Områden: Mervärdesskatt
Datum: 1998-05-08
Dnr: 2476-98/910
Nytt: 2016-01-20
Detta ställningstagande upphör att gälla genom ställningstagandet Upphävande av flera olika ställningstaganden, dnr 131 26976-16/111.
Enligt 13 kap. 24 § ML får den utgående skatten minskas om kundförlust enligt 7 kap. 6 § ML uppstår. Härav framgår att om en förlust på en fordran uppkommer och den skattskyldige tidigare har redovisat utgående skatt, får avdrag ske med ett belopp som motsvarar momsen på förlusten. Avdraget görs genom att den utgående skatten minskas. Det skall beräknas efter samma skattesats som på den ursprungliga fakturan.
RSV har på s 414 i Handledning för mervärdesskatt 1997 (RSV 553), se avsnitt 15.3.3 i MHL 1999, redogjort för villkoren för justering av momsen vid kundförluster. Enligt RSV:s mening får den utgående skatten minskas först när det föreligger en konstaterad kundförlust. Med en konstaterad kundförlust bör jämställas en osäker fordran, om fordringen är äldre än vad som motsvarar normal kredittid och om indrivningsåtgärder har varit resultatlösa eller om det på annat sätt har gjorts sannolikt att gäldenären saknar tillgångar. Förlustrisken skall bedömas för varje fordran för sig. Schablonmässiga avdrag för osäkra fordringar eller generell nedskrivning på avbetalnings-fordringar medges således inte. Man måste alltså ha vidtagit alla de åtgärder som rimligen kan begäras för att försöka få in betalningen.
Enligt lämnade förutsättningar avser frågorna en verksamhet där företaget A planerar att påbörja en verksamhet för indrivning av utestående fordringar. Vidare uppges i förutsättningarna att verksamheten inte är att beteckna som inkasso-verksamhet, då den inte ska omfatta masshantering av fordringar grundade på skuldebrev och avbetalningskontrakt o.dyl.
Förutsättningarna i exempel 1 är följande:
- A förvärvar en fordran från B mot en rörlig köpeskilling,
- B har under en längre tid försökt erhålla betalning från kunden och har bl.a tillställt kunden ett flertal påminnelsebrev,
- kredittiden överstiger 30 dagar (normal kredittid),
- B har inte vidtagit några exekutiva åtgärder.
Av avsnitt 1 ovan framgår vilka villkor RSV anser ska vara uppfyllda för att en konstaterad kundförlust ska anses ha uppkommit. Utöver kravet att fordringen skall vara äldre än vad som motsvarar normal kredittid ställs även krav på att indrivningsåtgärder skall ha varit resultatlösa eller att det på annat sätt har gjorts sannolikt att gäldenären saknar tillgångar. Vidare skall förlustrisken bedömas för varje fordran för sig varför schablonmässiga avdrag för osäkra fordringar inte medges.
RSV anser därför inte att B vid överlåtelsetidpunkten kan anses ha uppfyllt de krav som ställs för att den utgående momsen kan minskas p.g.a konstaterad kundförlust.
I fall där A ansöker om betalningsföreläggande kan A inte erhålla någon justering av moms-beloppet eftersom förvärvet av fordran skett till en omsättning som är undantagen från moms enligt 3 kap. 9 § ML.
RSV anser vidare att om A ansöker om betalningsföreläggande indikerar detta att B, vid överlåtelsetillfället, inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att erhålla betalning. B bör därför inte kunna anses ha en konstaterad kundförlust vid överlåtelsetillfället.
I fall där B ansöker om betalningsföreläggande före överlåtelsen, kan en justering av den utgående momsen vara möjlig förutsatt att villkoren för en konstaterad kundförlust kan anses föreligga (se avsnitt 1).
RSV anser inte att metoden för köpeskillingens fastställande i sig skall ha någon avgörande betydelse. Detta under förutsättning att det inte, genom den rörliga köpeskillingen och avtalets utformning i övrigt, kan ifrågasättas om transaktionen avser överlåtelse av fordran.
I fall där B överlåter sin fordringsrätt till A uppstår en ny affärstransaktion. Denna omsättning föranleder inte skattskyldighet enligt 3 kap. 9 § ML. Följaktligen saknar de belopp säljaren erhåller för sin fordran, dvs den nya omsättningen, därför samband med den tidigare transaktionen. RSV anser därför att B inte kan medges minskning av den utgående skatten vid en eventuell konstaterad kundförlust som uppstår i A:s verksamhet.
Förutsättningarna i exempel 2 är följande:
- A utför indrivningsuppdrag i kommission i eget namn,
- B kvarstår med äganderätten till fordran.
Av avsnitt 1 ovan framgår att minskning av utgående skatt för konstaterad kundförlust får ske först om indrivningsåtgärder har varit resultatlösa eller om det på annat sätt har gjorts sannolikt att gäldenären saknar tillgångar. Vid tidpunkten för kommissions-avtalets ingående är detta i regel inte känt, varför minskning av den utgående skatten inte kan ske vid detta tillfälle utan först när kundförlusten är konstaterad.
Ja, se svar under avsnitt 2.2.1.