Förmån av laddstation vid bostaden för förmånsbil

1 Sammanfattning

Om arbetsgivaren bekostar en fast installation av laddstation för den anställdas förmånsbil i anslutning till bostaden, eller i övrigt för den anställdas räkning, bör det utgöra en skattepliktig förmån. Förmånen värderas till marknadsvärdet av installationen.

Skatteplikt bör dock gälla enbart för installationer som görs efter den 31 december 2020. En laddstation som senast detta datum har installerats för en anställds laddbara förmånsbil bör i enlighet med nuvarande tillämpning inte föranleda någon beskattning.

Om arbetsgivaren bekostar en löstagbar laddstation eller laddkabel, som kan medföras i bilen för laddning på olika platser, utgör detta extrautrustning som ska beaktas vid beräkning av förmånsvärdet för bilen.

2 Frågeställning

Frågor har uppkommit för anställda med laddbar förmånsbil om skattekonsekvenser när arbetsgivare bekostar en installation av laddstation för bilen vid bostaden. Frågorna har uppkommit då det på senare år blivit allt mer frekvent med laddbara bilar i samhället, dvs. elbilar och laddhybridbilar, och att bostäder i ökande grad förses med laddstationer utan direkt koppling till en förmånsbil.

Med laddstation avses ett särskilt eluttag som installeras på t.ex. en vägg eller en stolpe och som är avpassat för fortlöpande laddning av elbil eller laddhybridbil. Andra benämningar på motsvarade installationer är laddningspunkt, laddbox, laddstolpe och garageladdare. På grund av säkerhetsskäl och brandfara laddas bilar normalt inte från vanliga eluttag.

3 Gällande rätt m.m.

Reglerna om värdering av förmåner finns i 61 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Inkomster i annat än pengar (förmåner) ska värderas till marknadsvärdet om inte annat är reglerat. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv hade skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (2 §).

Värdet av bilförmån exklusive drivmedel beräknas enligt en viss schablon (5 §). Vid beräkning av förmånsvärdet ska anskaffningsutgiften för eventuell extrautrustning som ingår i förmånen läggas till nybilspriset, med undantag för alkolås (8 §).

Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med elektricitet eller med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och diesel och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska nybilspriset, vid beräkning av värdet av bilförmån enligt 5 §, sättas ned till en nivå som motsvarar nybilspriset för den jämförbara bilen (8 a § första stycket).

Enligt en tidsbegränsad lagstiftning som upphör den 31 december 2020 gäller att om bilen är utrustad med teknik för drift med elektricitet som tillförs genom laddning från yttre energikälla eller med annan gas än gasol ska förmånsvärdet beräknat enligt första stycket sättas ned med 40 procent, dock högst 10 000 kronor (8 a § andra stycket).

Om den skattskyldige lämnar ersättning för bilförmånen ska förmånsvärdet beräknas till värdet för förmånen enligt 5-10 §§ minskat med vad han betalat (11 §).

4 Bedömning

4.1 Skatteverkets hittillsvarande bedömning

Skatteverket har hittills gjort bedömningen att en laddstation som bekostas av arbetsgivaren vid den anställdas bostad för en laddbar förmånsbil, och som anskaffats och används uteslutande för denna bil, utgör ett slag av extrautrustning. Utrustningen har dock undantagits vid beräkning av motsvarande förmånsgrundande nybilspris för sådan jämförbar bil som inte kan laddas för drift med el och har därför i praktiken inte medfört någon beskattning. Grunden för denna bedömning har varit att innehav av en miljöbil normalt inte ska föranleda ett högre förmånsvärde än en fossildriven bil och att en sådan installerad laddstation då ansetts utgöra ett slags oundviklig extra utrustning specifikt hänförlig till en viss laddbar förmånsbil.

Fråga har även uppkommit om någon skattepliktig förmån uppkommer om en sådan installerad laddstation kvarstår vid bostaden trots att den anställda inte längre har någon laddbar förmånsbil hos arbetsgivaren. Detta kan förekomma t.ex. om den anställda byter till en ej laddbar förmånsbil eller avslutar sin anställning. Skatteverkets bedömning har varit att sådana omständigheter inte bör föranleda någon beskattning. En förmånsbil behålls normalt under en period av minst tre år och en monterad och begagnad laddstation bör då ses som en ofrånkomlig biförmån. Beroende på den anställdas situation och hushållets bilinnehav kan den anställda även sakna praktisk användning för laddstationen.

4.2 Nya omständigheter

På senare tid har antalet laddbara bilar i trafik i landet ökat markant, från ca 50 000 bilar första kvartalet 2018 till drygt 146 000 bilar i september 2020 (källa: elbilsstatistik.se).

Detta har medfört att fler hushåll nu har tillgång till mer än en laddbar bil. Ett hushåll kan även ha behov av en laddstation även vid andra platser än vid den ordinarie bostaden, t.ex. vid ett fritidshus eller en extra bostad vid dubbelt boende.

Statliga stöd ges i olika former för att ge incitament för installation av laddstationer, både till privatpersoner och juridiska personer. Som exempel kan privatpersoner som äger en fastighet ansöka hos Naturvårdsverket om bidrag på upp till 10 000 kr för installation av laddningspunkt till elfordon. Då ersätter staten halva kostnaden för material, laddstation och arbete. Detta har i vissa fall inneburit att staten har bekostat halva kostnaden för anställda och att arbetsgivaren utan beskattning av de anställda bekostat resterande del. Enligt ett förslag i budgetpropositionen för 2021 ska en ny skattereduktion för installation av grön teknik för privatpersoner införas den 1 januari 2021 som bl.a. omfattar kostnader för installation för laddningspunkt för elfordon och som ersätter nuvarande bidrag (prop. 2020/21:1, Förslag till statens budget för 2021, finansplan och skattefrågor, avsnitt 13.4). Även bostadsrättsföreningar, samfälligheter och företag har kunnat få investeringsstöd för installationer av laddstationer.

Dessa omständigheter medför att installationer av laddstationer i allt högre grad görs vid nyproduktion av bostäder samt sker samordnat i flerfamiljshus och vid gemensamma parkeringsplatser för samfälligheter och liknande. Sådana installationer höjer regelmässigt bostadens eller fastighetens värde.

4.3 Skatteverkets nya bedömning

Skatteverkets tidigare bedömning att laddstationen utgör ett slags extrautrustning till en förmånsbil är inte given. Laddstationen ansluts visserligen regelbundet via kabel till bilen för laddning för att hålla den fullt körbar, men den monteras inte på en viss bil utan utgör en fast installation vid en uppställningsplats. Det är även normalt fastighetsägaren, dvs. i många fall den anställda eller någon närstående, som har äganderätten till en sådan fast installation. En installation som bekostas av arbetsgivaren utgör därmed i många fall en förmögenhetsöverföring från arbetsgivaren till den anställda.

Mot bakgrund av de olika omständigheter som redogörs för ovan gör Skatteverket bedömningen att fast monterade laddstationer inte ska anses utgöra extrautrustning enligt 61 kap. 8 § IL. En sådan laddstation är i dag inte så direkt hänförlig till en viss bil som tidigare bedömts, utan utgör numera en vanligt förekommande och en för fastigheten värdehöjande installation. Den kan även användas för laddning av andra fordon inom hushållet liksom av besökares fordon osv. En laddstation bör därför anses utgöra en separat utrustning och installation som är fristående från en eventuell bilförmån.

Om en arbetsgivare bekostar en fast monterad laddstation för den anställdas räkning, t.ex. i anslutning till bostaden eller en parkeringsplats, bör detta ses som inbesparad privat levnadskostnad och en skattepliktig förmån. Förmånen bör värderas till marknadsvärdet enligt 61 kap. 2 § IL. I det fall den anställda själv beställer och bekostar laddstationen och installationen men får ett kontant bidrag från arbetsgivaren utgör arbetsgivarens ersättning skattepliktig lön.

En ändrad tillämpning av Skatteverkets administrativa praxis bör för att vara tydlig och enkel att tillämpa ske med viss framförhållning och företrädesvis vid ett årsskifte. För att få en tydlig övergång till den nya tillämpningen bör en sådan förmån av installation av laddstation som utförs efter den 31 december 2020 utgöra en skattepliktig förmån för den anställda. Installationer som gjorts senast detta datum bör i enlighet med hittillsvarande tillämpning inte föranleda någon beskattning av den anställda.

Om arbetsgivaren tillhandahåller utrustning för laddning som kan tas med i bilen för laddning på olika platser, t.ex. en portabel laddare eller laddkabel, bör detta anses utgöra extrautrustning till bilen enligt 61 kap. 8 § IL. Värdet av utrustningen ska därmed beaktas vid förmånsberäkningen.

Sedan tidigare gäller även att en laddstation som installerats för en anställds privata bil eller för en närståendes räkning utgör en skattepliktig förmån som värderas till marknadsvärdet.