OBS: Detta är utgåva 2015.16. Sidan är avslutad 2019.
Här kan du läsa om vad justitiekanslern (JK) och justitieombudsmannen (JO) utövar för tillsyn och har för arbetsuppgifter.
Justitiekanslern, JK, utnämns av regeringen och är regeringens högste ombudsman. JK:s arbetsuppgifter och befogenheter som ”statens jurist” regleras främst i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn och i förordningen med instruktion för Justitiekanslern.
JK har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina skyldigheter (1 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).
Statliga myndigheter samt tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter omfattas av JK:s tillsyn i den utsträckning som regeringen föreskriver (2 § lagen om justitiekanslerns tillsyn). Även andra, oavsett om de är knutna till statliga myndigheter eller inte, som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning omfattas också av JK:s tillsyn (3 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern och 3 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).
JK har också tillsyn över kommunala myndigheter och andra myndigheter som inte är statliga samt tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter.
JK bör inte ingripa mot lägre befattningshavare som saknar självständiga befogenheter, om det inte finns särskilda skäl (4 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).
JK:s tillsyn omfattar inte regeringen eller statsråd och inte heller riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter (2 § lagen om justitiekanslerns tillsyn). Regeringens handläggning av ärenden och statsrådens tjänsteutövning granskas i stället av konstitutionsutskottet (13 kap. 1 § RF).
Tillsynen omfattar inte heller ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling (3 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).
JK ska bevaka statens rätt och bistå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. JK får också ta över uppgiften från en annan myndighet att bevaka statens rätt i en tvist som prövas eller kan bli föremål för prövning av en allmän domstol (2 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).
JK ska också vaka över tryck- och yttrandefriheten och är ensam åklagare när det gäller brott mot tryck- och yttrandefriheten (6 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern). En annan åklagaruppgift är att värna om meddelarfriheten och anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare till massmedierna och att beivra överträdelser av dessa regler.
JK utövar tillsyn över advokaternas disciplinverksamhet som företrädare för det allmänna (7 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern) och har vissa befogenheter inom kreditupplysnings- och inkassolagarnas områden samt får del av vissa beslut från Datainspektionen (8 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).
JK bevakar rättshjälpsystemet och har t.ex. rätt att föra talan mot beslut om rätthjälp och ersättningar av allmänna medel till advokater, bl.a. offentliga försvarare (10 § förordningen med instruktion för Justitiekanslern).
JK handlägger också ersättningsanspråk som riktar sig mot staten och som sker med stöd av bl.a.
Se 3 § förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.
JK får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger denne i tjänsten eller i uppdraget (5 § lagen om justitiekanslerns tillsyn).
Justitieombudsmannen (JO), eller Riksdagens ombudsmän som är det officiella namnet, granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete. Det gäller särskilt sådana lagar som berör enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten och kommunerna. Det finns fyra justitieombudsmän (JO). De väljs av riksdagen var för sig för en period av fyra år och de kan väljas om. Varje ombudsman svarar för tillsynen inom sitt ansvarsområde. Han eller hon är helt självständig i sitt arbete och i sina beslut. Ingen JO kan påverka de andras ärenden.
JO:s arbetsuppgifter och befogenheter regleras i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. JO:s tillsyn omfattar statliga och kommunala myndigheter samt tjänstemän och befattningshavare vid dessa myndigheter (2 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
Tillsynen omfattar även andra som innehar tjänster eller uppdrag som innebär myndighetsutövning, såvitt avser denna verksamhet.
JO bör inte ingripa mot lägre befattningshavare utan självständiga befogenheter, om det inte finns särskilda skäl för ett ingripande (8 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
JO ska särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar reglerna om saklighet och opartiskhet i regeringsformen och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte åsidosätts i den offentliga verksamheten (3 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän). JO ska också verka för att avhjälpa brister i lagstiftningen (4 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
JO bedriver tillsynen genom sin prövning av klagomål från allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar som ombudsmännen anser behöver göras (5 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
JO avgör ärenden genom beslut där JO får uttalar sig om en åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. JO får också göra uttalanden som avser att främja en enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning (6 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
JO kan som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som brister i sin tjänsteutövning och som därigenom har begått annan brottslig gärning än tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott (6 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
JO kan också uppdra åt en annan myndighet att utreda och pröva en fråga som väckts genom klagomål när så bedöms lämpligt och myndigheten inte tidigare prövat saken (18 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän). JO bör inte utreda förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden om inte särskilda skäl föreligger (20 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
Domstolar och förvaltningsmyndigheter samt anställda hos staten eller kommuner ska lämna de upplysningar och yttranden som en ombudsman begär. En ombudsman har också rätt att få tillgång till domstolars och förvaltningsmyndigheters protokoll och handlingar. (13 kap. 6 § regeringsformen). Av bestämmelsen följer att sekretessbestämmelser i vanlig lag inte kan åberopas mot ombudsmännen och de har även tillgång till handlingar som inte är allmänna. En ombudsman har således rätt att ta del av handlingar i ett ärende som inte har slutbehandlats av myndigheten, exempelvis anmälan och förhörsprotokoll i en ännu inte avslutad förundersökning.
Samtliga myndigheter och personer som står under ombudsmännens tillsyn är skyldiga att på begäran av en ombudsman sanningsenligt uppge alla sakförhållanden som rör tjänsten och t.ex. ge besked om de tjänsteåtgärder som de har vidtagit i form av beslut eller på annat sätt (se t.ex. JO 1997/98 s. 66). En offentliganställd person som inte lyder en ombudsmans begäran eller dröjer med att svara anses därigenom åsidosätta sin tjänsteplikt. Han eller hon kan då t.ex. åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse.
JO ger varje år ut en tryckt ämbetsberättelse som avser tiden 1 juli närmast föregående år till och med 30 juni innevarande år. Berättelsen ska innehålla en redogörelse för vissa av de åtgärder som JO vidtagit i tillsynsverksamheten och för andra viktigare beslut som JO har meddelat. Berättelsen ska även innehålla en översikt över verksamheten i övrigt (11 § lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän).