Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av tjänst, till den del de inte ska räknas till inkomstslagen näringsverksamhet eller kapital. Det är bara fysiska personer och dödsbon som beskattas för inkomst av tjänst.
Läs även om avgränsningen mot inkomstslaget kapital. Avgränsningen mot inkomstslaget näringsverksamhet finns i Handledning för beskattning av inkomst 2013 (SKV 399), avsnitt 49.
Fysiska personer och vissa dödsbon beskattas för inkomst av tjänst (1 kap. 3 § och 4 kap. 1–2 §§ IL).
Läs även om reglerna för den som är begränsat skattskyldig.
Fysiska personer är skattskyldiga för inkomster i inkomstslaget tjänst. Detta gäller den som är obegränsat skattskyldig. Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet (1 kap. 3 § och 3 kap. 8 § IL).
Ett dödsbo efter en fysisk person är skattskyldigt för den dödes och dödsboets inkomster av tjänst. Det som skulle ha gällt för den döde tillämpas under dödsåret för dödsboet (4 kap. 1 § IL).
För beskattningsår efter dödsåret gäller samma bestämmelser som för fysiska personer, om det inte finns särskilda bestämmelser för dödsbon (4 kap. 2 § IL). Efter dödsåret har dödsbon t.ex. inte rätt till grundavdrag (63 kap. 2 § andra stycket IL).
Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital (10 kap. 1 § första stycket IL).
Förutsättningarna för att en inkomst ska tas upp i inkomstslaget tjänst är
Med tjänst menas en anställning, ett uppdrag och någon annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. Med ”annan inkomstgivande verksamhet” menas t.ex. att även hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget tjänst, men även att inkomstslaget tjänst till viss del fungerar som en uppsamlingspost för inkomster som inte hör till kapital eller näringsverksamhet.
Genom 1990 års skattereform utvidgades inkomstslaget tjänst till att omfatta alla ersättningar som kunde hänföras till eget arbete eller egen prestation under förutsättning att inkomsten inte var undantagen från skatteplikt enligt dåvarande 19 § KL eller var att hänföra till inkomst av näringsverksamhet eller kapital (prop. 1989/90:110 s. 305–313). Det angavs i lagtexten att till tjänst således skulle räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. Den nya lydelsen syftade bl.a. till att klargöra att det inte behövde vara fråga om enbart tillfälligt bedriven verksamhet för att beskattning skulle kunna bli aktuell i inkomstslaget tjänst utan att även mer varaktig verksamhet, t.ex. av hobbykaraktär, skulle bli föremål för beskattning (prop. 1989/90:110 s. 650).
Inkomster och utgifter vid avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. IL räknas alltid till inkomstslaget tjänst (10 kap. 1 § tredje stycket IL) om de inte hör till inkomstslaget näringsverksamhet och
Läs mer om gränsdragningen mot inkomstslaget kapital när det gäller avyttring av tillgångar i hobbyverksamhet m.m.
Som tjänst behandlas också rätt till
Till inkomstslaget tjänst räknas också vissa inkomster som utan att falla in under definitionen av tjänst ändå ska beskattas som tjänst (10 kap. 3 § IL). Dit hör
Till inkomstslaget tjänst räknas enligt 10 kap. 4 § IL inte följande:
Till inkomstslaget tjänst räknas inte heller inkomster och utgifter på grund av sådant fastighetsinnehav som enligt 1 kap. 5 § FTL likställs med ägande vid beskattningen, även om fastigheten innehas som en löneförmån. En sådan inkomst räknas antingen till näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för privatbostad.
Med näringsverksamhet menas förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Med yrkesmässigt menas att verksamheten bedrivs varaktigt och med vinstsyfte (13 kap. 1 § IL). Självständighets- och vinstkriterierna är avgörande vid en bedömning av om en inkomst ska hänföras till tjänst eller näringsverksamhet.
En verksamhet som bedrivs både varaktigt och självständigt men som saknar vinstsyfte uppfyller inte kravet för näringsverksamhet. Det utmärkande för en hobbyverksamhet är att den utövas av hobbyidkaren själv på dennes fritid, och att vinstsyfte saknas. Till hobbyverksamhet kan t.ex. hänföras försäljning i mindre skala av produkter från hemslöjd, trädgårdsodling, biodling, jakt och fiske, uppfödning av hundar, hästar m.m.
Läs mer om gränsdragningen mellan tjänst och näringsverksamhet i Handledning för beskattning av inkomst 2013 (SKV 399), avsnitt 49.
Gränsdragningsproblem mellan inkomstslagen tjänst och kapital kan till exempel uppkomma när det gäller hobbyverksamhet, räntor, värdepappersförvärv och utdelning på aktier i fåmansföretag. Läs mer om avgränsningen mellan inkomstslagen tjänst och kapital.