På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår
Meny

Områden: Inkomstskatt (Tjänst)

Dnr: 131 436185-15/111

1 Sammanfattning

När man fastställer tjänstestället för anställda med varierande arbetsplatser ska de olika reglerna i 12 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, prövas i tur och ordning. De olika reglerna är

  • Huvudregeln – den plats där den anställde utför huvuddelen av arbetet
  • Alternativregeln – den plats där den anställde hämtar och lämnar material eller förbereder och avslutar arbetet
  • Undantagsregeln – bostaden, om ingen av de två första reglerna kan tillämpas.

Detta innebär att för en anställd, även inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande branscher, ska först avgöras om huvudregeln ska tillämpas, och i andra hand alternativregeln. Om ingen av dessa två regler kan tillämpas gäller undantagsregeln som innebär att bostaden anses som tjänsteställe. Detta innebär att bedömningen inte är beroende av inom vilken bransch arbetet utförs och att tjänstestället som exempel under vissa förutsättningar kan vara vid en byggarbetsplats.

Om arbetet utförs under förflyttning eller på växlande arbetsplatser anses den plats där den anställde hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe. Om den anställde besöker arbetsgivarens lokaler för olika arbetsuppgifter så regelbundet att det sker genomsnittligt oftare än en gång i veckan är dessa lokaler tjänstestället, oavsett inom vilken bransch arbetet utförs.

Syftet med detta ställningstagande är att ge en helhetssyn på hur Skatteverket ser på frågan i aktuella branscher och för att underlätta för anställda och arbetsgivare att bedöma och förutse tjänstestället. Det ersätter följande av Skatteverkets tidigare ställningstaganden, men de skatterättsliga bedömningar som gjorts i dessa kvarstår.

2 Frågeställning

Frågor kring hur tjänstestället bör fastställas för anställda som har varierande arbetsplatser, t.ex. anställda inom bygg-, anläggnings- och servicebranscherna, återkommer regelbundet. Frågorna har sin bakgrund dels i att arbets- och anställningsförhållandena på olika sätt ändrat sig med tiden och dels i uttalanden av Högsta förvaltningsdomstolen under senare år.

Var en anställd har sitt tjänsteställe har betydelse för olika beskattningsfrågor. Tjänstestället avgör karaktären av den anställdes arbetsanknutna resor och därmed avdragsrätten för resor och övernattningar, dvs. om fråga är om arbetsresa, hemresa eller tjänsteresa. Detta påverkar i sin tur arbetsgivarens möjlighet att betala ut skattefria kostnadsersättningar liksom skyldighet att betala arbetsgivaravgifter för reseersättningar, reseförmåner och traktamenten m.m. För en anställd som använder arbetsgivarens fordon för sina resor kan fråga om bilförmån och drivmedelsförmån uppkomma. Tjänsteställets placering kan alltså ha en stor betydelse för både den anställde och för arbetsgivaren.

Skatteverket har tidigare publicerat ställningstaganden som berör aktuella yrkesgrupper.

  • Tillfälligt arbete vid långvariga byggprojekt, 2004-10-18, dnr 130 538987-04/113, som bl.a. behandlar frågan hur länge en arbetsgivare kan betala ut skattefritt traktamente när en anställd kontinuerligt arbetar på samma arbetsplats.
  • Tjänsteställe för personal med växlande arbetsplatser, 2005-07-04, dnr 130 367729-05/111, som främst riktat sig till bemanningsbranschen och liknande branscher.
  • Tjänsteställe för servicetekniker, 2010-03-22, dnr 131 908863-09/111, som främst riktat sig till servicebranscher, t.ex. VVS- och elektrikerbranschen, och frågan i vilka fall tjänstestället bör anses vara den plats där den anställde hämtar och lämnar material eller förbereder och avslutar sitt arbete.

Skatteverket har vidare publicerat ställningstaganden som avser vissa yrkeskategorier som idrottsdomare och musiker. Dessa tar upp vissa särskilda förhållanden för nämnda kategorier och berörs inte av detta ställningstagande utan kvarstår.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Lagtext

Var en anställd ska anses ha sitt tjänsteställe regleras i 12 kap. 8 § IL.

Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete (huvudregeln). Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe (alternativregeln), 8 § första stycket.

Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande branscher, anses bostaden som tjänsteställe (undantagsregeln), 8 § andra stycket.

I tredje och fjärde styckena regleras tjänstestället för vissa uppräknade yrkeskategorier som inte omfattas av detta ställningstagande, t.ex. riksdagsledamöter och uppdragstagare i domstolar.

Enligt 12 kap. 18 § punkten 2 IL kan ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på en annan ort än den där han har sin bostad dras av även om arbetet inte är kortvarigt - dvs. pågår under längre tid än två år - men ändå är tidsbegränsat till sin natur.

3.2 Förarbeten om tjänsteställe

Den nuvarande strukturen på lagregleringen av begreppet tjänsteställe fick sin utformning inkomstår 1991 i anvisningspunkten 3 till 33 § i dåvarande kommunalskattelagen (1928:370).

”Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsuppgifter. Om arbete på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe.”

I förarbetena till lagändringen, prop. 1989/90:110, Reformerad inkomst- och företagsbeskattning, görs en genomgång av begreppet tjänsteställe (del 1 s. 353). Noteras bör dock att begreppet vanliga verksamhetsorten då hade en annan innebörd.

”Den vanliga verksamhetsorten bestäms … med utgångspunkt från den plats som är att betrakta som den skattskyldiges tjänsteställe. För arbetstagare som saknar tjänsteställe (bl.a. arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen) bestäms verksamhetsorten enligt en kompletterande anvisning med utgångspunkt från bostaden. Även när en arbetstagare inte är bosatt på den ort där tjänstestället är beläget räknas ett område kring bostaden som vanlig verksamhetsort. För anställda på kontor, i verkstäder, butiker och liknande är tjänstestället den byggnad där den anställde i regel har sin arbetsplats. Vissa anställda, t.ex. chaufförer, montörer, serviceingenjörer m.fl. har som regel inte någon fast arbetsplats. För dessa blir den plats där den anställde hämtar och lämnar arbetsmaterial, tar emot arbetsorder och lämnar redovisning för utfört arbete att betrakta som tjänsteställe.”

Lagregeln överfördes sedan till 12 kap. 8 § IL, med i vissa delar redaktionellt ändrad text men utan avsikt att ändra något i sak (prop. 1999/2000:2, s. 148 f.).

3.3 Förarbeten om ”tidsbegränsat till sin natur”

Om ett arbete är tidsbegränsat till sin natur ger detta den anställde en rätt till avdrag utöver ordinarie tvåårsperiod, se 12 kap. 18 § punkten 2 IL. På motsvarande sätt kan arbetsgivaren betala ut skattefria traktamenten även efter tvåårsperioden. I slutbetänkandet av Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader m.m. SOU 1999:94, s. 170 f, anges att vad som avses med begreppet tidsbegränsat till sin natur är "arbetets innehåll, d.v.s. typiska objekts- och projektarbeten. Arbetet pågår tills det är slutfört oberoende av hur lång tid detta tar". Som exempel anges objektrelaterade arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen, t.ex. att bygga en bro.

3.4 Domstolspraxis

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i ett par domar gjort principiella uttalanden hur reglerna för anställda inom bygg- och anläggningsbranschen och liknande branscher bör tolkas. I RÅ 2007 ref. 72, som avsåg kärnkraftstekniker med varierande arbetsförhållanden på olika platser, angavs:

”Den aktuella bestämmelsen om tjänsteställe för anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher har enligt Regeringsrättens mening karaktär av undantagsregel för situationer där en anställds arbetsvillkor är sådana att ett tjänsteställe inte kan fastställas i enlighet med någon av de närmast föregående bestämmelserna.

Regeln bör därför tillämpas när en anställd inom ramen för en och samma anställning utför arbete på flera platser och det därmed, sett över en längre tid, föreligger svårigheter att avgöra var en anställd har sitt tjänsteställe. I sådana fall bör bostaden anses som tjänsteställe. Om den anställde i allt väsentligt har arbetet förlagt till samma arbetsplats, bör däremot denna arbetsplats anses som tjänsteställe, även om arbetet för kortare perioder bedrivits på andra platser.

För arbetstagare som är anställda för viss tid eller för ett visst projekt får tjänstestället bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den aktuella anställningen. Om arbetet under hela anställningstiden i allt väsentligt är förlagt till samma arbetsplats, blir denna arbetsplats att anse som tjänsteställe. Växlar däremot arbetsplatserna, bör även i dessa fall bostaden anses som tjänsteställe.”

HFD har senare gjort ett motsvarande principiellt uttalande vid fråga om tjänsteställe för elkonsulter, som typiskt sett var anställda för att utföra arbete hos olika uppdragsgivare och därmed fick sitt tjänstställe i bostaden, se HFD 2013 ref. 19 II.

HFD har även klargjort att en uppdragstagare (tolk) som utför uppdrag åt olika tillfälliga uppdragstagare har sitt tjänsteställe vid respektive arbetsplats och inte i bostaden, trots att arbetet utförs på växlande platser. Ett tjänsteställe ska bestämmas för varje anställning eller uppdrag för sig, se HFD 2013 ref. 19 I.

3.5 Arbetsrättsliga regler om anställningsformer

Allmänna regler kring anställning och anställningsformer finns i lagen (1982:80) om anställningsskydd, som gäller arbetstagare i både allmän och enskild tjänst. Ett anställningsavtal gäller tills vidare (4 §), vilket ofta benämns fast anställning, men avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i vissa fall (5 och 6 §§). Avtal om tidsbegränsad anställning kan som exempel förekomma vid visst projektarbete, vikariat, säsongsarbete och provanställning.

4 Bedömning

4.1 Allmänna principer

Var en anställd har sitt tjänstställe ska, i enlighet med HFD:s dom gällande tolk (avsnitt 3.4), fastställas för varje anställning eller uppdrag för sig, oavsett om det handlar om en kortare eller en längre arbetsperiod. Primärt är det den aktuella arbetsgivaren eller uppdragsgivaren som måste göra en bedömning av tjänstestället inför utbetalning av t.ex. reseersättning eller traktamente. Även om ingen sådan kostnadsersättning betalas ut kan tjänsteställets placering ha betydelse för den anställdes beskattning, t.ex. vid förmån av fri parkering vid tjänstestället eller vid avdragsrätt för resor och övernattningar.

De tre olika reglerna för fastställande av tjänsteställe i 8 § första och andra stycket (avsnitt 3.1) ska sedan tolkas en i taget, uppifrån och ned.

Bedömningen av var en anställd har sitt tjänsteställe bör för tillsvidareanställda göras i ett längre tidsperspektiv, normalt bör en tidshorisont på ca två år användas. Om det handlar om en tidsbegränsad anställning, t.ex. någon vecka eller ett år, görs bedömningen enbart för förhållandena under anställningen i fråga. Den anställdes förhållanden före och efter den aktuella anställningen påverkar inte bedömningen.

4.2 Där huvuddelen av arbetet utförs – huvudregeln

Först ska bedömas om en anställd enligt sitt anställningsavtal och övriga omständigheter huvudsakligen ska utföra arbetet på en viss plats. En sådan plats som kan utgöra tjänsteställe brukar traditionellt exemplifieras med fasta inrättningar som butik, fabrik, verkstad, kontor och sjukhus. En sak som bör förtydligas i detta sammanhang är att även en bygg- eller anläggningsplats kan utgöra en anställds tjänsteställe, om detta är den plats där den anställde utför huvuddelen av arbetet på så sätt att huvudregeln är tillämplig. De bygg- och anläggningsplatser som kommer i fråga här är normalt utrustade med bodar för omklädning, hygien och matraster. Huvudregeln bör således tillämpas oavsett bransch, dvs. även för anställda inom bygg- och anläggningsbranschen, och blir i dessa fall tillämplig främst för tidsbegränsat anställda, t.ex. vid projekt- eller provanställningar.

I vissa fall utför den anställde sitt arbete huvudsakligen i bostaden, t.ex. distansarbetare eller konsulter som har sin dagliga arbetsplats i bostaden. Bostaden utgör då tjänsteställe enligt huvudregeln.

För fast anställda vid bemanningsföretag eller liknande som anställs för att upprätthålla en viss funktion vid ett kundföretag är arbetsplatsen vid kundföretaget tjänsteställe. Exempel på sådana anställda är personal som har till uppgift att mer varaktigt bemanna en telefonväxel eller vaktmästeri hos ett visst företag. Andra exempel kan vara konsulter som bemannar IT-funktionen hos ett kundföretag, dvs. arbeten som kan pågå under långa tidsperioder.

Även bland företag i strålskyddsbranschen är det vanligt förekommande att fast anställd personal anställs för att sköta en viss funktion hos ett kundföretag. Exempel på sådana anställda är personal som har till uppgift att fungera som arbetsledare vid en viss angiven arbetsplats eller som har till uppgift att ansvara för ett visst geografiskt område. För sådana anställda är tjänstestället normalt vid kundföretaget.

Exempel 1) Projektanställning vid byggarbetsplats, besöker sällan arbetsgivarens lokaler

Anja har under flera år arbetat i byggbranschen på olika platser. Hon är nu projektanställd (tidsbegränsad anställning) för arbete på en byggarbetsplats vid en anläggning som beräknas ta runt tre år att färdigställa. Vid anläggningen finns arbetsbodar för omklädning, hygien och matraster. Anställningen upphör när anläggningen är klar. Anja besöker i princip aldrig arbetsgivarens lokaler utan pendlar dagligen från bostaden till anläggningen, och får reseersättning av arbetsgivaren.

Anläggningen ses som tjänsteställe, då huvuddelen av arbetet i den aktuella anställningen utförs där. Den omständigheten att Anja i andra anställningar arbetat på andra byggplatser före och efter den aktuella anställningen medför inte att bostaden är tjänsteställe. Arbetsgivaren ska redovisa reseersättningen som lön då Anjas resor inte är tjänsteresor utan arbetsresor.

Exempel 2) Tidsbegränsad anställning hos bemanningsföretag

Esther är IT-konsult och tar sporadiskt kortare uppdrag som anställd hos ett bemanningsföretag. Under senaste året har hon haft fem uppdrag som omfattat några veckor vardera. Uppdragen utförs ute hos kunderna på olika orter. Hon har ingen fast lön utan får ersättning enbart för utförda uppdrag. Hon besöker aldrig bemanningsföretaget.

Då Esther inte är tillsvidareanställd ska varje nytt uppdrag ses för sig, och tjänstestället i respektive uppdrag blir då hos kunden. Bemanningsföretaget kan inte betala ut någon skattefri reseersättning eller traktamente då hon inte är på tjänsteresa under sina uppdrag.

4.3 Där arbetsmaterial hämtas och lämnas m.m. – alternativregeln

En viktig faktor vid bedömningen av vilken plats som anses vara tjänsteställe är frekvensen av den anställdes resor till arbetsgivarens lokaler. Enligt Skatteverkets uppfattning bör den som inte omfattas av huvudregeln (se 4.2 ovan) men som besöker arbetsgivarens lokaler i genomsnitt mer än en gång i veckan för att t.ex. hämta material eller för förberedelser anses ha sitt tjänsteställe där (alternativregeln). Det faller sig även naturligt att sådana regelbundna resor som en anställd gör mellan bostaden och arbetsgivarens lokaler ses som vanliga resor till och från arbetet och inte som resor i tjänsten.

Även om en anställd regelbundet hämtar material hos en bygghandel eller liknande bör denna plats ändå inte utgöra tjänsteställe. I sådant fall har den anställde inte tillgång till lokalerna på grund av något avtal som arbetsgivaren har ingått, och resorna utgör tjänsteresor för den anställde. Om arbetsgivaren däremot organiserar arbetet så att fler funktioner knyts till bygghandelns lokaler, t.ex. att de även används regelbundet för möten, arbetsledning, fordonslogistik, fikapaus eller liknande kan det innebära att tjänstestället blir i dessa lokaler. En annan situation där en anställds tjänsteställe kan vara i någon utomståendes lokaler är när den anställde regelbundet hämtar och lämnar nycklar på samma plats hos en beställare, för t.ex. fastighetsservice på skiftande platser under dagen. Även i det fallet är det arbetsgivarens avtal med beställaren som ger den anställde tillträde till lokalerna.

Exempel 3) Anställning med varierande byggarbetsplatser, besöker regelbundet arbetsgivaren lokaler

Bengt har anställning hos ett byggföretag och arbetar omväxlande på olika byggplatser, som regel på hemorten och inom den vanliga verksamhetsorten. Några gånger i veckan besöker han arbetsgivarens lokaler med lager och kontor för att hämta material och delta på informationsmöten och liknande.

Arbetsgivarens lokaler ses som tjänsteställe, eftersom den anställde besöker dessa oftare än en gång per vecka. Om Bengt får reseersättning för resor mellan bostaden och arbetsgivarens lokaler ska ersättningen redovisas som lön då dessa resor är arbetsresor. Resor direkt mellan bostaden och de olika arbetsplatserna är dock tjänsteresor, som arbetsgivaren kan ersätta med skattefri reseersättning. Även resorna mellan arbetsgivarens lokaler och de olika arbetsplatserna är tjänsteresor.

Exempel 4) Anställning med varierande arbetsplatser, besöker regelbundet arbetsgivarens lokal i form utav en uppställd arbetsbod

Marta har under flera år arbetat i asfalteringsbranschen på olika platser. Hon är nu säsongsanställd över sommarhalvåret, dvs. har en tidsbegränsad anställning, för asfalteringsarbete åt en kommun. Arbetet utförs på olika platser inom kommunen och de enskilda asfalteringsuppdragen är korta. En arbetsbod ställs i början av säsongen upp centralt i förhållande till planerade arbeten och vid säsongens slut tas den bort. Marta besöker boden i princip dagligen för ombyte och även på lunch- och fikaraster de dagar detta lämpar sig utifrån avståndet till arbetsplatsen. Personalen använder en lätt lastbil för att transportera sig och utrustning från boden ut till arbetsplatserna.

Arbetsboden ses som tjänsteställe då Marta i sin aktuella anställning regelmässigt besöker boden oftare än en gång per vecka. Boden är ett naturligt ställe för förberedelser och avslut av arbetsdagen. Vid bedömning av tjänsteställe bortser man således från förhållandena i tidigare anställningar.

Exempel 5) Servicetekniker som besöker arbetsgivarens lokaler

Sonja arbetar som servicetekniker och besöker dagligen olika kunder. Minst en gång i veckan besöker hon arbetsgivarens lokaler för att hämta arbetsmaterial. Vid ett par tillfällen i månaden besöker hon även lokalerna för arbetsmöten.

Tjänstestället är i arbetsgivarens lokaler, eftersom Sonja besöker dessa i genomsnitt mer än en gång i veckan. Hade Sonja besökt lokalerna enbart vid informationsmötena två gånger i månaden hade bostaden varit hennes tjänsteställe.

4.4 Bostaden är tjänsteställe – undantagsregeln

Om ingen av de två föregående reglerna är tillämpliga, dvs. inget naturligt tjänsteställe kan pekas ut därför att arbetet utförs på skiftande platser och arbetsgivarens lokaler besöks sällan, kan bostaden utgöra tjänsteställe. Denna undantagsregel infördes särskilt med tanke på de byggnads- och anläggningsarbetare som i sin anställning utför arbete på skilda platser och inte regelmässigt besöker arbetsgivarens lokaler. Regeln är dock avsedd att tillämpas även för andra kategorier anställda som i sin anställning har sådana förhållanden att något tjänsteställe varken kan fastställas utifrån huvudregeln eller alternativregeln.

För vissa tillsvidareanställda vid bemanningsföretag är bostaden tjänsteställe. Det gäller för de som är anställda för att typiskt sett utföra arbeten på olika platser. Detta gäller även anställda vid företag i andra branscher som arbetar under liknande förhållanden. De förutsättningar som krävs för detta är att arbetsplatserna växlar och att den anställde står till arbetsgivarens förfogande och avlönas även under uppehåll mellan uppdragen.

Exempel 6) Anställning med varierande byggarbetsplatser, besöker sällan arbetsgivarens lokaler

Carlos är anställd vid ett byggföretag och arbetar kortare perioder på olika byggplatser, både på hemorten och på andra orter. Endast 2-3 gånger i månaden besöker han arbetsgivarens lokaler, t.ex. för att hämta material eller delta på arbetsmöten.

Här är bostaden tjänsteställe då arbetet utförs på skiftande platser och besök vid arbetsgivarens lokaler inte sker varje vecka. Både resorna mellan bostaden och arbetsplatserna och resorna till arbetsgivarens lokaler är tjänsteresor.

Exempel 7) Servicetekniker med olika arbetsplatser

Erik arbetar som servicetekniker vid ett företag som har sitt kontor i Norrköping. Erik besöker kontoret enbart vid större sammandragningar som sker tre gånger per år.

Företaget utför uppdrag på olika orter bl.a. hos beställare i Örebro, Linköping och Södertälje. Dessa uppdrag utförs vid behov och avser vanligen perioder på 3-6 veckor. Under året har Erik arbetat växelvis på olika platser, men totalt 140 dagar i Örebro och 80 dagar på de andra orterna.

I det här fallet har Erik till övervägande del arbetat i Örebro, men arbetsförhållandena är sådana att det inte på förhand kan förutses att arbetet ska bedrivas på samma arbetsplats under en längre tidsperiod. Erik har också under det aktuella året arbetat på andra arbetsplatser än i Örebro. På grund av dessa omständigheter och då inget arbete bedrivits i arbetsgivarens lokaler bör tjänstestället anses vara i bostaden.

4.5 Tjänsteställe vid tillfälligt ändrade förhållanden

En anställd kan få ett nytt tjänsteställe vid ändrade förhållanden, t.ex. vid stadigvarande byte av arbetsuppgifter eller arbetslokaler. I ett sådant fall byts tjänstestället omedelbart.

Vid tillfälligt förändrade förhållanden kan det dock vara oklart hur tjänstestället ska fastställas, det finns inte någon tydlig regel för detta. Orsaker till sådana ändrade och ofta oförutsedda förhållanden kan t.ex. vara uppsagda avtal, ändrad orderingång, väderförhållanden eller att den anställde skadat sig och tillfälligt får nya arbetsuppgifter.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör sådana tillfälliga förändringar av arbetssituationen normalt inte påverka den anställdes tjänsteställe. I de fall det initialt finns en osäkerhet om den framtida arbetssituationen, bör bedömningen lämpligen göras på ca två års sikt för att både den anställde och arbetsgivaren ska ha en kontinuitet i tjänsteställets placering som ger en förutsägbarhet om beskattningen. Dock gäller att om arbetsgivaren i ett sådant fall kan bedöma efter t.ex. tre månader att den tillfälliga arbetssituationen kommer att gälla tills vidare får den anställde anses ha bytt tjänsteställe vid samma tidpunkt. Om den aktuella anställningen är kortare än två år får bedömningen göras utifrån de då gällande förutsättningarna.

Exempel 8) Tillfälligt arbete i arbetsgivarens lokaler

Jorma är vägarbetare med tillsvidareanställning och utför normalt tillfälliga arbeten vid olika arbetsplatser utan att regelbundet besöka arbetsgivarens lokaler. Under ett par månader på vintern arbetar han på grund av väderförhållandena tillfälligt i arbetsgivarens lokaler.

Tjänstestället bör fortlöpande anses vara i bostaden, även under vintermånaderna, då det handlar om en tillfällig förändring av arbetsförhållandena.

Exempel 9) Upprepade förlängningar av arbetet vid en fast arbetsplats

Serviceteknikern Camilla är sedan 2009 tillsvidareanställd vid ett företag som har kunder på olika orter, bl.a. ett långtidsuppdrag vid en fabrik i Hudiksvall där en ny upphandling görs för varje halvår. Arbetsgivaren har fortlöpande kunnat förlänga avtalet på så sätt att Camilla sedan den 1 januari 2011 och fram till den 30 augusti 2015 haft sin arbetsplats vid denna anläggning.

Camilla har under en längre sammanhängande period arbetat vid samma fasta arbetsplats. Det har från början varit ovisst hur länge hon kommer att arbeta där. När det dock är klart att hon kommer att arbeta på samma arbetsplats längre tid än två år bör tjänstestället anses vara på arbetsplatsen i Hudiksvall, dvs. från den 1 januari 2013.

Exempel 10) Upprepade förlängningar – men vid en tillfällig arbetsplats

Anläggningsarbetaren Erik är sedan 2009 tillsvidareanställd vid ett företag som utför anläggningsarbeten på olika platser, bl.a. ett långtidsuppdrag vid ett brobygge där Erik arbetat sedan januari 2011. Det görs en ny upphandling för arbetet varje halvår och Eriks arbetsgivare har fortlöpande kunnat förlänga avtalet på så sätt att Erik stadigvarande arbetat vid brobygget fram till augusti 2015.

Erik har under en längre sammanhängande period som överstigit två år arbetat vid samma plats. Ett brobygge är dock till sin karaktär inte en fast anläggning, på samma sätt som en fabrik eller kraftverk, utan ses som ett tillfälligt projekt, om än långvarigt, jfr avsnitt 3.3. Erik bör därför, till skillnad från förhållandena i exempel 9 ovan, anses ha sitt tjänsteställe i bostaden. Han är typiskt sett anställd för att arbeta på olika tillfälliga arbetsplatser för anläggningsarbeten.

Till toppen