Undantagande av handling, "digitalt kassavalv"

Kammarrättens i Göteborg dom den 19 augusti 2008 i mål nr 259207

Skatteverket beslutade om revision hos ett bolag för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av andra än den reviderade. Uppgifterna avsåg kundavtal avseende spärrservice och stöldskyddsregistrering för kontokort samt med denna rättshandling sammanhängande uppgifter.

Bolaget tillhandahåller ett digitalt kassavalv där kunderna kan registrera sina personliga tillhörigheter eller betydelsefulla uppgifter att hålla reda på. Bolaget tillhandahåller också en spärrtjänst där kunden kan få hjälp att spärra exempelvis bankkort.

Bolaget begärde hos länsrätten att det aktuella kundregistret skulle undantas från revisionen. Efter en genomgång av rättsreglerna och relevanta förarbetsuttalanden avseende undantagande av handlingar eller uppgifter från skatterevision och efter vederbörlig bedömning av handlingarnas skyddsintresse gentemot deras betydelse för kontrollen avslog länsrätten bolagets begäran.

Bolaget vidhöll sin begäran hos kammarrätten. I domskälen redogör kammarrätten först för kravet att revisionsbeslut ska innehålla uppgift om ändamålet med revisionen. Därefter konstaterar domstolen att beslut om taxeringsrevision inte kan överklagas särskilt men att beslutets riktighet kan prövas i ett mål om undantagande av handling vid revision.

I tur och ordning prövar sedan domstolen om Skatteverkets begäran om kundavtal respektive därmed sammanhängande uppgifter kan lämnas ut.

För ändamålet att granska kundavtalen anses begäran tillräckligt preciserad och då handlingarna rör bolagets verksamhet och inte kan anses utgöra företagshemligheter ska dessa handlingar lämnas ut.

Beträffande med kundavtalen sammanhängande uppgifter konstaterar kammarrätten att begäran är oprecis och vidlyftig och kan antas omfatta även en stor mängd uppgifter som inte är nödvändiga från kontrollsynpunkt. Det kan ifrågasättas om revisionen i denna del är förenlig med proportionalitetsprincipen och fyller sitt syfte. Kammarrättens sammantagna bedömning blir därför att de med kundavtalen sammanhängande uppgifterna inte ska lämnas ut.

Kommentar:

Enligt 6 kap. 2 § taxeringslagen får beslut om taxeringsrevision inte överklagas. Kammarrättens påstående att revisionsbeslutet kan prövas i ett mål om undantagande av handling vid revision framstår som direkt lagstridigt. Den bedömning som sedan görs frikopplas nämligen från de kriterier som taxeringslagen uppställer för sådant undantagande.

Kammarrättens ställningstagande handlar därefter om lämpligheten av verkets ändamål med revisionen, "begäran", trots att målet rätteligen avser den reviderades begäran om undantagande av handling vid revision. De av länsrätten återgivna förutsättningarna för undantagande lämnar kammarrätten därhän vid sin bedömning och prövar således på andra grunder vilka handlingar som ska "lämnas ut" till Skatteverket. Kammarrätten uppehåller sig således vid den nödvändiga omfattningen av revisionen och därmed den riskbedömning som exklusivt åvilar Skatteverket.

Den precisering som efterlyses avser Skatteverkets revisionsbeslut och inte som sig bör den reviderades eventuella precisering av de handlingar eller uppgifter som önskas undantagna.

Vid en sammantagen bedömning framstår domen såvitt avser med kundavtalet sammanhängande uppgifter som ett direkt åsidosättande av ovan angivet överklagandeförbud.

Det antecknas slutligen att tredjemansrevision inte är begränsad till rättshandlingar utan avser uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras, att en taxeringsrevision ska bedrivas i samverkan med den reviderade samt att revisionen ska ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet.

Olägenheter med för vidlyftiga och omotiverade revisioner kommer därför att drabba Skatteverket, som enligt särskilt bemyndigande har att svara för och genomdriva revisioner.

Proportionalitetsprincipen får därför anses indirekt kodifierad och självreglerande i taxeringslagens revisionsregler. Den avvägning som ska göras i ett mål rörande undantagande och de överväganden som ska göras enligt tvångsåtgärdslagen när samförstånd inte kan uppnås utgör en uttrycklig kodifiering av sagda princip. Någon anledning att med stöd av denna princip avvika från dessa lagar finns därför inte.

Då enstaka förbiseenden och missbedömningar inte utgör grund för prövningstillstånd kommer domen inte att överklagas.