Uppskjuten återbetalning av överskjutande mervärdesskatt och punktskatt

Detta ställningstagande upphör att gälla och ersätts av ställningstagandet ”Upphävande av ställningstagandet Uppskjuten återbetalning av överskjutande mervärdesskatt och punktskatt”, dnr 2 02 120605-19/111.

1 Sammanfattning

Dåvarande Riksskatteverket har i en skrivelse 2001-07-06, dnr 7370-01/100, redogjort för bestämmelserna i 49 och 50 §§ skattebetalningsförordningen (SBF) och för hur Skatteverket ska förfara vid tillämpningen av dessa bestämmelser. Denna styrsignal ersätter nämnda skrivelse.

För att ett beslut enligt 50 § SBF inte ska förfalla krävs att Skatteverket inom en månad från dagen för beslutet antingen förelägger den skattskyldige eller annan att lämna uppgift eller inkomma med handling, kommer överens med den skattskyldige om ett besök eller annat personligt sammanträffande eller beslutar om skatterevision. Beslutet förfaller inte heller om Skatteverket inom nämnda tidsfrist skickat ut ett övervägande till beslut till den skattskyldige. En utskickad förfrågan är dock inte tillräcklig för att beslutet inte ska förfalla.

Ett beslut enligt 50 § SBF att skjuta upp återbetalningen av överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningslagen (FL). Detta innebär att överklagandet ska ha kommit in till Skatteverket inom tre veckor från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågor har väckts om vilken överklagandetid som gäller för beslut enligt 50 § SBF och om det är tillräckligt att Skatteverket skickat en förfrågan i aktuellt avseende till den skattskyldige för att ett sådant beslut inte ska förfalla.

3 Gällande rätt m.m.

I 49 § SBF finns bestämmelser om när överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande punktskatt senast ska återbetalas. Enligt 50 § SBF kan återbetalningen skjutas upp om Skatteverket före utgången av den tid som anges i 49 § SBF beslutar att återbetalningen av hela eller del av skatten ska skjutas upp.

Av 50 § SBF framgår vidare att beslutet får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att det förfaller om Skatteverket inte inom en månad från dagen för beslutet påbörjat sådana kontrollåtgärder som anges i 14 kap. 3-7 §§ skattebetalningslagen (SBL).

I 14 kap. 3-5 §§ SBL regleras Skatteverkets möjligheter att förelägga någon att lämna uppgift, att visa upp handling eller att lämna över en kopia av en handling. I 14 kap. 6 och 7 §§ SBL finns bestämmelser om besök eller annat personligt sammanträffande med den skattskyldige och om skatterevision.

I FL finns bestämmelser om bl.a. förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden (1 §). Enligt 23 § andra stycket FL ska ett överklagande av ett beslut ha kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Av 3 § FL framgår att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från FL gäller den bestämmelsen.

4 Skatteverkets bedömning

Rätten att överklaga ett beslut enligt 50 § SBF regleras i samma paragraf. Några närmare bestämmelser om ett sådant överklagande finns inte i SBF. I enlighet med 1 och 3 §§ FL blir därför 23 § FL tillämplig på ett sådant överklagande. Enligt paragrafens andra stycke ska därför överklagandet ha kommit in till Skatteverket inom tre veckor från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

I 50 § SBF hänvisas till 14 kap. 3-5 §§ SBL (från 14 kap. 6 och 7 §§ SBL bortses i detta sammanhang) som enligt ordalydelsen enbart reglerar förelägganden. För att kunna ta ställning till om en utskickad förfrågan hindrar ett beslut enligt 50 § SBF från att förfalla måste det därför avgöras om det är någon rättslig skillnad mellan en förfrågan och ett föreläggande.

I kommentaren till 14 kap. 3 § SBL (Nylund/Valinder: Skattebetalningslagen, Norstedts laghandböcker s. 14:3:2) hänvisas till kommentaren till 3 kap. 5 § taxeringslagen (Almgren/Leidhammar: Skatteförfarandet, Norstedts laghandböcker s. 3:5:4). I sistnämnda kommentar framhåller författarna att man bör skilja mellan ett föreläggande och en formlös förfrågan. Till skillnad från ett föreläggande, som alltid måste vara skriftligt, kan en formlös förfrågan vara muntlig, t.ex. ett telefonsamtal, eller skriftlig. Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer får det anses tillåtet för en myndighet att göra formlösa förfrågningar inom ramen för adressatens legala uppgiftsskyldighet. Om det är av särskild vikt att Skatteverket får in en uppgift eller handling, eller om den skattskyldige inte hört av sig efter en formlös förfrågan, kan den skattskyldige föreläggas att lämna upplysningar eller förete handlingen. Bertil Wennergren gör i sin bok Taxering, uppl. 1:1, Allmänna Förlaget, Stockholm, 1991, s. 34 gällande att det också föreligger en annan skillnad i berört avseende, nämligen att det inte föreligger någon formlig skyldighet att besvara en förfrågan medan en sådan skyldighet åligger den som förelagts att inkomma med uppgifter.

Skatteverkets slutsats av det ovan anförda är att det föreligger en rättslig skillnad mellan ett föreläggande och en förfrågan och att 14 kap. 3-5 §§ SBL därför inte kan anses omfatta även förfrågningar. Genom att det i 50 § SBF hänvisas till kontrollåtgärder i 14 kap. 3-5 §§ har det således tydligt markerats att det krävs ”en viss nivå” på utredningen för att beslutet att skjuta upp återbetalningen inte ska förfalla efter en månad. Således är det inte tillräckligt att Skatteverket inom en månad från dagen för beslutet skickat en förfrågan till den skattskyldige för att hindra beslutet från att förfalla.

Om Skatteverket däremot inom en månad från dagen för beslutet skickat ut ett övervägande till beslut i mervärdesskatte- eller punktskattefrågan får, enligt Skatteverkets uppfattning, utredningen anses ha nått en sådan nivå att beslutet om att skjuta upp återbetalningen av skatten inte förfaller. Detta gäller även om ett föreläggande inte skickats ut inom en månad från dagen för beslutet.