Uttag av schablonintäkt beräknad på uppskovsbelopp strider inte mot regeringsformens förbud mot retroaktiv skattelag

Högsta förvaltningsdomstolen, 25 oktober 2011, mål nr 7543-10

Bestämmelsen om schablonintäkt på uppskovsbelopp i 47 kap. 11 b § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, trädde i kraft den 1 januari 2008 och tillämpades första gången vid 2009 års taxering. Det strider inte mot retroaktivitetsförbudet i regeringsformen att påföra en schablonintäkt på uppskov som är hänförligt till tiden före bestämmelsens ikraftträdande. Inte heller står detta i strid med Europakonventionen eller EU-rätten.  

 Högsta förvaltningsdomstolens dom finns tillgänglig på domstolens hemsida och Skatträttsnämndens förhandsbesked finns tillgängligt på nämndens hemsida.

 Enligt 47 kap. 11 b § IL ska den som har ett uppskovsbelopp ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas på uppskovsbeloppet vid beskattningsårets ingång. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2008 och tillämpades första gången vid 2009 års taxering.

 Förbudet mot retroaktiv skattelag i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen innebär att skatt inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten.

 A avyttrade år 2000 sin andel av en villafastighet och vid 2001 års taxering togs en  kapitalvinst upp på grund av avyttringen. A medgavs slutligt uppskov med hela vinsten efter att en ersättningsfastighet förvärvats år 2001. Detta uppskov kvarstod vid ingången av beskattningsåret 2008.

 Vid 2009 års taxering påfördes A en schablonintäkt som beräknats utifrån uppskovsbeloppets storlek vid beskattningsårets ingång. Dessförinnan hade A hos Skatterättsnämnden ansökt om förhandsbesked för att få svar på om påförande av en schablonintäkt i detta fall stred mot regeringsformens förbud mot retroaktiv skattelag, vissa uppräknade artiklar i Europakonventionen eller enskildas berättigade krav på förutsebarhet i enlighet med EU-rätten.

 Efter att Skatterättsnämnden besvarat frågorna nekande överklagades förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen, dels av A med yrkande om att förhandsbeskedet skulle ändras, dels av Skatteverket med yrkande om att förhandsbeskedet skulle fastställas. 

Högsta förvaltningsdomstolen, som fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked, uttalade bl.a. följande. 

"Den i målet aktuella lagstiftningen om schablonintäkt är utformad så att det är förekomsten av ett uppskovsbelopp som utgör den för beskattningen utlösande omständigheten. En grundförutsättning för att schablonintäkt ska tas upp är att ett uppskovsbelopp fanns då bestämmelserna trädde i kraft, den 1 januari 2008, eller att det finns senare (se SFS 2007:1419). Det har alltså ingen betydelse i detta sammanhang vid vilken tidpunkt den kapitalvinst gjordes som uppskovsbeloppet hänför sig till. Högsta förvaltningsdomstolen finner att en tillämpning av bestämmelserna i 47 kap. 11 b § IL i detta fall inte kan anses strida mot retroaktivitetsförbudet i regeringsformen." 

Vad avser frågorna avseende Europakonventionen och EU-rätten delade Högsta förvaltningsdomstolen Skatterättsnämndens bedömning. 

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 25 oktober 2011, med samma utgång, dom i ytterligare ett mål där omständigheterna i allt väsentligt var likartade (mål nr 7719-10). I detta mål aktualiserades dock inte frågorna avseende Europakonventionen och EU-rätten.