Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete
Datum: 2007-09-28
Dnr: 131 580900-07/111
Enkla bolag och partrederier kan inte restföras, eftersom de inte är egna rättssubjekt och följaktligen inte heller är skattesubjekt. Om en representant har utsetts så är det i stället denne som vid bristande betalning ska restföras. Även övriga delägare kan restföras och detta utan lagligt hinder av att representanten redan är restförd.
Enkla bolag och partrederier kan inte restföras, eftersom de inte är egna rättssubjekt och följaktligen inte heller är skattesubjekt. Frågan är då om den representant för dessa subjekt, som Skatteverket med stöd av 23 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483), (SBL), kan ha utsett, får restföras eller om restföring bara får ske av respektive delägare i bolaget eller partrederiet.
Av 23 kap. 3 § SBL framgår att om en verksamhet bedrivs av ett enkelt bolag eller ett partrederi, får Skatteverket efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare ska svara för redovisningen och betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet i frågor som rör sådan skatt. Ett sådant beslut innebär inte att övriga delägare befrias från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som ska svara för redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.
Att en sådan av Skatteverket utsedd representant för enkelt bolag eller partrederi likställs med skattskyldig framgår av 1 kap. 4 § tredje stycket 4 SBL.
Om Skatteverket beslutat utse en representant som ska svara för redovisning och betalning av bolagets eller rederiets skatt på sätt beskrivits ovan, så tilldelas för administrering av representantskapet den utsedde delägaren av Skatteverket ett särskilt registreringsnummer ur nummerserie 662, till vilket är kopplat ett särskilt skattekonto. Representanten kommer således att inneha två skattekonton, ett för egna skatter och ett annat för sådana skatter som hänför sig till den verksamhet som bedrivs i det enkla bolaget/rederiet.
Som framgår ovan är representanten att likställa med skattskyldig enligt SBL även för dessa senare skatter. Detta får anses innebära att Skatteverket med stöd av 20 kap. SBL kan lämna en fordran på obetalt underskott på det särskilda skattekontot till Kronofogdemyndigheten för indrivning mot representanten. Härvid är beslutet att överlämna den aktuella fordringen för indrivning att se som exekutionstitel.
Skulle representanten inte fullgöra sin skyldighet att redovisa och betala, kvarstår den grundläggande skyldigheten för respektive delägare att svara för de skatter som belöper på deras respektive del av bolagets/rederiets verksamhet (23 kap. 3 § andra stycket SBL). Den omständigheten att representanten redan må ha restförts för det underskott som eventuellt förelegat på hans särskilda representantkonto, hindrar således inte att Skatteverket, efter registrering av övriga delägare, gör också dessa var och en för sig ansvariga för den skatt som belöper på deras respektive del i bolagets/rederiets verksamhet, låt vara att en dylik dubbeldebitering av IT-tekniska skäl kan vara svår att åstadkomma rent praktiskt/tekniskt.