KRNG, mål nr 548-20, 550-20 och 551-20, Den skattemässiga behandlingen av dricks

Kammarrätten i Göteborgs dom den 2020-06-05, mål nr 548-20, 550-20 och 551-20

Inkomstbeskattning för beskattningsår 2016 och 2017, arbetsgivaravgifter och avdragen skatt samt skattetillägg

Sammanfattning

I domen tog kammarrätten ställning till frågan hur extra betalningar som kunder hade gjort med kontokort till ett restaurangföretag i samband med betalning av notan skulle behandlas skattemässigt. Den avgörande frågan var om det var företaget eller de anställda som hade förfogat över dricksen. Enligt kammarrättens uppfattning hade det betydelse för bedömningen hur den praktiska hanteringen av dricksen hade gått till.

I det aktuella fallet ansåg kammarrätten att det inte förelåg några omständigheter som talade för att företaget hade påverkat fördelningen av dricksen mellan de anställda eller på något annat sätt faktiskt förfogat över den. Sammantaget gjorde domstolen den bedömningen att trots de brister som förelåg i företagets bokföring hade Skatteverket inte gjort sannolikt att dricksen var en intäkt i företaget.

Skatteverket delar inte kammarrättens uppfattning utan har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen. Kammarrättens bedömning stämmer inte överens med Skatteverkets ställningstagande Frågor om redovisning och beskattning av dricks – särskilt vid betalning med kontokort.

Referat

Frågan i målet var hur de extra betalningar med kontokort som kunder hade gjort till ett restaurangföretag i samband med betalning av notan skattemässigt skulle behandlas.

I verksamheten förekom det att kunderna frivilligt betalade ett belopp utöver vad som framgick av notan. Företaget uppgav att man tillät att personalen förfogade över de extra betalningar som kunderna hade gjort såsom dricks. Vidare uppgav företaget att personalen reglerade extra betalningar, kortdricksen, efter varje dags slut genom att kontanter togs ur kassalådan och sedan delades lika mellan personalen som arbetat. Företaget hade inte något underlag eller annan uppgift som visade de belopp som personalen uppgavs ha förfogat över vid kortbetalningar. Någon förteckning över vilka anställda som på individnivå hade fått dricks och med vilka belopp hade inte upprättats. Företaget angav vidare att när kunder betalade dricks med kontokort betraktade företaget inte betalningen som en affärshändelse. Någon bokföring av dricksen hade därför inte skett som en skuld till personalen.

Kammarrätten gjorde följande bedömning. Dricks är en skattepliktig ersättning för arbete. Eftersom det är en frivillig betalning från kunden direkt till den som utfört arbetet är det dock kunden, och inte företaget, som är utbetalare (jfr prop. 2010/11:165 del 1 s. 332 och 333). Utgångspunkten är att dricks inte är en intäkt för företaget. Annorlunda förhåller det sig om företaget tillgodogör sig dricksen eller förfogar över den genom att t.ex. styra över hur den fördelas mellan de anställda. I så fall blir dricksen en skattepliktig intäkt för företaget och utbetalningarna till de anställda en avdragsgill lönekostnad för vilken arbetsgivaravgifter ska betalas och skatteavdrag göras.

Kammarrätten framhöll att den avgörande frågan var om det var företaget eller de anställda som hade förfogat över dricksen. Vid den bedömningen har det betydelse hur den praktiska hanteringen av dricksen har gått till. Det är Skatteverket som ska göra sannolikt att företaget har förfogat över dricksen på ett sådant sätt att den ska bedömas som en intäkt i företaget.

Skatteverket hade enligt kammarrätten inte ifrågasatt att dricksen hade kommit personalen till del eller att det funnits kontanter i kassan som har kunnat användas för att reglera dricksen på ett sätt som företaget hävdat. Enligt kammarrättens bedömning fanns det inte heller några omständigheter som talade för att företaget hade påverkat fördelningen av dricksen mellan de anställda eller på något annat sätt faktiskt förfogat över den. Sammantaget gjorde kammarrätten den bedömningen att trots de brister som förelåg i företagets bokföring hade Skatteverket inte gjort sannolikt att dricksen var en intäkt i företaget.

Skatteverkets kommentar

Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning och har därför överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen. Kammarrättens bedömning stämmer inte överens med Skatteverkets ställningstagande Frågor om redovisning och beskattning av dricks – särskilt vid betalning med kontokort. Skatteverkets uppfattning är att alla betalningar som ett företag får från kunder utgör intäkt i företaget om inte annat framgår. För att extra betalningar med kontokort som kunder gör till ett företag inte ska behandlas som intäkt i företaget utan såsom dricks krävs att företaget har underlag i den form och hanterar extra betalningarna i enlighet med det som framgår av ställningstagandet.

I anslutning till det refererade målet avgjorde Kammarrätten i Göteborg två liknade mål, mål nr 6547–6548-20 samt mål nr 3915–3917-19. Utgången i dessa mål blev densamma som i domen som refereras. Skatteverket har överklagat mål nr 6547–6548-20 till Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen har ännu beslutat i frågan om prövningstillstånd i något av målen.

Det finns en tidigare dom från Kammarrätten i Göteborg i vilken förutsättningarna var liknande och där utgången blev den motsatta (2018-05-04, mål nr 155-17, 157-17, 159-17).

Referenser

Skatteverket ställningstagande, Frågor om redovisning och beskattning av dricks – särskilt vid betalning med kontokort, 2016-08-30, dnr 131 184388-16/111.