Resor i näring eller till arbetsplatsen

1 Sammanfattning

Bedriver man näringsverksamhet på en annan plats än där man är bosatt är resorna mellan bostaden och platsen där verksamheten bedrivs att hänföra till resor till och från arbetsplatsen. Bedriver man näringsverksamhet på flera platser krävs att verksamheterna är integrerade med varandra för att resan från ”tjänstestället” till den andra verksamheten och tillbaka igen ska utgöra resa i näringsverksamheten.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit när det är fråga om resor i näringsverksamheten respektive resor till och från arbetsplatsen. Vid resor i näringsverksamheten kan man under vissa förutsättningar få avdrag för ökade levnadskostnader. Vid resor till och från arbetsplatsen finns en begränsning i avdragsrätten. Avdrag medges bara till den del kostnaderna överstiger 7 000 kronor.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 16 kap. 27 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska utgifter för resor som en näringsidkare gör med egen bil i näringsverksamheten dras av med 1 krona och 70 öre för varje kilometer. Detta gäller dock inte om bilen är en tillgång i näringsverksamheten.

Enligt 16 kap. 28 § IL tillämpas, i fråga om utgifter för resor till och från arbetsplatsen och begränsning i avdragsrätten för sådana utgifter, bestämmelserna i 12 kap. 2 och 26-30 §§. Om den skattskyldige har utgifter för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet, ska begränsningen avse de sammanlagda utgifterna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.

Enligt 16 kap. 28 a § första stycket IL tillämpas, om den skattskyldige har ökade levnadskostnader på grund av sådana resor i näringsverksamheten som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten, bestämmelserna om ökade levnadskostnader vid tjänsteresor i 12 kap. 7 §, 8 § första och andra styckena samt 10-13 och 16 §§. Vad som sägs i dessa bestämmelser om tjänsteresa ska i stället avse resa i näringsverksamheten.

Enligt 12 kap. 2 § IL ska utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dras av bara till den del kostnaderna överstiger 7 000 kronor.

Enligt 12 kap. 7 § IL avses med vanlig verksamhetsort ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Som vanlig verksamhetsort behandlas också ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges bostad.

Enligt 12 kap. 8 § första och andra styckena IL är tjänstestället den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe. Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande branscher, anses bostaden som tjänsteställe.

I RÅ 1991 ref. 100 ansågs en ägare till en frisersalong ha gjort resor till och från arbetsplatsen när han reste mellan bostaden i Vaggeryd och frisersalongen i Bjärred. Han reste till Bjärred över helgerna och hade då med sig varor till salongen. Han utförde reparation, underhåll och städning av lokalerna vid sina besök i Bjärred. Sammanträffande med personal hade även förekommit. I övrigt hade han inte själv arbetat i rörelsen.

I Kammarrättens i Sundsvall dom 2005-04-28, mål nr 2950-04, ansågs en näringsidkare ha gjort resor till och från arbetsplatsen när han reste mellan Örnsköldsvik och Åsele. Han hade två hyreshus i Örnsköldsvik och en skogsfastighet i Åsele. Näringsidkaren hävdade att enligt 12 kap. 8 § IL var Örnsköldsvik ”tjänstestället” då arbetstiden i Örnsköldsvik var ca 1000 timmar medan den i Åsele var ca 300 timmar. Länsrätten, vars bedömning kammarrätten anslöt sig till, yttrade emellertid att i inkomstslaget tjänst är det fullt möjligt att ha mer än en anställning och således mer än ett tjänsteställe. I näringsverksamhet gäller i princip samma synsätt. Eftersom det var två från varandra helt skilda verksamheter av helt olika art kunde verksamheten i Åsele inte utgöra en sådan del av verksamheten i Örnsköldsvik att resorna till Åsele utgjorde resor i näringsverksamheten.

4 Skatteverkets bedömning

Skatteverket anser att resor till en verksamhet i allmänhet utgör resor till och från arbetsplatsen. Om verksamhet bedrivs på flera platser krävs att verksamheterna är integrerade med varandra för att resan från ”tjänstestället” till den andra verksamheten ska utgöra resa i näringsverksamheten. Bedriver man verksamhet bara på en plats, t.ex. innehar en jordbruksfastighet, är resorna alltid resor till och från arbetsplatsen. Skatteverket har samma uppfattning som återges i ovan angiven kammarrättsdom.