Om det kan antas att Skatteverket inte kommer att få betalt när anstånd med betalningen har beviljats vid en tveksam skattefråga, kan Skatteverket kräva säkerhet för att bevilja anstånd med betalningen.
Om det vid ändringsanstånd kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får Skatteverket bevilja anstånd bara om den skattskyldige ställer säkerhet för skattens eller avgiftens betalning (63 kap. 8 § första stycket SFL).
Skatteverket måste bedöma om säkerhet ska krävas. Det är den skattskyldiges betalningsförmåga och vilja att betala skatten eller avgiften som avgör om Skatteverket ska begära in en säkerhet eller inte.
Det beviskrav som ställs för att Skatteverket ska kunna kräva säkerhet har satts till kan antas. Det är Skatteverket som ska föra fram omständigheter som talar för att säkerhet måste ställas. Det är inte den skattskyldige som ska visa att han förmår eller vill betala skatten.
Den skattskyldiges förmåga att betala skatten beror naturligtvis på hans ekonomiska situation, d.v.s. på hans eller hennes inkomst, förmögenheter och skulder.
Om den betalningsskyldige är restförd hos Kronofogden innebär detta normalt att det brister i betalningsvilja eller betalningsförmåga. Om den betalningsskyldige säger att han saknar tillgångar för att betala skatten och att kravet kommer att leda till konkurs är det visat att betalningsförmåga saknas. Regeringsrätten har i ett fall ansett att Skatteverket uppfyllt sin bevisbörda då Skatteverket hade åberopat att bolaget
Även om det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid av den betalningsskyldige när anståndet hävs behöver inte säkerhet ställas om
Dessa undantag får givetvis bara betydelse i fall där det följer av första stycket att säkerhet krävs för anstånd.
Om bevisläget således är så pass bra för den skattskyldige att det inte bara är tveksamt om han eller hon kommer att behöva betala skatten eller avgiften utan det till och med att kan anses vara troligt att han eller hon inte kommer att behöva göra det ska Skatteverket inte begära in en säkerhet (prop. 2010/11:165 s.1035).
Att säkerhet inte får begäras om anstånd beviljas för skattetillägg eller kontrollavgift enligt 63 kap. 7 § SFL framgår egentligen redan av att 8 § inte omfattar 7 §. Med hänsyn till att det inte kan uteslutas att frågan om att ändra eller ta bort ett skattetillägg kan uppkomma utan att den skattskyldige begär omprövning eller överklagar har lagstiftaren ändå valt att ta upp förbudet om säkerhet för dessa två avgifter( 63 kap. 8 § 3 SFL) (prop. 2010/11:165 s. 1035).
Om det allmänna ombudet har ansökt om förhandsbesked får inte säkerhet krävas för att anstånd ska beviljas med betalningen av den skatt eller avgift som berörs av förhandsbeskedet (63 kap 8 § 4 SFL) (prop. 2010/11:165 s. 1035 f.)
Om anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller om det finns särskilda skäl kan anstånd beviljas utan säkerhet.
Som exempel på särskilda skäl kan nämnas att ett avgörande av skattefrågan är nära förestående.
Högsta förvaltningsdomstolen har i två mål behandlat frågan om särskilda skäl förelegat för anstånd med betalning av skatt utan krav på säkerhet. Även om avgörandena är från tiden före tillkomsten av SFL får de anses ha betydelse.
För ett bolag i likvidation fann Högsta förvaltningsdomstolen att det vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet fanns särskilda skäl att medge anstånd med betalningen utan krav på säkerhet. I målet framkom inte något som gav anledning att anta att ett anstånd utan krav på säkerhet i sig skulle medföra en försämring av statens möjligheter att få betalt. Sannolikt har Regeringsrätten funnit att bolagets ekonomiska ställning redan var så svag, att ett anstånd inte skulle försämra statens möjligheter att få betalt. Regeringsrätten kan också ha tagit fasta på likvidatorns viljeyttring att betala in bolagets likvida medel på ett spärrat konto som, för den händelse bolaget skulle förlora skatteprocessen, skulle tillföras Skatteverket (RÅ 2002 ref. 55).
För ett annat bolag kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att särskilda skäl inte fanns att avstå från kravet på säkerhet. Regeringsrätten ansåg att det i utredningen saknades tillförlitligt underlag för att bedöma om ett anstånd utan krav på säkerhet skulle medföra en försämring av statens möjligheter att få betalt. Ansvaret för att ta fram sådan bevisning åvilade bolaget. Bolaget hade uppenbarligen inte kunnat ta fram tillräcklig bevisning och utgången blev här den motsatta jämfört med likvidationsbolaget (RÅ 2002 not. 155).
Skatteverket har utfärdat föreskrifter om vilka säkerhetsformer som kan godtas för ändringsanstånd. Enligt föreskrifterna godtas bankgaranti och borgen. (SKVFS 2013:5).
Skatteverket godtar bankgaranti och borgen som säkerhet för ett medgivet anstånd med betalning. Bankgarantin ska vara utfärdad av en svensk bank eller kreditmarknadsföretag eller av en utländsk bank eller ett kreditmarknadsföretag som bedriver sin verksamhet från en filial i Sverige.
Skatteverket anser att myndigheten inte behöver godta en bankgaranti utställd av ett utländskt organ som inte bedriver verksamhet från filial i Sverige.
Den skattskyldige kan inte överklaga Skatteverkets krav på säkerhet separat utan han eller hon får i så fall överklaga det i samband med att han eller hon överklagar Skatteverkets beslut i anståndsfrågan.
Om Skatteverket avser att bevilja anstånd under förutsättning att säkerhet ställs, ska verket underrätta den skattskyldige om att han eller hon ska lämna en säkerhet och inom vilken tid (14 kap. 4 § första stycket SFF).
Av skrivelsen bör det framgå att Skatteverket bedömt
Den skattskyldige bör normalt få tre veckor på sig för att kunna få fram den säkerhet som Skatteverket kräver.
För att undvika att skatten automatiskt lämnas för indrivning under den tid det tar att få fram en säkerhet kan Skatteverket medge ett handläggningsanstånd.
En ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden har gått ut (63 kap 9 § SFL).
I samband med att anståndet upphör får den betalningsskyldige ett meddelande om detta av Skatteverket. Han eller hon får också veta när anståndsbeloppet senast ska vara betalt. Den som ställt säkerheten för anstånde bör också få besked från Skatteverket att anståndet upphör. Dessutom bör den som ställt säkerheten få information om att Skatteverket, om den skattskyldige inte betalar, kommer att ta säkerheten i anspråk.
Det krävs inte att anståndsbeloppet är överlämnat till Kronofogden för indrivning för att Skatteverket ska kunna agera. Så snart anståndstiden gått ut kan Skatteverket besluta att ta säkerheten i anspråk.
När Skatteverket beslutar att ställd säkerhet ska tas i anspråk ska 13 § IndrL tillämpas (71 kap. 1 § andra stycket SFL). Beslutet att ta säkerheten i anspråk torde i sig inte vara överklagbart (jfr prop. 1996/97:100 s. 612).
Skatteverket ska efter beslutet om att ta säkerheten i anspråk överlämna säkerheten till Kronofogden för indrivning. Kronofogden får sedan genast utmäta borgensåtagandet. Skatteverket måste alltså inte först få en exekutionstitel mot den som lämnat säkerheten innan Kronofogden kan verkställa indrivningsuppdraget (13 och 20 §§ IndrL, prop. 1992/93:198 s. 89 och 90 f. samt prop. 1996/97:100 s. 612).
Kronofogden kommer att redovisa de medel som kommer in till Skatteverket eller använda dem för att betala skatteskulden om den är restförd.
När anståndsbeloppet har betalats ska Skatteverket lämna tillbaka säkerheten till den som utfärdat den och meddela den skattskyldige att den har lämnats tillbaka.
Om en säkerhet inte behöver tas i anspråk ska Skatteverket, efter ansökan, besluta om skälig ersättning för kostnaden för att ställa säkerheten (63 kap. 10 § första stycket SFL).
Den skattskyldige kan få ersättning för kostnaderna om hans eller hennes ändringsyrkande har avslagits men han eller hon har betalat skatten i sådan tid att säkerheten inte har tagits i anspråk. För att han eller hon ska få ersättning är det tillräckligt att en del av säkerheten inte utnyttjas för att betala skatten. I förutsättningen att ersättningen ska vara skälig ligger dock att Skatteverket inte behöver betala ersättning varje gång en säkerhet delvis visar sig obehövlig (prop. 2010/11:165, s. 1037).
En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Skatteverket senast en månad efter den dag då anståndstiden gick ut. Om ansökan kommer in för sent och förseningen är ursäktlig får ansökan ändå prövas( 63 kap. 10 § andra stycket SFL).
Skatteverkets beslut om ersättning för kostnader för ställd säkerhet kan omprövas och överklagas.
En fordran på ersättning för kostnader för ställande av säkerhet får inte överlåtas innan beloppet kan betalas ut (71 kap. 2 § första stycket SFL).
En bestämmelse om utbetalning av ersättning för kostnader för ställande av säkerhet finns i 68 kap. 2 § SFL.
Bestämmelserna om anstånd med betalning av skatter och avgifter i 63 kap. tillämpas från och med ikraftträdandet den 1 januari 2012 (punkt 11 i övergångsbestämmelserna till SFL). Detta får anses inkludera även reglerna om ersättning för kostnader för säkerhet. Det kan därför bli aktuiellt att betala ut ersättning för sådan säkerhet som lämnats på grund av ett anståndsärende som handlagts enligt bestämmelserna i SBL. Även om den betalningsskyldiges yrkande i omprövningsärendet eller målet skulle avslås kan han eller hon alltså få ersättning för kostnaden för säkerheten om han eller hon har betalat skatten i sådan tid att säkerheten inte behövt tas i anspråk.