Företagsledare i indirekt ägt fåmansföretag

1    Sammanfattning

En tolkning av begreppet företagsledare i 56 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska, enligt Skatteverkets uppfattning, ske mot bakgrund av definitionen av delägare i första stycket av samma paragraf. Med delägare avses en fysisk person som direkt eller indirekt äger andelar i ett fåmansföretag. En person bör därför kunna anses vara företagsledare i ett fåmansföretag om han genom eget eller närståendes indirekta innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i detta.

 

2    Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om en person, som äger andelar i ett fåmansföretag som i sin tur äger ett dotterföretag, kan anses vara företagsledare i dotterföretaget i vilket han är anställd.

 

3    Gällande rätt m.m.

Definitionen av delägare och företagsledare i fåmansföretag finns i 56 kap. 6 § IL.

 6 § Med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses fysisk person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget.

Med företagsledare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i företaget. När det gäller företag som avses i 2 § 2 och 4 § 2 anses som företagsledare den som har den faktiska bestämmanderätten över viss verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat.

 Den sista meningen i andra stycket avser företag där näringsverksamheten är uppdelad på två eller flera verksamheter.

 Definitionen av företagsledare har funnits sedan lagstiftningen om fåmansföretag infördes år 1976. Detsamma gäller den nuvarande definitionen av delägare som då ingick i och utgjorde del av definitionen av fåmansföretag. Definitionerna återfanns ursprungligen i 35 §1 amom. sjunde och åttonde styckena i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370), KL, och hade följande lydelse.

 Som fåmansföretag räknas

a) aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till övervägande del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, samt

b) ...Som företagsledare i fåmansföretag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav i fåmansföretaget eller annan liknande grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller där fråga är om företag som avses i sjunde stycket b) ...

 I redovisningen av bestämmelserna i 35 §1 amom. KL har utelämnats företag vars näringsverksamhet är uppdelad på två eller flera verksamheter.

 I samband med skattereformen, prop. 1989/90:110, infördes bestämmelse om röstövervikt vid bedömning av om ett företag är ett fåmansföretag. Bestämmelserna om fåmansföretag i35 a§ KL flyttades till punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL och definitionen av ägare bröts ur definitionen av fåmansföretag och infördes i ett särskilt stycke.

 Regeringsrätten har i RÅ 1987 ref. 113 prövat om en av två makar var att anse som företagsledare eller som medhjälpande make i ett av makarna och deras barn indirekt ägt fåmansföretag.

 Makarna Sten och Märta S ägde vardera 20 procent av aktierna i A AB. Resterande aktier ägdes av makarnas barn. Märta S var vd och erhöll under år 1977 lön från företaget.

  B AB var ett helägt dotterföretag till A AB. Sten S  arbetade på heltid som vd i B AB och svarade för produktion och utveckling av nya verksamheter men erhöll ingen lön. Märta S arbetade samma år 1 000 timmar för B AB och var ansvarig för ekonomi, administration samt personalfrågor. Märta S redovisade lön om 60 000 kr från företaget.

 Kammarrätten i Jönköping fann inte utrett att Märta S haft sådana uppgifter i B AB att hon skulle anses som företagsledare. Då hennes lön ansågs överstiga marknadsmässig ersättning för utförda uppgifter hänfördes en del av lönen till Sten S.

 Regeringsrätten ändrade inte kammarrättens dom.

 

4    Skatteverkets bedömning

Av i avsnitt 3 redovisade bestämmelser, både nu gällande och tidigare, framgår att direkt och indirekt ägande i ett fåmansföretag likställs.

 Definitionen av företagsledare har i sak behållits oförändrad sedan införandet år 1976.

 I förarbetena, prop. 1975/76:79 s. 73, anförde departementschefen att de föreslagna stoppreglerna i första hand kommer att beröra den som på grund av eget eller närstående personer aktie- eller andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget. Inflytandet skulle vara grundat på ägarintresset i företaget. För att en person ska anses som företagsledare bör det, enligt departementschefen, även regelmässigt krävas att denne är anställd eller styrelseledamot i företaget.

 Enligt Skatteverkets uppfattning föreligger inte ett ägarintresse enbart i ett direkt ägt företag utan även i ett indirekt ägt företag. En tolkning av begreppet företagsledare i 56 kap. 6 § andra stycket IL och det i definitionen använda uttrycket andelsinnehav ska, enligt Skatteverkets uppfattning, ske mot bakgrund av definitionen av delägare i första stycket av samma paragraf. Ett indirekt innehav av andelar kan således beaktas vid bedömningen av om en fysisk person är företagsledare i ett fåmansföretag. En person kan, enligt Skatteverkets mening, därför vara att anse som företagsledare i ett fåmansföretag om han genom eget eller närståendes indirekta innehav av andelar och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i detta.

 Mot bakgrund av att definitionen av företagsledare är oförändrad i sak sedan införandet 1976 har, enligt Skatteverkets mening, ovan gjorda tolkning stöd av Regeringsrättens avgörande i RÅ 1987 ref. 113. I målet ansågs en av makarna vara företagsledare medan den andra maken var att anse som medhjälpande i ett indirekt ägt fåmansföretag.