Befrielse från dröjsmålsavgift på vägtrafikskatt eller vägavgift

1 Sammanfattning

Ställningstagandet ersätter Riksskatteverkets rekommendationer m.m. (RSV SV 1996:1) om dröjsmålsavgift på fordonsskatt, överlastavgift och saluvagnsskatt som bl.a. behandlar frågor om befrielse från dröjsmålsavgift.

Hel befrielse från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift på vägtrafikskatt eller vägavgift kan medges i vissa fall. Det kan ske om

• betalning inte kunnat ske i samband med sjukdom eller olyckshändelse
• betalningen försenats på grund av tekniska problem vid betalningen
• Skatteverket fastställt att någon annan är skattskyldig för skatten eller avgiften
• betalningsskyldigheten i vissa fall övergått till ett dödsbo
• den skattskyldige inte har fått något inbetalningskort på grund av att den ansvariga myndigheten har angett fel adress i vägtrafikregistret
• någon annan oförvållad omständighet har inträffat som den betalningsskyldige inte kunnat råda över och som är jämförbar med sjukdom eller olyckshändelse.

Delvis befrielse kan komma i fråga när det finns omständigheter som utgör skäl för hel befrielse, men omständigheterna i det enskilda fallet inte är tillräckligt starka för att hel befrielse ska kunna medges.

2 Frågeställning

När finns det särskilda skäl för befrielse från dröjsmålsavgift vid sen betalning av vägtrafikskatt och vägavgift?

3 Gällande rätt m.m.

En avgift (dröjsmålsavgift) ska enligt 5 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227), VSL, och 18 § lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, LVA, tas ut för varje fordon där vägtrafikskatt eller vägavgift inte betalas inom den tid och i den ordning som framgår av lagarna. Enligt bestämmelserna gäller reglerna i 2 § lagen (1997:484) om dröjsmålsavgifter för hur dröjsmålsavgiften ska beräknas.

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket medge hel eller delvis befrielse från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.

I förarbetena, prop. 1991/92:93 s. 81, uttalar departementschefen bl.a. följande: ”Avgiftsbefrielse skall medges om det finns särskilda skäl. För att en omständighet skall få medföra befrielse från dröjsmålsavgift, helt eller delvis, bör den till sin karaktär i första hand vara sådan att den betalningsskyldige inte kunnat förutse eller råda över den. Särskilda skäl bör således normalt föreligga vid sjukdom eller olyckshändelse av sådant slag att betalningen på förfallodagen därigenom avsevärt försvårats.---

Dröjsmålsavgiften har i mitt förslag särskilt avpassats för att inte framstå som oacceptabelt hög vid korta dröjsmål. Utrymmet för reduktion av avgiften endast på grund av att betalningsförseningen har varit kortvarig blir därför begränsat. Har dröjsmålet endast varat någon dag kan det dock finnas skäl för i vart fall nedsättning av dröjsmålsavgiften, särskilt om den betalningsskyldige haft anledning att räkna med att betalningen skulle ske i rätt tid. Däremot bör särskilda skäl inte anses föreligga om betalningsförsummelsen beror på betalningsoförmåga. Inte heller bör endast den omständigheten att det rör sig om en engångsförsummelse grunda betalningsbefrielse.---

Graden av godtagbar betalningsförsummelse bör normalt avta med tiden eftersom den betalningsskyldige efter hand bör få allt större möjligheter att undanröja föreliggande betalningshinder. Därför bör det knappast bli aktuellt med avgiftsbefrielse sedan så lång tid förflutit att ärendet har överlämnats för indrivning.”

En fordonsägare som inte har fått något inbetalningskort på vägtrafikskatt eller vägavgift ska anmäla detta till Transportstyrelsen senast en vecka innan skatten ska vara inbetald enligt 8 § andra stycket vägtrafikskatteförordningen (2006:242) och 5 § andra stycket förordningen (1997:1140) om vägavgift för vissa tunga fordon.

4 Bedömning

4.1 Hel befrielse från dröjsmålsavgift

Sjukdom eller olyckshändelse

Sjukdom eller olyckshändelse kan i vissa fall vara en grund för hel befrielse från dröjsmålsavgift. Det är alltid omständigheterna i det enskilda fallet som avgör. Det innebär att man i bedömningen ska beakta om det funnits någon annan som utan olägenhet kunnat betala skatten eller avgiften.

Sjukdom eller olyckshändelse som drabbat någon annan än den betalningsskyldige kan vara ett skäl för befrielse när en anställd eller medhjälpare, som normalt svarar för betalningen, drabbas av sjukdom eller olyckshändelse vid en sådan tidpunkt att betalningen försenas.

Någon mera ingående prövning av sjukdomens art och omfattning behöver normalt inte göras. Läkarintyg eller annat intyg behöver bara begäras in om det är nödvändigt för bedömningen.

Tekniskt problem

En försenad betalning på grund av tekniska problem, t.ex. i samband med bearbetning i dator eller ekonomisystem, kan i vissa speciella situationer vara skäl för befrielse. De tekniska problemen bör då kunna styrkas. En förutsättning är dessutom att betalningen inte hade kunnat göras i rätt tid på annat sätt.

Annan skattskyldig

Om Skatteverket fastställer att någon annan än den som ursprungligen påförts vägtrafiksskatt och dröjsmålsavgift eller vägavgift och dröjsmålsavgift är skatt- eller avgiftsskyldig enligt 4 kap. 4 § tredje stycket VSL bör befrielse från dröjsmålsavgiften medges utan ansökan.

Dödsbo

Om den betalningsskyldige avlidit 14 dagar före förfallodagen eller senare och betalningsskyldigheten övergått till dödsboet bör befrielse medges.

Om ett betalningsuppdrag via autogiro stoppas med anledning av att betalningsskyldigheten övergått till ett dödsbo bör befrielse medges.

Befrielse bör även medges ett dödsbo som inte har fått något inbetalningskort om betalningsskyldigheten har övergått till dödsboet i nära anslutning till att beslutet om fordonsskatt eller vägavgift fattats.

För sent erhållet inbetalningskort

Att den betalningsskyldige inte har fått något inbetalningskort är som regel inte skäl för befrielse från dröjsmålsavgift. Har det visat sig att den betalningsskyldige inom föreskriven tid anmält till Transportstyrelsen att han eller hon inte fått något inbetalningskort bör dock befrielse från dröjsmålsavgiften kunna medges. Anmälan ska ske senast en vecka innan skatten ska vara inbetald enligt 8 § andra stycket vägtrafikskatteförordningen (2006:242) och 5 § andra stycket förordingen (1997:11140) om vägavgift för vissa tunga fordon.

Om den betalningsskyldige inte har fått något inbetalningskort på grund av att han eller hon har angett fel adress i vägtrafikregistret bör detta inte vara skäl för befrielse. Om felet beror på att myndigheten har gjort fel bör dock befrielse medges.

Övriga fall

Annan oförvållad omständighet som den betalningsskyldige inte kunnat råda över och som är jämförbar med sjukdom eller olyckshändelse kan vara ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.

4.2 Delvis befrielse från dröjsmålsavgift

Delvis befrielse från dröjsmålsavgift kan komma i fråga när det finns omständigheter som utgör skäl för hel befrielse, men omständigheterna i det enskilda fallet inte kan anses tillräckligt starka för hel befrielse.

Delvis befrielse från dröjsmålsavgift innebär i normalfallet att avgiften sätts ned till hälften, dock lägst till 100 kronor.

Om det finns skäl för delvis befrielse från dröjsmålsavgift på grund av någon dags försening med betalningen bör avgiften kunna sättas ner till 0,25 procent av det för sent inbetalda beloppet, dock lägst till 100 kronor.

4.3 Omständigheter som inte bör leda till befrielse från dröjsmålsavgift

Om någon del av det avgiftsgrundande beloppet kvarstår obetalt bör befrielse, helt eller delvis, från dröjsmålsavgiften inte komma i fråga.

Befrielse bör inte heller medges

• vid återbetalning enligt 5 kap. 12 § VSL eller 17 § LVA
• på grund av bristande kunskap om gällande bestämmelser
• vid försenad inbetalning på grund av semester eller liknande
• om den betalningsskyldige har överlåtit åt någon annan att betala in skatten eller avgiften, men detta inte har gjorts
• om den betalningsskyldige inte har fått något inbetalningskort eller fått inbetalningskortet för sent (se även 4.1)
• om någon inte har fått inbetalningskort på grund av fel adress i vägtrafikregistret (om felet beror på myndigheten bör dock befrielse medges).