Hälsoundersökningar – förmånsbeskattning och avdragsrätt

1 Sammanfattning

Hälsoundersökningar som ingår som en del av ett arbetsmiljöarbete och som är anpassade till de arbetsmiljörisker som de anställda utsätts för i sitt arbete utgör företagshälsovård. När arbetsgivaren bekostar sådan undersökning är förmånen skattefri. Arbetsgivaren medges avdrag för utgiften för hälsoundersökningen.

Övriga hälsoundersökningar som arbetsgivaren tillhandahåller sina anställda men som inte är ett led i arbetet med att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatsen utgör hälso- och sjukvård. När arbetsgivren bekostar sådan hälsoundersökning för sina anställda är hälsoundersökningen en skattepliktig förmån om undersökningen sker inom den offentligt finansierade vården. Arbetsgivaren medges i den situationen avdrag för utgiften för hälsoundersökningen. Om hälsoundersökningen sker inom den inte offentligt finansierade vården är förmånen skattefri. Arbetsgivaren får i den situationen inte dra av utgiften för hälsoundersökningen.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om hälsoundersökningar som bekostas av en arbetsgivare ska betraktas som hälso- och sjukvård alternativt företagshälsovård med de konsekvenser det får för frågan om förmånsbeskattning för de anställda respektive avdragsrätt för arbetsgivaren för hälsoundersökningen.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 11 kap 18 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, är förmån av hälso- och sjukvård skattefri om den avser vård i Sverige som inte är offentligt finansierad. Förmån av offentligt finansierad vård är skattepliktig, vilket normalt innebär att patientavgiften beskattas.

Enligt 16 kap. 22 § IL får utgifter för sådan hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad inte dras av. Utgifter för offentligt finansierad hälso- och sjukvård dras däremot av.

I 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) definieras hälso- och sjukvård på följande sätt:

"Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador."

I förarbetena, prop. 1981/82:97 sid. 111, anförs beträffande definitionen följande:

”Beträffande individinriktade förebyggande åtgärder innefattas även åtgärder för att uppspåra hälsoproblem. Bland de nu förekommande förebyggande individinriktade verksamheterna som utförs genom landstingskommunernas försorg kan nämnas allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och barnhälsovård. Dessa verksamheter förutsätts även framdeles utföras av landstingskommunerna och då ingå i skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder. I övrigt ankommer det på huvudmännen och personalen att bedöma vilka förebyggande åtgärder som bör vidtas med hänsyn till befolkningens behov, den medicinska utvecklingen, ekonomiska förutsättningar, m.m.”

Det finns i lagstiftningen ingen definition av begreppet offentligt finansierad vård. I förarbetena, prop. 1994/95:182 sid. 20, anförs emellertid att den offentligt finansierade vården bekostas av det allmänna genom bl.a. den allmänna försäkringen och andra offentliga finansieringssystem. Den inte offentligt finansierade vården ligger alltså utanför det offentliga finansieringssystemet och bekostas ofta genom privata sjukvårdsförsäkringar.

Enligt 11 kap. 18 § IL är förmån av företagshälsovård skattefri. Enligt 16 kap. 23 § IL ska utgifter för företagshälsovård dras av.

I 3 kap. 2 b § arbetsmiljölagen (1977:1160) definieras företagshälsovård på följande sätt:

”Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa.”

Denna definition infördes genom lagstiftning 1999. I förarbetena, prop. 1998/99:120 sid. 21, anförs följande:

”Företagshälsovården skall arbeta inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt ägna sig åt förebyggande arbete med inriktning på arbetsmiljö och därmed undanröja hälsorisker.”

I förarbetena till förmånsreglerna om hälso- och sjukvårdsförmåner, företagshälsovård m.m., prop. 1994/95:182 sid. 28, anförs:

”Företagshälsovården är organisations- och gruppinriktad. Inslaget av individuellt inriktad vård är begränsat och ingår endast som ett led i arbetet med att kartlägga och förbättra arbetsmiljön.”

I det betänkande som föregick propositionen, SOU 1994:98 avsnitt 5.2.3, anförs beträffande avgränsningen mot hälso- och sjukvård:

”Även i företagshälsovårdens förebyggande arbetsmiljöarbete förekommer inslag av individuell behandling, dvs. av hälso- och sjukvård. Så länge denna behandling är arbetsmiljörelaterad och bedrivs som en del av arbetsmiljöarbetet bör det fortfarande anses vara fråga om företagshälsovård.”

I betänkandet, Utveckling av god företagshälsovård SOU 2004:113, lämnas förslag till en ny särskild lag om företagshälsovård. I betänkandet förslås ingen genomgripande ändring av begreppet företagshälsovård utan enbart vissa modifieringar.

4 Skatteverkets bedömning

Skatteverket anser, mot bakgrund av det som anförts ovan, att hälsoundersökningar som är relaterade till arbetsmiljön och som görs som en del av arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen utgör företagshälsovård. Som exempel på sådana undersökningar kan nämnas lungröntgen för anställda som vistas i rökiga arbetsmiljöer, hjärtundersökningar som görs på idrottsmän och blodtrycksmätning av anställda som har en stressig arbetsmiljö. Förmån av sådan hälsoundersökning är skattefri för den anställde och arbetsgivaren medges avdrag för utgiften.

Hälsoundersökningar som utförs i syfte att kontrollera det allmänna hälsotillståndet hos de anställda utgör hälso- och sjukvård. När arbetsgivaren bekostar sådana hälsoundersökningar för de anställda är förmånen skattepliktig för de anställda om hälsoundersökningen sker inom den offentligt finansierade vården. Den anställde beskattas i den situationen normalt för patientavgiften. Arbetsgivaren medges avdrag för utgiften.

Sker hälsoundersökningen inom den inte offentligt finansierade hälso- och sjukvården är förmånen skattefri för den anställde. Arbetsgivaren får i den situationen inte avdrag för utgiften.