Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete
Datum: 2017-10-20
Dnr: 202 423249-17/111
Innan en överenskommelse träffas måste Skatteverket utreda att samtliga förutsättningar för betalningsskyldighet är uppfyllda. Endast sådana fordringar som skulle kunnat göras gällande i en ansökan om företrädaransvar mot företrädaren kan omfattas av en överenskommelse enligt 59 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. Detta utgör därmed också överenskommelsens gränser.
När Skatteverket inleder diskussioner om att träffa en överenskommelse med en företrädare framför denne ibland önskemål om att överenskommelsen ska omfatta den juridiska personens samtliga obetalda skatter och avgifter. Frågeställningen aktualiseras oftast då den juridiska personen har flera obetalda skatter och avgifter som förfallit till betalning under en längre tid och där också flera företrädare funnits för perioden. Den företrädaren med vilken Skatteverket för dialogen om överenskommelse med vill på det sättet låta överenskommelsen utgöra ett samlat avslut. Frågan blir i denna situation vilka gränser som överenskommelsen har och därmed vilka fordringar som kan omfattas av en överenskommelse enligt 59 kap. 19 § SFL?
Skatteverket får träffa en överenskommelse med företrädaren för en juridisk person om betalningsskyldigheten för den juridiska personens obetalda skatter och avgifter, om inte detta med hänsyn till företrädarens personliga förhållanden eller någon anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt (59 kap. 19 § SFL).
En överenskommelse om företrädaransvar ska innehålla följande uppgifter
1. parternas namn eller firma och personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer,
2. datum för överenskommelsen,
3. den skatteskuld eller avgiftsskuld som överenskommelsen avser,
4. det belopp som företrädaren ska betala, och
5. den tidpunkt eller de tidpunkter när betalning ska ske. (13 kap. 11 § skatteförfarandeförordningen [2011:1261]).
Utöver dessa obligatoriska uppgifter kan ytterligare villkor läggas till i en överenskommelse om företrädaren och Skatteverket finner det lämpligt. Sådana villkor får dock inte strida mot lag eller god sed eller innefatta en omöjlig prestation (prop. 2002/03:128 s. 57).
Om en överenskommelse fullföljs i rätt tid, ska staten avstå från ytterligare anspråk mot företrädaren avseende de skulder som omfattades av överenskommelsen (59 kap. 20 § SFL).
Med tanke på den utredningsskyldighet som åligger förvaltningsmyndigheter måste Skatteverket, innan en överenskommelse träffas, utreda att förutsättningar att för att väcka talan om betalningsskyldighet föreligger. Skatteverket måste alltså konstatera att såväl objektiva som subjektiva förutsättningar är uppfyllda innan en överenskommelse ingås (prop. 2002/03:128 s. 56).
En fullgången överenskommelse enligt SFL utgör inte något beskattningsbeslut (prop. 2010/11:165 s. 1009). Av detta följer att en överenskommelse inte kan omprövas eller överklagas. Överenskommelsen kan endast angripas genom att företrädaren i allmän domstol väcker talan om att överenskommelsen är ogiltig med hänsyn till avtalsrättsliga regler eller yrkar skadestånd på grund av att Skatteverket agerat felaktig eller försumligt (SOU 2009:58 s. 1467).
Skatteverket kan ingå en överenskommelse om betalningsskyldighet först efter att verket konstaterat att alla förutsättningar för betalningsskyldighet är uppfyllda. Därför kan endast sådana fordringar som skulle kunnat göras gällande i en ansökan om företrädaransvar mot företrädaren omfattas av en överenskommelse.
Om företrädaren i vissa situationer vill försäkra sig om att överenskommelsen innebär en slutlig lösning avseende betalningsskyldigheten för en juridisk persons alla obetalda skatter och avgifter, kan det i överenskommelsen klargöras att de fordringar som överenskommelsen omfattar är de skatter och avgifter som Skatteverket annars skulle kunnat göra gällande i en ansökan om betalningsskyldighet.
Detta ställningstagande ersätter Skatteverkets tidigare ställningstagande Överenskommelser om företrädaransvar – avtalets gränser, dnr. 130 638479-04/111.