Förmånsbeskattning i fråga om personlig assistents resor med assistansberättigad (brukare)

1 Sammanfattning

Den som arbetar som personlig assistent åt sitt minderåriga barn eller åt sin maka eller make kan normalt inte anses vara på tjänsteresa när denne är på semesterresa tillsammans med den närstående. Detsamma gäller om personen som är anställd som personlig assistent lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade.

I de fall resan görs för att den assistansberättigade ska få vård och rehabilitering vid särskilt anpassad vårdanläggning eller motsvarande bör resan anses som en tjänsteresa, även om assistenten är nära anhörig och tillhör samma hushåll som den assistansberättigade.

Även om resan inte går till en särskilt anpassad vårdanläggning eller motsvarande kan resan i vissa fall ändå betraktas som en tjänsteresa. Detta gäller under förutsättning att det klart framgår att resan företas för den assistansberättigades skull och inte har karaktär av familjeresa.

När det gäller andra som arbetar som personliga assistenter åt en närstående men som inte tillhör samma hushåll är utgångspunkten för bedömningen att resorna för dessa är att se som tjänsteresor om inte omständigheterna talar för annat.

2 Frågeställning

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2012 ref.1 I och II) har i två domar tagit ställning till om en person som är anställd som personlig assistent åt sitt minderåriga barn respektive sin make ska förmånsbeskattas för värdet av en resa som företagits tillsamman med den assistansberättigade. Fråga har uppkommit i vilka fall personliga assistenter som är närstående till den assistansberättigade och som följer med på en resa ska anses vara på tjänsteresa.

3 Gällande rätt m.m.

Löner, förmåner och andra inkomster som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt om inget annat anges, 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort ska dras av, 12 kap. 6-17 §§ IL.

Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe respektive bostad, 12 kap. 7 § IL.

Tjänstestället är enligt huvudregeln den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete, 12 kap. 8 § IL.

Med närstående avses make, förälder, mor- och farföräldrar, avkomling och avkomlings make, syskon, syskonsmake och avkomling. Styvbarn och fosterbarn räknas som avkomling, 2 kap. 22 § IL.

Högsta förvaltningsdomstolen har i två domar, HFD 2012 ref. 1, tagit ställning till om en person som är anställd som personlig assistent åt sin make (I) respektive sitt minderåriga barn (II) ska förmånsbeskattas för värdet av en resa som företagits tillsammans med den assistansberättigade. Resorna gjordes till Medelhavet och i bägge fallen skulle assistenten arbeta åtta timmar per dag under resans sju dagar. HFD anförde att en förutsättning för att assistenten ska undgå förmånsbeskattning samt ges avdrag för ökade levnadskostnader är att resan är att betrakta som en tjänsteresa. HFD anförde vidare att det som talar för att resan är en tjänsteresa är att assistenten vistas utanför den vanliga verksamhetsorten och där utför de sysslor som hon eller han är anställd för att utföra. Emellertid kan, enligt HFD:s mening inte varje resa som uppfyller dessa villkor betraktas som tjänsteresa utan hänsyn måste även tas till övriga omständigheter kring resan. I båda fallen pekar omständigheterna kring resan på att syftet är att bereda familjen tillfälle till miljöombyte, rekreation och avkoppling. Resorna kan därmed inte betraktas som tjänsteresor.

4 Bedömning

En tjänsteresa är en resa som den anställde beordrats göra i sitt arbete till ett annat ställe än där han eller hon normalt utför sina arbetsuppgifter (tjänsteställe). En tjänsteresa kan vara mycket kortvarig men kan även pågå under en längre tid.

En personlig assistent har normalt sitt tjänsteställe i den assistansberättigades bostad. Det finns inga särskilda bestämmelser som reglerar personliga assistenters resor med assistansberättigade. Om assistenten företar en resa med denne så ska han eller hon i normalfallet anses vara på tjänsteresa.

Det finns många olika slag av resor där fråga är om resan skattemässigt ska bedömas som en tjänsteresa eller inte. Det kan handla om allt från rehabiliteringsresor till längre utlandsresor för att hälsa på släkt eller vänner. Av HFD:s domar framgår att i de fall den assistansberättigade och assistenten tillhör samma familj eller hushåll ska, vid bedömningen om resan uppfyller kraven för tjänsteresa, även hänsyn tas till övriga omständigheter kring resan. Om syftet med resan är att bereda familjen tillfälle till miljöombyte, rekreation och avkoppling kan resan inte anses vara en tjänsteresa för den medföljande familjemedlemmen, även om denne under resan utför sina arbetsuppgifter som assistent.

HFD:s domar medför att arbetsgivare till personliga assistenter som arbetar åt närstående måste göra en bedömning om tjänsteresan i huvudsak görs för att bereda familjen tillfälle till miljöombyte, rekreation och avkoppling eller om syftet med resan varit något annat än en familjeresa.

I de fall som HFD har prövat har det varit fråga om resor där den personliga assistenten och den assistansberättigade har varit nära släkt med varandra och dessutom tillhört samma hushåll. I det ena fallet var det en maka som var anställd som personlig assistent åt sin make och i det andra fallet var det en förälder som arbetade som assistent åt sitt omyndiga barn. I båda dessa fall handlade det således om familjer som bodde tillsammans.

Det är Skatteverkets uppfattning att i de fall en personlig assistent som är närstående och som lever i hushållsgemenskap med den som han eller hon arbetar som personlig assistent åt gör en familjeresa bör personen förmånsbeskattas för värdet av resan och erhållna traktamenten även om personen utfört arbete under resan.

Om resan däremot företagits helt på den assistansberättigades villkor, exempelvis för att denne ska få vård så bör medföljande assistenter inte förmånsbeskattas oavsett om de är familjemedlemmar eller inte.

När det gäller andra närstående, som inte tillhör samma hushåll som den assistansberättigade, blir bedömningen svårare att göra huruvida resan även för dessa ska ses som familjeresa och inte en tjänsteresa. Utgångspunkten för bedömningen bör då bli att resorna för dessa är att se som tjänsteresor om inte omständigheterna talar för annat. En sådan omständighet kan exempelvis inträffa när en närstående tillfälligt går in som assistent för att ersätta en assistent som inte är närstående under en resa. Ett annat exempel kan avse assistenter som följer med på långvariga utlandsresor där syftet med resan kan antas vara att också bereda assistenten tillfälle till att träffa och umgås med släkt och vänner.

Omyndiga barn och make/maka

Föräldrar till omyndiga barn (under 18 år) semestrar oftast tillsammans med sina barn och motsvarande gäller även makar. Det innebär att föräldrar och barn respektive makar som åker på en resa tillsammans oftast gör det för att bereda familjen tillfälle till miljöombyte, rekreation och avkoppling. Detta medför att föräldern eller makan/maken som arbetar som assistent inte kan anses vara på tjänsteresa.

I de fall resan görs för att den assistansberättigade ska få nödvändig vård och rehabilitering vid särskilt anpassad vårdanläggning eller motsvarande bör resan för de medföljande assistenterna anses som en tjänsteresa, även om assistenten är nära anhörig och tillhör samma hushåll som den assistansberättigade.

Myndiga barn som bor kvar i föräldrahemmet

Föräldrar till vuxna barn som bor kvar i föräldrahemmet och som åker på en resa tillsammans gör det oftast för att bereda familjen tillfälle till miljöombyte, rekreation och avkoppling. Detta medför att föräldern som arbetar som assistent inte kan anses vara på tjänsteresa.

Om en resa görs för att assistansberättigade ska få nödvändig vård och rehabilitering vid särskilt anpassad vårdanläggning eller motsvarande bör resan för de medföljande assistenterna anses som en tjänsteresa, även om assistenten är nära anhörig och tillhör samma hushåll som den assistansberättigade

Även om resan inte går till en särskilt anpassad vårdanläggning eller motsvarande så kan resan ändå betraktas som en tjänsteresa. Det gäller under förutsättning att det klart framgår att resan företas för den assistansberättigades skull och att den inte har karaktär av familjeresa. Omständigheter som kan tas i beaktande vid bedömningen är:

• läkarintyg som visar på syftet med resan,
• resmålet,
• resans längd, och
• övriga medföljande.

En omständighet som talar för att resan, trots att den assistansberättigade och assistenten tillhör samma hushåll, är att anse som en tjänsteresa är att den assistansberättigade har ett läkarintyg på att resan sker i den assistansberättigades intresse och inte är en familjeresa.

Närstående som inte bor i samma hushåll

När det gäller andra närstående, som inte tillhör samma hushåll som den assistansberättigade bör utgångspunkten för bedömningen bli att resorna för dessa är att se som tjänsteresor om det inte framgår att resan har karaktär av familjeresa. En omständighet som kan leda till att resan utgör en familjeresa kan exempelvis vara att en närstående tillfälligt går in som assistent för att ersätta en assistent som inte är närstående under en resa. Ett annat exempel kan avse assistenter som följer med på långvariga utlandsresor där syftet med resan kan antas vara att också bereda assistenten tillfälle till att träffa och umgås med släkt och vänner.