Områden: Inkomstskatt (Tjänst), Socialavgifter

Datum: 2014-01-01

Löpnr: SKV M 2014:18

I detta meddelande finns information om de regler som gäller för värdering av bilförmån vid beräkning av preliminär skatt och arbets­givar­avgifter för beskattningsåret 2015.

Innehållsförteckning, se s. 23.

1 Allmänt om lagstiftningen m.m.

Förmån som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst, 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Vid inkomstbeskattningen ska värdet av bilförmån bestämmas enligt 61 kap. 5–11 och 18–19 b §§ IL. Motsvarande värderingsregler gäller även vid uttagsbeskattning för bil som ingår i egen näringsverksamhet och som används för privat bruk, se 22 kap. 7 § IL.

Om förmån av drivmedel ingår i bilförmånen ska denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Drivmedelsförmån räknas till månaden efter den då förmånen kommit den skattskyldige till del (10 kap. 10 § IL).

Värdet av förmåner som är skattepliktiga ska ingå i underlaget för beräk­ning av skatteavdrag från ersättning för arbete, se 11 kap. 4 § skatte­förfarandelagen (2011:1244), SFL. Värdet av bil­för­månen ska vid skatteavdrag beräknas enligt 61 kap. 5–11 §§ IL, såvida inte beslut om justering av förmånsvärdet finns.

Socialavgifter tas ut i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter, se socialavgiftslagen (2000:890), SAL. Arbets­givare som ger ut en bilförmån är normalt skyldig att månatligen betala arbets­givar­avgifter på värdet av förmånen. För bilförmån, som redo­visas som uttag i närings­verk­samhet, är näringsidkaren i motsvarande fall skyldig att betala egen­avgifter på förmånsvärdet (vid överskott av närings­verk­sam­­­heten). Förmån av drivmedel ska vid skyl­dig­het att betala egen­avgifter värderas till marknadsvärdet multi­plicerat med 1,2.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska bilförmån värderas enligt IL, och bestämmelserna om justering av bilförmån enligt 61 kap. IL får tillämpas bara om Skatteverket har beslutat om en justering, 2 kap. 10 b § SAL. Förmån av driv­medel ska dock värderas till mark­nads­värdet vid beräkning av arbets­givaravgifter, 2 kap. 10 a § SAL. Under­lag för arbetsgivaravgifterna redovisas månat-ligen i en arbets­givar­deklaration, 26 kap. 19 § SFL.

Skatteverket får enligt 2 kap. 10 b § SAL på be­gäran av utgivaren besluta om justering av förmånsvärde enligt 61 kap. 18–19 b §§ IL. Värdet av bilförmån justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Justering kan aktualiseras för lätt lastbil, servicebil, taxibil, test­bil och andra fall där det privata nyttjandet är begrän­sat.

Skyldighet att redovisa skattepliktig förmån i årlig kontrolluppgift för den anställde framgår av 15 kap. 9 och 11 §§ SFL. Vilka uppgifter som i fråga om bilförmån och drivmedelsförmån som ska redovisas anges i 5 kap. 2 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261).

Med stöd av förordningen (2000:866) med bemyndigande för Skatteverket att meddela vissa föreskrifter till IL, skatte­för­farande­förordningen (2011:1261) samt socialavgiftsförordningen (2001:1263) har verket meddelat före­skrifter om värdering av bilförmån (bil­listorna).

Bilens tillverkningsår:Föreskrift:

2010SKVFS 2010:11

2011SKVFS 2011:9

2012SKVFS 2012:10

2013SKVFS 2013:11

2014SKVFS 2014:13

2015SKVFS 2014:19

För bilar med äldre tillverkningsår se motsvarande förteckning i SKV M 2012:21, avsnitt 1.

Skatteverket har vidare utfärdat allmänna råd om värdering av bil­förmån för beskattningsår 2015 (SKV A 2014:26).

Föreskrifter, allmänna råd och ställningstaganden som hänvisas till i med­de­lan­det liksom beräkningsprogram för bilförmånsvärde finns publi­cerade på Skatteverkets webbplats (skatteverket.se).

2 Allmänna principer

2.1 Övergripande bestämmelser

Den nuvarande metoden för värdering av bilförmån har i huvudsak gällt sedan 1997 (prop. 1996/97:19). Metoden innebär att värdet be­stäms efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen som ska mot­svara dessa kostnader bygger på en genom­snittlig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Utgångs­punkten är att bil­föraren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incita­ment att köra mindre privat.

Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån exklusive drivmedel för helt kalenderår ska bestämmas till en andel av prisbasbeloppet med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp, se avsnitt 3.3.1. Till nybils­priset för bilmodellen ska läggas anskaff­nings­utgiften för even­tuell extrautrustning, se avsnitt 3.2. För miljö­bilar finns tidsbegränsade regler om ned­­sätt­ning av förmånsvärdet, se avsnitt 3.3.3.

För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbil under året reduceras förmånsvärdet till 75 % av fullt värde, se avsnitt 3.3.4 och 5.9.

Nedsättning av förmånsvärdet ska ske även när den anställde läm­nar ersättning till arbetsgivaren eller betalar vissa utgifter för bilen, se avsnitt 3.4.1, eller har förmån endast under del av året, se avsnitt 3.4.2.

Om den anställde haft bilförmån bara i ringa omfattning ska för­månen värderas till noll, se avsnitt 2.2.

Justering av förmånsvärdet får ske om det finns synnerliga skäl. Justering kan ske både uppåt och nedåt, se avsnitt 4. Bestämmelserna om justering beaktas vid beskattningen och efter beslut av Skatteverket redan vid beräkning av underlag för skatte­avdrag och arbets­givar­avgifter. En arbetsgivare som vill använda ett justerat förmåns­värde ska begära detta hos Skatteverket.

Den anställde kan inte få beslut om justering redan under be­skatt­ningsåret för beräkning av skatte­avdrag. Däremot kan, i det fall arbets­givaren inte begärt ett sådant beslut, den anställde be­gära i inkomst­­­deklara­tionen att värdet ska justeras vid beskatt­ningen.

Förmån av drivmedel för förmånsbil ska vid beräkning av skatte­avdrag och vid beskattningen värderas till 120 % av marknads­värdet, se avsnitt 2.4.

Arbetsgivares kostnad för trängselskatt som avser privat resa med förmånsbil anses ingå i det schablonmässigt beräk­nade bil­för­måns­värdet och medför ingen ytterligare beskatt­ning, jfr RÅ 2008 ref. 60.

Förmån av fri parkering för förmånsbil vid arbetsplats vid arbets­givarens lokaler utgör inte skattepliktig förmån.

Med arbetsgivare avses här den som utger ersättning för arbete till fysisk person som har A-skatt, dvs. även upp­drags­givare eller annan utgivare av bilförmån. Med an­ställd avses även uppdragstagare eller annan mottagare av bil­förmån med A-skatt.

I tillämpliga delar gäller begreppen också i fråga om egenföretagare som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamhet.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Dessa allmänna råd bör tillämpas även vid värdering av förmån av att för privat bruk använda bil som ingår i närings­verksamhet.”

2.2 Definition av bilförmån

Bilförmån uppkommer när en skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning använder bil som tillkommer honom pga. anställ­ning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Av förarbetena (prop. 1986/87:46 och 1977/78:40) till nuvarande och tidigare lagstiftning framgår att bilförmån kan uppkomma även i de fall arbetsgivaren till­handa­håller leasingbil eller då skattskyldig på grund av anställ­ning, upp­dragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande fått ett för­mån­ligt hyresavtal.

Högsta förvaltningsdomstolen har i mål RÅ 2001 ref. 22 I (person­bil) och II (lätt lastbil) behandlat dispo­si­tions­rättens betydelse liksom beviskrav vid beskattning av bilförmån.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”En anställd som hyr bil av arbets­givaren eller i övrigt betalar för privat användning bör anses ha bilförmån. Den som är anställd hos ett bil­ut­hyr­nings­företag, eller annat företag som regelmässigt hyr ut bilar till kon­su­menter på marknads­mässiga villkor, och som hyr bil på samma villkor som gäller för konsumenterna bör inte anses ha bil­förmån.

En anställd som har ingått ett förmånligt hyresav­tal med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyr­ningsföretag eller annat bolag inom kon­cer­nen, bör anses ha bilförmån om det finns ett samband mellan avtalet och anställ­ningen. Detsamma gäller då ett förmånligt hyres­avtal har ingåtts på grund av att bilen även an­vänds för reklam­ändamål.

Även om en anställd formellt sett själv äger en bil bör denne anses ha bil­förmån t.ex. då

– bilen på grund av anställningen har förvärvats på mycket förmån­liga villkor såsom vid ett fördelaktigt åter­köps­avtal som reellt sett inne­bär att bilen kunnat användas på ett med bil­förmån jämförligt sätt, eller

– den anställde har förvärvat bilen av sin arbetsgivare med skyldig­het att amor­tera endast obe­tydliga belopp och utan att betala kontant.

En anställd som an­vän­der bil för privat bruk i mer än ringa omfattning bör anses ha bilförmån även om bilen används främst för resor mellan bostad och arbets­plats.

Med bil avses personbil, tung personbil med totalvikt över 3 500 kg, lätt lastbil och lik­nande fordon som kan utnyttjas för person­befordran. Hit räknas även husbil som registrerats som personbil klass II eller som lätt lastbil i vägtrafikregistret.

Reglerna för bilförmån tillämpas inte för tung lastbil, husbil som registrerats som tung lastbil, buss, motorcykel, terrängskoter m.fl. fordon. För sådana fordon beräk­nas värdet av privat använd­ning till mark­nads­värdet i varje enskilt fall. Med tung lastbil avses lastbil med total­vikt över 3 500 kg. Med buss avses ett for­don som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sitt­platser) även om fordonet dess­utom är inrättat för annat ändamål.”

Skatteplikt för bilförmån uppkommer inte för den som använt för­månsbil i endast ringa omfattning, se 61 kap. 11 § andra stycket IL. Med ringa om­fattning avses ett fåtal tillfällen per år och en samman­lagd körsträcka på högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 94). För skatte­frihet krävs att båda förutsättningarna är uppfyllda.

Vid bedöm­ning om privat körning skett vid högst tio tillfällen bör bortses från stopp av privata skäl som endast medför en mindre för­läng­ning av res­vägen under en pågående tjänsteresa. Den extra kör­sträcka som sådana privata ärenden medför bör dock medräknas vid bedömningen om högst 100 mil körts privat.

För husbil som är registrerad som personbil (normalt klass II) eller lätt lastbil bör även varje på­börjat dygns privat­användning för boende eller över­natt­ning räknas som ett ”tillfälle” (Skatteverket 2005-07-04, dnr 130 386586-05/111).

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Med ringa omfattning bör avses privat användning vid högst tio tillfällen. Stopp som görs av privata skäl under en pågående tjänste­körning, och som endast medför en mindre förlängning av resvägen, bör inte räknas som sådant tillfälle.

För husbil bör även varje påbörjat dygn med privat använd­ning för boende eller övernattning räknas som sådant till­fälle.”

Om en arbetsgivare bekostar anskaffning eller drift av bilar som främst kan hänföras till en anställds privata hobbyverksamhet, t.ex. rally- eller utställ­nings­bilar, kan beskattning av den anställde mot­sva­rande mark­nads­värdet (verk­sam­hetens kostnader) komma i fråga.

2.3 Övriga definitioner

Med bilmodell avses bilar av samma märke, variant och tillverk­ningsår, 61 kap. 6 § IL.

Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) som gäller för beskattningsåret, om inte annat anges.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”En bilmodell som är ny endast på grund av nytt tillverk­ningsår bör anses introducerad på den svenska marknaden vid detta till­verk­ningsårs ingång.

Med nybilspris, anskaffningsutgift och marknadspris avses pris inklusive mervärdesskatt.

Det årliga bilförmånsvärdet, exklusive drivmedelsförmån, bör av­run­­das nedåt till närmast helt hund­ra­tal kronor.”

2.4 Förmån av drivmedel

Förmån av drivmedel redovisas separat från bil­för­måns­värdet. Om det i bilförmånen ingår driv­medel ska denna för­mån vid den anställdes beskattning beräknas till mark­nads­värdet multipli­cerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för bilens totala körsträcka under den tid den anställde haft bilförmån.

Regeln gäller alla drivmedel, dvs. även el och andra miljöbränslen. Om en anställd med förmånsbil som kan drivas med el laddar den på arbetsplatsen eller i övrigt på arbetsgivarens bekostnad uppkommer således en skattepliktig drivmedelsförmån. Förmånen redovisas månat­ligen med 120 % av beräknat marknadsvärde av den elförbrukning som avser privat körning.

Om den anställde gör sanno­likt att den mängd driv­medel som han har förbrukat vid privat kör­ning är lägre, ska mark­nads­värdet för driv­medlet sättas ned i mot­sva­rande mån (61 kap. 10 § IL). Den anställde har bevis­bör­dan för att värdet är något annat än mot­sva­rande allt driv­medel för bilen. Det krä­vs att det finns ett under­lag som styrker att tjänste­kör­ning har gjorts i viss om­fatt­ning för att en anställd ska kunna göra sannolikt att värdet är något annat, jfr prop. 1996/97:19 s. 90.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska förmånen vär­deras till marknadsvärdet, dvs. utan uppräkning med 1,2 (2 kap. 10 a § SAL).

Förmån av drivmedel räknas till månaden efter den då förmånen kommit den anställde till del (10 kap. 10 § IL). Det innebär att den som får bensin, dvs. tankar eller laddar, i januari blir skattskyldig för denna i februari, och förmånen redovisas i arbetsgivardeklarationen som lämnas i mars.

Om arbetsgivaren betalar drivmedelskostnader för en anställd med bilförmån får normalt en skatte­pliktig förmån anses ha uppkommit som ska vär­deras till mark­nads­värdet multiplicerat med 1,2, jfr RÅ 2010 ref. 30.

Om den anställde ersätter arbets­givaren med visst belopp, t.ex. driv­medlets marknadsvärde, ska för­måns­värdet sättas ned med ersätt­ningens belopp. I sådant fall kvarstår således en skattepliktig förmån motsvarande 20 % av marknadsvärdet.

Någon drivmedelsförmån uppkommer inte för en anställd som har bilförmån och som enligt avtal själv betalar drivmedlet för privat­kör­ningen till ett utomstående företag. Detta förutsätter dock att arbets­givaren inte gör momsavdrag på drivmedlet, jfr skatteutskottets uttalande i finansutskottets betänkande 1996/97:1, s. 106.

Om ingen skattepliktig bilförmån uppkommer på grund av att bilen använts endast i ringa omfattning uppkommer inte heller någon driv­medels­förmån för motsvarande körning.

Om en anställd fått drivmedel som inte avser förmånsbil ska denna förmån värderas till marknadsvärdet, dvs. utan uppräkning med 1,2.

3 Värdering av bilförmån

3.1 Nybilspris för bilmodellen

Nybilspriset för bilmodellen avser det pris som bilen hade när den som ny intro­ducerades på den svenska marknaden (61 kap. 6 § IL). Här avses nybilspriset på marknaden för privatpersoner.

Om ett sådant introduk­tions­pris ändras efter kort tid ska som nybilspris för bilmodellen avses det nya priset. Begreppet kort tid bör inte avse en tidsperiod som är längre än sex månader. Vad som är kort tid bör också avgöras i för­hållande till om det fanns en rimlig möjlig­het att utnyttja ett pris­erbjudande och om det faktiskt såldes några bilar till det första intro­duktionspriset. Har t.ex. ett kam­panjpris satts under så kort tid att endast ett fåtal köpare har kommit att kunna utnyttja det och priset därefter höjts, bör det senare priset föran­leda ändring av nybilspriset. Om det visar sig att ett introduktionspris måste sänkas för att för­säljningen ska komma i gång, och det dess­förinnan endast sålts ett fåtal bilar, bör också nybilspriset ändras trots att priset gällt under kanske flera månader (prop. 1996/97:173 s. 62).

Ett nybilspris för en bilmodell reduceras inte av den anledningen att en privat bil­köpare i vissa fall kunnat få en kontant statlig miljöbils­premie vid köp av bilmodellen i fråga.

I Skatteverkets föreskrifter om värdering av bilförmån, se avsnitt 1, anges det nybilspris som ska tillämpas vid förmånsberäkningen. Nybilspriset enligt billistorna ska användas oavsett om bilen hyrts eller köpts ny eller begagnad, och oavsett vilket pris som betalats för den.

Som nybilspris för bilmodellen, när introduktionspris saknas, ska anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den intro­du­cerats på den svenska marknaden, jfr 61 kap. 6 § IL. Så kan t.ex. vara fallet vid privatimport. I en sådan situation ska som nybilspris för bilmodellen anses ett belopp som motsvarar det pris det kan antas att bilen skulle ha haft om den hade introducerats i Sverige när den var ny (nämnd prop. s. 62). Ett nybilspris kan då beräknas med ledning av inköpspriset i annat land för ny bil alternativt ett uppräknat inköpspris för begagnad bil samt med beaktande av eventuell svensk tull, mer­värdes­skatt, transport, kostnad för besiktning m.m. samt skäligt vinst­påslag.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Då Skatteverket ännu inte har fast­ställt nybils­priset för en ny bilmodell som har intro­du­ce­rats på marknaden bör det mark­nads­pris som en general­agent eller motsvarande har rekom­men­derat användas.”

Nybilspriset representerar priset för bilmodellen med den utrustning som den saluförs med. Om en bilmodell saluförs till ett pris som av­viker från det i Skatteverkets billistor angivna nybilspriset får skill­naden i pris anses vara att hänföra till extrautrustning såvida det inte är klarlagt att en prishöjning skett för bilmodellen sedan dess nybils­pris fastställts.

I nybilspriset ska även inkluderas marknads­värdet av sådana delar som ingår i bilens grundutförande för att vara körbar men som hyrs ut separat, t.ex. batteri för elbil. Ett sådant batteri anses således inte som extrautrustning.

Det lägsta värde som får användas som nybilspris vid värdering av bilförmån för bilmodell som är sex år gammal eller äldre (till­verk­ningsår 2009 och äldre) är fyra prisbasbelopp, se avsnitt 3.3.2. Ett nybilspris beräk­nat till fyra pris­basbelopp bör kunna tillämpas även i det fall det för en äldre bil är svårt att fastställa det verkliga nybilspriset (prop. 1996/97:19 s. 59). Jämför dock vad anges ovan om nybilspris för bil­modell när introduktionspris saknas.

3.2 Extrautrustning

Vid beräkning av förmånsvärdet ska enligt 61 kap. 8 § IL till nybils­­­priset läggas anskaffningsutgiften för eventuell extrautrustning som ingår i förmånen, dvs. all utrustning som inte ingår i nybilspriset enligt billistorna.

Som extrautrustning räknas alla tillval av utrustning som har sam­band med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse (prop. 1986/87:46 s. 16). Detta gäller även utrustning som tillkommit på arbetsgivarens initiativ eller som motiveras av tjänstebehovet.

Det finns dock utrustning som undantas vid förmånsberäkningen.

– Biltelefon och kommunika­tionsradio, jfr bet. 1986/87: SkU9 s. 12, samt handsfree-sats till telefon.

– Elektronisk kör­journal.

– Anord­ning som betingas av sjukdom eller funktions­hinder hos förmåns­havaren, jfr nämnd prop. s. 17.

– Vin­sch, kran eller liknande anordning som an­skaffats enbart för tjänstebruk.

– Alkolås, som hindrar att bilen startas och körs av förare som har alkohol i utandningsluften.

Utrustning eller modifiering som är hänförlig till konvertering av kon­ventionell bil till miljöbil medför normalt inte högre förmånsvärde, jfr definition av ”jämförbar bil” i avsnitt 3.3.3.

Laddbox (garageladdare) för elbil som bekostas av arbetsgivaren och som anskaffats och används uteslutande för förmånsbil utgör i sig extrautrustning. Utrustningen undantas dock vid beräkning av extra­utrustning för sådan jämförbar bil som inte kan laddas för drift med el, och medför då ingen beskattning.

Extrautrustning ska beaktas även vid beräkning av förmånsvärde för s.k. sexårsbil, se avsnitt 3.3.2. Är bilen tio år eller äldre, dvs. till­verk­ningsår 2005 eller äldre vid beskattningsåret 2015, bör dock bortses från extra­utrustning som anskaffades då bilen var ny.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Som extrautrustning bör avses sådan utrustning som är avsedd att användas på en bil. Utrustningen kan antingen vara fast mon­te­rad eller monterad så att den går att avlägsna. Det bör sakna bety­delse vid vilken tidpunkt liksom för vilket ända­mål utrust­ningen anskaffats, såsom för bilens funk­tion, körsäkerhet eller för de resandes bekväm­lighet.

Med anskaffningsutgift för extrautrustning avses utgiften vid anskaff­ningstillfället för material och arbete inklusive mer­värdes­skatt.

Exempel på extrautrustning är automatisk växellåda, anti­sladd­system, automatisk park­e­rings­hjälp, farthållare, extra­ljus, klimat­anlägg­ning, sol­lucka, eljusterbara säten, air­bag, sido­krock­skydd, drag­krok, vinter­däck, kupé­värmare, cen­tral­lås, larm­anord­ning, tak­räcke, lastbox, bilbarn­stol, metallic­lack, tona­de rutor, läder­kläd­sel, personlig bilskylt, radio, ljudanlägg­ning, DVD-spelare, färd­dator, väg- och trafik­infor­ma­tions­system och GPS-navigator, förutsatt att utrustningen inte redan ingår i nybils­priset för bilmodellen.

Utrustning enbart för tjänstebruk såsom vinsch, kran eller lik­nan­de anordning bör inte beaktas vid för­måns­värde­ringen.

Sedvanlig ra­batt som lämnats vid köp av ext­ra­utrust­ning bör reducera an­skaffnings­utgiften, dock högst motsvarande den rabatt som läm­nas till privatpersoner (ej företag). Rabatten bör, oav­sett om den gett ned­sätt­ning av totalpriset eller om utrust­­ning ingått utan kostnad, pro­portioneras på bilen res­pek­tive utrust­ningen. Rabatt som lämnats på priset för enbart bilen bör inte ge någon reduktion.

Som exempel har en bil ett pris på 180 000 kr hos en bil­handlare och den förses med extrautrustning för 20 000 kr, dvs. det totala priset är 200 000 kr. Då köparen får en rabatt på 10 000 kr (5 % av 200 000 kr) betalar således denne 190 000 kr. Anskaff­nings­utgiften för utrust­­­ningen anses då vara 19 000 kr (20 000 x [1  0,05] ). Detta belopp läggs till bilens ny­bils­pris i Skatte­verkets billista.

Då extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivarens kostnad väsentligt under­stiger ordinarie anskaffningsutgift bör det mark­nads­pris som åter­försäljare rekommenderat anses utgöra anskaff­ningsutgift.

Är bilen tio år eller äldre bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny. Vidare bör bortses från extrautrust­ning som den anställde själv anskaffat och bekostat och som senare kan flyttas till annan bil, t.ex. bilstereo.”

3.3 Beräkning av förmånsvärde

3.3.1 Huvudregel

Värdet av bilförmån exklusive drivmedel ska för kalenderår bestäm­mas till 0,317 prisbasbelopp med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp, se 61 kap. 5 § IL.

Prisbasbeloppet för år 2015 har fastställts till 44 500 kr.

Det ränterelaterade beloppet beräknas till 75 % av stats­låne­räntan vid utgången av november månad året före beskattningsåret multi­plicerat med nybilspriset för bilmodellen. Stats­låne­räntan vid utgången av november 2014 uppgick till 0,9 %. För beskattningsåret 2015 är räntesatsen därmed 0,675 % (75 % av 0,9).

Det prisrelaterade beloppet ska för en bilmodell med ett nybilspris som uppgår till högst 7,5 pris­basbelopp (333 750 kr) beräknas till 9 % av nybils­priset. Överstiger nybilspriset 7,5 prisbasbelopp ska det pris­relaterade beloppet bestämmas till 9 % av 7,5 prisbasbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 % av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Vid beräkning av förmånsvärdet ska till det angivna nybilspriset läggas anskaff­ningsutgiften för extra­utrust­ning. Se exempel på beräk­ning av för­måns­värde under avsnitt 3.4.1.

Arbetsgivaren redovisar normalt månatligen en tolftedel av bilens årliga förmåns­värde som underlag för arbets­givaravgifter i arbets­givar­dekla­ra­tionen.

3.3.2 Bilmodellen är sex år eller äldre

För en bilmodell som är sex år eller äldre (tillverkningsår 2009 och äldre vid beskattningsåret 2015), s.k. sexårsbil, ska nybilspriset enligt 61 kap. 7 § IL anses vara det högsta av

– det verkliga nybilspriset och anskaffningsutgiften för extra­utrust­ning, och

– fyra prisbasbelopp (178 000 kr vid beskattningsåret 2015).

Beträffande lätt lastbil som är sexårsbil och som föranleder juste­ring av förmånsvärdet se avsnitt 4.2.2.

3.3.3 Miljöbil

Med miljöbil avses här en bil som är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med elektricitet eller med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och dieselolja. För miljöbilar tillämpas ned­sätt­ning av förmånsvärdet i ett eller i vissa fall två steg.

I det första steget gäller följande. Om sådan bils nybilspris är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska förmånsvärdet sättas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen (61 kap. 8 a § första stycket IL). Jämförelse bör i första hand göras med bilar av samma märke och bilmodell. De flesta bilar som drivs med andra driv­medel än bensin och dieselolja bygger på modifikationer av redan fram­tagna originalmodeller. I andra hand kan jämförelsen göras med nybilspriset för närmast jämförbara kon­ven­­­tionella bil i samma stor­leksklass eller med ett genomsnittligt ny­bils­­­­pris för stor­leks­klassen, prop. 1999/2000:6, s. 46–47.

I det andra steget gäller följande. I stället för vad som sägs ovan om storleken på nedsättningen av förmånsvärdet ska detta värde tas upp till 60 % av förmånsvärdet för den jämförbara bilen, om bilen är ut­rustad med teknik för drift med elektricitet som tillförs genom ladd­ning från yttre energikälla, eller med annan gas än gasol (61 kap. 8 a § andra stycket IL). En nedsättning av förmånsvärdet får göras med högst 16 000 kronor för helt år i förhållande till den jämförbara bilen.

Reglerna om nedsättning till 60 % är tidsbegränsade och tillämpas till och med beskatt­ningsåret 2016, se punkt 3 i övergångs­bestämmel­serna till lagen (2001:1175) om ändring i inkomstskattelagen, i dess lydelse enligt SFS 2013:960.

Reglerna kan tillämpas även för miljökonverterade bilar, t.ex. bensin­bil som anpassats för drift med annat miljö­vänligare bränsle. Som jämförbar bil anses då den ursprung­liga bil­modellen.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Vad gäller alkoholdrivna miljöbilar har närmast jämförbara konven­­tionella bil i vissa fall ett högre nybilspris än miljöbilen. I sådant fall bör miljöbilen anses utgöra jämförbar bil vid tillämp­ning av reglerna om nedsättning. Nedsättning bör då ske med utgångs­punkt i nybils­priset för den aktuella miljöbilen.”

Exempel:

En miljöbil (med nedsättning till 60 %, dock max. 16 000 kr), med tillverkningsår 2014 och med extrautrustning för 20 000 kr har körts mer än 3 000 mil i tjänsten under året (reduktion till 75 %). Förmåns­värdet beräknas med utgångspunkt i den jämförbara bilen.

Miljöbil

Jämförbar bil

Nybilspris:

290 000

260 000

Extrautrustning:

20 000

20 000

Summa

Fullt förmånsvärde för den jämförbara bilen:

310 000

280 000

41 196

Nedsättning till 60 %:

24 717

dock max 16 000 kr:

Reduktion till 75 %:

25 196

  18 897

Förmånsvärde:

18 800

Nedsättningen till 60 % av förmånsvärdet för den jämförbara bilen överstiger i detta fall 16 000 kr och begränsas därför till detta belopp. Denna jäm­förel­se görs före reduk­tionen till 75 %. Förmånsvärdet för miljö­­bilen blir således 18 800 kr efter av­rundning.

Skatteverket har i allmänna råd angett vilka bilar som vid nedsätt­ning av förmånsvärde bör anses som när­mast jäm­förbara bil med miljö­bilar tillverkade år 2002 – 2011, se SKV A 2011:32 avsnitt 2.3, år 2012 se SKV A 2012:29, år 2013 se SKV A 2013:21 samt år 2014–2015 se SKV A 2014:26.

3.3.4 Omfattande tjänstekörning

För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbil under ett kalenderår ska förmånsvärdet bestämmas till 75 % av det värde som annars skulle följa av avsnitten 3.3.1 – 3.3.3 ovan (61 kap. 9 § IL).

Arbetsgivaren kan tillämpa reduceringen löpande under beskatt­ningsåret så länge miltalet kan antas bli uppfyllt under året av den anställde i den aktuella anställningen. Om miltalet av någon anledning inte uppnås ska oreducerat förmåns­värde redo­visas även för retroaktiv tid under året i fråga. Arbetsgivaren kan vid beräkning av miltalet inte inräkna den anställdes eventuella tjänstekörning med andra bilar eller för andra arbets­givare. Om arbets­givaren inte har gjort någon reduce­ring men den anställde uppfyller villkoren kan reduktion göras i inkomst­­dekla­ra­tionen. Den anställde kan i förekommande fall sum­mera tjänste­körning med förmånsbilar i olika anställningar under kalender­året, se Skatte­verket 20061124 dnr 131 718880-06/111.

3.4 Nedsättning av förmånsvärde

3.4.1 Betalning för bilförmån

Om den anställde av sin nettolön, dvs. lönen efter skatteavdraget, utger ersättning för annat än driv­medel för bilförmånen ska förmåns­värdet sättas ned med ersätt­ningens belopp (61 kap. 11 § IL). Ned­sätt­ning görs dock lägst till 0 kr, dvs. värdet kan aldrig bli negativt. Belopp som inte kan avräknas ett år kan inte heller utnyttjas senare år. Observera att ett bruttolöneavdrag, dvs. ett avdrag från bruttolönen före skatteavdraget (sänkning av bruttolönen), inte medför någon ned­sätt­ning.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Förmånsvärdet bör minskas om betalning för fast avgift, for­dons­skatt, trängselskatt, för­säkring, besikt­ning, reparation eller extra­utrustning m.m. gjorts av den anställde, t.ex. månat­ligen eller med engångs­belopp. Har den anställde betalat till någon annan än arbets­givaren bör kvittot eller motsvarande verifikation lämnas till arbets­givaren som under­lag för ned­­sätt­ningen.

Förmånsvärdet bör inte minskas pga. betalning avseende

–  mindre utgifter för underhåll, såsom för biltvätt, eller

–  oförutsebara utgifter, såsom utgift för självrisk eller repara­tion vid trafik­olycka eller annan skada, eller

–  utgifter för garage, parkering och liknande.

Förmånsvärdet kan inte vara negativt. Nedsätt­ningen av vär­det för ett beskattningsår kan således högst mot­svara det beräk­nade vär­det. Belopp som inte kan avräknas kan inte heller utnytt­jas senare år.”

Exempel:

En ny bil med ett nybilspris på 200 000 kr har extrautrustning värderad till 22 000 kr. Den anställde betalar 2 000 kr per månad av sin nettolön till arbetsgivaren, dvs. 24 000 kr under året.

Till bilens nybilspris läggs anskaffningsutgiften för extra­utrustning (200 000 kr + 22 000 kr = 222 000 kr).

0,317 prisbasbelopp (0,317 x 44 500 kr) = 14 106 kr

+ 75 % av statslåneräntan vid utgången

av november 2014 multiplicerat med

nybilspriset inkl. extrautrustning

(0,75 x 0,9 % x 222 000 kr) = 1 498 kr

+ 9 % x nybilspriset inkl. extra-

utrustning (9 % x 222 000 kr) = 19 980 kr

_________

Förmånsvärde före nedsättning:= 35 584 kr

Nedsättning pga. betalning:- 24 000 kr

Förmånsvärde (efter avrundning):= 11 500 kr

3.4.2 Del av år

Om den anställde har bilförmån under endast en del av året ska en­ligt 61 kap. 9 § IL förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte haft förmånen. Detta innebär att även någon enstaka dags bilförmån under en månad medför förmånsvärde för hela månaden. Om den anställde haft förmånen endast under semester eller motsvarande ledighet kan dock förmåns­värdet justeras uppåt, jfr avsnitt 4.8.

Om förmånsbilen varit avställd i enlighet med lagen (2001:558) om vägtrafikregister bör förmånsvärdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad avställningen varat. Nedsättningen grundar sig på att ett avställt fordon inte får köras annat än till besiktning.

Nedsättning på grund av avställning bör dock i förekommande fall inte tillämpas när en husbil har använts för privat boende eller över­natt­ning i mer än ringa omfattning, jfr avsnitt 2.2.

3.5 Byte av bil

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Då en anställd under en månad har använt olika bilar bör för­månsvärdet beräknas efter den bil som dispo­nerats längst tid. Då bilar med olika förmåns­värden har använts lika länge under en månad, bör för­månsvärdet be­räknas som ett genom­snitt av bilar­nas förmåns­värden.

Ett genomsnittsvärde får också användas om den anställde ofta har växlat mellan olika förmåns­bilar under året. Detta kan t.ex. före­komma för anställda vid bilhandelsföretag eller företag med bilpooler. Ett genomsnittsvärde bör kunna tillämpas vid minst tio bil­byten någor­lunda jämnt fördelade under året. Ett sådant genom­snittsvärde kan använ­­das för anställda vid företag med bilpool om under­laget för beräk­ningen

–  dels avser varje arbetsplats där det finns en bil­pool inom före­taget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),

–  dels visar att samtliga bilar som ingår i bilpoolen an­vänds för privat­resor av de anställda som deltar i bilpoolen, och

–  dels justeras så snart en förändring skett av bilarna som ingår i bilpoolen.”

4 Justering av förmånsvärde

4.1 Synnerliga skäl

Förmånsvärdet ska justeras uppåt eller nedåt om det finns synner­liga skäl, 61 kap. 18 § IL.

Som synnerliga skäl för justering nedåt av värdet av bilförmån an­ses enligt 61 kap. 19 § IL att bilen använts som arbetsredskap, att bilen använts i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och dispositionen för privat körning varit be­grän­sad i mer än ringa utsträckning eller att det finns liknande omständig­heter. Vidare finns en justeringsregel i 61 kap. 19 b § IL för vissa bilar som deltar i test.

Det kan förekomma situationer där justering kan anses motiverad enligt flera justeringsgrunder. Justering enligt en grund utesluter inte justering enligt en annan. I en sådan situation bör storleken av juste­ringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder som begränsar det privata användandet av förmånsbilen.

Justeringsreglerna kan bli aktuella att tillämpa

– vid beskattningen av en anställd (61 kap. 18–19 b §§ IL), och

– när arbetsgivare hos Skatteverket begärt justering av under­laget för beräkning av arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 b § SAL) tillämpas det även vid skatte­avdrag (11 kap. 11 § SFL). Den anställde kan däremot inte få beslut om sådan justering av förmånsvärdet redan under beskatt­­ningsåret.

Det är alltså arbetsgivaren som måste begära ett beslut om justering av avgiftsunderlaget, och beslutet gäller normalt endast för ett beskatt­ningsår. Ett sådant justerat värde ska även tillämpas vid beräkning av skatteavdrag samt redovisas i kontrolluppgiften. Om den anställde anser att värdet i kontrolluppgiften är felaktigt bör denne meddela arbets­givaren och även upplysa om detta i sin ­inkomstdeklaration.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”I vissa fall kan någon justering nedåt inte göras enligt ordi­narie justeringsregler trots att det finns synnerliga skäl. Detta kan gälla lätt lastbil som används som arbets­redskap och för vilken nybilspriset understiger tre alt. fem prisbasbelopp eller för vilken miljöbils­reglerna ska tillämpas. I sådana fall bör justering göras till 90 procent av förmånsvärdet beräknat enligt 5–9 §§.

Justering bör inte ske enbart för att reklam­skyltar finns på bilen.”

I avsnitt 4.2 – 4.8 beskrivs situationer där justering anses motiverad. Se avsnitt 5 för avräkningsordning när olika reduktioner görs.

4.2 Bilen används som arbetsredskap

4.2.1 Begränsat privat nyttjande

Som synnerliga skäl för justering nedåt av värdet av bilförmån an­ses att bilen används som arbetsredskap. Med bil som har karaktär av arbetsredskap avses bil som i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata nyttjandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93).

4.2.2 Lätt lastbil

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Då den anställde med hänsyn till tjäns­te­behovet varit tvungen att använda lätt lastbil med flak eller last­kåpa, av skåpmodell eller i övrigt med sådan fast ut­rustning eller in­red­ning att det privata använ­dandet avsevärt be­gränsats, bör justering ske. I sådant fall bör värdet beräknas en­ligt följande.

För lätt lastbil vars totalvikt understiger 3 000 kg får för­måns­värdet beräknas med ett nybilspris som mot­svarar lägst tre för till­verk­nings­året gällande pris­bas­belopp. För lätt lastbil vars total­vikt är 3 000 kg eller mer får förmåns­värdet beräknas efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem för till­verk­nings­året gäll­ande pris­bas­belopp. Till ett sådant beräknat pris läggs sedan anskaff­nings­utgiften för extra­utrustning.

För bilmodeller som är sex år eller äldre, bör förmåns­värdet beräk­nas utifrån prisbasbeloppet för kalenderåret sex år före beskatt­nings­året.”

Prisbasbeloppet uppgår till 42 800 kr för år 2009, 42 400 kr för år 2010, 42 800 kr för år 2011, 44 000 kr för år 2012, 44 500 kr för år 2013 samt 44 400 kr för år 2014 samt 44 500 kr för år 2015.

Beskattningsåret 2015 tillämpas för bilmodell som är sex år eller äldre prisbasbeloppet för år 2009, dvs. 42 800 kr.

I fall där tillämpning av basbeloppsregel inte medför någon juste­ring nedåt finns som alternativ en möjlighet till justering till 90 procent av förmånsvärde beräknat enligt 61 kap. 5-9 §§ IL, se avsnitt 4.1.

4.2.3 Personbil

Med bil som har karaktär av arbetsredskap bör avses att bilen i väsentlig mån är inredd eller avpassad för annat än persontransport, t.ex. installations- eller distributionsbilar av olika slag, vilket begränsar det privata användandet av bilen (prop. 1993/94:90 s. 93). För­måns­värdet för vissa servicebilar har justerats till 70 %, då den utrustning i form av verktyg och reservdelar som normalt med­förts i servicebilarna varit omfattande och tidsödande att lasta i och ur (RÅ 2000 ref. 43).

Reglerna innebär vidare justeringsmöjligheter så att förmånen av att kunna använda exempelvis en stor specialutrustad taxi i allmänhet kan begränsas till värdet för en normalbil, jfr dock avsnitt 4.3 nedan.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Justering kan medges om bilens inredning är fast, eller om den utrustning som normalt medförs i bilen är tung eller kräver stort ut­rymme och det är förenat med stora svårigheter att lasta ur den. Juste­ring bör t.ex. kunna ske för en ser­vicebil om utrust­ningen i form av verktyg och re­servdelar är så om­fattande och tids­ödande att lasta i och ur att det inte kan göras varje dag.

Förmånsvärdet får beräknas med hänsyn till omständig­het­erna i det enskilda fallet, men bör dock inte överstiga 75 procent av fullt värde.”

4.3 Taxibil

Synnerliga skäl för justering nedåt av förmånsvärdet kan finnas om bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjän­sten under kalen­deråret och dispositionen för privat körning varit begrän­sad, jfr 61 kap. 19 § IL. En sådan begränsning kan t.ex. finnas när taxi­bilen an­vänds i sådan omfattning i verksamheten att det krävs extra­­per­sonal, ut­över heltidsarbetande chaufför, för att ha den i trafik, jfr prop. 1996/97:19 s. 90 f. Detta kan gälla taxibil som körs av för­måns­havaren på heltid måndag - fredag och på helgen av annan anställd.

Enligt nämnda prop. kan 3 000-milsregeln, som avser förmåns­havarens egna körning i tjänsten med förmånsbilen, tillämpas parallellt också med denna jus­teringsregel. Hur stor justering av förmånsvärdet som bör göras får bedömas med hänsyn till omständigheterna. Se dock avsnitt 5 om avräkningsordning i dessa fall.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Justering av förmånsvärde för bil som används i taxi­näring bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.”

För taxibil som körts mindre än 6 000 mil i tjänsten gäller vanliga regler för nedsättning och justering av förmånsvärdet, se avsnitt 4.2.3.

4.4 Bilen används huvudsakligen i tjänsten

Justering kan medges om bilen huvudsakligen används i tjänsten och den anställde kan visa att den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala körsträckan. Förmånens värde får bedömas med hänsyn till samtliga omstän­digheter, jfr prop. 1993/94:90 s. 93.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Förmånsvärdet bör justeras nedåt om bilen är anskaffad för verk­samheten och används där i sådan omfattning att det finns betydande hinder att an­vända den privat. Detta kan aktualiseras om bilen används av mer än en förare, vid jourberedskap eller om den anställdes privata användning begränsas på annat sätt. En sådan begränsning kan vara att den anställde enligt avtal med arbetsgivaren är förhindrad att använda bilen för andra privata resor än för sådana sporadiska resor mellan tjänste­ställe och bostad som föranleds av planerade kundbesök eller andra tjänste­ärenden.

Jus­te­ring bör ske till lägst 40 procent av ett pris­bas­belopp.”

4.5 Testbil

Justering nedåt av förmånsvärdet kan också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller liknande och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom EES-området (61 kap. 19 b § IL).

Sådana bilar har många gånger ett lika högt och ibland högre nybils­pris än sina traditionella mot­svarigheter på marknaden. Det är då rimligt att den som deltar i ett sådant försök eller test ska kunna få värdet justerat nedåt. Försöket eller testet innebär att tekniken inte är fullt utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar ett kallt klimat. Även andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. fallet är för de bilar som kör på vissa alternativa bränslen för vilka det kan finnas få tankställen (prop. 1996/97:19 s. 63). Justering bör ske till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den sär­skilda utrustning eller teknik som testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra (nämnd prop. s. 91).

För sådana testbilar som är underställda restriktioner eller andra inskränk­ningar som avser privatkörning eller tillgång till bilen kan skäl för justering finnas enligt både 19 § och 19 b §. En samlad bedöm­­ning bör då göras av för­hållan­dena.

4.6 Bil med delad dispositionsrätt

Sådan begränsning av möjligheten att använda en förmånsbil privat som följer av att t.ex. två anställda delar på dispositionsrätten till bilen, anses som sådana synnerliga skäl som motiverar justering enligt 61 kap. 19 § IL, se Skatteverket 2005-06-20 dnr 130 278670-05/111. Utgångs­punkten i sådana fall är att en förmånsbil samman­taget endast bör medföra högst ett fullt förmånsvärde.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Sådan begränsning av möjligheten att använda en förmånsbil privat som följer av att två eller fler anställda delar på dispo­si­tions­rätten till bilen bör anses vara synnerliga skäl för justering.

Då två anställda delar på dispositionen av en förmånsbil så att de endast kan utnyttja bilen under halva tiden vardera bör förmåns­värdet för dem båda justeras till 50 procent.”

4.7 Hinder att använda bilen

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Förmånsvärdet bör justeras nedåt om ett absolut hinder för den anställde att använda bilen finns under en lång och samman­hängande tids­period och bilen då inte kan användas av någon när­stå­ende eller för familjens räkning. Hind­ret bör finnas under mer än tre hela kalender­månader i följd, oavsett om perio­den infaller under samma år eller över ett års­skifte. Exempel på sådant hin­der är sjuk­hus­vistelse och åter­­kall­else av kör­kort.

För­månsvärdet för året bör då reduceras med 1/9 per hel kalen­der­månad som hindret har funnits utöver tre mån­ader, dvs. maximalt nio månader för ett beskattningsår.”

Om förmånsvärdet som exempel för helt år är 54 000 kr och den anställde varit förhindrad att använda bilen under sju hela kalender­månader pga. sjukhusvistelse reduceras förmånsvärdet med (7–3 =) fyra niondelar av 54 000, dvs. reduceras med 24 000, till 30 000 kr.

Denna justeringsregel aktualiseras främst i sådana fall en anställd inte kunnat från­träda avtalet om förmånsbil eller bilen inte varit av­ställd under aktuell period.

4.8 Bil under semester m.m.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Användning av förmånsbil under kortare tidsperiod kan anses utgöra synnerliga skäl för justering uppåt av förmånsvärdet.

Förmånsvärdet bör justeras uppåt om en anställd haft bilför­mån endast under en kortare tidsperiod, t.ex. under semester­ledighet, och mark­nad­svärdet av en motsvarande bilhyra över­stiger bilförmåns­värdet för perioden. Förmånsvärdet bör då mot­svara bilhyran för en mot­sva­rande bil under samma period.”

5 Avräkningsordning

Avräkningsordningen visar i vilken ordning olika former av ned­sätt­ningar, reduktioner och justeringar ska beaktas vid uträkning av förmånsvärde.

Arbetsgivare som fått beslut om justering ska i förekommande fall själv tillämpa reglerna om reduktion såväl vid omfattande tjänste­körning (3 000 mil) som vid del av år och när den anställde lämnat ersätt­ning. Ett undantag från detta gäller taxibil i vissa fall, se nedan.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2014:26) anges följande.

”Av­räkning från för­månsvärde beräknat i enlighet med 61 kap. 5–8 §§ inkomstskattelagen bör ske i nedan angiven ord­ning när förmåns­värdet ska reduceras på grund av

  1. nedsättning för miljöbil enligt 61 kap. 8 a § inkomst­skatte­lagen

    justering, uppåt eller nedåt, enligt 61 kap. 18, 19 eller 19 b § inkomstskattelagen på grund av synnerliga skäl

    omfattande tjänstekörning enligt 61 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen

    att förmånen enbart har funnits under en del av året enligt 61 kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen

    att den skattskyldige har lämnat ersättning för bilför­månen enligt 61 kap. 11 § första stycket inkomst­skatte­lagen.

Finns grund för justering både uppåt och nedåt, bör justering uppåt göras före justering nedåt. I de fall justering anses moti­verad på flera grun­der, bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedöm­ning av de omständigheter som påverkar det pri­vata nyttjandet av bilen.

Ett undantag från avräkningsordningen bör tillämpas för taxi­bil i vissa fall. Har Skatteverket fattat beslut om justering till 40 procent av ett prisbasbelopp, dvs. till den lägsta angivna nivån, bör denna juste­ring i förekommande fall anses omfatta även ned­sätt­ning på grund av omfattande tjänstekörning (minst 3 000 mils tjänste­körning). Någon ytterligare reduktion på grund av om­fatt­ande tjänste­kör­ning bör såle­des inte göras i sådant fall.”

6 Uppgiftsskyldighet

6.1 Kontrolluppgift

I kontrolluppgiften för den anställde anges värdet av bilförmån för året beräknat enligt avsnitt 3.3 – 3.5. Värdering enligt avsnitt 4 görs om Skatteverket beslutat om juste­ring av förmånsvärdet, vilket redo­visas med kryss­marke­ring.

Kontrolluppgiften ska även innehålla

1. kod för bilmodell enligt billistorna (se avsnitt 6.2 samt bilaga 1),

2. storleken av nedsättning av förmånsvärdet i de fall den anställde betalat för förmånen,

3. värdet av bilförmånen efter nedsättning enligt punkt 2,

4. värdet av förmån av drivmedel, och

5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.

Uppgift ska även lämnas om antal månader som den anställde haft bilförmån.

När årligt värde av bilförmån beräknas avrundas detta nedåt till helt hundratal kronor, se avsnitt 2.3. Detta gäller inte drivmedelsförmån.

Om den anställde har haft förmån av fri parkering, t.ex. vid bo­sta­den, an­ges detta både med värdet och med kryssmarkering. För­mån av fri parkering för förmånsbil vid arbetsplats vid arbets­givarens lokaler är dock ingen skattepliktig förmån.

Om kostnadsersättning för körning med förmånsbil i tjänsten över­stiger avdragsgillt schablonbelopp ska den över­skjutande delen be­hand­las som lön och ligga till grund för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter (10 kap. 3 § p. 10 SFL och 2 kap. 11 § p. 1 SAL) samt redovisas som lön i kontrolluppgiften.

6.2 Kod för bilmodell

De koder för bilmodeller som anges i Skatteverkets föreskrifter (billistorna) har sju positioner och är utformade på följande sätt.

  • Tillverkningsår anges med de två sista siffrorna i årtalet, t.ex. 13 för till­verk­ningsår 2013. Om året är okänt anges 77.
  • Bilmärke anges med kod med två bokstäver, se förteckning i bilaga 1. Om bilmärket saknas i förteckningen eller är okänt anges XX.
  • Bilvariant anges med tre siffror, med löpnummer från 001. Lätta lastbilar har som regel löpnummer från 500. Om bil­varianten saknas i billistorna eller är okänd anges 777.

Om endast del av koden är känd anges de kända delarna. För övriga delar anges 77, XX resp. 777, t.ex. 13AR777 om endast bilvarianten är okänd. Koden ska alltid bestå av sju positioner.

Endast en kod kan anges även om den anställde använt flera olika bilmodeller under året. I första hand bör då koden för den bilmodell som använts längst tid under året anges.

7 Avdrag för resor med förmånsbil

7.1 Avdrag för arbets- och hemresor

Den som använder förmånsbil för resor mellan bostad och arbets­plats har rätt till avdrag för utgifter under samma förut­sätt­ningar som gäller resor med egen bil i fråga om krav på tidsvinst m.m. Avdrag medges för utgift för diesel med 6:50 kr per mil och för bensin och övriga drivmedel, t.ex. el eller gas, med 9:50 kr per mil. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resorna med för­måns­bil för vilken sambo eller sådan när­stående som avses i 2 kap. 22 § IL är skattskyldig (12 kap. 29 § IL).

För laddhybridbil som kan drivas både med el och med diesel bör avdrag medges med det högre beloppet, dvs. 9:50 kr per mil.

Ovan nämnda belopp bör tillämpas även om den skattskyldige betalat för bilförmånen och förmånsvärdet är t.ex. 0 kr.

För den som på grund av ålder, sjukdom eller funk­tions­hinder tving­ats använda sin förmånsbil för arbetsresor gäller i vissa delar gene­­rösare regler för avdrag (12 kap. 30 § IL). I dessa fall bör avdrag för arbetsresor med­­ges med faktisk kostnad för drivmedlet, dock högst med dubbelt scha­blon­belopp enligt ovan, jfr SKV A 2013:1 avsnitt 8.

Avdrag medges vidare under vissa förutsättningar den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än den där han eller hans familj bor för utgift för hemresor (12 kap. 24 § IL). Likaså medges avdrag för utgifter för resor i samband med tillträdande eller från­trä­dande av anställning eller uppdrag (12 kap. 25 § IL). Om godtag­bara allmänna kommunikationer saknas får avdrag för sådana resor med­ges även för utgift för resa med förmånsbil enligt ovan.

7.2 Avdrag för tjänsteresor

Om den som använder sin förmånsbil för tjänsteresor betalat samt­liga kostnader för driv­medlet för resorna medges avdrag för utgift för drivmedel med milbelopp enligt avsnitt 7.1 ovan (12 kap. 5 § IL). Motsvarande avdrag kan även medges del­ägare i handelsbolag som uttags­be­skattas för bilförmån och som har använt bilen för resor i närings­verksamheten (16 kap. 27 § IL).

Om en anställd har sådan avdragsrätt för tjänsteresor kan arbets­givaren betala ut milersättning med motsvarande belopp. Sådan ersätt­ning redo­visas enbart med kryss i kontrolluppgiften för den anställde, och något avdrag görs då inte i deklarationen. Om milersättningen överstiger schablonbeloppet i fråga behandlas överskjutande del som lön.

Avdrag för tjänsteresor medges inte en anställd med bilförmån som enbart delvis bekostar bilens drivmedel. Det kan t.ex. gälla den som har en laddhybridbil och själv bekostar laddning av el vid bostaden medan arbetsgivaren bekostar bensin till bilen eller laddning av el vid arbets­platsen. Arbetsgivaren kan i sådant fall inte ersätta den anställde med någon skattefri milersättning för tjänstekörning, utan eventuell ersättning redovisas som lön.

7.3 Avdrag för väg-, bro- och färjeavgift

Den som vid resor till och från arbetet, hemresor eller vid resor i sam­band med till- eller frånträdande av anställning haft utgift för väg-, bro- eller färjeavgift medges av­drag för sådana avgifter (12 kap. 27 § IL). Motsvarande avdragsrätt finns även för sådana utgifter vid tjänste­resa, och arbetsgivaren kan i sådant fall skattefritt ersätta den anställ­des utlägg.

Angående trängselskatt som den anställde själv betalat se regler för nedsättning av förmånsvärde i avsnitt 3.4.1.

Bilaga 1

Koder för bilmärken.

Abarth

AB

Lexus

LE

Acura

AC

Lincoln

LI

Alfa Romeo

AR

Lotus

LO

Aston Martin

AM

Maserati

MS

Audi

AU

Maybach

MY

Bentley

BE

Mazda

MA

BMW

BM

Mercedes-Benz

MB

Brilliance

BR

MG

MG

Buick

BU

MINI

MN

Cadillac

CA

Mitsubishi

MI

Caterham

CH

Mitsubishi-Fuso

MF

Chevrolet

CV

Morgan

MO

Chrysler

CY

Nissan

NI

Citroën

CI

Oldsmobile

OL

Dacia

DC

Opel

OP

Daewoo/Chevrolet

DW

Pagini

PA

Daihatsu

DA

Peugeot

PE

De Tomaso

DT

Piaggio Porter

PP

Dodge

DO

Plymouth

PL

Ferrari

FE

Pontiac

PT

Fiat

FI

Porsche

PR

Fisker

FS

Renault

RE

Ford

FO

Rolls Royce

RR

Galloper

GA

Rover

RO

Holden

HL

Saab

SA

Honda

HO

Seat

SE

Hummer

HU

Skoda

SK

Hyundai

HY

Smart

SM

Infinity

IN

SsangYong

SY

Isuzu

IS

Subaru

SB

Iveco

IV

Suzuki

SZ

Jaguar

JA

Tata

TA

Jeep

JE

Tesla

TE

KIA

KI

Toyota

TO

Koenigsegg

KO

Vauxhall

VA

Lada

LA

Volkswagen

VW

Lamborghini

LB

Volvo

VO

Lancia

LC

Övriga/okänt

XX

Land Rover

LR

Innehållsförteckning

1 Allmänt om lagstiftningen m.m.1

2 Allmänna principer2

2.1 Övergripande bestämmelser2

2.2 Definition av bilförmån3

2.3 Övriga definitioner5

2.4 Förmån av drivmedel5

3 Värdering av bilförmån6

3.1 Nybilspris för bilmodellen6

3.2 Extrautrustning8

3.3 Beräkning av förmånsvärde9

3.3.1 Huvudregel9

3.3.2 Bilmodellen är sex år eller äldre10

3.3.3 Miljöbil10

3.3.4 Omfattande tjänstekörning11

3.4 Nedsättning av förmånsvärde12

3.4.1 Betalning för bilförmån12

3.4.2 Del av år13

3.5 Byte av bil13

4 Justering av förmånsvärde14

4.1 Synnerliga skäl14

4.2 Bilen används som arbetsredskap14

4.2.1 Begränsat privat nyttjande14

4.2.2 Lätt lastbil15

4.2.3 Personbil15

4.3 Taxibil16

4.4 Bilen används huvudsakligen i tjänsten16

4.5 Testbil17

4.6 Bil med delad dispositionsrätt17

4.7 Hinder att använda bilen17

4.8 Bil under semester m.m.18

5 Avräkningsordning18

6 Uppgiftsskyldighet19

6.1 Kontrolluppgift19

6.2 Kod för bilmodell19

7 Avdrag för resor med förmånsbil20

7.1 Avdrag för arbets- och hemresor20

7.2 Avdrag för tjänsteresor20

7.3 Avdrag för väg-, bro- och färjeavgift21

Koder för bilmärken.22

Till toppen