Andelskraft

1 Sammanfattning

Den som har rätt att erhålla andelskraft ("minoritetshavaren") ska behandla utgiften i form av bidrag som utgivits till majoritetshavaren för förnyelseinvesteringar i inventarier, byggnader och markanläggningar som en immateriell rättighet i enlighet med 18 kap. 1 § andra stycket 1 inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Den som har skyldighet att utge andelskraft ("majoritetshavaren") ska behandla bidrag för förnyelseinvesteringar i inventarier, byggnader och markanläggningar som erhållits från minoritetshavare som en skattepliktig inkomst. Inkomsten beskattas i enlighet med god redovisningssed i takt med leveransen av andelskraft, vilket i praktiken torde motsvara inventariernas, byggnadernas respektive markanläggningarnas nyttjandeperiod.

Majoritetshavarens totala utgift för förnyelseinvesteringar i inventarier, byggnader och markanläggningar, inklusive bidrag från minoritetshavare, behandlas i enlighet med 18 kap. 1 § första stycket, 19 kap. respektive 20 kap. IL.

Vad nu sagts ska även gälla ersättningskraft.

2 Frågeställning

Fråga har uppkommit hur minoritetshavare och majoritetshavare ska beskattas då förnyelseinvesteringar i inventarier, byggnader och markanläggningar görs i ett vattenkraftverk. Med förnyelseinvestering avses annan investering än dels utgifter för reparation och underhåll och dels utgifter för att uppföra den ursprungliga kraftanläggningen.

3 Gällande rätt m.m.

I lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns bestämmelser om andelskraft.

Av 2 kap. 8 § framgår följande. Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan, om denna ägare råder över mer än hälften av kraften (i detta ställningstagande kallad "majoritetshavare").

Vad som menas med andelskraft framgår av 8 kap. 1 § samma lag. Där anges följande. Den vars vattenkraft ska tillgodogöras av annan får under vissa förutsättningar delta i tillgodogörandet. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andelskraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för kraftanläggningens utförande och drift, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som ska tillgodogöras vid anläggningen (i detta ställningstagande kallad "minoritetshavare"). Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft ligger på strömfallsfastigheten (som ägs av majoritetshavaren).

I 14 kap. 2 § IL anges att vid beräkningen av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag.

I 18 kap. IL finns bestämmelser om inventarier.

I 19 kap. IL finns bestämmelser om byggnader.

I 20 kap. IL finns bestämmelser om markanläggningar.

I Högsta förvaltningsdomstolens dom 2011-10-28, mål nr 3631—363310 medgavs en minoritetshavare yrkade avdrag för s.k. uttagningskostnader för andelskraft/ersättningskraft som erlagts till den som tillhandahåller kraften och avsett kostnader för inventarier.

4 Bedömning

I ovan nämnd dom från Högsta förvaltningsdomstolen medgavs minoritetshavaren yrkade avdrag för s.k. uttagningskostnader som erlagts till majoritetshavaren och avsett kostnader för inventarier. Beloppsmässigt motsvarade avdraget de kostnader för värdeminskning som — oavsett under vilken kostnadspost de förs i räkenskaperna — enligt bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed ska hänföras till det aktuella inkomstårets resultat. Domstolen yttrade att, mot bakgrund av hur uttagningskostnader av det ifrågavarande slaget tidigare har bedömts finns förutsättningar för avdrag även i detta fall och det har inte ifrågasatts att de yrkade avdragen svarar mot kostnader som hänför sig till aktuella inkomstår. Hur minoritetshavarens utgift, i form av bidrag som betalats till majoritetshavaren för förnyelseinvesteringar i inventarier, skatterättsligt ska klassificeras framgår inte av domen. Med hänsyn till att minoritetshavaren inte till någon del blir ägare av ifrågavarande inventarier anser Skatteverket att bidraget, som medför rätt till andel i kraftproduktionen, ska ses som en immateriell rättighet och avdrag för bidraget ska medges i enlighet med 18 kap. 1 § andra stycket 1 IL.

Majoritetshavaren är ägare till hela anläggningen (vattenkraftverket). Enligt Skatteverkets uppfattning ska därför majoritetshavaren lägga hela utgiften för förnyelseinvesteringar i inventarier till grund för avdrag för värdeminskning enligt 18 kap. 1 § första stycket IL, dvs. även den del som bekostas av minoritetshavaren.

Med hänsyn härtill, ska kostnadsbidraget som minoritetshavaren betalar till majoritetshavaren för förnyelseinvesteringar i inventarier ses som en skattepliktig inkomst. Inkomsten beskattas i enlighet med god redovisningssed i takt med leveransen av andelskraft, vilket i praktiken torde motsvara inventariernas nyttjandeperiod.

Förnyelseinvesteringar i byggnader och markanläggningar behandlas på analogt sätt, såväl för minoritetshavaren som för majoritetshavaren. Detta innebär följande. Minoritetshavaren ska behandla bidraget som utgivits till majoritetshavaren för förnyelseinvesteringar i byggnader och markanläggningar som en immateriell rättighet (18 kap. 1 § andra stycket 1 IL). Detta bidrag är en skattepliktig inkomst för majoritetshavaren och beskattas i enlighet med god redovisningssed i takt med leveransen av andelskraft, vilket i praktiken torde motsvara byggnadernas respektive markanläggningarnas nyttjandeperiod. Majoritetshavaren lägger hela utgiften för förnyelseinvesteringar i byggnader och markanläggningar, dvs. även den del som bekostas av minoritetshavaren, till grund för avdrag för värdeminskning enligt 19 kap. respektive 20 kap. IL. Beträffande byggnader kan avdrag enligt 19 kap. 2 § andra stycket IL bli aktuellt (det utvidgade reparationsbegreppet).

Institutet andelskraft ersatte genom lagstiftning 1974 (SFS 1974:273) ett äldre institut, ersättningskraft. Vad som sägs om andelskraft i detta ställningstagande ska också gälla ersättningskraft.