Leveransbegreppet vid inmatning av el på elnätet

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att enbart den omständigheten att en elproducent matar in el på ett elnät, där elen sammanblandas med el av annat ursprung, inte medför att producenten ska anses leverera elen, i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1-2 och 5 § 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE). Skatteverket anser att en förutsättning för att en producent i denna mening ska anses leverera el är att producenten dessutom överlåter elen till någon annan genom försäljning eller genom annat avtal om överlåtelse.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har uppkommit om en elproducent som matar in den producerade elen på elnätet, där den sammanblandas med el av annat ursprung, i och med inmatningen ska anses ha levererat den producerade elen, i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1-2 och 5 § 2 LSE.

Bakgrunden till frågeställningen är inkomna frågor från flera aktörer som producerar, eller planerar att producera, el i vindkraftverk. Dessa levererar inte annan el yrkesmässigt och ett elnätföretag anlitas för överföring av elen. Det råder då oklarhet avseende om producenten trots att elen inte säljs till någon annan ska anses leverera elen. Om producenten anses ha yrkesmässigt levererat elen omfattas elen inte av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § 1 LSE.

Huruvida producenten ska anses leverera elen eller inte har även betydelse för bedömningen av om viss småskalig elproduktion, som inte sker i vindkraftverk, kan vara undantagen från skatteplikt (11 kap. 2 § 2 LSE).

Frågeställningen avseende om en producents inmatning av el på elnätet innebär att producenten ska anses leverera elen är aktuell även när el produceras på annat sätt än i ett vindkraftverk. Skatteverkets bedömning avser därför leveransbegreppet generellt.

3 Gällande rätt m.m.

I 11 kap. 2 § 1-6 LSE regleras undantag från skatteplikt för el, där punkterna 1 och 2 är aktuella i detta sammanhang.

Av 11 kap. 2 § 1 LSE framgår att el inte är skattepliktig om den framställts i Sverige i ett vindkraftverk av en producent som inte yrkesmässigt levererar el. Vidare följer av 11 kap. 2 § 2 LSE att el inte är skattepliktig om den i annat fall framställts i Sverige av en producent som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kW och som inte yrkesmässigt levererar el.

Enligt 11 kap. 5 § LSE är bl.a. den som i Sverige yrkesmässigt framställer skattepliktig el (producent) eller yrkesmässigt levererar av honom framställd skattepliktig el eller av annan framställd el (leverantör) skyldig att betala energiskatt.

Enligt 11 kap. 7 § 1 LSE inträder skattskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 (producent) eller 2 (leverantör) LSE när el levereras till en förbrukare som inte är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 LSE, eller när el tas i anspråk för annat ändamål än försäljning.

Leveransbegreppet i LSE infördes den 1 januari 1995 i och med ikraftträdandet av LSE och ersatte då begreppet "distribuerar" i den upphävda lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL). I prop. 1994:95/54, s. 135-136, görs följande kommentar till 11 kap. LSE avseende leveransbegreppet och nödvändiga begreppsändringar vid beskattning av el med anledning av det nya regelverket för elmarknaden. 

"Reglerna om den nya elmarknaden innebär bl.a. att ett nytt led skjuts in i produktions- och distributionskedjan, nämligen den som bedriver nätverksamhet. Enligt en uttrycklig bestämmelse i den beslutade lagen om handel med el, m.m. (1 §) får en juridisk person som bedriver produktion av eller handel med el inte bedriva nätverksamhet. I den utsträckning detta förekommer idag måste alltså verksamheterna skiljas åt och bedrivas i olika juridiska personer. --- Det kan mot bakgrund av den nya funktionsuppdelningen på elmarknaden ifrågasättas om beteckningen distributör i fortsättningen bör begagnas för den som säljer elektrisk kraft till andra men som inte själv får överföra kraften till sina kunder. Det synes i stället ligga närmare till hands att beteckna den som överför kraften — innehavaren av en nätkoncession — som distributör. I den nya lagstiftningen om elmarknaden skiljs mellan leverans av elektrisk kraft, som utförs av kraftproducenter eller mellanled, och överföring av elektrisk kraft som utförs av innehavare av nätkoncession.

I lagen om skatt på energi bör med hänsyn till det sagda orden distribuera, distribution och distributör bytas mot leverera, leverans och leverantör. Med leverans av elektrisk kraft bör förstås inmatning av elektrisk kraft på det elektriska nätet, oavsett om det är fråga om storkraftnätet eller ett regionalt eller ett lokalt nät, liksom kundernas uttag av elektrisk kraft från det elektriska nätet." 

I samma proposition görs i författningskommentaren till 11 kap. 7 § LSE, s. 140, följande uttalande avseende begreppet leverans:

"Vid leverans av elektrisk kraft inträder skattskyldigheten när kraften passerar mätaren hos den som förvärvar elkraften. Uttrycket leverans har alltså samma innebörd som vad gäller skattskyldighetens inträde vid bränslebeskattningen (se kommentarerna vid 5 kap. 1 §)."

I författningskommentarerna till 5 kap. 1 § LSE görs följande uttalande (s. 115):

"Leveransbegreppet har hittills i svensk praxis ansetts överensstämma med köplagens regler om äganderättens övergång och någon ändring föreslås inte i den delen."

Regeringsrätten har 1994 i två mål angående vindkraft (RÅ 1994 not 532 och 533) prövat begreppet "yrkesmässigt distribuerar" i 2 § a EL. Omständigheterna i de aktuella målen var att en ekonomisk förening respektive en samfällighetsförening skulle producera el i vindkraftverk för sina medlemmars räkning. Elen skulle överföras via ett elnät där den skulle sammanblandas med el av annat ursprung och från vilket även andra förbrukare än föreningarnas medlemmar fick sin el.

Regeringsrätten fann i båda målen att fråga var om distribution i EL:s mening och uttalar följande i domskälen i båda målen:

"Den i vindkraftverken producerade kraften levereras av föreningen till bolaget mot ersättning för att av bolaget distribueras över bolagets nät till ett stort antal förbrukare, av vilka de flesta inte är föreningsmedlemmar. Regeringsrätten finner att även denna leverans utgör distribution i EL:s mening."

Regeringsrätten uttalade även följande i båda målen:

"Lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL) har med giltighet från och med den 1 juli 1994 (SFS 1994:328) ändrats i åtskilliga hänseenden som är av betydelse för bedömningen av frågan om skattskyldighet för elektrisk kraft enligt EL. Det av Skatterättsnämnden meddelade förhandsbeskedet är lämnat med tillämpning av de före den 1 juli 1994 gällande bestämmelserna i EL. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att förhandsbesked bör meddelas endast med avseende på tiden fram till angivet datum. Regeringsrättens bedömning utgår alltså — i likhet med Skatterättsnämndens — från bestämmelserna i EL i deras lydelse fram till den 1 juli1994."

4 Skatteverkets bedömning

Elmarknadens uppbyggnad

Det svenska elnätsystemet är ett komplext nätverk som består av många sammankopplade elnät för överföring av el från producent till slutförbrukare. Nätverksamheten är numera skiljd från produktion och leverans av el och kunden ska fritt kunna välja vilken elleverantör som denne vill köpa el av. En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produktion av (med vissa undantag) eller handel med el. Elnäten är öppna, vilket innebär att flera elleverantörer, vilka agerar fristående från varandra, kan ha kunder på samma elnät och en och samma elleverantör kan ha kunder på många olika elnät. En elleverantör får bara leverera el i uttagspunkter där någon har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten (balansansvar). Den el som förbrukas av en viss kund kan således vara el som rent faktiskt köpts in eller producerats av en annan elleverantör än den som kunden har elleveransavtal med, ev. kan elen även ha producerats på annat sätt än den el som den egna elleverantören producerat eller köpt in. Den förbrukade elen behöver inte heller ha producerats på det sätt som framgår av kundens leveransavtal med elleverantören (jfr konceptet med grön el).

Leveransbegreppet

I LSE finns ingen definition av begreppet levererar och det framgår inte av prop. 1994/95:54, vilken föregick införandet av begreppet, exakt vad som avses med begreppet.

Det går i de flesta fall inte att fastställa varifrån viss el som matats ut vid en viss uttagspunkt på elnätet härrör. På elmarknaden görs numera åtskillnad mellan leverans av el och överföring av el. Detta har inneburit helt nya förutsättningar på elmarknaden. Bestämmelserna avseende beskattning av el har i samband med förändringen av elmarknaden ändrats och begreppet "distribuerar" har ersatts av "levererar" för att beakta att den som säljer el till andra inte längre själv får överföra elen till sina kunder (prop. 1994/95:54, s. 135-136). Den som fysiskt överför elen är inte skattskyldig enligt LSE med anledning av överföringen.

Av Regeringsrättens domskäl i ovan nämnda mål (RÅ 1994 not 532 och 533) avseende vindkraft, framgår att de aktuella förhandsbeskeden är begränsade att gälla för tid fram till den 1 juli 1994. Begränsningen föranleddes bl.a. av att bestämmelserna därefter ändrats i åtskilliga hänseenden som är av betydelse för bedömningen av frågan om skattskyldigheten för el. Det kan också konstateras att i båda dessa mål sålde producenterna den producerade elen, vilket inte är fallet i den nu aktuella frågeställningen. Skatteverket anser därför att avgörandena inte är relevanta vid nu aktuell bedömning.

I prop. 1994/95:54 uttalas att "Vid leverans av elektrisk kraft inträder skattskyldigheten när kraften passerar mätaren hos den som förvärvar elkraften." (s. 140). I samband med detta hänvisas avseende "uttrycket leverans" även till kommentarerna till 5 kap. 1 § LSE. Där uttalas att leveransbegreppet hittills i svensk praxis ansetts överensstämma med köplagens regler om äganderättens övergång och att någon ändring inte föreslås i den delen (s. 115). Dessa uttalanden tyder på att lagstiftaren avsett att en övergång av äganderätten till elen ska vara en förutsättning för att leverans ska anses föreligga.

Mot bakgrund av ovanstående anser Skatteverket att enbart den omständigheten att producenten matar in elen på elnätet, där elen sammanblandas med el av annat ursprung, inte medför att producenten ska anses leverera elen, i den mening som avses i 11 kap. 2 § 1-2 och 5 § 2 LSE. Skatteverket anser att en förutsättning för att en producent i denna mening ska anses leverera el är att producenten dessutom överlåter elen till någon annan genom försäljning eller genom annat avtal om överlåtelse.