Föreläggande om att lämna uppgift

Skatteverket kan kräva in en deklaration

Skatteverket får förelägga den som inte är skyldig att lämna en deklaration att göra det (37 kap. 4 § SFL). Om det är en deklarationsskyldig person som inte har lämnat en deklaration ska ett föreläggande istället göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 2 § SFL.

Kommande utbetalningar av ersättning för arbete

Skatteverket får förelägga den som betalar ut ersättning för arbete att lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under mottagarens beskattningsår (37 kap. 5 § SFL). Vad som menas med beskattningsår framgår av 3 kap. 4 § SFL.

Syftet med denna bestämmelse är att Skatteverket ska kunna begära uppgifter för att preliminärt beskatta en betalningsmottagare eller för att kontrollera en preliminär inkomstdeklaration som betalningsmottagaren har lämnat.

Kontroll av egen uppgiftsskyldighet

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig enligt 15−35 kap. SFL att lämna en uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera om uppgiftsskyldigheten har fullgjorts (37 kap. 6 § första stycket SFL). För att fullgöra sin uppgiftsskyldighet ska den skattskyldige lämna riktiga och fullständiga uppgifter till Skatteverket. Bestämmelsen får inte användas för att bara kontrollera att bokföringsskyldighet eller dokumentationsskyldighet enligt 39 kap. 3 § SFL har fullgjorts, d.v.s. att underlaget för uppgiftslämnandet är riktigt. Ett föreläggande om att lämna uppgifter för en sådan kontroll ska i stället göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 7 § SFL.

Om det finns ett behov av att kontrollera den som inte är uppgiftsskyldig, men som däremot är skattskyldig, kan ett föreläggande om att lämna deklaration göras med stöd av 37 kap. 4 § SFL. Därefter kan de uppgifter som lämnas kontrolleras med stöd av ett föreläggande enligt 37 kap. 6 § SFL (prop. 2010/11:165 s. 851).

Ett föreläggande om att lämna uppgift för kontroll av de uppgiftsskyldigheter som avses i reglerna om registrering i 7 kap. SFL ska göras med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 5 § SFL.

Föreläggande att lämna uppgift

Skatteverkets befogenhet att förelägga någon att lämna uppgift anses även innebära att visa upp en handling eller att lämna en kopia av en handling. Skatteverket får avgöra hur en uppgift ska lämnas, t.ex. genom att i föreläggandet begära att en handling ska visas upp (prop. 2010/11:165 s. 851). Det betyder enligt Skatteverkets bedömning att verket i föreläggandet kan ange hur de begärda uppgifterna ska lämnas, men kan inte kräva mer än att uppgiftslämnandet ska vara ändamålsenligt. Det primära är att de begärda uppgifterna lämnas, inte alltid i vilken form det sker. Har Skatteverket angett i ett föreläggande hur uppgiftslämnandet ska ske och den som har förelagts väljer att lämna uppgifterna på ett annat men ändamålsenligt sätt, finns det därför enligt verkets uppfattning oftast inte någon grund för att hävda att föreläggandet inte har följts.

Muntligt svar

Hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas regleras inte i SFL. Det innebär att bestämmelsen i 14 § FL är tillämplig. Enligt paragrafens första stycke ska en part ges möjlighet att lämna uppgifter muntligt om detta kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Om ett muntligt svar kan godtas beror bland annat på vilka uppgifter som efterfrågas men viktigare är kanske framför allt mängden efterfrågade uppgifter.

Kontrollens omfattning

Det finns egentligen inte någon reglerad begränsning av befogenheten att genom föreläggande begära uppgifter som behövs för kontroll av en uppgiftsskyldighet. Uppgifter som kan hämtas in genom revision kan också hämtas in genom ett föreläggande. Skatteverket bör däremot inte använda föreläggandebefogenheten i 37 kap. 6 § första stycket SFL för så omfattande kontroller som att kontrollera hela verksamheter eller verksamhetsdelar. För sådana kontroller ska revision användas. Föreläggandet är avsett för att bl.a. vid deklarationsgranskningen kontrollera t.ex. om näringsidkare har redovisat en inkomst som Skatteverket har uppgift om eller för att stämma av en uppgift i deklarationen (prop. 2010/11:165 s. 852).

Det innebär att det är möjligt att genom ett föreläggande enligt 37 kap. 6 § första stycket SFL begära utdrag av begränsade delar av huvudboken. Det kan exempelvis gälla kontot för ingående mervärdesskatt, för att kontrollera de uppgifter som den uppgiftsskyldige lämnat om avdrag för ingående mervärdesskatt.

Varuprov

Eftersom ett varuprov inte är en uppgift kompletteras Skatteverkets befogenhet att förelägga om att lämna uppgift med en befogenhet att förelägga om att lämna varuprov. Bestämmelsen gäller den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt (37 kap. 6 § andra stycket SFL).

Kontroll av egen dokumentationsskyldighet

Skatteverket får förelägga den som är eller som kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera den generella dokumentationsskyldighet som regleras i 39 kap. 3 § skatteförfarandelagen (37 kap. 7 § SFL). Föreläggandet får även avse den som är en annan juridisk person än ett dödsbo.

Den generella dokumentationsskyldigheten gäller för dem som är uppgiftsskyldiga enligt 15–35 kap. SFL. Den innebär att det finns krav på att se till att det i skälig omfattning finns sådana underlag som behövs för att fullgöra uppgiftsskyldighet och för att kunna kontrollera såväl uppgiftsskyldighet som beskattning. Sådana underlag är exempelvis räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation. Hur länge sådant underlag ska bevaras framgår av 9 kap. 1 § första stycket SFF.

Skatteverket har möjlighet att kontrollera räkenskaper och uppgifter avseende löpande beskattningsår eftersom syftet med bestämmelsen i 37 kap. 7 § SFL är att kontrollera om den generella dokumentationsskyldigheten fullgörs (prop. 2010/11:165 s. 853).

Det är exempelvis möjligt att kontrollera att räkenskaper förs löpande i ett nystartat företag, att en uppgiftsskyldig har bokfört fakturor eller att utgående mervärdesskatt har redovisats på rätt sätt.

Tredjemansföreläggande

Skatteverket har befogenhet att förelägga någon annan än den som uppgifterna gäller att lämna uppgift som behövs för kontroll av någon annans uppgiftsskyldighet.

Uppgifter om utfört arbete samt ränta

Skatteverket får förelägga en fysisk person eller ett dödsbo att lämna en kontrolluppgift om ersättning som har betalats till en namngiven näringsidkare för utfört arbete eller att lämna en kontrolluppgift om ränta från en namngiven låntagare. Det gäller däremot inte om sådana kontrolluppgifter ska lämnas enligt bestämmelserna i 16 eller 17 kap. SFL (37 kap. 8 § SFL).

Ett dödsbo räknas som en juridisk person.

Uppgift om rättshandling med någon annan

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan (37 kap. 9 § första stycket SFL).

Syftet med ett tredjemansföreläggande är att kontrollera om en uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL har fullgjorts eller kan fullgöras av annan än den som föreläggs (37 kap. 9 § andra stycket SFL).

Den som föreläggs ska lämna uppgifter om en ingången rättshandling. Det ska gälla sådana uppgifter som man faktiskt har tillgång till och som rör rättshandlingen. Ett föreläggande får alltså inte vara hur vitt som helst, utan ska vara så utformat att det är möjligt för den som föreläggs att följa det.

Vad är en rättshandling?

Begreppet ”rättshandling” omfattar förklaringar och handlingar som har rättslig betydelse. En rättshandling grundar sig därför inte endast på skriftliga dokument utan kan också grunda sig på enbart ett uttalande eller faktiskt handlande och behöver inte innebära att ett särskilt dokument har upprättats. En rättshandling är exempelvis att ingå ett avtal, utfärda en fullmakt, säga upp ett kontrakt eller att betala en skuld.

Skatteverket kan till exempel förelägga en bank att lämna kontoutdrag för ett konto eller att lämna uppgift om ifall en person har lån.

Andra exempel på vad ett tredjemansföreläggande kan gälla är uppgifter från så kallad platsupplåtare för att kontrollera dem som hyrt plats av denne eller identifikationsuppgifter för köpare av investeringsguld från den som sålt guldet (prop. 2010/11:165 s. 408 ff.).

Särskilda skäl att förelägga en fysisk person om att lämna en uppgift

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket förelägga även en fysisk person eller dödsbo – utan att bokföringsskyldighet föreligger – att lämna sådan uppgift som avses i bestämmelsen i 37 kap. 9 § SFL (37 kap. 10 § SFL).

Genom förutsättningen ”särskilda skäl” markeras att det inte ska vara fråga om en rutinåtgärd utan att det ska finnas en särskild anledning för att göra en kontroll i det enskilda fallet.

Med särskilda skäl menas exempelvis att Skatteverket vid en kontroll av om mervärdesskatt har redovisats korrekt och betalats, följer upp omsättningen av mervärdesskattepliktiga varor i en transaktionskedja. ”Särskilda skäl kan föreligga i situationer där det finns ett uttalat kontrollintresse och där alternativa kontrollmetoder saknas” (prop. 2010/11:165 s. 856).

Föreläggande vid en annan stats begäran om informationsutbyte

Skatteverket samarbetar och utbyter information med skattemyndigheter i andra länder. Verket har möjlighet att hämta in uppgifter som begärts av en annan stat genom föreläggande. Med informationsutbyte avses Skatteverkets möjlighet att lämna sekretessbelagd information till, respektive ta emot sådan information, från andra länder.

Om Skatteverket har tagit emot en begäran om upplysningar och verket behöver uppgifter för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden, gäller följande. Skatteverket får förelägga den som de begärda upplysningarna avser att lämna uppgift som verket behöver (37 kap. 11 § första stycket och andra stycket 1 SFL).

Skatteverket får genom s.k. tredjemansföreläggande till den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, inhämta sådana uppgifter som verket behöver om en rättshandling med någon annan (37 kap. 11 § första stycket och andra stycket 2 SFL).

Även någon annan person än den som avses i 37 kap. 11 § andra stycket 2 SFL får föreläggas. För det krävs det att det finns särskilda skäl (37 kap. 11 § tredje stycket SFL).

Notera att lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning inte gäller för sådana punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och inte heller för mervärdesskatt eller obligatoriska sociala avgifter. Ett föreläggande som gäller informationsutbyte om exempelvis mervärdesskatt kan därför inte göras med stöd av 37 kap. 11 § SFL.

Vilka regler ska tillämpas?

När ett föreläggande meddelas enligt 37 kap. 11 § SFL ska Skatteverket tillämpa samma förfarande som om det hade gällt ett eget skatteärende (prop. 2012/13:4 s. 34). Det innebär t.ex. att bestämmelser om undantag av handling och bevissäkring blir tillämpliga.

Däremot tillämpas inte bestämmelserna om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning när föreläggande enligt 37 kap. 11 § SFL har meddelats. När det gäller ärenden om informationsutbyte som enligt ett skatteavtal ska handläggas av en behörig myndighet framgår det uttryckligen av 43 kap. 1 § andra stycket SFL att det inte finns någon rätt till ersättning (prop. 2012/13:4 s. 36 ff).

En begäran om upplysningar ska vara relevant

En begäran om upplysningar ska avse en viss bestämd skattskyldig för att Skatteverket ska vara skyldigt att förelägga någon och lämna begärda upplysningar. Den begärande myndigheten måste lämna tillräcklig information för att Skatteverket ska kunna veta vilken person som avses (prop. 2012/13:4 s. 92).

Vilka uppgifter kan hämtas in?

Skatteverkets inhämtande av uppgifter genom föreläggande enligt 37 kap. 11 § SFL begränsas inte av att upplysningarna saknar betydelse för beskattningen i Sverige. Det styrs i stället av vilka uppgifter Skatteverket behöver hämta in för att fullgöra skyldigheten enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller enligt ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden.

När en annan medlemsstat begär upplysningar från Sverige tillåter direktivet således inte att denna begäran vägras med anledning av att svensk lag inte tillåter att behövlig utredning görs om denna nationella begränsning endast beror på att Sverige och svenska myndigheter saknar intresse av informationen, d.v.s. att uppgifterna saknar betydelse för beskattningen i Sverige. (prop. 2012/13:4 s. 35). Dessa bestämmelser kommer således inte att begränsa sig till inhämtande av uppgifter som är av betydelse för kontroll av uppgiftsskyldighet i en annan stat, vilket Skatteverket kritiserat. Ramarna för vilka uppgifter som får inhämtas bestäms i stället av vilka uppgifter Skatteverket behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt den nya lagen. (prop. 2012/13:4 s. 36).

Vad gäller för tid innan lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning trädde ikraft?

Det är den andra statens behov av uppgifterna som är avgörande för om utredningsåtgärder kan vidtas. Skatteverket anses vara skyldigt att lämna upplysningar som gäller beskattningsår som har gått ut för mer än sex år sedan om verket forfarande har tillgång till dem (prop. 2012/13:4 s. 38). Föreläggande med stöd av 37 kap. 11 § SFL kan därför avse uppgifter för äldre år, det framgår av övergångsbestämmelserna till lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning (prop. 2012/13:4 s. 78 samt 94).

Kompletterande information

• Kontroll av att uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL har fullgjorts.