Vem som ska anses framställa el enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi

1 Sammanfattning

Skatteverkets uppfattning är att den som ursprungligen har rätt att förfoga över elen, dvs. den ursprunglige ägaren, ska anses framställa elen i den mening som avses i 11 kap. 5 § första stycket 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

Denna uppfattning gäller inte för de fall som regleras särskilt i 11 kap. 5 § tredje stycket LSE.

2 Bakgrund och frågeställning

Flera företag kan vara inblandade vid produktion av el. Det kan förekomma att ett företag äger anläggningen, ett annat arrenderar anläggningen, ytterligare ett ansvarar för driften av anläggningen. Det kan också förekomma att den personal som utför arbetsuppgifterna avseende driften av anläggningen har olika arbetsgivare och att flera företag står för kostnader i samband med produktionen av elen.

Frågan är vilket företag som ska anses framställa elen i den mening som avses i 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE. Fråga har även ställts om det för bedömningen har betydelse om elen förbrukas i en verksamhet som ett dotterbolag bedriver för moderbolagets räkning.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE är den som i Sverige yrkesmässigt framställer skattepliktig elektrisk kraft (producent) skyldig att betala energiskatt (skattskyldig).

Enligt 11 kap. 5 § första stycket 2 LSE är den som i Sverige yrkesmässigt levererar av honom framställd skattepliktig elektrisk kraft eller av annan framställd elektrisk kraft (leverantör) skyldig att betala energiskatt (skattskyldig).

Enligt 11 kap. 7 § 1 LSE inträder skyldigheten att betala energiskatt för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2, när elektrisk kraft levereras till en förbrukare som inte är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2 eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning.

Skatteverket har i skrivelse den 6 oktober 2008, dnr 131 560566-08/111, redovisat uppfattningen att en förutsättning för att en producent ska anses leverera el i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1–2 och 5 § första stycket 2 LSE är att producenten överlåter elen till någon annan genom försäljning eller genom annat avtal om överlåtelse.

4 Skatteverkets bedömning

Den som i Sverige yrkesmässigt framställer skattepliktig elektrisk kraft (producent) är skattskyldig, 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE. Om flera aktörer är inblandade i produktionen av el ger bestämmelsen inget entydigt svar på frågan om vilken av dessa aktörer som är producent. Viss ledning bör kunna sökas i andra bestämmelser i 11 kap. LSE, i vilket energiskatt på el huvudsakligen regleras.

För den som är skattskyldig såsom producent inträder skattskyldigheten när elen levereras till en förbrukare som inte är skattskyldig såsom producent eller leverantör eller när elen tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, 11 kap. 7 § 1 LSE. Skatteverkets uppfattning är att en förutsättning för att en producent ska anses leverera el är att den överlåts till någon annan genom försäljning eller genom annat avtal om överlåtelse (dnr 131 560566-08/111).

Om annan än den som har möjlighet att leverera elen eller möjlighet att ta den i anspråk anses vara producent kan den situationen uppstå att skattskyldighet överhuvudtaget inte inträder. Detta kan enligt Skatteverkets uppfattning inte ha varit lagstiftarens avsikt. Skatteverkets uppfattning är att den som ursprungligen har rätt att förfoga över elen, dvs. den ursprunglige ägaren, ska anses framställa elen i den mening som avses i 11 kap. 5 § första stycket 1 LSE. Den som förvärvat elen från annan kan således inte anses vara producent av elen.

Förhållandet att elen förbrukas i en verksamhet som ett dotterbolag bedriver för dess moderbolags räkning påverkar i sig inte bedömningen av vem som ska anses framställa elen. Avgörande är även i dessa situationer vem som ursprungligen har rätt att förfoga över elen.

Den nu redovisade uppfattningen gäller inte för de fall som regleras särskilt i 11 kap. 5 § tredje stycket LSE.