Avdrag för utgifter för hemresor till Schweiz

Kammarrättens i Göteborgs dom 2013-04-18, mål nr 6051-6052-12

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan och ett referat med kommentar finns i bifogad länk.

X gjorde resor mellan Sverige och Schweiz och yrkade avdrag för hemresor. Enligt 12 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL krävs dock att resorna gjorts inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). Skatteverket vägrade därför avdraget.

Kammarrätten anser att rätten till avdrag för hemresor främst ska ses som en skattemässig förmån med det uttalade syftet att gynna rörligheten på arbetsmarknaden. Kammarrätten hänvisar i sin bedömning till avtalet mellan den Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer.

X är både svensk och schweizisk medborgare. X är sedan flera år yrkesverksam i Sverige och bosatt i A-stad. Han har även en bostad i Schweiz. X har gjort resor mellan Sverige och Schweiz och sedan yrkat avdrag för hemresor. Av 12 kap. 24 § IL framgår att utöver de allmänna förutsättningar som ska vara uppfyllda så gäller att resorna ska ha gjorts mellan två platser inom EES.

Kammarrätten anger i sin bedömning att ett avtal ingåtts mellan den Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. Kammarrättens uppfattning är att rätten till avdrag för utgifter för hemresor främst är att se som en skattemässig förmån med det uttalade syftet att gynna rörligheten på arbetsmarkaden. Rätten menar sedan att det schweiziska avtalet likställer de avtalsslutande parternas medborgare bl.a. genom att arbetstagare i de avtalsslutande staterna ska få samma skattemässiga förmåner som inhemska arbetstagare. X ska därför medges yrkat avdrag för hemresor.

Kommentar: En förutsättning för att avdrag ska medges för hemresor till familj är att resorna görs till personer som räknas till den skattskyldiges familj. Med familj avses i detta sammanhang personer som den skattskyldige har hushållsgemenskap och ekonomisk gemenskap med, t.ex. make, sambo och barn med vilka det finns en avsikt att återförenas. (Skatteverket 2013-05-14, dnr 131 702417-11/111).  Brister denna allmänna förutsättning, dvs. att hemresan inte gjorts till personer som kan räknas till familjen, så ska något avdrag inte medges.

Avtalet som Kammarrätten hänvisar till undertecknades den 21 juni 1999 och trädde i kraft den 1 juni 2002. Avtalet undertecknades först efter det att Schweiz förkastat EES-avtalet. Avtalet finns i SÖ 2001:68. Det är till sin karaktär en internationell bilateral överenskommelse. Detta indikerar att avtalet inte avser att upphäva samtliga hinder för fri rörlighet som kan tänkas uppstå inom det geografiska området som avtalet täcker. Ett synsätt där gemenskapsrätten med automatik appliceras vid tolkning av avtalet är inte aktuellt, om det inte framgår av avtalets bestämmelser.

Av EU-domstolens praxis framgår att det finns en skillnad i tolkningen av de unionsrättsliga bestämmelserna på den inre marknaden och tolkningen av avtalet med Schweiz, se bl.a. mål C-351/08 punkterna 27 och 29 samt mål C-541/08 punkten 34. EU-domstolen har konstaterat att Schweiz inte anslutit sig till unionens inre marknad som syftar till att upphäva samtliga hinder för att inrätta ett område med fullständigt fri rörlighet motsvarande den som erbjuds på en nationell marknad.

Enligt artikel 9 i bilaga till avtalet med Schweiz så har en arbetstagare som är medborgare i en avtalsslutande part rätt till likabehandling på den andra avtalsslutande statens territorium. Artikel 9.2 tar särskilt upp att en arbetstagare bl.a. ska ha samma skattemässiga förmåner som inhemska arbetstagare. Artikeln avser således endast när det är fråga om att någon diskrimineras pga. sin nationalitet gentemot medborgare som hör hemma på den andra partens territorium. Detta uttalas även av EU-domstolen i mål C-351/08 punkt 48. Det innebär enligt Skatteverkets uppfattning att det ska avgöras om någon diskrimineras pga. sin nationalitet när han vägras avdrag för hemresor. Reglerna i IL om avdrag för hemresor är geografiskt begränsade till EES-området. Medborgarskapet har således ingen betydelse för om någon har rätt till avdrag för hemresor. Det betyder att den som är obegränsat skattskyldig med ett schweizisk medborgare inte behandlas mindre förmånligt än vad inhemska arbetstagare (dvs. med svenskt medborgarskap) eftersom han har rätt att få samma skattemässiga förmåner.

Skatteverket överklagar domen.