Högsta förvaltningsdomstolens dom den 29 juni 2018, mål nr 4428-17

Inkomstbeskattning 2013

Sammanfattning

HFD har i målet prövat om ett aktiebolag (bolaget) har rätt till avdrag för utgifter för klimatkompensation i en situation när företaget samtidigt använder sig av åtgärden i sin marknadsföring.

Bolagets verksamhet består bl.a. av produktion och försäljning av ekologiska mejeriprodukter. Bolaget har betalat ersättning för att kompensera för den klimatpåverkan i form av koldioxidutsläpp som dessa produkter ger upphov till.

HFD ansåg att bolagets utgifter för klimatkompensation har sin grund i avtal om klimatkompensation avseende koldioxidutsläpp som bolagets ekologiska mejeriprodukter orsakar. Motparterna svarade för att kompensationen sker genom certifierade trädplanteringsprojekt i kombination med förvärv och makulering av utsläppskrediter motsvarande produkternas beräknade koldioxidpåverkan. De klimatkompenserande åtgärderna har uppgetts vara en central komponent i bolagets marknadsföring av bolagets ekologiska sortiment. Enligt vad bolaget uppgett har försäljningen också utvecklats positivt efter det att klimatkompensationen blev en del av marknadsföringen av dessa produkter. Mot denna bakgrund finns det enligt HFD:s mening anledning att anta att bolagets utgifter för klimatkompensation främjat avsättningen av de ekologiska mejeriprodukterna. Med hänsyn härtill kan utgifterna för klimatkompensationen inte anses utgöra gåvor utan är sådana marknadsföringskostnader som ska dras av i näringsverksamheten.

Referat

Bakgrund

Bolaget producerar och säljer bl.a. ekologiska mejeriprodukter. Bolaget hade under 2013 betalat ca 5,8 miljoner kr för att klimatkompensera för de utsläpp av koldioxid som produkterna inom bolagets ekologiska sortiment medfört.

Bolaget ingick avtal om klimatkompensation med två olika företag. Avtalen innebar i huvudsak att företagen tillhandahöll tjänsten klimatkompensation i form av certifierad trädplantering i Afrika samt förvärv och makulering av utsläppskrediter motsvarande den mängd koldioxid bolaget skulle klimatkompensera för. Det belopp som bolaget betalade hade beräknats utifrån den mängd koldioxid som skulle klimatkompenseras. Bolaget gavs rätt att använda varumärkessymbolen ZeroMission som visar att produkten är klimatkompenserad och fick dokumentation om att avtalad trädplantering skett.

Bolaget gjorde avdrag för utgifterna för klimatkompensationen i sin inkomstdeklaration. Skatteverket ansåg att utgifterna utgjorde gåvor som inte fick dras av. Förvaltningsrätten och kammarrätten gjorde samma bedömning som Skatteverket och avslog bolagets överklagande.

Rättslig reglering

Enligt 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) (IL) ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. Av 9 kap. 2 § andra stycket IL följer dock att utgifter för gåvor inte får dras av.

Frågan i målet

Frågan i målet är enligt HFD förutsättningarna för att ett företag ska få avdrag för utgifter för att kompensera för de koldioxidutsläpp som följer av produktionen av dess ekologiska mejeriprodukter.

HFD:s bedömning

HFD medgav med ändring av underinstansernas avgöranden bolaget avdrag med avseende på utgifter för klimatkompensation och yttrade följande:

Bolagets verksamhet består bl.a. av produktion och försäljning av ekologiska mejeriprodukter. Bolaget har betalat ersättning för att kompensera för den klimatpåverkan i form av koldioxidutsläpp som dessa produkter ger upphov till.

Utgifter som ett aktiebolag har anses normalt uppfylla villkoret för avdrag i 16 kap. 1 § första stycket IL. Det är endast om det framstår som uppenbart att en utgift inte är ägnad att bidra till intäkternas förvärvande eller bibehållande som avdrag kan vägras med hänvisning till detta lagrum (se RÅ 2000 ref. 31 I).

Utgifter för klimatkompensation kan därför i och för sig grunda rätt till avdrag och det finns således inte skäl att vägra bolaget avdrag för utgifterna på grund av att de inte utgör omkostnader för att förvärva och bibehålla inkomster i den mening som avses i nyss nämnda bestämmelse. De ska därför dras av under förutsättning att de inte omfattas av avdragsförbudet för gåvor i 9 kap. 2 § andra stycket IL.

För att det ska vara fråga om en gåva krävs att givaren med gåvoavsikt gjort en frivillig förmögenhetsöverföring till mottagaren. Avdragsförbudet för gåvor gäller därför inte om den som utgett ersättningen fått direkta motprestationer till ett värde som svarar mot den lämnade ersättningen. Avdragsförbudet gäller inte heller om det finns en så stark anknytning mellan den egna verksamheten och den verksamhet som stöds att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnader i den egna verksamheten (se RÅ 1976 ref. 127 I och II samt RÅ 2000 ref. 31 I och II).

Den omständigheten att det betalande företaget kan få förbättrad goodwill och utgifterna således kan vara kommersiellt motiverade hindrar dock inte att avdragsförbudet kan vara tillämpligt, se RÅ 2000 ref. 31 I. I rättsfallet medgavs dock avdrag för de delar av ett företags utgifter för sponsring som avsåg bl.a. reklam och marknadsföring.

I rättsfallet HFD 2014 ref. 62, som rörde ett överklagat förhandsbesked, har frågan om möjligheterna för ett företag att göra avdrag för klimatkompensation behandlats. Ett företag, vars verksamhet var inriktad på ekologiska livsmedelsprodukter, yrkade avdrag för utgifter för att kompensera för den klimatpåverkan som följde av företagets transporter. Klimatkompensationen bestod av förvärv av utsläppskrediter som gav förutsättningar för trädplanteringsprojekt i Uganda. Företaget hade inte uppgett sig marknadsföra sina klimatkompensationsåtgärder på produkterna eller på annat sätt. HFD fann att företaget inte hade rätt till avdrag eftersom någon direkt motprestation inte kom företaget till del och det inte heller fanns någon egentlig anknytning mellan företagets verksamhet avseende ekologiska produkter och trädplanteringen.

I rättsfallet bekräftas rådande praxis men avgörandet ska inte förstås på så sätt att ett företags utgifter för klimatkompensation aldrig får dras av. Om utgifterna ska anses avdragsgilla beror i stället på omständigheterna i det enskilda fallet.

Vissa företag producerar varor och tjänster som medför en tydlig påverkan på miljön genom t.ex. utsläpp av koldioxid. Det finns numera en förhållandevis stor medvetenhet hos breda konsumentgrupper om såväl förekomsten av som riskerna med ökade koldioxidutsläpp. För företag som producerar varor som medför dokumenterade och påtagliga koldioxidutsläpp kan det därför finnas ett kommersiellt intresse av att vidta åtgärder som syftar till att neutralisera utsläppen för att sedan kunna kommunicera åtgärderna vid marknadsföringen av produkterna. Dessa företag kan således, beroende på karaktären av företagets produkter och vilken kundgrupp man vänder sig till, ha företagsekonomiska skäl för att stödja även globalt inriktade miljövårdande åtgärder eftersom dessa kan förväntas ha påtagligt positiva effekter för företagets försäljning och vinst (jfr RÅ 1976 ref. 127 I).

Bolagets utgifter för klimatkompensation har sin grund i avtal om klimatkompensation avseende koldioxidutsläpp som bolagets ekologiska mejeriprodukter orsakar. Motparterna svarar för att kompensationen sker genom certifierade trädplanteringsprojekt i kombination med förvärv och makulering av utsläppskrediter motsvarande produkternas beräknade koldioxidpåverkan. De klimatkompenserande åtgärderna har uppgetts vara en central komponent i bolagets marknadsföring av bolagets ekologiska sortiment. Enligt vad bolaget uppgett har försäljningen också utvecklats positivt efter det att klimatkompensationen blev en del av marknadsföringen av dessa produkter.

Mot denna bakgrund finns det enligt HFD:s mening anledning att anta att bolagets utgifter för klimatkompensation främjat avsättningen av de ekologiska mejeriprodukterna. Med hänsyn härtill kan utgifterna för klimatkompensationen inte anses utgöra gåvor utan är sådana marknadsföringskostnader som ska dras av i näringsverksamheten.

Skatteverkets kommentar

HFD:s avgörande bekräftar enligt Skatteverket äldre praxis och att domen utgör ett förtydligande av hur föreliggande situation ska bedömas i relation till HFD 2014 ref. 62.

I domen förtydligas rättsläget i jämförelse med bl.a. RÅ 1976 ref. 127 I. RÅ 1976 ref. 127 I avsåg ett företag som huvudsakligen tillverkar och marknadsför förpackningar av engångstyp. Bedömningen gjordes då mot bakgrund av en livlig opinionsbildning om engångsförpackningarna och deras påverkan på miljön. Mot bakgrund av att utfallet av denna opinionsbildning kunde antas få påtagliga återverkningar på avsättningen av bolagets produkter ansågs bolagets medverkan till Håll Skåne Rent- och Håll Sundet Rent-kampanjerna att ses som ett led i bolagets förvärvsverksamhet och kostnaderna som avdragsgilla driftkostnader.

HFD:s nu aktuella dom avser ett företag vars produktion och försäljning har en tydlig miljöpåverkan, där klimatkompensationen kommunicerats vid marknadsföringen av produkterna och där företaget visat att utgifterna för klimatkompensationen kommersiellt främjat avsättningen av företagets produkter.

HFD förtydligar i domen i vilka situationer som avdrag kan komma i fråga för de aktuella åtgärderna i relation till koldioxidutsläpp.

Den aktuella bedömningen är därutöver beroende av karaktären på företagets verksamhet och vilken kundgrupp företaget vänder sig till. Beroende på företag så ska det finnas företagsekonomiska skäl för att stödja de miljövårdande åtgärderna eftersom dessa kan förväntas ha påtagligt positiva effekter för företagets försäljning och vinst. Om företaget ifråga kan anses nå upp till de ställda kraven utgör ytterst bevisfrågor som får bedömas vid beskattningen.

I domen var det fråga om ett företag som producerade varor. Enligt Skatteverket kan motsvarande bedömning aktualiseras för ett företag som producerar tjänster.

Referenser

9 kap. 2 § IL, 16 kap. 1 § IL, HFD 2014 ref. 62, RÅ 1976 ref. 127 I och II, samt RÅ 2000 ref. 31 I och II.