göras hos den skattemyndighet som utfärdat eller har att utfärda den skattskyldiges skattsedel på preliminär A-skatt. Därvid skall 18 § andra stycket tillämpas. Förordning (1990:1381).

20 § Pågår utmätning av lön hos den skattskyldige skall skattemyndigheten genast skicka en kopia av ansökan som avses i 19 § till kronofogdemyndigheten. Av 41 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) framgår att förbehållsbeloppet enligt ett beslut om utmätning av lön under den tid det gäller skall tillämpas också i fråga om avdrag för kvarstående skatt. Förordning (1996:43).

21 § Skattemyndigheten skall lämna arbetstagaren tillfälle att yttra sig över ansökan enligt 45 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om minskning av skatteavdrag, innan beslut meddelas i ärendet.

Innebär beslut i sådant ärende att skatteavdraget skall minskas, underrättas arbetstagaren och arbetsgivaren om beslutet. Arbetsgivaren erinras samtidigt om att han enligt 41 § 1 mom. uppbördslagen ej får tillmötesgå begäran från arbetstagaren om förhöjt skatteavdrag.

Förordning (1990:1381).

22 § har upphävts genom förordning (1990:1381).

23 § Skall preliminär A-skatt tas ut med högre belopp än vad tidigare utfärdad skattsedel utvisar eller skall sådan skatt tas ut i stället för preliminär F-skatt, sänder skattemyndigheten meddelande om beslutet eller duplettskattsedel till den skattskyldiges arbetsgivare, om det är påkallat. Förordning (1992:1676).

24 § Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som bort ske enligt beslut som avses i 18 eller 19 §, skall arbetsgivaren skyndsamt utbetala till den skattskyldige vad som innehållits för mycket, om beloppet ej redan inbetalats till statsverket.

25 § Medför beslut som avses i 21 § att skattebelopp som skall inbetalas under den närmast följande uppbördsmånaden är lägre än vad som innehållits, får den som ansökt om jämkningen uppbära det överskjutande beloppet direkt från arbetsgivaren, om beslutet företes.

Arbetsgivaren skall utbetala det överskjutande beloppet senast vid den tidpunkt när det bort inbetalas till statsverket, om jämkning ej skett.

26 § Kronofogdemyndigheten skall underrätta skattemyndigheten när den finner skäl att anta att skattsedel på preliminär F-skatt skall återkallas. Förordning (1992:1676).

Anstånd med inbetalning av skatt

27 § har upphävts genom förordning (1991:1921).

28 § Krävs säkerhet för anstånd enligt 49 § 2 mom. eller 75 b § uppbördslagen (1953:272), underrättas den skattskyldige om den tid inom vilken säkerheten skall lämnas för att anståndet skall gälla.

Skattemyndigheten bevakar ställd säkerhet. Förordning (1990:1381).

29 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

Indrivning m. m.

30 § Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, eller om det finns särskilda skäl 200 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Förordning (1993:1233).

31 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

32 § har upphävts genom förordning (1988:420).

33 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

34 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

35 § har upphävts genom förordning (1990:321).

37 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

36 § har ändrat beteckning genom förordning (1993:1233).

38 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

39 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

40 § Ytterligare föreskrifter om indrivning och redovisning av skatt som överlämnats för indrivning finns i utsökningsförordningen (1981:981) och indrivningsförordningen (1993:1229).

Förordning (1993:1233).

41 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

42 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

43 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

Restitution av skatt, m. m.

44 § Skattemyndigheten skall lämna kronofogdemyndigheten uppgift om överskjutande skatt enligt skattsedel på slutlig skatt för skattskyldig med skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheten skall underrätta skattemyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av uppgifterna. Underrättelsen skall lämnas vid tidpunkt som skattemyndigheten bestämmer. Förordning (1992:981).

45 § Har den skattskyldige uppdragit åt bank att för hans räkning ta emot skatt, ränta eller avgift som återbetalas enligt bestämmelserna om överskjutande skatt och förtida återbetalning av skatt i 68 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) samt återbetalning av skatt i 68 § 2 mom. samma lag skall beloppet betalas ut genom insättning på den skattskyldiges postgiro- eller bankkonto. Förordning (1994:583).

46 § har upphävts genom förordning (1994:583).

47 § Överskjutande skatt enligt 68 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) skall återbetalas senast den dag som skattsedeln på slutlig skatt enligt 35 § samma lag skall översändas till den skattskyldige. Förordning (1994:583).

48 § Skall restitution ske i andra fall än som avses i 44 § skall, i den ordning och omfattning som Riksskatteverket bestämmer, undersökas om den restitutionsberättigade har skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten. Förordning (1994:583).

49 § har upphävts genom förordning (1990:1381).

50 § Visar skattskyldig eller arbetsgivare, att han av misstag inbetalat större skattebelopp än som bort ske, återbetalar skattemyndigheten skyndsamt vad som inbetalats för mycket. Förordning (1990:1381).

51 § I fråga om utbetalning m. m. av ränta enligt 69 § 1 mom.

uppbördslagen (1953:272) äger 44--48 §§ denna förordning motsvarande tillämpning. Förordning (1984:919).

51 a § Riksskatteverket får meddela beslut som avses i 69 a § andra stycket uppbördslagen (1953:272) om överföring av skatt till främmande stat. Förordning (1983:982).

Kontroll av arbetsgivares skatteredovisning, m. m.

52 § Den skattemyndighet som enligt 12 § konkursförordningen (1987:916) har underrättats om att arbetsgivaren försatts i konkurs skall snarast kontrollera arbetsgivarens skatteredovisning. Ger kontrollen anledning att anta att arbetsgivaren underlåtit att göra skatteavdrag för arbetstagaren skall kronofogdemyndigheten underrättas. Om det gäller en arbetstagare med hemvist i ett annat län än arbetsgivaren, skall skattemyndigheten i det länet och kronofogdemyndigheten i regionen underrättas. Förordning (1996:1443).

53 § Finns det anledning att anta att arbetsgivare har underlåtit att göra skatteavdrag eller att betala innehållen skatt, skall skattemyndigheten upprätta rapport om detta. Rapport behöver dock inte upprättas avseende innehållen skatt, som redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats, i de fall redovisningen godtas.

Av rapporten skall framgå det belopp som skulle ha betalats samt den avgift som skall betalas. Om skatteavdrag inte har gjorts, skall också löne-, ränte- eller utdelningsbeloppet anges i rapporten. Uppgifterna skall såvitt möjligt redovisas särskilt för varje skattskyldig med angivande av namn, personnummer och uppbördsmånad. Förordning (1990:1381).

54 § Arbetsgivaren skall beredas tillfälle att yttra sig över rapport enligt 53 §.

Rapport som avser underlåtenhet att göra skatteavdrag sänds även till arbetstagaren till den del den angår honom, om hans adress är känd eller kan inhämtas utan omgång.

Har i fall som avses i 53 § rapporten upprättats av en annan skattemyndighet än den som har utfärdat arbetstagarens skattsedel skall denna myndighet underrättas om beslut enligt 75 eller 77 § uppbördslagen (1953:272). Förordning (1990:1381).

55 § Beslut i ärende enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) skall meddelas även om arbetsgivaren inte anses ansvarig för skatt som rapporten avser.

Förordning (1990:1381).

56 § har upphävts genom förordning (1990:1381).

57 § Om en fordran på skatt på grund av beslut om betalningsskyldighet enligt 77 § uppbördslagen (1953:272) avser innehållen men inte inbetald kvarstående skatt enligt skattsedel som utfärdats inom länet, skall skattemyndigheten innan fordringen överlämnas för indrivning sätta ned arbetstagarens skatt i motsvarande mån. Om den kvarstående skatten har debiterats av en annan skattemyndighet skall denna underrättas om beslutet och göra nedsättningen. Förordning (1993:1233).

58 § har upphävts genom förordning (1993:1233).

59 § När det kan antas att arbetsgivare är på obestånd eller har försummat inbetalning av arbetstagares skatt eller av arbetsgivaravgifter, skall arbetsgivaren så snart som möjligt kontrolleras på så sätt som anges i 78 § uppbördslagen (1953:272) och 27 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Förordning (1993:1233).

Uppgifter till kommunerna m. m.

59 a § Redovisningsräkning över medel som tillkommer kommuner, landsting, församlingar, pastorat eller andra kyrkliga samfälligheter och som enligt 1 § uppbördslagen (1953:272) ingår i den allmänna uppbörden skall upprättas för kalenderår.

Redovisningsräkning över medel som tillkommer kommuner, landsting, församlingar, pastorat eller andra kyrkliga samfälligheter och som uppbärs av skattemyndigheten i särskild ordning skall också upprättas för kalenderår.

Redovisningsräkning enligt första eller andra stycket för ett visst år skall lämnas av skattemyndigheten till vederbörande kommun, landsting, församling, pastorat eller annan kyrklig samfällighet i två exemplar senast den 8 mars följande år. Ett exemplar, försett med intyg om räkningens mottagande, skall återställas till skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall senast den 30 april sända exemplaret till Riksskatteverket. Förordning (1993:1233).

Särskilda bestämmelser

60 § Underrättelse till den skattskyldige eller arbetsgivaren skall sändas i vanligt brev. Är det av betydelse att få bevis för att en handling kommer den skattskyldige eller annan till handa skall dock delgivning ske.

Har vite förelagts skall den som avses med föreläggandet delges detta.

Beslut enligt uppbördslagen (1953:272) som meddelas efter den 30 juni femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut och som innebär att den skattskyldige eller arbetsgivaren inte får fullt bifall till sin begäran om omprövning eller att skattemyndigheten på eget initiativ omprövat beslut till den skattskyldiges eller arbetsgivarens nackdel skall delges denne.

Det som sägs i tredje stycket tillämpas också i fråga om beslut enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare som meddelas efter den 30 juni sjätte året efter utgiftsåret. Förordning (1990:1381).

61 § Allmän förvaltningsdomstol skall underrätta skattemyndigheten om beslut i mål enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare även i de fall skattemyndigheten inte är part i målet.

Allmän förvaltningsdomstol skall enligt de föreskrifter som Riksskatteverket meddelar lämna uppgifter till verket om beslut i mål enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Förordning (1990:1381).

62 § har upphävts genom förordning (1990:1381).

63 § har upphävts genom förordning (1993:1729).

64 § Riksskatteverket skall meddela föreskrifter angående

1. värdering av bilförmån på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas och

2. beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet enligt 11 § tredje stycket uppbördslagen (1953:272) och 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter. Förordning (1992:1676).

65 § Vad som sägs i 50, 53--55, 57, 59 och 60 §§ gäller i tillämpliga delar också i fråga om den som är skyldig att göra skatteavdrag från sådan ränta eller utdelning som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket uppbördslagen (1953:272). Förordning (1992:1676).

66 § har upphävts genom förordning (1996:602).

67 § Riksskatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av uppbördslagen (1953:272) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Blanketter för uppbördsverksamheten, till vilka Riksskatteverket har fastställt formulär, skall tillhandahållas genom verkets försorg.

Förordning (1992:1676).

Övergångsbestämmelser

1987:1108

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter i 6 och 13 §§ gäller dock i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986.

1991:1921

Regeringen föreskriver att 27 § uppbördsförordningen (1967:626) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda paragrafen gäller dock till och med den 30 juni 1992 i fråga om ärende avseende värnpliktig vars tjänstgöring påbörjats före utgången av år 1991.

1992:981

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1992. De nya bestämmelserna i 45 och 47 §§ tillämpas dock, utom såvitt gäller överskjutande skatt och ö-skatteränta som uppkommit vid den årliga debiteringen och som betalas ut i samband med att skattsedeln på slutlig skatt sänds ut, först från och med den 1 januari 1993.

1992:1676

Denna förordning15 träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser i 5, 11, 23, 26, 57, 64 och 67 §§ gäller dock till den 1 april 1993.

1993:1233

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

Genom förordningen upphävs kungörelsen (1964:886) om medelsförvaltningen i länen. Bestämmelserna i 3 § nämnda kungörelse skall dock fortfarande gälla i fråga om

1. mantalslängderna till och med mantalsåret 1991,

2. skattelängderna till och med taxeringsåret 1992,

3. fastighetslängderna till och med taxeringsåret 1993.

1994:583

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995. De nya föreskrifterna i 13 a § tillämpas dock första gången i fråga om sådan särskild självdeklaration som skall lämnas vid 1995 års taxering.

1996:602

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.

1997:750

Denna förordning skall dock fortfarande tillämpas i fråga om skatt, ränta eller avgift enligt uppbördslagen eller lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.