I artikel 21 punkt 7 finns bestämmelser om inkomst av arbete i samband med utvinning av olja och naturgas. De har företräde framför artikel 15.
Punkt 1 överensstämmer i sak med artikel 15 punkt 1 i OECD:s modellavtal.
Högsta förvaltningsdomstolen har bekräftat att artikel 15 punkt 1 innebär att det krävs fysisk närvaro för att arbete ska anses vara utfört i en annan avtalsslutande stat än personens hemviststat (HFD 2012 ref. 18). I domen sägs även hur inkomstfördelningen ska ske mellan hemviststat och arbetsstat.
Punkt 2 innehåller den så kallade 183-dagarsregeln. Bestämmelsen överensstämmer i sak med artikel 15 punkt 2 i modellavtalet, bortsett från villkoret i punkt 2 d) att det inte får vara fråga om uthyrning av arbetskraft. För att 183-dagarsregeln ska vara tillämplig krävs att alla villkor i punkt 2 a)–d) är uppfyllda.
Vid tillämpningen av 183-dagarsregeln, liksom avtalet i övrigt, avses med med ”dag” även del av dag (protokollspunkt VI punkt 4).
Vad som avses med uthyrning av arbetskraft definieras i protokollspunkt V. Frågan om en anställd är uthyrd enligt denna definition ska inte sammanblandas med frågan om vem som är arbetsgivare enligt intern svensk rätt.
Nytt: 2016-01-26
Skatteverket har meddelat ett ställningstagande som gäller skattskyldighet och skatteplikt enligt IL och SINK för lön under sjuk- eller föräldraledighet samt tillämpning av skatteavtal på sådan lön. Det har ett bredare tillämpningsområde än det tidigare ställningstagandet Ska lön under sjukperiod eller sygedagpenge från Danmark beskattas i Sverige? och ersätter detta.
Tidigare:
Skatteverket anser att lön under sjukperioden och sygedagpenge som dansk arbetsgivare betalar ut direkt till en arbetstagare omfattas av artikel 15. Det gäller även om arbetsgivaren senare får återbetalning (refusion) från dansk kommun. Betalas sygedagpenge ut av en dansk kommun tillämpas i stället artikel 18 (Skatteverkets ställningstagande Ska lön under sjukperiod eller sygedagpenge från Danmark beskattas i Sverige?).
Begreppet ”utförs” i artikel 15 punkterna 1 och 2 ska i vissa fall ges en vidare betydelse än vanligt i förhållandet mellan Sverige och Danmark. Detta innebär att den stat där personen normalt utför sitt arbete i vissa fall har beskattningsrätt även till inkomst av arbete som utförs i den andra staten eller i tredje stat. Reglerna finns i artikel 1 i 2003 års avtal mellan Sverige och Danmark om vissa skattefrågor (bilaga 4 till lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).
För att Sverige ska kunna utnyttja sin beskattningsrätt i dessa fall när det gäller personer som är begränsat skattskyldiga har 5 § tredje stycket SINKL införts. Denna bestämmelse omfattar dock arbete även i andra länder än Danmark.
Skatteverket anser att vid tillämpning av tremånadersregeln i artikel 1 punkt 1 b) i 2003 års avtal mellan Sverige och Danmark ska, utöver arbete som faktiskt utförts i källstaten, även sjukdom och semester anses som arbete utfört i källstaten. Arbetsfria veckoslut och andra helgdagar samt inarbetad ledighet ses varken som arbete i källstaten eller i hemviststaten. Arbete under del av dag i källstaten anses som hel dag i källstaten. Tremånadersperioden får, vid bedömningen av den första månad då regeln ska tillämpas, påbörjas varje dag i månaden. För nästföljande månader ska bedömningen i regel omfatta kalendermånader. Undantag får göras om det visas att förutsättningarna för regelns tillämpning är uppfyllda om bedömningen avser annan tremånadersperiod än kalendermånader. En kalendermånad kan hänföras till flera tremånadersperioder. Om arbetet i källstaten inte uppgår till minst hälften av arbetstiden under någon av de tremånadersperioder till vilken en månad kan hänföras ska artikel 1 punkt 1 inte tillämpas på den månaden. På övriga månader i perioden ska artikel 1 punkt 1 tillämpas om förutsättningarna är uppfyllda vid bedömning av en annan tremånadersperiod. En tremånadersperiod kan börja före och sluta efter ett årsskifte (Skatteverkets ställningstagande Tremånadersregeln i 2003 års svensk-danska avtal).
I protokollet finns så kallade gränsgångarregler som ger hemviststaten uteslutande beskattningsrätt till tjänsteinkomster som annars skulle få beskattas även i arbetsstaten enligt artikel 15 punkt 1. För Sveriges del finns reglerna i protokollspunkt VI punkterna 2–4 och gäller ömsesidigt i förhållande till Finland och Norge.
Sjukpenning från Försäkringskassan och andra svenska eller utländska socialförsäkringsersättningar omfattas inte av artikel 15 (utan artikel 18). De omfattas därför inte av gränsgångarreglerna.
Skatteverket anser att med person med hemvist i kommun som gränsar till landgränsen mot Finland respektive Norge avses en person som är skattskyldig i sådan kommun. För att gränsgångarreglerna ska vara tillämpliga ett visst inkomstår krävs därför att personen är folkbokförd i en gränskommun den 1 november året före inkomståret (Skatteverkets ställningstagande Begreppet "person med hemvist i kommun" i gränsgångarregeln i det nordiska skatteavtalet).
Gränsgångarreglerna i protokollet gäller inte mellan Sverige och Danmark. I 1989 års nordiska skatteavtal fanns däremot sådana regler och de ska fortfarande tillämpas i vissa fall, se kommentaren till artikel 31 punkt 5.
I protokollet till avtalet och i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna finns regler om inkomst som förvärvas från företag som deltar i byggandet och driften av Öresundsbron eller den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen. Om en person med hemvist i Danmark eller Sverige förvärvar sådan inkomst, och arbetet avser byggandet och driften av bron eller tunnelförbindelsen, ska inkomsten utan hinder av artikel 15 punkt 1 beskattas endast i personens hemviststat. Detsamma gäller inkomst som sådan person förvärvar genom arbete med byggandet och underhållet av den konstgjorda ön (protokollspunkt II punkt 3).
Vad som föreskrivs om tunnelförbindelsen gäller också för den konstgjorda halvön i Danmark till den del denna är anlagd eller underhålls av eller för Öresundskonsortiet. Vad som föreskrivs om bron gäller också för betalstationen i Sverige till den del denna uppförs, underhålls eller drivs av eller för Öresundskonsortiet (5 § lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).
De företag som avses i reglerna är endast sådana som aktivt bedriver verksamhet på eller i anslutning till Öresundsbron. Företag som exempelvis endast genomför leveranser till bygget omfattas inte (prop. 1996/97:44 s. 50).
För inkomst som enligt dessa regler ska beskattas endast i den anställdes hemviststat gäller artikel 26 punkt 3 om subsidiär beskattningsrätt (protokollspunkt XI).
I ett avtal mellan Sverige och Danmark år 1999 finns regler om inkomst av arbete ombord på vissa tåg mellan länderna (bilaga 2 till lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).
Inkomst, som person med hemvist i Danmark eller Sverige förvärvar genom arbete utfört på tåg i reguljär trafik uteslutande mellan dessa länder, får utan hinder av artikel 15 beskattas endast i den avtalsslutande stat där arbetsgivaren har hemvist och i den avtalsslutande stat där personen har hemvist. Denna regel gäller endast om arbetet utförs på tåg i gränsöverskridande trafik och personen utför arbetet i båda länderna under en och samma dag. Med gränsöverskridande trafik avses trafik som påbörjas i Danmark och avslutas i Sverige eller tvärtom (artikel 1 punkt 1).
I protokollet finns regler om inkomst som en person med hemvist i Norge eller Sverige förvärvar genom personligt arbete i Sverige respektive Norge som avser uppsättning eller underhåll av spärrstängsel för renar på vissa sträckor längs den norsk-svenska riksgränsen. Sådan inkomst ska beskattas endast i den stat där personen har hemvist. Vilka sträckor det gäller ska fastställas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i Sverige och Norge (protokollspunkt I punkterna 2 och 4). Enligt en sådan överenskommelse år 1999 gäller det de sträckor som omfattas av följande överenskommelser:
I ett avtal mellan Sverige och Norge 2002 finns regler om inkomst av byggande, underhåll och drift av gränsbron som ingår i Svinesundsförbindelsen (bilaga 3 till lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).
Reglerna gäller inkomst på grund av anställning, självständig yrkesutövning eller annan verksamhet i samband med byggande, underhåll eller drift av bron. När en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige eller Norge förvärvar sådan inkomst genom verksamhet i Sverige eller Norge ska inkomsten beskattas endast i den stat där personen har hemvist (artikel 5 a)). Vad som avses med gränsbron definieras i artikel 3. Vad som avses med byggande, underhåll eller drift beskrivs i artikel 4.
För inkomst som enligt artikel 15 punkt 2 ska beskattas endast i den anställdes hemviststat gäller artikel 26 punkt 3 om subsidiär beskattningsrätt.
Artikel 21 punkt 7 kan vara tillämplig på arbete ombord på skepp i internationell trafik och har då företräde framför artikel 15 punkt 3.
Punkt 3 innebär att både den anställdes hemviststat och den stat i vilken skeppet är registrerat (flaggstaten) får beskatta inkomsten. Detta avviker från artikel 15 punkt 3 i OECD:s modellavtal.
Sverige har ensidigt beslutat att inte utnyttja sin rätt enligt artikel 15 punkt 3 att beskatta inkomst som uppbärs av person med hemvist i Sverige, se kommentaren till artikel 31 punkt 3.
För att punkt 3 ska vara tillämplig ska arbetet utföras ombord på ett nordiskt skepp i internationell trafik. Om inte alla dessa förutsättningar är uppfyllda är i stället punkt 1 eller 2 tillämplig (förutsatt att det är fråga om enskild tjänst).
Begreppet ”skepp” definieras varken i det nordiska skatteavtalet eller i OECD:s modellavtal. Det omfattar inte endast handelsfartyg.
Vad som avses med att arbete ”utförs ombord” på ett skepp förklaras varken i det nordiska skatteavtalet eller i OECD:s modellavtal. Inte allt arbete som faktiskt utförs ombord på ett skepp omfattas av punkt 3. Arbete som har ett alltför svagt samband med driften av skeppet faller utanför. Skatteverket anser att en musikers inkomst från uppträdande på färja inte omfattas av punkt 3.
Begreppet ”internationell trafik” definieras i artikel 3 punkt 1 h). Som framgår av den bestämmelsen behöver det inte vara fråga om fjärrfart eller oceanfart.
Att ett skepp befraktas på ”bareboat basis” innebär att en redare hyr ett fartyg i huvudsak obemannat.
I ett avtal mellan Sverige och Danmark år 1999 finns bestämmelser om inkomst av arbete ombord på vissa färjor mellan länderna (bilaga 2 till lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).
Inkomst, som person med hemvist i Danmark eller Sverige förvärvar genom arbete ombord på danskt eller svenskt skepp i internationell färjetrafik mellan dessa länder, får beskattas endast i den avtalsslutande stat där arbetsgivaren har hemvist och i den avtalsslutande stat där personen har hemvist. Med internationell färjetrafik avses befordran av passagerare och gods i reguljär trafik uteslutande mellan hamn i Danmark och hamn i Sverige (artikel 1 punkt 2).
Sverige har ensidigt beslutat att inte utnyttja sin rätt enligt 1999 års avtal att beskatta inkomst som en person med hemvist i Sverige uppbär för arbete ombord på danskt skepp i internationell färjetrafik mellan Sverige och Danmark, se kommentaren till artikel 31 punkt 3.
Punkt 4 a) ger den anställdes hemviststat uteslutande beskattningsrätt och gör inte någon skillnad mellan inrikestrafik och internationell trafik. Detta avviker från artikel 15 punkt 3 i OECD:s modellavtal.
Punkt 4 b) saknar motsvarighet i modellavtalet.
Skatteverket anser att artikel 15 punkt 4 a) omfattar hela den inkomst som uppbärs av anställda ombord på luftfartyg även om arbetstiden inte till fullo fullgörs ombord på luftfartyg. Sådan inkomst beskattas därför endast i hemviststaten. Avgörande är att det är betecknande för anställningen som sådan att arbete utförs ombord på luftfartyg. Det arbete som utförs på marken utgör ett naturligt led i arbetet luften. Tjänsten som kabinpersonal medför normalt att hela ersättningen omfattas av bestämmelsen. Endast i undantagsfall kan det finnas skäl att frångå bedömningen och då i situationer där kabinpersonalen även utför arbete som inte utgör en naturlig del av luftarbete, till exempel incheckning och boarding i annan avtalsslutande stat än hemviststaten. Sådant arbete får beskattas i arbetsstaten enligt artikel 15 punkt 1. Stand by-tid, internutbildningar med mera omfattas däremot av artikel 15 punkt 4 a) (Skatteverkets ställningstagande Beskattning av anställda ombord på luftfartyg i enlighet med det nordiska skatteavtalet).
Skatteverket anser att dubbelbeskattning av ersättning för arbete ombord på luftfartyg, som beskattas vid olika tidpunkter i olika länder, inte kan undanröjas genom tillämpning av artikel 15 punkt 4 a) i det nordiska skatteavtalet när personen har haft hemvist i ett land när arbetet utförts och i ett annat när ersättningen betalats ut samt arbete inte har utförts i något av länderna. Frågan måste lösas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna (Skatteverkets ställningstagande Beskattning av retroaktiv ersättning för arbete i luften).
För inkomst som enligt artikel 15 punkt 4 a) eller b) ska beskattas endast i den anställdes hemviststat gäller artikel 26 punkt 3 om subsidiär beskattningsrätt.