När ett distansavtal har ingåtts behöver en försäljning inte registreras i ett kassaregister

1 Sammanfattning

När ett distansavtal har ingåtts i en näringsverksamhet så behöver en försäljning av en vara eller tjänst mot kontant betalning eller betalning mot kontokort inte registreras i ett kassaregister.

För att ett distansavtal ska föreligga krävs bl.a. att ett avtal om köp av en vara eller en tjänst har ingåtts inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans. En ytterligare förutsättning är att parterna inte samtidigt varit fysiskt närvarande när avtalet ingåtts och att kommunikationen fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingås uteslutande har skett med ett eller flera medel för distanskommunikation. Ett distans­avtal kan även omfatta sammansatta avtal bestående av köp av såväl en vara som en tjänst.

2 Frågeställning

Det är viktigt att veta när en försäljning av en vara eller tjänst inte behöver registreras i ett kassaregister. Fråga har därför uppkommit om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett distansavtal ska anses ha ingåtts.

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Lagar

Den som i näringsverksamhet säljer varor och tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort ska använda kassaregister (39 kap. 4 § skatteförfarandelagen [2011:1244], SFL).

Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som säljer varor eller tjänster genom distansavtal (39 kap. 5 § första stycket 4 SFL).

Med distansavtal avses avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, om kommunikationen uteslutande sker på distans (39 kap. 2 § första stycket SFL).

I lagen avses med distansavtal avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, om kommunikationen uteslutande sker på distans (1 kap. 2 § första stycket lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, distansavtalslagen).

En konsument har en lagstadgad ångerrätt som vid ett utnyttjande innebär att det ingångna distansavtalet upphör att gälla. Därmed existerar inte längre något distansavtal (2 kap. 10, 13 – 14 §§ distansavtalslagen).

3.2 Direktiv

I artikel 2 punkt 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter m.m., distansavtalsdirektivet, avses med distansavtal:

” varje köpe- eller tjänsteavtal som ingås mellan näringsidkaren och konsumenten med stöd av ett organiserat system för distansförsäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans, utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande, enbart med utnyttjande av ett eller flera medel för distanskommunikation fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingås”.

Bedömningen av om ett bindande avtal ska anses ha ingåtts eller inte ska ske enligt svensk rätt om inte allmänna avtalsrättsliga aspekter regleras i direktivet (artikel 3 punkt 5 i distansavtalsdirektivet).

Medlemsstaterna får inte i sin nationella lagstiftning behålla eller införa bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta direktiv, inklusive strängare eller mindre stränga bestämmelser som ger en annan konsumentskyddsnivå om inget annat anges i detta direktiv (artikel 4 i distansavtalsdirektivet).

En konsument har i vissa fall en s.k. ångerrätt vilket innebär en rätt för konsumenten att frånträda ett ingånget distansavtal (artikel 9 i distansavtalsdirektivet).

Begreppet distansavtal bör inte omfatta bokningar som konsumenten gjort genom ett medel för distanskommunikation för att beställa tillhandahållande av en yrkesmässig tjänst, som när en kund ringer för att boka tid hos frisören (punkt 20 i preambeln till distansavtals­direktivet).

3.3 Förarbeten

Vid en prövning om vad som utgör ett organiserat system för distansförsäljning och medel för distanskommunikation får ledning hämtas i prop. 1999/00:89 s. 25-28 respektive prop. 2004/05:13 s. 121-123.

Av författningskommentaren till ändringen i 39 kap. 2 § SFL rörande definitionen av ett distansavtal framgår följande (prop. 2013/14:15 s. 105):

”Definitionen av distansavtal överensstämmer med den som finns i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (1 kap. 2§).”

Av författningskommentaren till ändringen i 1 kap. 2 § distansavtalslagen rörande definitionen av ett distansavtal framgår följande (prop. 2013/14:15 s. 73):

”Ändringen i definitionen är enbart språklig. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 2 i direktivet.”

Det historiska sambandet mellan SFL och distansavtalslagen framgår även av prop. 2004/05:13, prop. 2006/07:105 s. 5, prop. 2010/11:165 samt i prop. 2013/14:15 s. 26-27 och 34.

3.4 Rättspraxis m.m.

Det som karaktäriserar en restaurangverksamhet är att den består av ett varierande antal olika tjänster som har till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på plats av beställd mat och dryck, vilket framgår av praxis (EU-domstolens mål C-231/94, Faaborg-Gelting-Linien och RÅ 2005 not. 51).

Av EU-domstolens mål C-231/94 uttalas i punkterna 13-14 vad som karaktäriserar en restaurangverksamhet. En restaurangverksamhet utgörs av en serie tjänster innefattande allt ifrån tillagning av maten till det fysiska överlämnandet av denna på en tallrik eller liknande. I en sådan verksamhet ställs samtidigt en organisatorisk helhet till gästens förfogande, såsom matsal och andra utrymmen (garderob m.m.) samt möbler och porslin. Serveringspersonal dukar borden, ger gästen råd och upplysningar om den mat och dryck som erbjuds, serverar dessa vid bordet och dukar av bordet efter måltiden. En restaurangverksamhet kännetecknas därmed av ett flertal element och handlingar där leveransen av maten endast utgör en del och där tjänsterna utgör den övervägande delen.

Högsta förvaltningsdomstolen har i förhandsbesked, RÅ 2005 not. 51, behandlat serveringstjänster. Enligt förhandsbeskedet utgjorde ett restaurangföretags tillhandahållande av lunchmat till bolagets anställda en serveringstjänst. Maten levererades till en personalmatsal i kantiner. Personalen försåg sig själv med mat, hämtade porslin, bestick m.m. och plockade också in använt porslin i utställda diskkorgar. Det konstaterades att även med beaktande av att det sammantagna tjänsteinslaget inte väger lika tungt som vid sedvanlig restaurangverksamhet måste det anses vara fråga om tillhandahållande av tjänster i sådan verksamhet. Avgörande i målet var att bolaget ansågs tillhandahålla den anställde något mer än själva maten.

4 Bedömning

Den som säljer varor eller tjänster genom distansavtal är inte skyldig att använda kassaregister. En prövning av om en försäljning innebär att ett distansavtal har ingåtts eller inte enligt SFL ska ske med beaktande av såväl distansavtalslagen som distansavtalsdirektivet.

4.1 Det historiska sambandet mellan SFL och distansavtalslagen

Av förarbetena till distansavtalslagen, där en harmonisering till det ändrade distansavtals­direktivet från 2011 genomfördes, framgår att det fortsatt föreligger en överensstämmelse mellan SFL och distansavtalslagen vad gäller definitionen av distansavtal. Där framgår att definitionen av distansavtal i 39 kap. 2 första stycket SFL överensstämmer med den i 1 kap. 2 § distansavtalslagen samt att distansavtalslagens definition är förenlig med den som finns i artikel 2 punkt 7 i distansavtalsdirektivet (Prop. 2013/14:15 s. 26-27, 34, 73 och 105).

Överensstämmelsen mellan skatteförfarandelagens och distansavtalslagens definition av begreppet distansavtal har funnits sedan lag (2007:592) om kassaregister m.m. (kassaregisterlagen) tillkomst genom hänvisningen i dåvarande 3 § till dåvarande distansavtalslagen (prop. 2006/07:105 s. 5). När SFL infördes överfördes undantaget från skyldigheten att använda kassaregister vid försäljning av varor och tjänster genom distansavtal i 3 § kassaregisterlagen utan någon materiell förändring till 39 kap. 5 § SFL (prop. 2010/11:165). Vid en senare ändring av 39 kap. 5 § SFL infördes en definition av distansavtal i 39 kap. 2 § SFL samtidigt som hänvisningen till distansavtalslagen i 39 kap. 5 § togs bort. Någon ändring i sak var inte avsedd (prop. 2013/14:15 s. 105-106).

Prövningen av om ett distansavtal föreligger enligt SFL ska därför göras på motsvarande sätt som bedömningen enligt distansavtalslagen och med beaktande av distansavtalsdirektivet. Vid en sådan prövning får ledning hämtas från förarbetena till distansavtalslagen (prop. 1999/00:89, prop. 2004/05:13 samt prop. 2013/14:15). Det innebär att om ett distansavtal ingåtts föreligger det ingen skyldighet att registrera den försäljningen i ett kassaregister.

4.2 När föreligger ett distansavtal

Enligt distansavtalsdirektivets artikel 2 punkt 7 ska samtliga nedanstående förutsättningar vara uppfyllda för att ett distansavtal ska anses föreligga:

• ett avtal om köp av en vara eller en tjänst ska ha ingåtts
• avtalet ska ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans
• parterna får inte samtidigt vara fysiskt närvarande när avtalet ingås, och
• kommunikationen ska fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingås uteslutande ha skett med ett eller flera medel för distanskommunikation.

4.2.1 När ett avtal har ingåtts

Bedömningen av om ett bindande avtal ska anses ha ingåtts eller inte ska ske enligt svensk rätt (artikel 3 punkt 5 distansavtalsdirektivet). Reglerna om användning av kassaregister och undantaget för distansavtal i 39 kap. SFL berör försäljning av varor och tjänster som sker till såväl näringsidkare som konsumenter. Detta innebär att bedömningen av om ett avtal ingåtts eller inte måste ske utifrån den tillämpliga lagstiftningen i varje enskild situation. I detta ställningstagande redogörs inte för grundläggande avtalsrättsliga principer. I ställnings­tagan­det förutsätts därför att när ett distansavtal ska anses ha ingåtts så föreligger ett bindande avtal.

4.2.2 Vad är ett organiserat system?

Kraven på de åtgärder som näringsidkaren ska vidta för att det ska vara fråga om ett organiserat system för att träffa avtal på distans är förhållandevis låga. Det krävs inte någon särskild omfattning av distansförsäljningen eller att den är särskilt välorganiserad eller att marknadsföringen har någon särskild omfattning eller intensitet. Det viktiga är att det av marknadsföringen framgår att näringsidkaren önskar få beställningar på distans (prop. 2004/05:13 s. 121-122). Det har ingen betydelse om det organiserade systemet administreras av näringsidkaren själv eller av tredje man för näringsidkarens räkning.

Ett av näringsidkaren organiserat system för distansförsäljning är exempelvis när ett företag erbjuder en vara på internet där konsumenten beställer varan genom att klicka på en symbol på skärmen i en dator, surfplatta eller mobiltelefon. Ett organiserat system kan även vara t.ex. en postorderkatalog, annons med ett ordertelefonnummer eller televisionsända reklamprogram som syftar till distansförsäljning. Det kan även vara ett reklamblad, t.ex. från en restaurang, där det framgår vilka maträtter som kan beställas via ett ordertelefonnummer (prop. 1999/2000:89 s. 25-28).

4.2.3 Fysisk närvaro

En absolut förutsättning för att det ska vara frågan om ett distansavtal är att parterna fram till och inbegripet själva ingåendet av avtalet inte har träffats fysiskt för att diskutera, förhandla, precisera eller förtydliga avtalets innehåll eller utformning (artikel 2 punkt 7 i distansavtalsdirektivet).

En situation där parterna inte träffats fysiskt för att t.ex. diskutera avtalets innehåll, men där ett distansavtal trots det inte ska anses föreligga, är när en kund i näringsidkarens affärslokal använder sitt egna medel för distanskommunikation (mobiltelefon, surfplatta m.m.) för att ingå avtalet men får hjälp/instruktion av näringsidkaren för att ingå avtalet. Parterna har då träffats fysiskt när avtalet ingås.

4.2.4 Medel för distanskommunikation

Med medel för distanskommunikation avses normalt en teknik som möjliggör en kommunikation på distans t.ex. telefon, dator, surfplatta, internet, e-post, applikationer, radio och TV. Begreppet omfattar även en adresserad eller oadresserad trycksak i form av katalog, reklamblad samt tidningsannons m.m. (prop. 2004/05:13 s. 122-123).

Medel för distanskommunikation kan inte anses innefatta en sådan teknisk utrustning som kunden använder i näringsidkarens affärslokal som t.ex. beställningsstolpe, självscanning eller annan teknisk lösning som näringsidkaren tillhandahåller. Anledningen till att något distansavtal i en sådan situation inte föreligger är att utrustningen är tillhandahållen av näringsidkaren och lokaliserad i eller utanför näringsidkarens affärslokal. Denna utrustning är endast ett av näringsidkaren valt substitut för att ersätta personlig service av närings­idkaren själv, dennes personal eller ett ombud. Oavsett om det är näringsidkaren själv eller en tredje man som för näringsidkarens räkning tillhandahåller detta tekniska system så är det näringsidkaren som bestämmer att systemet ska finnas, vad det ska innehålla och hur det ska användas.

4.3 Försäljning av varor och tjänster

Det får generellt anses vara enklare att uppfylla kriterierna för att ett distansavtal ska anses ha ingåtts vid en försäljning av varor än vid en försäljning av vissa typer av tjänster.

4.3.1 Försäljning av varor

En försäljning av en vara på internet är normalt klar och avgränsad till sin karaktär. En sådan försäljning görs normalt genom att kunden klickar på en symbol på skärmen för den specifika varan t.ex. en viss boktitel. Därefter bekräftas beställningen och distansavtalet ingås slutligen i en kassafunktion eller på något annat sätt.

En annan vanlig situation är att en kund från en lokal restaurang har fått en oadresserad tryck­sak med ett ordertelefonnummer för beställning där sortimentet och priserna på de val­bara rätterna framgår. Restaurangen säljer pizzor såväl för hemleverans som för avhämtning. Oavsett om kunden efter att ha beställt en pizza via ordertelefonnumret väljer hemleverans eller att själv hämta sin pizza så föreligger ett distansavtal.

Om en kund på internet endast gör en inte bindande reservation av t.ex. en dammsugare för avhämtning i näringsidkarens affärslokal så föreligger inget distansavtal. Det är först när kunden vid avhämtningen väljer att köpa dammsugaren som ett slutligt avtal ingås. Då det i en sådan situation inte är fråga om ett distansavtal är utgångspunkten att försäljningen ska registreras i ett kassaregister.

4.3.2 Försäljning av tjänster

En försäljning av en tjänst kan vara såväl klar som avgränsad till sin karaktär. Exempel på sådana tjänster kan vara en pay-per-view av en sportsändning, film, en boktitel eller ett datorprogram som laddas ner på en dator eller mobiltelefon. En försäljning av sådana tjänster utgör ett distansavtal såvida inte kunden får hjälp t.ex. i affärslokalen att installera programmet.

4.3.2.1Personliga tjänster

I vissa fall kan en beskrivning av personliga tjänster, t.ex. på en hemsida, ha en så hög konkretiseringsgrad och innehållet vara så detaljerat att en beställning av en sådan tjänst kan anses utgöra ett distansavtal. En sådan tjänst kan t.ex. vara massage, det under förutsättning att tjänstens omfattning och innehåll på hemsidan är klart avgränsad och specificerad till en viss typ av massage och där priset för den aktuella tjänsten är bestämt när avtalet ingås på hemsidan. Om däremot det på hemsidan ingångna avtalets innehåll eller utformning ändras i affärslokalen utgör inte avtalet längre ett distansavtal.

Tjänster som till sin art och karaktär är komplexa och där den tjänst som tillhandahålls förutom specialkunskaper även förutsätter en särskild auktorisation, legitimation m.m. som för t.ex. advokat, tandläkare, läkare, förutsätter normalt att parterna träffas fysiskt för att diskutera avtalets innehåll och utformning. I det fall parterna träffas fysiskt föreligger inget distansavtal. Om däremot t.ex. en läkarkonsultation uteslutande sker via telefon eller via internet föreligger ett distansavtal.

När det gäller vissa andra personliga tjänster som t.ex. hårvård eller nagelvård som också kräver specialkunskaper så är en bedömning av när ett sådant avtal ska anses ha ingåtts förenat med särskilda svårigheter. Sådana tjänster kan principiellt inte med automatik diskvalificeras från att utgöra ett distansavtal. Däremot så är det svårt att med hjälp av ett medel för distanskommunikation uppnå en tillräckligt hög konkretiseringsnivå för sådana tjänster för att ett distansavtal ska anses föreligga. Anledningen till detta är att variationsrikedomen på sådana tjänster är i det närmaste oändlig och så starkt förknippade med den enskilde kundens högst personliga tycke och smak, önskemål om stil och modeinriktning att ett sådant avtal får anses näst intill omöjligt att slutgiltigt reglera på distans. Det får mot bakgrund av detta anses i det närmaste uteslutet att inte diskussioner, instruktioner och förhandlingar om tjänstens utförande förs i näringsidkarens affärslokal innan det slutliga innehållet bestäms och avtalet ingås. Utgångspunkten avseende dessa tjänster är därför att de inte uppfyller förutsättningarna för att vara ett distansavtal.

Mot bakgrund av ovanstående är utgångspunkten att en tidsbokning av en personlig tjänst, med telefon eller på en hemsida på internet, inte innebär att ett distansavtal har ingåtts. Att så är fallet framgår dessutom av punkt 20 i preambeln till distansavtalsdirektivet. Detta gäller särskilt för sådana tjänster som advokater, tandläkare, läkare, frisörer, nagelvårdssalonger m.fl. tillhandahåller. Anledningen till detta är att sådana tjänster i samband med själva tidsbokningen normalt inte uppnår en tillräckligt hög konkretiseringsgrad och att tjänstens exakta innehåll eller pris inte kan specificeras fullt ut.

4.3.2.2Restaurang- och serveringstjänster

Vid bedömningen om ett distansavtal kan ingås i en restaurangverksamhet måste tjänsternas karaktär och deras sammantagna omfång i en sådan verksamhet beaktas. Omfånget och karaktären av en restaurangverksamhets olika tjänster har utvecklats i EU-domstolens mål C-231/94, Faaborg-Gelting-Linien och RÅ 2005 not. 51. Detta får betydelse när en kund på plats i en restaurang-, café-, bar-, pubverksamhet eller liknande beställer och förtär mat och/eller dryck.

Skillnaden mot ett i förväg beställt livsmedel för avhämtning (jfr situationen med beställning av pizza i avsnitt 4.3.1) är att en restaurangverksamhet är förenad med tjänster som har till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på plats av beställd mat och dryck.

Med beaktande av vad en restaurang- och serveringstjänst enligt rättspraxis innefattar för olika element och handlingar är det Skatteverkets uppfattning att sådana tjänster inte kan utgöra ett distansavtal. Detsamma gäller även i det fall en kund i restaurangen själv gör en beställning på sin egen mobil eller liknande för att på plats i lokalen konsumera den beställda maten och drycken. Anledningen till detta är att redan när restaurang- och serveringstjänsten påbörjas är parterna i olika omfattning samtidigt fysiskt närvarande, t.ex. när kunden hänvisas till ett visst bord, användandet av en sittplats vid ett bord, porslin m.m. Detta innebär att kommunikationen fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingåtts inte uteslutande har skett enbart med ett medel för distanskommunikation. Den enda delen av den tillhandahållna restaurangtjänsten där en kommunikation har skett med ett medel för distanskommunikation är själva beställningen av mat och dryck.

4.4 Sammansatta avtal

Med ett sammansatt avtal menas här ett avtal som omfattar såväl en försäljning av en vara som en tjänst. Ett exempel på ett sådant sammansatt avtal är när en kund av en och samma näringsidkare beställer såväl en ångdusch som montage och installation av densamma. Under förutsättning att försäljningen utgör ett distansavtal föreligger det i en sådan här situation endast ett distansavtal. Det gäller även om näringsidkaren i sin tur anlitar någon annan för montage och installation av ångduschen.

Om näringsidkaren däremot vid försäljningen av ångduschen hänvisar kunden till någon annan näringsidkare och kunden där beställer montage och installation kan det föreligga två separata distansavtal om båda avtalen uppfyller förutsättningarna för att vara distansavtal.

4.5 Omständigheter som inte påverkar distansavtalets karaktär

Om samtliga förutsättningar för att ett distansavtal ska föreligga är uppfyllda så påverkas inte distansavtalets karaktär av följande omständigheter.

Det spelar principiellt ingen roll om kunden befinner sig i sitt hem, i sin bil utanför affärslokalen eller inne i affärslokalen så länge inte parterna träffas fysiskt och kommunicerar med varandra när distansavtalet ingås. Det är nämligen en absolut förutsättning att näringsidkaren och kunden inte fysiskt träffas och kommunicerar med varandra när distansavtalet ingås. Det innebär att om kunden befinner sig inne i affärslokalen när avtalet ingås är det i slutändan en bevisfråga att alla förutsättningar är uppfyllda för att ett distansavtal ska anses föreligga.

Om ett distansavtal har ingåtts avseende en försäljning av en pizza påverkas avtalets karaktär inte av huruvida kunden får pizzan levererad hem eller om kunden själv hämtar pizzan. Avtalets karaktär som distansavtal påverkas inte heller av om betalningen av den beställda pizzan sker i hemmet vid hemleverans eller i affärslokalen vid en avhämtning.

Frågan om det föreligger ett distansavtal eller inte regleras i 39 kap. 2 § SFL och i 1 kap. 2 § distansavtalslagen och bedömningen ska ske med beaktande av distansavtalsdirektivet. Det innebär att hur bokföringen av försäljningen enligt god redovisningssed ska upprättas inte har någon betydelse för om det föreligger ett distansavtal eller inte.

4.6 Tilläggsavtal

Med ett tilläggsavtal avses här ett avtal som är fristående från ett redan ingånget distansavtal. En vanlig situation då ett tilläggsavtal får anses föreligga är när en genom distansavtal beställd pizza avhämtas i affärslokalen och kunden i affärslokalen förutom den beställda pizzan köper till en dricka och betalar för den i lokalen. Det föreligger då såväl ett distans­avtal som ett tilläggsavtal. Utgångspunkten är då att skyldigheten att registrera i kassaregistret endast omfattar tilläggsavtalet men inte distansavtalet.

Om en kund efter att ha ingått ett distansavtal om köp av en tv-apparat vid en avhämtning i affärslokalen förhandlar till sig ett väggfäste i priset för den köpta tv-apparaten får följande anses gälla. I en sådan situation föreligger inte längre något distansavtal och inte heller ett tilläggsavtal utan ett helt nytt avtal omfattande såväl en tv-apparat som ett väggfäste har ingåtts som ersätter det tidigare träffade distansavtalet. Detsamma gäller om kunden i affärslokalen, istället för ett väggfäste, förhandlar till sig en prisreducering av den beställda tv-apparaten. I dessa situationer är utgångspunkten att försäljningen ska registreras i kassaregistret.

En kund har ingått ett distansavtal avseende en maträtt. När kunden ska hämta sin mat i affärslokalen är den inte klar på utlovad tid. Näringsidkaren bjuder då frivilligt kunden på en dryck som kompensation för förseningen. Kunden har inte krävt någon kompensation för förseningen men accepterar näringsidkarens goodwillgest och tar emot drycken. I en sådan situation får ett tilläggsavtal avseende drycken anses ha ingåtts. Det sedan tidigare ingångna distansavtalet kvarstår därför oförändrat. I denna situation föreligger det ingen skyldighet att registrera försäljningen avseende distansavtalet i kassaregistret.

4.7 Förändring av ett ingånget distansavtal

När en kund utnyttjar sin lagstadgade ångerrätt har distansavtalet frånträtts. Det innebär att något distansavtal inte längre föreligger (2 kap. 10 § distansavtalslagen och artikel 9 i distansavtalsdirektivet). Om en kund har ingått ett distansavtal av köp av två brödrostar och utnyttjar sin ångerrätt i affärslokalen genom att kunden t.ex. endast vill köpa en brödrost eller vill byta en av brödrostarna till en annan modell, föreligger inte längre något distans­avtal. I denna situation är utgångspunkten att försäljningen ska registreras i kassaregistret.

En kund har på internet hos en och samma näringsidkare ingått ett distansavtal avseende såväl en ångdusch som en montage- och installationstjänst. Om kunden i näringsidkarens affärslokal väljer att utnyttja sin ångerrätt och avbeställer montage- och installationstjänsten men fortsatt vill ha ångduschen föreligger inte längre något distansavtal. Är det däremot så att köpet av ångduschen och montage- och installationstjänsten ingåtts med två olika näringsidkare kan två separata distansavtal föreligga. Om kunden i en sådan situation utnyttjar sin ångerrätt avseende köpet av montage- och installationstjänsten så påverkar det inte distansavtalet avseende köpet av ångduschen.

Ett distansavtal om köp av en router har ingåtts. Kunden åker för att hämta routern i näringsidkarens affärslokal. Kunden får i affärslokalen reda på att affärens lagersaldo var fel och att varan tagit slut och utgått ur sortimentet. Kunden får då i affären en rekommendation att köpa en annan router, vilket kunden gör. Kunden har i den beskrivna situationen inte utnyttjat sin ångerrätt, men det ingångna distansavtalet får anses ha upphört att existera och ersatts av ett nytt avtal som inte är ett distansavtal.

En kund har ingått ett distansavtal avseende ett köp av en kaffemaskin. När kunden ska använda kaffemaskinen hemma visar det sig att den är defekt. Kunden åker tillbaka till affären för att reklamera den. Kunden får då välja mellan att få den defekta maskinen reparerad eller att få en likadan med sig hem och lämna kvar den defekta maskinen hos näringsidkaren. Kunden väljer det senare av alternativen vilket innebär att det sedan tidigare ingångna distansavtalet förblir oförändrat. Detsamma gäller även om kunden väljer att få maskinen reparerad.