Avdrag för arbetsresor för handikappade m.fl.

Detta ställningstagande upphör att gälla och ersätts av ställningstagandet 131 680812-15/111.

1 Sammanfattning

Personer som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas använda egen bil för resor till och från arbetet har rätt till avdrag för skäliga utgifter för sådana resor. Vid beräkning av skäliga utgifter kan avdraget beräknas med ledning av de faktiska totala bilkostnaderna som avser körningen mellan bostaden och arbetsplatsen om detta är förmånligare än schablonavdraget för arbetsresor. Avdraget för arbetsresorna bör dock inte överstiga dubbla schablonavdraget.

2 Bakgrund och frågeställning

Det har blivit vanligare att personer som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är berättigade till avdrag för arbetsresor med egen bil yrkar avdrag för sådana resor med verkliga bilkostnader i stället för enligt schablon. Ofta uppgår det yrkade avdraget till belopp som vida överstiger schablonavdraget för resor t.o.fr. arbetet som f.n. uppgår till 18:50 kr per mil. Den skattskyldige måste i sådana fall förete en utredning som dels visar storleken av de faktiska bilkostnaderna, dels hur dessa fördelar sig mellan arbetsresorna och övrig körning. Frågan är om avdrag för arbetsresor för personer som tvingas använda egen bil alltid kan medges med verkliga bilkostnader även om dessa skulle uppgå till mycket höga belopp.   

3 Gällande rätt m.m.

Lagreglering Enligt 12 kap. 26 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dras av. I 12 kap. 30 § IL anges att avdrag kan medges oavsett avstånd och tidsvinst för skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas använda egen bil för arbetsresorna. Av nämnda paragraf framgår också attdet i 12 kap. 27 § tredje stycket IL angivna schablonavdraget inte är tillämpliga för sådana resor.   Förarbetsuttalanden  Bestämmelsen om avdrag för arbetsresor i samband med ålder, sjukdom eller handikapp infördes redan 1969 samtidigt som reglerna om att avdrag för arbetsresor skulle beräknas efter en schablon. I prop. 1969:29 s. 3132 uttalade departementschefen bl.a. följande: "Utgångspunkten för schablonberäkningen bör i enlighet med utredningens allmänt accepterade förslag liksom hittills vara de genomsnittliga kostnaderna för mindre bil. Grunden härför är att det i normalfallet inte behövs en större bil för att kunna ta sig till arbetsplatsen. I fråga om handelsresande och andra liknande kategorier som på grund av skrymmande last är tvungna att använda större bil synes emellertid sådan schablonberäkning mindre lämplig. Samma resonemang gäller också den som till följd av ålder, sjukdom eller handikapp är tvungen att använda större eller till följd av invalidutrustning dyrare bil. Det bör få ankomma på riksskattenämnden att för de fall som jag här berört föreskriva andra och förmånligare grunder för avdragets beräkning." I samband med att bestämmelserna om avdrag för arbetsresor för handikappade m.fl. överfördes i princip oförändrade från kommunalskattelagen till inkomstskattelagen angavs följande (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 153): "Något motsvarande undantag från beräkningen för arbetsresor finns inte i fråga om tjänsteresor. Även om skillnaden framstår som svårmotiverad då avdragen under flera år uppgått till samma belopp per mil föreslår regeringen av tidsskäl ingen ändring i gällande regler i detta lagstiftningsärende."   Skatteverkets allmänna råd  Skatteverket har i allmänna råd (RSV 2003:30) angett följande angående beräkning av avdrag för bilkostnader vid handikapp m.m: "Avdraget bör — i den mån detta är fördelaktigare för den skattskyldige — medges med den del av de faktiska, totala bilkostnaderna under året, som avser körningar mellan bostaden och arbetsplatsen."

Rättsfall från senare tid på detta område  Kammarrätten (KR) i Stockholm har i en dom 2008-10-15 mål nr 2872287308 prövat frågan om avdragsrätt för verkliga bilkostnader vid arbetsresor. I det målet yrkade en funktionshindrad person L med stöd av bestämmelserna i 12 kap. 30 § IL avdrag för resor till och från arbetsplatsen med 83 243 kr för inkomståret 2003. Det yrkade avdraget motsvarade verkliga bilkostnader som i det här fallet uppgick till 148 kr per mil. KR instämde i Skatteverkets bedömning att avdrag endast borde medges med 17 083 kr. Det medgivna avdraget motsvarade den bilersättning som utbetalas till en statstjänsteman vid användande av egen bil i tjänsten. Detta år uppgick ersättningen till 30:50 kr per mil. KR ansåg i sina domskäl att avdrag för arbetsresor bör medges enligt huvudregeln i 12 kap. 26 § IL för skäliga utgifter. Eftersom L:s avdragsyrkande inte ansågs ligga inom ramen för skäliga utgifter medgav KR endast avdrag med belopp motsvarande statlig bilersättning.

4 Skatteverkets bedömning

Enligt 12 kap. 30 § IL tillämpas inte schablonregeln i 12 kap. 27 § tredje stycket IL för arbetsresor för personer som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas använda egen bil för resor till och från arbetet. Istället bör avdraget i dessa fall bestämmas med utgångspunkt i ordalydelsen i 12 kap. 26 § IL nämligen att avdrag ska medges för skäliga utgifter. Innehållet i lagtexten innebär således ingen ovillkorlig rätt till avdrag för verkliga bilkostnader. Av innehållet i förarbetena (prop. 1969:29 s. 31-32)  framgår att avdraget för arbetsresor för personer som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas använda bil bör beräknas efter andra och förmånligare grunder än enligt schablon. Av förarbetena framgår också att det får ankomma på Riksskattenämnden (nuvarande Skatteverket) att föreskriva grunder för avdragets beräkning. De särskilda bestämmelserna om avdrag för arbetsresor för personer med handikapp m.fl. infördes 1969. Vid den tidpunkten baserades schablonbeloppet för avdrag för arbetsresor med utgångspunkt i kostnaden för en småbil eftersom man inte behövde någon större bil för att resa till och från arbetet. Sedan dess har förhållandena förändrats. Det är inte längre den utpräglade småbilen som är den vanligast förekommande bilmodellen. Det talar för att avdrag inte bör medges för bilar med väsentligt högre anskaffningsvärden än medelbilen. Det torde idag också vara vanligare att personer med handikapp får bidrag från Försäkringskassan för att anpassa sin bil till sitt handikapp. Även denna omständighet talar för att avdrag inte bör medges för bilar med mycket höga anskaffningsvärden. Även i de fall några särskilda bidrag inte har utgått kan det inte anses vara förenligt med ordalydelsen i lagtexten om avdrag för skäliga utgifter att avdrag medges för större och dyrbarare bilar än vad sjukdomen eller handikappet kräver. Som framgår av förarbetena till lagtexten ankommer det på Skatteverket att ange grunderna för avdragets beräkning. Av förarbetena framgår också att avdraget kan beräknas efter andra och mer förmånligare grunder än enligt schablon. Enligt Skatteverkets uppfattning bör avdrag för skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas använda egen bil till och från arbetet medges med belopp motsvarande verkliga bilkostnader om det kan visas att dessa överstiger schablonavdraget. Eftersom avdrag endast medges för skäliga utgifter bör avdraget för arbetsresorna i sådana fall begränsas till högst det belopp som  motsvarar dubbla schablonavdraget för arbetsresor. Vid 2009 års taxering bör avdraget således begränsas till högst 37 kr per mil. Eftersom detta ställningstagande inte överensstämmer med innehållet i det allmänna rådet (RSV 2003:30) om avdrag för utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen kommer det allmänna rådet att ändras i enlighet med detta ställningstagande.