Fördelning av de bränslen som förbrukats för framställning av skattepliktig och icke skattepliktig el

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att vid tillämpningen av 7 kap. 1 § 2, 9 kap. 2 § och 11 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE) , när det gäller skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE, ska följande gälla avseende fördelningen av de bränslen som förbrukats för framställning av el när flera bränslen förbrukas samtidigt för att producera ånga som används för att driva en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator. Turordningen mellan de olika bränslena får väljas fritt vid fördelningen mellan framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el. Detta gäller under förutsättning att värmeinnehållet i ångan efter ångturbinen kyls bort utan att tas tillvara och att sådan samtidig produktion av värme och el som avses i 6 a kap. 3 b § LSE inte sker samtidigt från samma bränsle.

Ställningstagandet motsvarar, med den ovan beskrivna skillnaden, Skatteverkets bedömning i den upphävda rekommendationen i Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om energiskatt på elektrisk kraft (RSV Sp 1999:1) respektive det upphävda allmänna rådet i Riksskatteverkets allmänna råd om beskattning av bränslen enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi (RSV 2002:18).

2 Frågeställning

I samband med översyn av rekommendationerna i RSV Sp 1999:1 respektive de allmänna råden i RSV 2002:18 har Skatteverket bedömt att vissa rekommendationer respektive allmänna råd innebär tolkning av gällande rätt på ett sätt som bör redovisas i form av ett ställningstagande som publiceras på Skatteverkets hemsida istället för i form av ett allmänt råd. Bland dessa finns rekommendationen om vilket bränsle som vid tillämpningen av 11 kap. 10 § LSE får anses förbrukat för framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el när flera bränslen förbrukas samtidigt för elframställning i ett kondenskraftverk. Bland dessa finns även det allmänna råd som motsvarar den nämnda rekommendationen och som avser tillämpningen av 7 kap. 1 § första stycket 4 (numera 7 kap. 1 § 2) LSE, när det gäller skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE.

I rekommendationen och det allmänna rådet var det fråga om bränsle som förbrukas för att producera ånga som används för att driva en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator, när värmeinnehållet i ångan efter ångturbinen kyls bort utan att tas tillvara. Sådan elframställning kan ske samtidigt med, och från samma bränsle som, sådan samtidig produktion av värme och el som avses i 6 a kap. 3 b § första stycket LSE. Vilket bränsle som i sådana fall ska anses förbrukat för framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el regleras numera i 6 a kap. 3 b § LSE.

Den nu aktuella frågeställningen gäller hur det bränsle som förbrukas för framställning av el får fördelas på framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el när omständigheterna är följande:

• Flera bränslen förbrukas samtidigt för att producera ånga som används för att driva en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator.
• Värmeinnehållet i ångan efter ångturbinen kyls bort utan att tas tillvara.
• Sådan samtidig produktion av värme och el som avses i 6 a kap. 3 b § första stycket LSE sker inte samtidigt från samma bränsle.

Frågeställningen avser tillämpningen av 7 kap. 1 § 2, 9 kap. 2 § och 11 kap. 10 § LSE, när det gäller skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE.

3 Gällande rätt m.m.

Bränsle som förbrukas för framställning av skattepliktig el är, med vissa undantag, befriat från energiskatt och koldioxidskatt (6 a kap. 1 § 7 LSE).

Den som är skattskyldig för bränsle får göra avdrag för skatt på bränsle som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE (7 kap. 1 § 2 LSE).

Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag från energiskatten på el för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE. Sådant avdrag får dock endast göras om avdrag inte gjorts enligt 7 kap. 1 § 2 LSE (11 kap. 10 § LSE). 11 kap. 10 § LSE upphör att gälla den 1 juli 2016. Möjligheten att göra avdrag för skatt på bränsle från energiskatten på el upphör därmed. Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre bestämmelser fortfarande gäller för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet (SFS 2016:505).

Den som inte är skattskyldig för bränsle kan ansöka om återbetalning av energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som förbrukats på ett sådant sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE (9 kap. 2 § LSE).

4 Bedömning

Den upphävda rekommendationen i RSV Sp 1999:1 om vilket bränsle som vid tillämpningen av 11 kap. 10 § LSE får anses förbrukat för framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el när flera bränslen förbrukas samtidigt för elframställning i ett kondenskraftverk, har tillämpats under lång tid. Så är också fallet för det upphävda allmänna rådet i RSV 2002:18 som motsvarar den nämnda rekommendationen och som avser tillämpningen av 7 kap. 1 § första stycket 4 (numera 7 kap. 1 § 2) LSE, när det gäller skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE.

Rekommendationen och det allmänna rådet innebar att vid fördelningen kunde de olika bränslena turordnas på ett sätt som maximerade avdraget för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som förbrukas för framställning av skattepliktig el under de omständigheter som anges i frågeställningen. Skatteverket bedömer att det inte finns skäl att ändra verkets tillämpning på ett sätt som hindrar en sådan turordning.

Rekommendationen och det allmänna rådet innebar att valet av turordning begränsades i vissa avseenden. Begränsningen torde i praktiken ha saknat betydelse då de skattskyldiga även utan denna begränsning sannolikt skulle ha valt att turordna bränslena på det sätt som maximerar det aktuella energi- och koldioxidskatteavdraget.

I LSE finns inga bestämmelser om viss turordning mellan de olika förbrukade bränslena när elframställningen sker under de omständigheter som anges i frågeställningen. Skatteverkets bedömning är att krav därmed inte kan ställas på att viss turordning ska tillämpas vid fördelning av de förbrukade bränslena mellan framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el.

Skatteverket anser att vid tillämpningen av 7 kap. 1 § 2, 9 kap. 2 § och 11 kap. 10 § LSE, när det gäller skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 LSE, ska följande gälla avseende fördelningen av de bränslen som förbrukats för framställning av el när flera bränslen förbrukas samtidigt för att producera ånga som används för att driva en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator. Turordningen mellan de olika bränslena får väljas fritt vid fördelningen mellan framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el. Detta gäller under förutsättning att värmeinnehållet i ångan efter ångturbinen kyls bort utan att tas tillvara och att sådan samtidig produktion av värme och el som avses i 6 a kap. 3 b § LSE inte sker samtidigt från samma bränsle.

Skatteverkets uppfattning avseende hur bränsleåtgången enligt 6 a kap. 3 b § LSE ska fördelas på framställning av skattepliktig el respektive icke skattepliktig el när elproduktionen sker samtidigt med, och från samma bränsle som, sådan samtidig produktion av värme och el som avses i 6 a kap. 3 b § LSE, framgår av Skatteverkets skrivelse från den 25 juni 2009, dnr 131 190295-09/111.

Ställningstagandet motsvarar, med den ovan beskrivna skillnaden, Skatteverkets bedömning i den upphävda rekommendationen i RSV Sp 1999:1 respektive det upphävda allmänna rådet i RSV 2008:18.