Upphävt konkursbeslut

Hovrättens för Övre Norrland beslut 2010-05-24 i mål Ö 427-10

SAKEN

 Ett bolag som bedrev elitidrott (ishockey) hade efter egen ansökan försatts i konkurs. Efter konkursbeslutet ställde bl.a. bolagets supporters upp för att få konkursen upphävd och därmed rädda kvar ishockeylagets plats i seriesystemet. En ideell förening förband sig att betala en större summa pengar om konkursen upphävdes. Ett antal borgenärer skrev av kortfristiga skulder om miljonbelopp. Bolaget förhandlade med staten om avbetalning på regressfordringarna p.g.a. utbetald lönegaranti. Eftersom en stor del av dessa regressfordringar inte hade restförts fick förhandlingarna i denna del föras med länsstyrelsen.

 Varken staten genom Skatteverket eller konkursförvaltaren hade något att erinra mot att konkursbeslutet upphävdes.

Hovrätten bedömde att bolaget visat sin solvens och upphävde konkursbeslutet.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Som framgår av hovrättens beslut och lagtextens ordalydelse så får en gäldenär överklaga ett konkursbeslut även om det är gäldenären själv som har ansökt om konkurs.

I en situation som denna kan ett alternativ vara att gäldenären i stället för att överklaga begär att konkursen läggs ner enligt 12 kap. 1-2 §§ konkurslagen.  Har tiden för överklagande löpt ut så är nedläggning den enda möjligheten.

Att lägga ner en konkurs kan dock vara förenat med vissa svårigheter: För att en konkurs ska läggas ner krävs att gäldenären har kommit överens med samtliga sina borgenärer. Detta innebär att en enstaka borgenär – hur liten fordran han än har – kan hindra en nedläggning. Gäldenären får själv inte betala den motsträvige borgenären utan i en sådan situation är gäldenären beroende på en tredje mans välvilja. Är det konkurs med bevakningsförfarande så ska bevakningstidens utgång avvaktas. Det kan därför ta längre tid att få en konkurs nedlagd än att få den upphävd. Vidare gäller att om en konkurs lagts ned beträffande ett aktiebolag så ska bolaget träda i likvidation. Vid nedläggning kommer även en uppgift om konkursen och nedläggningen att finnas noterat om gäldenären i kreditupplysningsregistren.

Ett konkursbeslut ska upphävas om gäldenären visar att han är solvent. Med insolvens menas att en gäldenär inte i rätt tid kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte endast är tillfällig (1:2 KonkL). Om gäldenären lyckas övertyga hovrätten om att han fortsättningsvis kan betala sina skulder så kan han få konkursen hävd. Det är fri bevisprövning. Gäldenären kan t.ex. visa att han har träffat avbetalningsplan med någon/några borgenärer och han har tillgångar – egna eller sådana han kan få låna – till att fullbetala de borgenärer som inte går med på någon avbetalningsplan. Gäldenären behöver alltså inte komma överens med alla borgenärer utan det kan räcka att han gör upp med någon eller några dominerande borgenärer. Till detta kommer att ett konkursöverklagande är ett förtursärende i hovrätten. Gäldenären kan därför snabbt komma ur konkursen; något som detta ärende tydligt illustrerar.

Detta ärende belyser även hur splittrad statens borgenärsroll är: I detta ärende har Skatteverket varit statens borgenärsföreträdare i konkursärendet i hovrätten. Det är Skatteverket som företräder staten som borgenär när det gäller t.ex. konkurs, ackord och företagsrekonstruktion. Men det är Kronofogden som kan träffa avbetalningsplaner eller besluta om uppskov beträffande restförda skatter och avgifter. Skatteverket kan dock bevilja anstånd för våra egna skattekontofordringar om det är till fördel för det allmänna. Skatteverket får inte träffa betalningsuppgörelser vad gäller andra myndigheters fordringar (utom i ackordssituationen).

Det får inte komma ifråga att staten som borgenär talar med dubbla tungor i överklagandeärendet. Inte heller att staten säger en sak till hovrätten och sedan agerar på ett annat sätt. Det krävs därför ett samarbete mellan de myndigheter som har rätt att fatta beslut i de olika frågorna. Detta ärende är ett exempel på hur samarbetet fungerade på ett utmärkt sätt.

LAGRUM

2 kap. 22 § och 12 kap. 1-2 §§ konkurslagen (1987:672)