OECD:s modellavtal och riktlinjer (Transfer Pricing Guidelines)

Armlängdsprincipen i artikel 9 i OECD:s modellavtal

Armlängdsprincipen kommer till uttryck i artikel 9 i OECD:s modellavtal (modellavtalet). Artikel 9 ska tillämpas i förhållande till transaktioner mellan företag i intressegemenskap. Med stöd av denna artikel kan de avtalsslutande staterna korrigera ett företags resultat om företagen har avtalat om villkor som avviker från vad oberoende företag hade avtalat om under jämförbara förhållanden.

Artikelns lydelse motsvarar vad som anges i den svenska korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. De skatteavtal Sverige har ingått med andra stater bygger också på denna artikel. En beskattning enligt korrigeringsregeln förhindras alltså inte av våra skatteavtal.

I OECD:s kommentar till artikel 9 i modellavtalet hänvisas till OECD:s riktlinjer för närmare vägledning om hur armlängdsprincipen och artikel 9 ska tillämpas.

OECD:s riktlinjer ger vägledning för företag och skattemyndigheter

Den korrekta benämningen på OECD:s riktlinjer är ”OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations”. För svensk del används vanligen begreppet ”OECD:s riktlinjer”, eller bara ”riktlinjerna”. Riktlinjerna fastställs av OECD:s Committee on Fiscal Affairs, CFA, och beslutas därefter av OECD:s råd (Council).

Riktlinjerna syftar till att ge vägledning åt skattemyndigheter och multinationella företag när de ska tillämpa armlängdsprincipen. Genom en enhetlig tillämpning kan internprissättningsfrågorna lösas på ett tillfredsställande sätt och antalet konflikter och dyra processer mellan skattemyndigheter och företag minimeras.

Riktlinjerna ska även bidra till att lösa internprissättningsfall vid ömsesidiga överenskommelser mellan behöriga myndigheter och eventuella skiljeförfaranden.

OECD:s medlemsländer och de multinationella företagen uppmanas att följa riktlinjerna för att på så vis minimera risken för dubbelbeskattning.

Nuvarande riktlinjer

Den första versionen av OECD:s riktlinjer är från år 1995 och bygger på en OECD-rapport från år 1979. Under senare delen av 1990-talet tillkom ytterligare några kapitel i riktlinjerna.

De nuvarande riktlinjerna är från juli 2010 då en större förändring slutfördes. Bland annat revideras kapitlen IIII och ett nytt kapitel IX om omstruktureringar lades till.

Riktlinjerna från juli 2010 har följande innehåll:

Arbetet med riktlinjerna pågår ständigt

Det pågår ett ständigt arbete med riktlinjerna. För närvarande arbetar OECD särskilt med frågor relaterade till immateriella tillgångar vilket i första hand kommer att innebära en uppdatering av kapitel VI vilket även kommer att påverka innehållet i kapitel VIII.

Riktlinjernas betydelse enligt Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade i RÅ 1991 ref. 107 (Shell-målen) att armlängdsprincipen är den grundläggande principen vid tillämpning av den svenska korrigeringsregeln. Domstolen anförde vidare att de riktlinjer som lagts fram i OECD:s rapport år 1979 visserligen inte var bindande för de svenska skattemyndigheterna men gav en god och välbalanserad belysning av problematiken. Rapporten stod inte heller i strid med korrigeringsregeln. Uttalandena i rapporten kunde därför i relevanta delar vara till ledning för tillämpningen av korrigeringsregeln.

Skatteverkets syn på OECD:s riktlinjer

Enligt Skatteverket är OECD:s riktlinjer vägledande för hur korrigeringsregeln ska tillämpas. De uttalanden som Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i RÅ 1991 ref. 107 får anses ge stöd för detta synsätt. Samma sak uttalas även i förarbetena till dokumentationsreglerna (prop. 2005/06:169 s. 89).

Den information som finns om internprissättning här i Rättslig vägledning innehåller en redogörelse för vissa delar av riktlinjerna. Många gånger finns en hänvisning till de punkter i riktlinjerna som återges. I anslutning till respektive avsnitt finns även eventuell rättspraxis kommenterad.