Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete
Dnr: 131 112534-15/111
Svea Hovrätts dom 2009-11-17 i mål T 9052-08
Aktiebolaget A hade anlitat bolaget M som underentreprenör för att utföra byggnadsarbeten. A försattes i konkurs den 27 juni 2000. De i målet aktuella fordringarna för utfört arbete uppkom under perioden oktober 1998 till januari 1999. Vidare fanns en fordran på rättegångskostnader från den 11 maj 2000.
Av A:s årsredovisningar 1997/1998 och 1998/99 framgick att kapitalbrist förelåg vid båda räkenskapsårens utgång. Någon kontrollbalansräkning upprättades inte. M åberopade som stöd för sin talan innehållet i årsredovisningarna, konkursförvaltarens bedömning att personligt betalningsansvar förelåg i vart fall den 1 juli 1998 samt en rekonstruktion av räkenskaperna utifrån A:s momsrapporter som M hade gjort.
Fråga i målet var om faktisk kapitalbrist förelåg vid tidpunkten för fordringarnas uppkomst.
Styrelseledamöterna bestred att faktisk kapitalbrist förelegat och åberopade att A hade dolda värden i form av inköpt material och pågående arbeten. Att tillgångarna inte tagits upp i balansräkningen 1997/98 förklarades med att det upparbetade värdet av pågående arbeten realiserades först i och med att beställaren fakturerades. Kostnaderna för inköpt material kostnadsfördes däremot över resultaträkningen och belastade bolagets resultat. Som bevisning åberopades ett ordererkännande och utdrag från postgirot avseende transaktioner i juni/juli 1998 samt en inbetalningsjournal som visade att Vägverket den 28 augusti reglerat en faktura på 500 000 kr. Att inbetalningen inte framgick av momsredovisningen förklarades med att entreprenadbolag på den tiden ofta redovisade momsen i en slutfaktura när arbetet var slutfört. A:s revisor uppgav under förhör att det kan ha funnits upparbetade värden som inte redovisats i bokföringen.
Såväl hovrätten som tingsrätten fann att den motbevisning som ledamöterna lagt fram gav ett starkt stöd för att A hade sådana dolda värden att det inte förelåg någon kapitalbrist 30 juni 1998 eller när fordringarna för det utförda arbetet uppkom. Inte heller momsrekonstruktionen kunde i tillräcklig grad anses visa att faktisk kapitalbrist förelegat. Eftersom utgångspunkten för rekonstruktionen var det redovisade kapitalet i årsredovisningen 1997/98 var resultatet enligt hovrätten förenat med sådan osäkerhet att det inte i tillräcklig grad kunde visa att kapitalbrist förelåg.
Vad gäller fordran på rättegångskostnader konstaterades att denna fordran uppkom en och en halv månad innan bolaget försattes i konkurs. Av förvaltarberättelsen framkom att bristen i boet vid konkursutbrottet uppgick till ca 179 000 kr. Eftersom det vid tidpunkten för fordrans uppkomst inte längre bedrevs något arbete i bolaget var rimligt att anta att bolaget inte hade några större intäkter efter att verksamheten lades ner sommaren 1999. Såväl tingsrätten som hovrätten ansåg att M gjort sannolikt att det förelåg en faktisk kapitalbrist innan fordran på rättegångskostnaderna uppkom och eftersom någon kontrollbalansräkning inte upprättades ansågs därför styrelseledamöterna personligt betalningsansvariga i denna del.
Bevisbördan för att faktisk kapitalbrist uppkommit vid en viss tidpunkt åvilar borgenären. Denne har dock enligt praxis viss bevislättnad i förhållande till de krav som gäller i tvistemål. (se NJA 1988 s. 620 och 1993 s. 484). Den bevisning borgenären åberopade i målet är sådan som Skatteverket också kan få fram och som normalt borde ha räckt som underlag. Målet visar dock att det kan vara svårt för en borgenär att vinna framgång eftersom det räcker att motparten kommer in med bevisning som innebär ett ”starkt stöd” för att någon faktisk kapitalbrist inte förelegat.
Avgörandet är ett exempel på innebörden av vad som brukar kallas för ”den falska bevisbördan”. Medan den äkta bevisbördan ständigt åvilar samma part kommer den falska bevisbördan att åvila än den ena än den andra parten under processens gång. Om käranden har bevisbördan för ett rättsfaktum och han lägger fram tillräckligt bevis för detta faktum så kan man säga att bevisbördan övergår till svaranden i den meningen att denne kommer att förlora målet om han inte lyckas prestera någon motbevisning. Inkommer svaranden med viss motbevisning återgår bevisbördan på käranden. Att en part har den äkta bevisbördan innebär många gånger att det räcker med svag motbevisning från den andra parten.
25 kap. 13 och 18 §§ aktiebolagslagen (2005:551)