OBS: Detta är utgåva 2015.15. Visa senaste utgåvan.

Av kapitel V i riktlinjerna framgår vilka krav man kan ställa på dokumentationen

Även om skattemyndigheterna har bevisbördan för att prissättningen har avvikit från armlängdsprincipen är företagen skyldiga att lämna relevant dokumentation över sin prissättning.

I kapitel V i OECD:s riktlinjer anges vilka krav skattemyndigheterna kan ställa på företagen att lämna relevant information om sin prissättning. Där lämnas också vägledning till företagen om vilken dokumentation som är mest betydelsefull när det gäller att visa att företaget tillämpar armlängdsmässiga priser. I punkterna 5.17–5.27 ges exempel på information som kan vara relevant för att bedöma prissättningen.

Man ska ta hänsyn till företagens kostnader för att ta fram dokumentationen

Kravet på dokumentation bör ställas i relation till kostnaden för att ta fram den. I riktlinjerna uppmanas skattemyndigheterna och företagen att samarbeta när det gäller dokumentationsfrågor, dels för att undvika överdrivna dokumentationskrav, dels för att se till att tillräcklig information lämnas så att tillämpningen av armlängdsprincipen kan bedömas.

Kapitel V har arbetats om

Inom OECD har det pågått ett arbete med att arbeta om Kapitel V om dokumentation. Arbetet har slutförts och nya kapitel V har antagits av OECD:s Committe on Fiscal Affairs (CFA). När detta skrivs har det emellertid inte godkänts av OECD:s råd (Council).

Det omarbetade kapitlet omfattar en framtagen standard för uppgiftsskyldigheten i form av dels en övergripande information som kallas master file (gemensam dokumentation), dels en relevant transaktionsbaserad landsspecifik dokumentation i local file (lokal dokumentation). Dessutom omfattar kapitlet ett avsnitt om landsvis rapportering i form av en s.k. country-by-country report (land för land-rapport).

Den gemensamma dokumentationen ska ge en överblick över hela koncernens verksamhet. Den lokala dokumentationen ska ge en mer detaljerad beskrivning av respektive företags transaktioner och land för land-rapporten ska visa fördelningen av inkomster, betalda skatter och ekonomisk aktivitet mellan de länder koncernen är verksam i. Den gemensamma dokumentationen och land-för land-rapporten ska vara tillgänglig för samtliga berörda skattemyndigheter. Land för land-rapporterna ska göras tillgängliga för andra länders skattemyndigheter genom automatiskt informationsutbyte.

Avsikten är att dokumentationsreglerna ska bli tydligare och mer enhetliga mellan olika länder samtidigt som skattemyndigheterna ska få en mer användbar information. OECD betonar att det är viktigt att balansera skattemyndigheternas nytta med informationen mot skattebetalarnas ökade kostnader för att uppfylla kraven. Men tydliga och allmänt accepterade dokumentationsregler kan minska den administrativa börda för företagen som annars kan uppkomma på grund av internprissättningstvister.

Skatteverket bedömer att det krävs lagändringar i svensk intern rätt för att det ska vara möjligt att begära att företagen upprättar dokumentation i enlighet med den nya standarden.