Områden: Inkomstskatt (Tjänst)
Dnr: 131 148842-16/111
Högsta förvaltningsdomstolen, den 17 mars 2016, mål nr 4507-15 och 4508-15
Detta rättsfallsreferat med kommentar ersätter rättsfallskommentar 2015-09-01, dnr 131 470002-15/111.
Ett utländskt företag (Y) förvärvade samtliga aktier i ett svenskt bolag (AB). X utsågs till styrelseledamot och valdes även till styrelseordförande i AB. X blev senare även VD. X innehade dessa poster fram till konkursen. Vid Y:s förvärv av det svenska AB ägdes Y av X, direkt och indirekt till 25-30 procent. X ägde ytterligare ett utländskt företag (Z). Ersättningarna för X:s tjänster fakturerades som konsultarvode direkt från något av X:s utländska företag.
Skatteverket beskattade X för ersättningar från AB som styrelsearvode enligt 5 § första stycket 3 (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK).
Kammarrätten ansåg inte att ersättningarna utgjorde styrelsearvode enligt SINK, varför ersättningarna inte beskattades här i Sverige. Skatteverket överklagade domarna och begärde prövningstillstånd, vilket inte meddelades.
Skatteverket ser dock ingen anledning att ändra inställning för det fall en motsvarande situation uppkommer förutsatt att rättsläget är oförändrat och inte kan påverka bedömningen av ett enskilt ärende.
Högsta förvaltningsdomstolen beslutar att inte meddela prövningstillstånd avseende Skatteverkets överklagande av domar meddelade av Kammarrätten i Göteborg den 18 juni 2015 i mål nr 5910-13 och 5912-13.
Förhållandena i målen var i korthet följande. Y förvärvade samtliga aktier i svenskt bolag (AB) i början av 2010. X utsågs på bolagsstämma till styrelseledamot i AB och till styrelseordförande samma dag. X var dessutom VD i AB. Dessa poster innehade X fram till konkursen. AB:s styrelse bestod av tre personer inklusive X samt två arbetstagarrepresentanter. I maj 2011 avregistrerades två styrelseledamöter och de två arbetstagarrepresentanterna avgick i juni samma år.
Det utländska företaget ägdes direkt och indirekt av X via företag till 25-30 procent. Vid utgången av 2011 uppgick X:s ägarandel i Y till 15-20 procent. X ägde ytterligare ett utländskt företag (Z) som fakturerade AB under del av perioden.
AB fakturerades av Y och Z för ett flertal olika tjänster (konsultarvode) som tillhandahållits av X. Enligt X bestod arbetsuppgifterna bl.a. av att förhandla med potentiella samarbetspartners, hitta nya underleverantörer och återförsäljare samt importörer, design av bilar, arbeta med varumärkesfrågor, marknadsföra AB, integrera Y och AB samt planera och genomföra AB:s omstrukturering. Det handlade även om att få fram nödvändigt riskkapital. X ansåg därför inte att det varit fråga om styrelseuppgifter. X ansåg istället att han inte fått någon ersättning för detta uppdrag utan att ersättningarna i stället utgått med anledning av att han utfört konsulttjänster åt AB genom de utländska företagen Y och Z. X åberopade till stöd för sitt resonemang ett antal handlingar.
Skatteverket ansåg dock att ersättningarna utgått från X:s position som styrelseordförande. Eftersom X var begränsat skattskyldig under hela den aktuella perioden så beskattade verket X för de utbetalda ersättningarna som styrelsearvode enligt 5 § första stycket 3 SINK.
Kammarrätten ansåg i sin bedömning sammanfattningsvis att ersättningen från AB inte till någon del var styrelsearvode som skulle beskattas enligt 5 § första stycket 3 SINK, eftersom dessa utbetalats för andra arbetsuppgifter än styrelsearbete. Kammarrätten tog bl.a. upp att det inte beslutats om något arvode till styrelseledamöterna. Kammarrätten kom i sin bedömning av arbetsuppgifterna och därmed vad ersättningarna avsåg in på bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551), ABL. Det gällde främst de delar av ABL som behandlar ansvarsområde m.m. för styrelseledamot och styrelseordförande.
Kammarrätten gjorde bl.a. bedömningen att det serviceavtal som åberopats var ett sedvanligt avtal mellan mor- och dotterbolag och att inte någon av de tjänster som X utfört kunde anses falla under en styrelseordförandes ansvarsområde.
Eftersom något prövningstillstånd inte meddelats står Kammarrättens bedömning fast. Skatteverket ser dock ingen anledning att ändra på inställningen för det fall en motsvarande situation uppkommer, förutsatt att rättsläget är oförändrat och inte kan påverka bedömningen av ett enskilt ärende.