Beskattning av stiftelse eller ideell förening som främjar entreprenörskap

1 Sammanfattning

Stiftelse eller ideell förening som främjar entreprenörskap genom att ge gratis rådgivning till blivande företagare anses inte ha ett ändamål som medför inskränkt skattskyldighet. Rådgivningsverksamhet och bidragsfinansierade informationsprojekt bedöms utgöra näringsverksamhet enligt 13 kap.1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

2 Bakgrund och frågeställning

Ett 100-tal lokala stiftelser och ideella föreningar har som ändamål att stimulera entreprenörskap och framväxt av livskraftiga nya företag.

Ändamålet främjas genom att personer som tänker starta företag ges gratis rådgivning. För detta anlitas externa konsulter. Efter bedömning av personens affärsidé avråds respektive tillråds start av företaget. Verksamheten finansieras genom sponsorintäkter från företag, t.ex. banker och revisionsbyråer. Motprestationer gentemot sponsorerna är reklamplats på organisationens hemsida och i dess lokaler, möjlighet att marknadsföra tjänster mot de blivande företagarna m.m. Sponsorföretagen deltar delvis själva i rådgivningsverksamheten.

Det bedrivs även EU-projekt avseende rådgivning, information m.m. som nästan uteslutande finansieras med bidrag från EU, kommuner m.fl. Syfte och målgrupp är desamma som i den ändamålsenliga verksamheten.

Något vinstsyfte synes inte finnas i stiftelsernas/ föreningarnas verksamhet.

Frågan är om ändamålet kan anses allmännyttigt och om hela eller delar av verksamheten utgör näringsverksamhet.

3 Gällande rätt m.m.

Stiftelser och ideella föreningar är som huvudregel oinskränkt skattskyldiga, 6 kap. 3 och 4 §§ IL.

Stiftelser med kvalificerat allmännyttiga ändamål är inskränkt skattskyldiga enligt 7 kap. 3 § IL. Till de kvalificerade ändamålen räknas att främja vård och uppfostran av barn, lämna bidrag för undervisning eller utbildning, bedriva hjälpverksamhet bland behövande, främja vetenskaplig forskning eller nordiskt samarbete, och att stärka landets försvar, 7 kap. 4 § IL.

Även ideella föreningar kan enligt 7 kap. 7 § IL vara inskränkt skattskyldiga. En förutsättning är att föreningen främjar sådant ändamål anges i 7 kap. 4 § IL eller annat allmännyttigt ändamål såsom religiöst, välgörande, socialt, politiskt, idrottsligt, konstnärligt eller liknande kulturellt ändamål, 7 kap. 8 § IL.

De allmännyttiga ändamål som anges i 7 kap. 8 § IL har varit oförändrade sedan de infördes 1977. Före IL:s tillkomst återfanns de i 7 § 5 mom. lag (1947:576) om statlig inkomstskatt och dessförinnan i 53 § kommunalskattelagen (1928:370). Grunden för ändamålen var vid införandet det vidsträckta allmännyttighetsbegreppet i 38 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL), se prop. 1976/77:135 sid. 75. Till de allmännyttiga ändamålen i 38 § AGL hörde att främja landets näringsliv.

Med näringsverksamhet avses enligt 13 kap. 1 § IL förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

I RÅ 1998 ref. 10, avseende en ideell förening, uttalade Regeringsrätten att avsaknad av vinstsyfte inte behöver hindra att en verksamhet som bedrivs av en juridisk person betraktas som näringsverksamhet. Detta under förutsättning att verksamheten inte har en alltför begränsad omfattning.

RÅ 2000 ref. 14 gällde ett studieförbund som vid sidan av folkbildningsverksamheten även genomförde utbildning på uppdrag av länsarbetsnämnder samt arbetslöshets- och utvecklingsutbildning finansierad med EU-bidrag. Regeringsrätten fann att all utbildningsverksamhet i förbundet utgjorde näringsverksamhet.

4 Skatteverkets bedömning

4.1 Ändamålet – skattskyldighet

4.1.1 Stiftelse

Att stödja personer som avser att starta företag faller inte inom de ändamål som anges i 7 kap. 4 § IL. I de fall verksamheten bedrivs av en stiftelse föreligger därmed oinskränkt skattskyldighet.

4.1.2 Ideell förening

Även om det inte direkt framgår av lagtexten visar uttalanden i förarbetena att ett främjande av landets näringsliv hör till de allmännyttiga ändamål som avsågs när bestämmelserna om inskränkt skattskyldighet utformades. I de här aktuella föreningarna är det dock fråga om direkt rådgivning till enskilda personer. Målet är att de företag som personerna avser starta ska bli livskraftiga. Föreningens ändamål är därför i praktiken att främja enskilda personers näringsverksamhet. Skatteverket anser inte att ett sådant ändamål är allmännyttigt enligt 7 kap. 8 § IL. Även i de fall verksamheten bedrivs av en ideell förening föreligger således oinskränkt skattskyldighet.

4.2 Näringsverksamhet

En verksamhet som består i att marknadsföringstjänster och liknande tillhandahålls mot ersättning i form av sponsorintäkter måste i sig klassificeras som näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § IL.

Sponsorföretagen medverkar i den ändamålsenliga rådgivningsverksamheten genom att de marknadsför sina tjänster gentemot de blivande företagarna, knyter affärskontakter m.m. De sponsrande företagen utgör således en integrerad del av rådgivningsverksamheten. Man kan därför inte särskilja rådgivningsverksamheten från sponsorintäkterna utan de får anses ingå i en och samma verksamhet. Med tanke på verksamhetens art och omfattning bedömer Skatteverket att den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § IL även om direkt vinstsyfte saknas.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör även bidragsfinansierade EU-projekt räknas som näringsverksamhet. Projekten synes i stort sett bestå av aktiviteter liknande de i den ändamålsenliga verksamheten. Skillnaden är att de finansieras genom bidrag från EU, kommuner m.fl. vilket dock inte hindrar att de kan ses som näringsverksamhet, jämför RÅ 2000 ref. 14.