Avdragsbegränsning för ingående skatt vid förvärv av personbil

SRN:s förhandsbesked den 18 mars 2002

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 mars 2002.

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked uttalat att ett tidningsdistribuerande bolag inte har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv av personbilar till verksamheten och att det endast får dra av hälften av den ingående skatt som hänför sig till förhyrning av sådana bilar.

Omständigheterna var i huvudsak följande.

Bolaget bedriver verksamhet i form av tidningsdistribution, en verksamhet som i sin helhet medför skattskyldighet till mervärdesskatt. Bolaget överväger att antingen förvärva eller hyra personbilar som uteslutande skall användas i verksamheten. Till ingen del kommer de förvärvade eller förhyrda bilarna att användas privat. Mot denna bakgrund ställde bolaget följande frågor.

Har bolaget, särskilt mot bakgrund av artikel 17.2 och 17.6 i det sjätte direktivet, avdragsrätt för den mervärdesskatt som debiteras oss vid förvärv av personbilarna för vår verksamhet?

Har bolaget, särskilt mot bakgrund av artikel 17.2 och 17.6 i det sjätte direktivet, avdragsrätt för den mervärdesskatt som debiteras oss vid förhyrning av personbilarna för vår verksamhet?

SKATTERÄTTSNÄMNDENS MOTIVERING

Frågorna 1 och 2

Enligt 8 kap. 15 § 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML, får avdrag, med vissa nu inte aktuella undantag, inte göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv av personbil. Ett motsvarande avdragsförbud har funnits sedan den numera upphävda lagen (1968:430) om mervärdeskatt, GML, trädde i kraft den 1 januari 1969 och bestämmelsen fördes med vissa smärre justeringar över till den nu gällande ML.

Enligt 8 kap. 16 § första stycket 2 ML får vidare en skattskyldig som använder en personbil i en verksamhet som medför skattskyldighet dra av endast hälften av den ingående skatt som hänför sig till förhyrning av fordonet för sådan användning. Denna begränsning av avdragsrätten infördes i GML genom SFS 1979:304 och även den bestämmelsen fördes över till ML.

Det sjätte direktivet (77/388/EEG) saknar för närvarande begränsningar i avdragsrätten av det slag som finns i ML. I artikel 17.6 första stycket anges dock att rådet enhälligt på kommissionens förslag, inom fyra år efter det att direktivet trätt i kraft, skall besluta vilka utgifter som inte skall berättiga till avdrag av mervärdesskatt.

Mervärdesskatt skall dock under inga förhållanden vara avdragsgill på utgifter som inte strikt är rörelseutgifter, t.ex. sådana som hänför sig till lyxartiklar, nöjen eller underhållning. Enligt EG-domstolens praxis, se t.ex. domen i målet C-305/97 angående Royscot Leasing Ltd. M.fl., gäller den befogenhet som ges medlemsstaterna att behålla sin befintliga lagstiftning i fråga om undantag från avdragsrätten fram till dess att rådet har utfärdat de bestämmelser som avses i artikeln. Så har ännu inte skett.

Enligt artikel 17.6 andra stycket får medlemsstaterna till dess att regler enligt första stycket trätt i kraft, behålla alla de undantag som föreskrivs i deras nationella lagstiftning när direktivet trädde i kraft. EG- domstolen har i domen i målet C-409/99 ang, Metropol Treuhand och Stadler slagit fast att för Österrike, som i likhet med Sverige anslöts till den Europeiska unionen den 1 januari 1995, trädde det sjätte direktivet i kraft vid tidpunkten för anslutningen. Det är sålunda detta datum som är relevant beträffande tillämpningen av artikel 17.6 andra stycket i direktivet (p. 41 i domen).

De nu aktuella bestämmelserna i ML om begränsning av avdragsrätten för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv respektive förhyrning av personbilar överfördes från GML till ML, som trädde i kraft den 1 juli 1994. I enlighet med EG-domstolens ovan redovisade praxis har därför Sverige rätt att behålla och tillämpa de med ansökningen avsedda begränsningarna i avdragsrätten. Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i detta synsätt.

De nu aktuella bestämmelserna i ML om begränsning av avdragsrätten för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv respektive förhyrning av personbilar överfördes från GML till ML, som trädde i kraft den 1 juli 1994. I enlighet med EG-domstolens ovan redovisade praxis har därför Sverige rätt att behålla och tillämpa de med ansökningen avsedda begränsningarna i avdragsrätten. Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i detta synsätt.

Kommentar:

Skatterättsnämnden fann således att ML:s avdragsbegränsningar för ingående mervärdesskatt med avseende på förvärv och förhyrning av personbilar får tillämpas utan hinder av bestämmelserna i artikel 17.2, 17.6 i sjätte direktivet.

Förhandsbeskedet överensstämmer med RSV:s uppfattning.