HFD, mål nr 2614-18, Skatteplikt för pensionsvägledning

Högsta förvaltningsdomstolen den 6 december 2018

Beskattningsåren 2018-2020

Sammanfattning

Pensionsvägledning i form av information och rådgivning till anställda som bekostas av arbetsgivaren och som avser de pensionsförmåner som arbetsgivaren har utfäst utgör ingen förmån för den anställde. Något värde ska därför inte tas upp till beskattning.

Pensionsvägledning eller rådgivning som även omfattar den anställdes allmänna pension, övriga pensionstjänster samt andra tillgångar och familjerättsliga frågor, allt i relation till den anställdes totala ekonomiska förhållanden och familjesituation, anses dock vara en skattepliktig förmån.

Referat

I en ansökan om förhandsbesked redovisades att en arbetsgivare avser att erbjuda samtliga anställda individuellt utformad information och rådgivning i pensionsfrågor, benämnd pensionsvägledning. Arbetsgivaren tryggar gjorda pensionsutfästelser genom att teckna pensionsförsäkringar för de anställda, antingen inom ramen för kollektivavtalade pensions­planer eller som individuella pensionslösningar. I bägge fallen kan den anställde välja mellan olika försäkringsgivare och mellan s.k. traditionell försäkring och fondförsäkring samt i sistnämnda fall mellan olika fondalternativ med skilda riskprofiler. Syftet med pensions­vägledningen är att möjliggöra individuella anpassningar av de anställdas pensionslösningar och därmed bästa möjliga pensionsutfall.

Vägledningen är tänkt att bestå av både information och rådgivning där rådgivningen tar sikte på de val som den enskilde kan göra och hur lämpliga de olika alternativ som står till buds är mot bakgrund av den enskildes löneläge, ekonomiska situation i övrigt, familje­situation, riskvillighet och återstående förväntad arbetstid fram till pensioneringen. Pensions­vägledningen baseras i denna del på den anställdes ekonomiska situation samt hans eller hennes kunskap och erfarenhet, riskprofil och individuella önskemål.

Avsikten är att pensionsvägledningen ska ges antingen av en externt anlitad konsult vid ett personligt möte eller i digital form. Digitalt lämnad pensionsvägledning ska ske via ett rådgivningssystem som utvecklats med hjälp av företag som har verifierad rådgivnings­kompetens.

Vägledningen är tänkt att erbjudas enligt två alternativ med delvis olika innehåll. I det ena fallet (fråga 1) omfattar vägledningen enbart de pensionsförmåner som arbetsgivaren har utfäst samt de val och dispositioner som den anställde kan göra avseende dessa förmåner. I det andra fallet (fråga 2) omfattas dessutom den anställdes allmänna pension, övriga tjänste­pensioner och andra tillgångar samt olika familjerättsliga frågor.

Den pensionsvägledning som omfattas av fråga 1 avser enbart de pensionsförmåner som arbetsgivaren har utfäst och för vars tryggande denne har rätt till avdrag. Vägledningen består av en genomgång av de olika alternativ som den enskilde kan välja mellan och råd till denne baserade på uppgifter om vederbörandes ekonomiska situation, familjesituation, riskbenägenhet och kvarstående tid till pensioneringen.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är denna rådgivning närmast att betrakta som en nödvändig förutsättning för att den anställde ska kunna bilda sig en uppfattning om omfattningen av de pensionsförmåner som följer med anställningen och om vad de olika alternativ som denne har att ta ställning till innebär. Utfästelsen om pension är en del av anställningsavtalet och vad det ytterst handlar om är att den anställde ska förstå innehållet i detta avtal och vara medveten om konsekvenserna av de olika handlingsalternativ som regleras i det. Mot den bakgrunden kan vägledningen inte betraktas som en förmån för den anställde.

När det gäller den pensionsvägledning som avses i fråga 2 blir bedömningen en annan. Den rådgivning som sker inom ramen för denna vägledning är betydligt mer omfattande än den i fråga 1 och avser även den allmänna pensionen och den anställdes övriga privatekonomi liksom olika familjerättsliga frågor. Högsta förvaltningsdomstolen anser att den vägledningen får anses utgöra en förmån med ett ekonomiskt värde för de anställde, från vilket inte något i inkomstskattelagen angivet undantag från skatteplikt är tillämpligt.

Pensionsvägledningen i fråga 1 utgör därför inte en skattepliktig förmån medan så är fallet beträffande vägledningen i fråga 2.

Skatteverkets kommentar

Genom domen är det klarlagt att en arbetsgivares allmänna information och rådgivning till anställda om sådana pensionsförmåner som följer med anställningen inte utgör någon beskattningsbar förmån.

Om arbetsgivaren tillhandahåller en utökad information och rådgivning som även rör den anställdes allmänna pension, övriga tjänstepensioner och andra tillgångar samt olika familjerättsliga frågor är detta i princip en skattepliktig förmån enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I målet diskuteras inte hur en värdering av sådana förmåner rent praktiskt bör göras, men huvud­regeln är att värdering ska göras till marknadsvärdet, 61 kap. 2 § IL. Detta innebär att en bedömning ska göras av vad det hade kostat den anställde att själv bekosta en motsvarande rådgivning. I andra hand och i förekommande fall kan arbetsgivarens kostnad för en anlitad konsult användas som underlag för en beräkning av förmånens värde för den anställde.

Referenser

11 kap. 1 § och 61 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)