Skattefri motion och annan friskvård

1 Sammanfattning

Som skattefri personalvårdsförmån räknas bl.a. enklare slag av motion och annan friskvård. Även sådan behandling som syftar till att motverka besvär på grund av ensidigt arbete kan räknas till friskvård. Det innebär att också mer individuellt inriktade behandlingsformer kan ingå. En förutsättning för skattefrihet är att kostnaden för behandlingen är av mindre värde och att erbjudandet om förmånen riktar sig till alla anställda.

Bedömningen av vad som avses med mindre värde ska göras var för sig för olika slag av personalvårdsförmåner.

Förmån av individuell kost- och motionsrådgivning är skattefri om erbjudandet riktar sig till alla anställda

Om arbetsgivaren betalar personliga startavgifter i tävlingar är förmånen skattepliktig för den anställde. Om arbetsgivaren betalar avgifter för anmälan av lag till tävlingar uppkommer ingen skattepliktig förmån för de som deltar.

2 Bakgrund och frågeställning

Den 1 januari 2004 ändrades och förtydligades reglerna om skattefrihet för motion och annan friskvård. Skatteverket har i samband därmed fått en del frågor angående tillämpning av de nya reglerna. Frågorna har bl.a. gällt vilka former av kroppsterapi m.m. som kan omfattas av skattefriheten för annan friskvård.

Regeringsrätten har i RÅ 2001 ref. 44 behandlat en fråga om vad som avses med personalvårdsförmån av mindre värde. Skatteverket har i samband därmed fått frågor om definitionen av begreppet mindre värde.

En annan fråga som aktualiserats är om individuell kost- och motionsrådgivning kan betraktas som skattefri förmån.

Eftersom utbudet av olika motionsaktiviteter ökat under senare år har frågor ställts om deltagande i exempelvis motionslopp av utpräglad motionskaraktär kan hänföras till sådan form av enklare motion som är undantagen från förmånsbeskattning.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 11 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL ska personalvårdsförmåner inte tas upp till beskattning. Med personalvårdsförmåner avses förmåner av mindre värde som inte är direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet. En annan förutsättning för skattefrihet är att förmånen riktar sig till hela personalen.

Enligt 11 kap. 12 § IL räknas möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård som skattefri personalvårdsförmån.

I prop. 2002/03:123 sid. 14 anges några exempel på motion och annan friskvård som är undantagna från förmånsbeskattning.

I Skatteverkets meddelanden (SKV M 2004:28 avsnitt 3.6.1) anges att kontanta utlägg i form av entréavgifter till idrottsevenemang, personliga startavgifter i tävlingar och medlemsavgifter i föreningar av olika slag är skattepliktiga om arbetsgivaren betalar dem.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2001 ref. 44 uttalat att ett årskort till en gymnastikanläggning var en sådan personalvårdsförmån av mindre värde som var undantagen från skatteplikt om erbjudandet riktade sig till hela personalen.

4 Skatteverkets bedömning

4.1 Vad som avses med annan friskvård

Skatteverket har under senare tid besvarat frågor som handlar om begreppet annan friskvård. I en skrivelse daterad 2004-02-05 (dnr 10349-03/120) har Skatteverket gjort vissa uttalanden avseende behandlingsformen floating rest. En annan skrivelse daterad 2005-01-19 (dnr 130 695844-04/1152) innehåller skattemässiga bedömningar avseende behandlingsformen rosenterapi.

Ovannämnda behandlingsformer är exempel på sådana aktiviteter som omfattas av begreppet annan friskvård. Det förekommer idag också en hel del andra behandlingar av liknande karaktär. Förutom vanlig kroppsmassage kan nämnas akupressur, kinesiologi, zonterapi m.m. Gemensamt för dessa behandlingsformer är att de bl.a. syftar till att förebygga och motverka ömhet och stelhet i exempelvis axlar, armar, nacke eller rygg som kan uppkomma i samband med ensidigt arbete. Dessutom kan behandlingarna också ha positiva effekter för personer som har sömn- och koncentrationssvårigheter orsakade av stress på arbetsplatsen.

I prop. 2002/03:123 sid. 14 har angetts följande när det gäller bestämmelserna om motion och annan friskvård:

”Intresset för motion i olika former och medvetandet om vår personliga hälsa har ökat sedan bestämmelserna om motion och annan friskvård tillkom. Förutom att formerna för motionen har utvecklats har också sättet att utöva motionen förändrats. Det är i dag mycket vanligt med motionsutövande i form av t.ex. styrketräning och aerobics på särskilda motionsanläggningar. Tillgång till anläggningarna har de som köper termins- eller medlemskort. Andra former för utövande av motion och annan friskvård är t.ex. spinning, taichi, qigong, kostrådgivning, information om stresshantering och s.k. kontorsmassage.”

Ovannämnda citat ger några exempel på vad som enligt nuvarande bestämmelser godtas som skattefri förmån av motion och annan friskvård. I prop. 2002/03:123 sid. 15 har angetts följande när det gäller den fortsatta tillämpningen av bestämmelserna:

”Som tidigare framförts sker fortlöpande förändringar i synen på vilket slag av motion och annan friskvård som är effektiv för god hälsa i vid bemärkelse. Denna fortlöpande förändring kan knappast fångas på ett för utvecklingen bättre sätt i lagstiftningen än som redan gjorts. Det får i stället ankomma på rättstillämpningen att ta hänsyn till de förändringar som sker med tiden på vad som avses med mindre värde respektive enklare slag av motion och annan friskvård.”

Skatteverket gör den bedömningen att behandlingar som har de syften som beskrivits ovan omfattas av begreppet annan friskvård som utgör en skattefri personalvårdsförmån. En förutsättning för skattefrihet är att erbjudandet riktar sig till alla anställda och att förmånen är av mindre värde.

4.2 Förmån av mindre värde

Som framgår av ovannämnda citat ur förarbetena får det ankomma på rättstillämpningen att ta hänsyn till de förändringar som sker med tiden på vad som avses med förmån av mindre värde.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2001 ref. 44 behandlat frågan om vad som avses med förmån av mindre värde. Av domskälen framgår att regeringsrätten ansett att ett årskort på en gymnastikanläggning värt 2 970 kr utgjorde en förmån av mindre värde. Rättsfallet avsåg debitering av arbetsgivaravgifter för avgiftsåret 1992.

Regeringsrättsdomen har kommenterats på följande sätt i prop. 2002/03:123 sid. 14:

”Genom avgörandet står det klart att arbetsgivare kan tillhandahålla personalen medlemskort vid motionsanläggningar av normalt slag utan att värdet av dessa kort skall tas upp till beskattning.”

I 11 kap. 11 § IL anges att personalvårdsförmåner av mindre värde inte ska tas upp till beskattning. I 11 kap. 12 § IL anges att som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid samt enklare slag av motion och annan friskvård.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör lagtexten tolkas på så sätt att uttrycket mindre värde bör bedömas för varje slag av personalvårdsförmån för sig. Om en anställd exempelvis erhåller förfriskningar på arbetsplatsen ska detta inte påverka bedömningen av om denne erhållit en motionsförmån av mindre värde. Samma gäller om den anställde erhållit ett terminskort vid en motionsanläggning av normalt slag och samtidigt tillhandahålls förmån av exempelvis fri massage eller kostrådgivning. Däremot blir bedömningen annorlunda om arbetsgivaren tillhandahåller ett flertal personalvårdsförmåner av liknande karaktär. Om arbetsgivaren exempelvis betalar den anställdes utgifter för utövande av tennis, simning, gymnastik m.m. bör hänsyn tas till det sammanlagda värdet av dessa förmåner vid bedömningen av om den anställde erhållit personalvårdsförmåner av mindre värde.

4.3 Förmån av individuell kostrådgivning

Fråga har också uppkommit om individuellt inriktad rådgivning i kost- och motionsfrågor kan räknas som skattefri friskvård om den riktas till alla anställda på arbetsplatsen.

De nya bestämmelserna om skattefrihet för motion och annan friskvård innebär bl.a. att kraven på att aktiviteten ska utövas på av arbetsgivaren disponerad anläggning och att den ska vara av kollektiv natur tagits bort. Lagändringen innebär att även individuellt inriktad kost- och motionsrådgivning utövad i andra lokaler än de som disponeras av arbetsgivaren utgör skattefri förmån. En förutsättning för skattefrihet är att erbjudandet riktas till alla anställda och att förmånen är av mindre värde.

4.4 Startavgifter i tävlingar

En del arbetsgivare betalar personliga startavgifter för anställdas deltagande i tävlingar av olika slag. Det kan handla om deltagande i exempelvis Lidingöloppet, Göteborgsvarvet, Vasaloppet, Vårruset m.fl. tävlingar. I en del lopp förekommer det att arbetsgivaren har möjlighet att anmäla lag till tävlingen. Frågan är om arbetsgivarens utlägg för deltagande i sådana tävlingar ska förmånsbeskattas.

I prop.1987/88:52 sid. 54 anges att personliga startavgifter i tävlingar är skattepliktiga om arbetsgivaren betalar dem. Av Skatteverkets meddelanden SKV M 2004:28 avsnitt 3.6.1 framgår att kontanta utlägg i form av personliga startavgifter i tävlingar är skattepliktiga om arbetsgivaren betalar dem.

Arbetsgivarens utgifter för den anställdes individuella deltagande i tävlingar utgör således alltid skattepliktig förmån för den anställde. Om den anställde deltar i tävlingen i egenskap av medlem i ett av arbetsgivaren anmält lag blir bedömningen annorlunda. I sådana fall har arbetsgivaren inte betalat den anställdes individuella deltagande i tävlingen. Eftersom motionen är av enklare slag blir förmånen skattefri för den anställde.