HFD, mål nr 2674-18. Avyttring av bitcoin

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 4 december 2018, mål nr 2674-18

Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen anser i likhet med Skatterättsnämnden att bitcoin inte kan likställas med en delägarrätt eller utländsk valuta. Avyttring av bitcoin ska därför beskattas enligt bestämmelserna om andra tillgångar i 52 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Bitcoin kan inte vara en s.k. personlig tillgång, vilket innebär att omkostnadsbeloppet ska beräknas enligt den s.k. genomsnittsmetoden och att 70 procent av en förlust får dras av (52 kap. 3 och 5 §§ IL).

Högsta förvaltningsdomstolens dom bekräftar Skatteverkets ställningstagande ”Beskattning av bitcoin och andra s.k. virtuella valutor i inkomstslaget kapital” (2014-04-23, dnr 131 212709-14/111).

Referat

Ärendet avser ett förhandsbesked och frågan gäller efter vilka bestämmelser som omkostnadsbeloppet ska beräknas för bitcoin. Svaret är beroende av om bitcoin kan anses som en s.k. delägarrätt eller som utländsk valuta.

Bitcoin är inte en sådan tillgång som särskilt nämns i definitionen av delägarrätter i 48 kap. 2 § IL. Bitcoin – vars värdeförändring saknar koppling till någon ekonomisk verksamhet eller ekonomisk utveckling hos ett utgivande företag eller liknande – kan inte heller anses vara en tillgång med liknande konstruktion och verkningssätt som en aktie eller annan tillgång som uppräknas i paragrafen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan bitcoin därför inte omfattas av bestämmelserna om avyttring av delägarrätter.

Högsta förvaltningsdomstolen anser att bitcoin inte heller kan utgöra en utländsk valuta i den mening som avses i 48 kap. 4 § andra stycket IL, eftersom den saknar utgivare och inte utgör ett lagligt betalningsmedel i någon stat.

Bitcoin omfattas alltså av bestämmelserna i 52 kap. IL om avyttring av andra tillgångar och den återstående frågan att avgöra är om bitcoin kan hänföras till sådana personliga tillgångar som avses i 2 §.

Med personliga tillgångar avses tillgångar som den skattskyldige har innehaft för personligt bruk. Det avser i första hand lös egendom som till övervägande del används av den skattskyldige eller dennes familj för nyttobruk eller som prydnadsföremål.

Sökanden av förhandsbeskedet anförde att hen använder bitcoin som betalningsmedel och därmed för nyttobruk. Enligt domstolens mening kan den omständigheten att en tillgång utnyttjas som betalningsmedel, inte i sig anses medföra att det är en personlig tillgång i bestämmelsens mening. Inte heller på någon annan grund kan bitcoin anses vara en sådan personlig tillgång som avses i bestämmelsen.

Domstolens samlade slutsats är alltså att bitcoin omfattas av bestämmelsen i 52 kap. 3 § första stycket IL om kapitalvinst vid avyttring av andra tillgångar än personliga tillgångar och omkostnadsbeloppet ska därför beräknas enligt genomsnittsmetoden i 48 kap. 7 § IL.

Skatteverkets kommentar

Högsta förvaltningsdomstolens dom bekräftar Skatteverkets ställningstagande ”Beskattning av bitcoin och andra s.k. virtuella valutor i inkomstslaget kapital” (2014-04-23, dnr 131 212709-14/111).

Referenser

48 kap. 2 och 4 §§ IL

52 kap. 2-3 och 5 §§ IL