Områden: Förvaltningsrätt & förfarande

Dnr: 4023-07

Rättsfallskommentaren är inte längre aktuell.

Tystnadsplikt enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) har i visst fall utgjort tillräckligt hinder att utlämna handling efter föreläggande

Enligt 6 kap. 20 § första stycket i rubricerad lag får inte den som i samband med tillhandahållande av ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst har fått del av eller tillgång till uppgift om abonnemang, innehållet i ett elektroniskt meddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt elektroniskt meddelande, obehörigen föra vidare eller utnyttja det han fått del av eller tillgång till.

Skatteverket infordrade genom tredjemansföreläggande kopior av fakturaspecifikationer utvisande bl.a. "ringt från/till utlandet" för viss angiven person. Bolaget begärde hos länsrätten befrielse från föreläggandet under invändning att ett utlämnande skulle strida mot ovan redovisad tystnadsplikt och därför saknar laga verkan. I andra hand yrkades att uppgifterna skulle undantas från föreläggandet.

Länsrätten biföll på så sätt ansökan att undantag medgavs för aktuella handlingar.

Domen överklagades av Skatteverket.

Kammarrätten, som inte prövade föreläggandets laglighet, konstaterade följande: "Det är klarlagt i målet att de ifrågavarande uppgifterna avser sådana uppgifter som bolaget enligt 6 kap. 20 § första stycket 3 LEK inte obehörigen får föra vidare. Med hänsyn till det legala skyddsintresse uppgifterna getts i LEK instämmer kammarrätten i länsrättens bedömning att de får anses ha ett betydande skyddsintresse. I likhet med länsrätten finner kammarrätten vidare att uppgifternas skyddsintresse är större än deras betydelse för Skatteverkets kontroll. Uppgifterna skall därför undantas från Skatteverkets föreläggande."

Kommentar:

Det antecknas att föreläggandet inte på annat sätt inskränkts än att omfattningen avsåg utlandssamtal. Härigenom har skyddsintresset ansetts så stort att undantagande från föreläggandet bedömts erforderligt.

Föreläggandets laglighet prövades inte i målet, men denna principfråga har indirekt prövats i  RÅ 2005 ref. 40. I detta mål har Regeringsrätten under en tidigare men likvärdig materiell rättslig kontext funnit att undantagande inte skulle ske trots att handlingarna omfattades av motsvarande tystnadsplikt. Det kan därför konstateras att handlingar kan infordras genom föreläggande hos den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och att omfattningen endast ska prövas mot taxeringslagens regelsystem.