Det är inte möjligt att med en analog tillämpning av 32 kap. 3 § rättegångsbalken sätta ut en ny bevakningsfrist vid ett bevakningsförfarande i en konkurs

Göta hovrätts beslut den 29 oktober 2012 i mål nr Ö 2392-12

SAKEN

Ett bolag försattes i konkurs och ett bevakningsförfarande ägde rum. Skatteverket, som var en känd borgenär, fick inte någon särskild underrättelse om förfarandet och bevakade inte någon fordran inom bevakningsfristen. Efter det att konkursförvaltaren upprättat ett utdelnings­förslag så anmälde Skatteverket sin fordran. Skatteverket ansåg att detta skulle ses som en tillåten efterbevakning eftersom verket berövats möjligheten att bevaka fordran i rätt tid på grund av tings­rättens försummelse att underrätta om bevakningsförfarandet.

Tingsrätten avvisade Skatteverkets efterbevakning eftersom den inkommit för sent.

Skatteverket överklagade till hovrätten och yrkade dessutom att domstolen skulle bestämma en ny tid för bevakningsförfarandet enligt 32 kap. 3 § rättegångsbalken och återförvisa ärendet till tingsrätten för prövning i sak.

Hovrätten lämnade överklagandet utan bifall.

Hovrätten konstaterade först att Skatteverkets efterbevakning hade skett för sent eftersom ett utdelningsförslag redan hade hunnit upprättas innan efterbevakningen inkom till tingsrätten. Vidare ansåg hovrätten att det inte finns någon möjlighet att med en analog tillämpning av efterutdelningsreglerna i 11 kap. 19 och 20 §§ KonkL ta hänsyn även till fordringar som inte bevakats innan utdelnings­för­slag­et upprättades. Detta är nämligen endast möjligt i ett sådant fall när ytterligare medel blir tillgängliga för utdel­ning, se NJA 2005 s. 71 och 2012 s. 155. Detta var alltså inte fallet här och att tingsrätten inte iakttagit underrättelseskyldigheten förändrade ingenting.

Därmed återstod frågan om hovrätten kunde ge Skatteverket en ny bevakningsfrist på motsvarande sätt som skett i RH 2010:14 beträffande en anmärkningsfrist. Det skulle i så fall krävas en analog tillämpning av 32 kap. 3 § rättegångsbalken. Hovrätten konstaterade dock att det inte är utgången av bevakningsfristen utan upprättandet av ett utdelningsförslag som slutligt skär av en borgenärs möjlighet att bevaka/efterbevaka sin fordran. Utan att ta definitiv ställning till om det överhuvudtaget är möjligt att med en analogitillämpning förlänga en bevakningsfrist så konstaterade hovrätten att det i detta fall alltså skulle vara utan verkan. Hovrätten var tydlig i sin uppfattning att det inte kunde komma på fråga att utvidga möjligheten till efterbevakning när tidsfristen följer direkt av konkurslagens bestämmelser.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Det förekommer naturligtvis att det ibland sker misstag av domstolar och andra aktörer vid handläggningen av konkursärenden. I detta fall var upprinnelsen att en tingsrätt av någon anledning inte underrättat Skatteverket i enlighet med bestämmelsen i 26 § KonkF. En enskild borgenär som drabbas på detta sätt har möjlighet att begära skadestånd av staten. Justitie­kanslern har i ett identiskt fall tillerkänt den skadelidande borgenären ersättning av staten och uppdragit åt Domstolsverket att ordna utbetalningen (JK:s beslut 2007-10-19, Dnr 837-07-40). Det saknas möjlighet för en statlig myndighet att begära skadestånd av en annan statlig myndighet. Statliga myndigheter utgör inte några självständiga juridiska enheter utan utgör endast delar av rättssubjektet staten. Man kan svårligen tänka sig att staten skulle vara skadeståndsskyldig mot sig själv. Enligt JK är det därför klart att en statlig myndighet inte kan begära skadestånd av en annan statlig myndighet. (se JK:s beslut 2008-05-13, Dnr 8092-06-40). Frågan är om det på något sätt ändå går att undvika rättsförlust för Skatteverket.

Hovrätten diskuterar olika möjligheter att tillåta borgenärens efterbevakning trots att handlingen ostridigt inkommit för sent. Som framgår av hovrättens utförliga resonemang så är tidpunkten för utdelningsförslaget av helt avgörande betydelse.

Den som inte har efterbevakat i rätt tid kan inte heller reparera skadan genom att invända mot utdelningsförslaget. Att ansöka om återställande av försutten tid eller att begära förlängd tid är inte heller en framkomlig väg (se Göta HovR 2009-01-14 i mål Ö 2436-08, Göta HovR 2010-03-31 i mål Ö 393-10 och Göta HovR 2010-08-12 i mål Ö 1845-10).

Slutsatsen blir alltså för Skatteverkets del att efterbevakning alltid måste göras senast den dag då konkursförvaltaren upprättar utdelningsförslaget, dvs. innan förslaget ges in till tingsrätten och kungörs (11 kap. 7 § andra stycket KonkL). Till skillnad mot en enskild borgenär kan Skatteverket komma att lida rättsförlust trots att detta måste anses som en följd av annans (tingsrättens) försumliga handlande.

LAGRUM

11 kap. 7 § konkurslagen

32 kap. 3 § rättegångsbalken