Arbetsgivardeklaration på individnivå – återbetalning av skatteavdrag

1 Sammanfattning

Om en arbetsgivardeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen och arbetsgivaren kan inte längre förfoga över den avdragna skatten.

Det är därför Skatteverkets uppfattning att 10 kap. 20 § skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, ska tolkas så att återbetalning till den anställda endast kan ske innan ett skatteavdrag har redovisats i en arbetsgivardeklaration till Skatteverket.

2 Frågeställning

Av 10 kap. 20 § SFL framgår att om en anställd kan visa att ett skatteavdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till Skatteverket, ska arbetsgivaren skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.

Fråga har uppstått om hur en arbetsgivare ska hantera ett felaktigt skatteavdrag som har redovisats till Skatteverket, men ännu inte inbetalats till arbetsgivarens skattekonto.

3 Gällande rätt m.m.

Från den 1 januari 2019 ska en arbetsgivardeklaration innehålla uppgifter om bland annat betalningsmottagare, den ersättning som betalats ut till betalningsmottagaren och hur stort skatteavdrag som gjorts för betalningsmottagarens räkning, se 26 kap. 19 a § SFL.

Preliminär skatt ska betalas för beskattningsåret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten för samma år, se 8 kap. 1 § SFL. Den preliminära skatten ska för den som har A-skatt betalas genom skatteavdrag, se 8 kap. 2 § SFL.

Beslut om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska fattas för varje redovisningsperiod för sig med ledning av innehållet i arbetsgivardeklarationen och andra tillgängliga uppgifter, se 53 kap. 1 § SFL.

Om en arbetsgivardeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i enlighet med deklarationen, se 53 kap. 2 § SFL. Beslutet anses därmed fattat redan när deklarationen kommer till Skatteverket, så kallade automatiska beslut, se prop. 1997/98:100 s. 587 och prop. 2010/11:165 s. 972.

Skatter och avgifter som ska redovisas i en arbetsgivardeklaration ska vara betalda senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket, se 62 kap. 3 § SFL.

Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till Skatteverket, ska den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto, se 10 kap. 20 § SFL.

Regleringen i 10 kap. 20 § SFL har sitt ursprung i uppbördsförordningen (1945:896) och uppbördslagen (1953:272), UBL, se prop. 1996/97:100 s. 546. Fram till dess att UBL ersattes av skattebetalningslagen (1997:483), SBL, skedde redovisning och betalning av skatteavdrag vid samma tillfälle genom en uppbördsdeklaration som utgjorde både deklaration och inbetalningskort, se prop. 1996/97:100 s. 252.

Med SBL infördes i stället skattekontosystemet, vilket innebär att det hos skattemyndigheten ska finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig där samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar avseende F-skatt, innehållen A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ska registreras, se prop. 1996/97:100 s 1.

På ett skattekonto ska Skatteverket registrera följande, se 61 kap. 1 § första stycket SFL,1. skatter och avgifter som ska betalas eller tillgodoräknas,2. belopp som ska dras ifrån eller läggas till slutlig skatt enligt 56 kap. 9 §, samt3. inbetalningar och utbetalningar.

Enligt huvudregeln ska inbetalda och andra tillgodoräknade belopp på skattekontot i första hand räknas av från den del av betalarens sammanlagda skuld för skatter och avgifter (sammanlagd skatteskuld) som inte har lämnats för indrivning och i andra hand från den del av skulden som har lämnats för indrivning, se 62 kap. 11 § SFL.

Avräkningsbestämmelsen i 62 kap. 11 § SFL är en central bestämmelse för skattekonto­systemet. Den innebär att betalaren inte själv kan styra en betalning till en viss skuld på skattekontot, utan avräkningen sker utan inbördes ordning från totalsumman av skulder avseende skatter och avgifter, se prop. 2010/11:165 s. 1023.

4 Bedömning

Skatteverket har i ställningstagande den 8 juni 2017, Arbetsgivardeklaration på individnivå – rättelser (dnr 131 235562-17/111), framhållit att det skatteavdrag som en arbetsgivare gör från en anställds inkomst tillhör den anställda och att arbetsgivaren därför saknar förfoganderätt över skatteavdraget. Detta innebär att det inte finns någon laglig möjlighet för Skatteverket att återbetala preliminärskatten till arbetsgivaren efter det att beloppet har dragits av och redovisats till Skatteverket.

Skattekontosystemet innebär att redovisning och betalning av ett skatteavdrag kan ske vid olika tidpunkter och att en betalning inte hänförs till en viss skatt eller avgift, utan i stället avräknas mot den totala skatte- och avgiftsskulden på skattekontot. Regleringen i 10 kap. 20 § SFL har sitt ursprung i bestämmelser som tillkom innan skattekontosystemet infördes, när redovisningen och betalningen av ett skatteavdrag gjordes samtidigt på en gemensam uppbördsdeklaration.

Om en arbetsgivardeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen, så kallade automatiska beslut. Efter det att arbetsgivardeklarationen har lämnats, kan arbetsgivaren inte längre förfoga över den avdragna skatten och har därmed ingen möjlighet att återbetala den avdragna skatten till den anställda.

Det är därför Skatteverkets uppfattning att 10 kap. 20 § SFL ska tolkas så att återbetalning till den anställda endast kan ske innan ett skatteavdrag har redovisats i en arbetsgivardeklaration till Skatteverket.